Tumgik
#sju svåra år
uneasylisteningradio · 9 months
Text
Transistor Sister #193 January 13, 2024
Tumblr media
Photo: Bush Tetras by Brian Randall listen on Mixcloud
Freddy Cannon - Transistor Sister Bush Tetras - Punch Drunk Lung Leg - Disco Biscuit Pinch Points - Copper Consensus Madness - Spooky Ludus - Box Ataque Zerø - Control
The Snugs - Strugglin' (Original) Homeboy Sandman - Radiator Silicone Prairie - Painting Trains Sju svåra år - Storma Varje Hjärta Dave Brooks - The Little Piecer Prison Affair - El Motín Delivery - The Topic
Uzu - ش​ف​ا ا​ل​ه​ا​و​ي​ة Virvon Varvon - Useless Lasso - Tecido Social
Chumbawamba - The Day the Nazi Died
1 note · View note
hgfnynas · 2 years
Text
Svåra fuktskador i sju lägenheter – hyresgäst anmälde inte vattenläcka #hemhyra
Svåra fuktskador i sju lägenheter – hyresgäst anmälde inte vattenläcka #hemhyra
När en granne klagade på att det luktade illa gjordes upptäckten. En av husets lägenheter är förstörd av en vattenläcka som tros vara många år gammal. 7 fler ord Svåra fuktskador i sju lägenheter – hyresgäst anmälde inte vattenläcka
View On WordPress
0 notes
plutt · 2 years
Text
Vecka 34
Tumblr media Tumblr media
Ingen vecka, eller snarare dag, är den andra sig lik. Måendet är som en jojo, från att känna sig som sju svåra år till att ”glömma bort” att jag är gravid. Den här veckan har kantats av det förstnämnda. Onsdag 7 september, vecka 34 (33+5).
0 notes
danielkamarainen · 4 years
Text
Tumblr media
My Feldt och tivolikiosken – en åktur i livets karusell
My Feldt balanserar fram genom livet som på lina; faller hon är hon snart uppe igen. Ändå eftersträvar hon inte ens balans utan låter kaos och glädje styra. Och glädjen för stunden – den strömmar ut ur hennes senaste projekt.
Redan när man tittar in genom fönstren till Feldts tivolikiosk ser man att här har någon skapat en egen liten värld mitt i hjärtat av Halmstad. Utanför må det vara grått, vinden viner, stadskärnan liknar en schweizerost, och man möts av bistra miner.
Men öppna dörren till tivolit och något händer; alla ens sinnen aktiveras och mungiporna dras uppåt. Här inne möts Willy Wonka och Cirkus Scott som gifter sig och blir till konsten i My Feldts akvareller. Dessa pryder i stort sett allt som säljs i butiken – vilken utgör ena halvan av tivolikiosken. Den andra halvan är ett café med några sittplatser och ett kolakokeri bakom kassan. Här inne trängs färgglada ballonger med busiga tapeter och tänkvärda citat. Det ska visa sig att tivolit är så mycket My Feldt att det är svårt att avgöra var det slutar och My börjar.
Efter att ha köpt ut sin ex-man och svärfar ska hon nu sköta karusellerna och kakorna tillsammans med sin bror Patrick Oscarsson. Hon förklarar att det kändes naturligt efter bageriet och cykelcaféet att skapa något som representerar henne till hundra procent. Samtidigt kunde omständigheterna vara bättre.
En riktig uppförsbacke
– Det är väl en helt värdelös tajming för en nystart nu; samtidigt så vägrar jag ge vika för en pågående pandemi. Det är klart att det är en riktig uppförsbacke, men är inte livet alltid det?
Det verkar lite motsägelsefullt att My Feldt ser livet som en uppförsbacke. Denna energiska bagare och entreprenör med en så smittsamt positiv framtoning i tv, sociala medier och sina böcker. Men ju mer bilden av henne klarnar, ju tydligare blir det att hennes angrepp på livet är ett vågspel mellan plus och minus. Att totalt tömma och sedan ladda batteriet om vartannat är det som tar henne upp för backen.
– Man jobbar kanske bäst i motvind på ett sätt. Man behöver ställa sig in på att det kommer vara ganska lite kunder som kommer, och så får man hitta lösningar: saker som lockar.
Hon refererar till årets utmaningar och menar att pandemin bidragit till att kunderna blivit lite bortskämda. Plötsligt har de kunnat ställa nya krav och marknaden har blivit till något av ett spel.
– Vi löste det ett tag genom att börja köra ut bröd till kunder. Men då undrade de snart varför inte alla sorters bröd fanns, vilket ledde till att intresset för brödbilen lika snabbt svalnade, och så var man tillbaka där igen: att försöka komma på något nytt.
My har för vana att gå in i nya projekt med full kraft. Hon berättar entusiastiskt om äppelträd som köpts på fyllan och cykelturer som anordnats för att göra kunder nöjda. Projekt som fungerat och inte. Men alltid med en positiv förhoppning och ett driv framåt. En arbetsmoral som föddes redan i barndomen.
– Jag brukar lite skämtsamt säga: Har man inget driv i en syskonskara på sju, så dör man. Det var som att växa upp i en konstant underbemannad dagisklass och det gällde att hålla sig framme för att få något.
De omständigheterna menar hon ledde både till en kamp om mammas uppmärksamhet och en tävlingsinstinkt, rotad i ett behov att visa vad man kan.
Snurra lyckohjulet
I närheten har två kvinnor stannat och satt snurr på ett lyckohjul med en central plats i butiken. Något som My uppmärksammar direkt.
– Det kommer stanna på dödsångest! ropar hon till dem.
De ser förvånat på henne och skrattar nervöst, samtidigt som de väntar på resultatet. ”Har hon rätt?” ser de ut att tänka medan de färgade tårtbitarna med olika uttryck snurrar förbi allt saktare.
– Det är ett konstruktionsfel, det är för tungt åt ena hållet. Häromdan var det ett barn som började storgråta, men jag ska fixa det snarast, jag lovar, ropar My till dem med skrattet i halsen.
Väninnorna skrattar tillbaka och replikerar: ”Ingen fara” i kör, men släpper inte hjulet med blicken. Långsamt, långsamt stannar det. Och mycket riktigt: dödsångest igen.
Det är väl tidens ironi när ett lyckohjul upprepat stannar på det enda negativa uttrycket på hela snurran. Och även om My är den första att skriva under på att livet ska rymma alla känslor så fastslår hon att inne på tivolikiosken ska det vara glädje framför allt.
”Välkommen till livets nöjespark – känslornas tivoli” inleder hon sin senaste bok ”Rullrån och Tankebrus: En bakbok för livet och döden” som släpptes under hösten. En klart originell bakbok är det hon har skapat – som varvar recept och vackra bilder med rörande personliga texter om just känslor.
– Jag gillar ordet tivoli för det rymmer allt, och det gör kroppen också. Tanken är att det ska kännas som att man kommer in i boken när man stiger in här i tivolikiosken. I livet kan man åka på alla möjliga turer men här inne ska man bara åka glädjens karusell.
Gör andra glada
– Men det är farligt också, det där att försöka göra folk glada, fortsätter hon.
För jag märker att när man försöker skapa ett rum med så mycket glädje som möjligt så tar alla en varsin liten del av det, tills man står kvar själv, helt tom.
– Jag har därför insett att man behöver bevara en liten bit här inne av sig själv, så att man inte känner sig tom, utan upprymd när man stänger dörren bakom sig.
– My, My! ropar någon bakom oss.
Det är en kund som står i kö i skydd av en stor färgglad julgran som tornar upp sig mitt inne i tivolikiosken. Kunden böjer sig fram, liksom runt den för att få kontakt med My och viftar glatt med en av hennes bakböcker.
– Kan man få den här signerad?
– Ja så klart kan man det, säger My redan i steget på väg mot kunden. Hon skriver en rad och sin namnteckning och är lika snabbt tillbaks.
– Man får också ta fyra vykort! kommer hon plötsligt på och ropar till kassan. Det får alla som köper en bok.
– Åh tack vad snällt! ropar kunden tillbaka, bakom granen.
– Det är en hårfin gräns det där, fortsätter My och ser på mig.
Utan att missa en takt har hon gått vidare i tanken om vad folk förväntar sig av henne.
– Det där är något jag kämpar med en hel del: att folk tror att jag står här och dansar hela tiden. Men mycket av det vi gör är ju hårt jobb; vi bakar och diskar och städar hela dagarna.
“HÄR INNE SKA MAN BARA ÅKA GLÄDJENS KARUSELL”
Livets balans
Samtidigt medger hon att det fanns en tid då hon kunde känna sig tvungen att komma ut i lokalen och showa. Om det var ledsna miner för att bullarna tagit slut så tänkte hon att det behövdes en dans för att hålla stämningen uppe, men förstod lika snabbt att det där orkar ingen med i längden.
– Jag är ju någon slags arbetsnarkoman; ser ingen skillnad mellan arbetstid och ledig tid. För mig finns det bara en tid och den ska fyllas med roliga saker. Det leder till att jag kör på för fullt tills jag kraschar och så håller jag på så fram och tillbaka.
Hon demonstrerar genom att vända handflatan upp och ned, upp och ned.
– Jag kör bara på, och har svårt att hitta en balans. Jag brukar säga att den enda balansen jag hittar det är balansgången.
Resan från den My som öppnade Feldts bageri för åtta år sedan och den jag träffar kan förklaras delvis genom hennes böcker. Hon berättar att den första boken ”Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga: Bakning och känslor genom naturen” skrevs med ett fokus på kärleken till just naturen.
– Men när jag var klar med den så kände jag mig så otroligt olycklig. Vilket ledde till en ny tanke: Vad spelar det för roll om alla lever i samklang med naturen om vi ändå är olyckliga? I en hållbar värld är det viktigt att vi själva också mår bra. Och ur det föddes känslornas tivoli – jag kände att utsidan och insidan inte stämde överens. Där ute bara pågår allt som vanligt, och det är ingen som ser att man mår dåligt. Så från allt det har jag nu nått fram till att mitt driv istället ska vara att sprida glädje.
Lojala stamgäster
Och även om det där med glädjespridning kostar på så menar hon att det alltid är värt det. Dessa dagar kanske det behövs mer än någonsin.
– Jag tycker att man ser en kollektiv depression där ute; då är det så härligt att se folks leenden när de kommer in här. Och istället för att klaga på att så mycket av staden tvingas bomma igen så tänker jag att vi härifrån ska fylla hela Halmstad med liv. Tivolikiosken ska lysa som en stor fyr här borta.
My är tydlig med att Halmstad alltid varit en bra stad att verka i. Att invånarna ständigt reagerat positivt på hennes nya projekt.
– Våra kunder är sjukt lojala och har varit det ända sedan vi startade bageriet. Vi har fantastiska stammisar och eftersom Feldts bageri blev en slags turistattraktion med tiden så har vi mycket turister under sommarmånaderna. Då drar sig stamgästerna undan, för att sedan komma tillbaka på hösten igen.
Pling plong! Det plingar till i den lilla metallklockan över entrédörren.
– Men se, här kommer ju en av våra stamgäster nu, säger My och lyser upp.
In kommer en proper dam i lång mörk vinterkappa med pälskrage. Hon drar sin dramaten tätt efter sig. Ryggen är något böjd men uppsynen glad. My ropar till sig henne, samtidigt som hon förklarar för mig att hon är 90 år och ägnar en orolig tanke till vad damen gör ute bland folk i dessa tider.
– Har du varit här innan? Frågar hon damen.
– Här ja. Här har jag varit många gånger.
– Ja men sen vi gjorde om menar jag.
– Jasså har ni gjort om? Det har jag inte tänkt på, säger damen gravallvarligt.
Hon lyfter blicken och ser sig om lite snabbt men inredningen verkar inte vara i fokus för henne.
– Men du är ju för rolig, skrattar My.
– Jag är bara här för brödet. Jag skulle inte kunna leva utan ert bröd, säger damen; ger My en klapp på axeln och fortsätter rakt mot kassan.
Efter damen passerat inflikar jag att det måste vara skönt att ha så lojala kunder. Särskilt nu när företaget vilar på hennes axlar mer än tidigare och det är svåra tider att vara företagare.
– Ja, men jag tror att jag föddes helt utan ängslighet och rädsla, säger hon med en uppriktig ärlighet. Samtidigt är jag en känslomänniska och som entreprenör finns det fördelar i det. Är man luststyrd i motsats till att vara pengastyrd, då kan det hända många roliga saker. Jag vill tro att man vågar satsa mer som känslomänniska.
Detta blir extra tydligt när man tittar på hennes målningar som pryder allt från t-shirts till pins inne i kiosken. Där återkommer uppmaningar om att omfamna livet och inte vara ängslig. Det är lite svårt att förstå hur det kan bubbla ut så mycket kreativitet ur en enda person, men det verkar finnas mycket kraft kvar än i det där batteriet hon har inom sig. Och tivolikiosken blir som en fin tavelram inom vilken hon kan visa upp alla de olika delarna – allt från bullbak till inredning till måleriet.
“TIVOLIKIOSKEN SKA LYSA SOM EN STOR FYR HÄR BORTA”
Brev från mamma
– Min mamma gav mig en akvarellåda när jag var nio år och när hon satte en pensel i min hand visade det sig att jag kunde måla, säger hon.
Tyvärr hann mamman dock inte se dotterns framgångar. Hon gick bort bara några månader innan My var med på tv första gången – vilket var det som drog igång karriären för några år sedan. Men My är övertygad om att hennes mamma hade varit en sådär odrägligt stolt förälder om hon levt idag.
– I den senaste boken har jag med ett brev som mamma skrev till mig. Hon var inte så känslosam och berättade aldrig hur hon kände om något, så jag tänkte att om jag får henne att skriva ett brev så kanske hon kan få ur sig lite känslor den vägen.
Hon minns speciellt en del av brevet som ganska bra förklarar platsen vi befinner oss på nu: ”Du var ett barn som älskade starka färger, glitter, pärlor. Kanske var det dina första cirkusbesök som la grunden till ditt färgstarka skapande du alltid tagit dig för.”
– Det var lite som att mamma redan visste vad som skulle hända, säger hon eftertänksamt. Men sanningen är kanske istället att jag har konstruerat detta för att allt ska passa ihop: att jag skulle ha mitt eget tivoli här.
0 notes
upptackrca-blog · 6 years
Text
Gamboula sjukhus
Jag som skriver dagens inlägg heter Josefin Henrysson, är 29 år och är precis färdig med min AT som jag gjorde på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Nu i augusti ska jag börja på anestesi/intensivvårdskliniken på Mölndals sjukhus i Göteborg där jag bor sedan drygt sju år tillbaka. Jag visste redan tidigt att jag någon gång skulle vilja åka utomlands och jobba som läkare och jag valde därför att göra mitt examensarbete i Uganda. Sedan dess har jag bara längtat efter att åka ut mer. Jag vet dock inte i vilken form det kommer att blir eller i vilket land/världsdel. Kanske blir det under en längre period eller bara under kortare perioder. Vi får se vart Gud leder. Jag känner mig otroligt tacksam för att ha fått möjligheten att komma hit till RCA för att se hur vården fungerar i ett av världens fattigaste länder och min tanke med detta inlägg är att försöka beskriva hur en vanlig dag på sjukhuset i Gamboula kan se ut.
Vi börjar alltid med att personalen samlas för en morgonandakt. Vi sjunger sånger på tango (språket befolkningen talar) och därtill kommer alltid en kraftfull, härlig predikan. Jag blev så glad över att häromdagen få sjunga en av mina favoritpsalmer ”Oh, store Gud” på sango och uppenbarligen var det även en favorit hos många i personalen då jag aldrig har hört dem stämma i så kraftfullt i sång som då. Fantastiskt! Efter andakten ställer vi upp oss på ett led och hälsar på varandra i hand innan vi går bort mot salen där morgonmötet hålls.
Under mötet får vi reda på att strömmen är borta på halva sjukhuset (det är inte helt ovanligt att kirurgerna under operation tvingas ta fram sina pannlampor i brist på annat ljus). Det lilla barnet som igår kom in på akuten med en enorm undernäring och vätskebrist gick tyvärr inte att rädda.
Så var det den 22-åriga kvinnan som under två veckor haft svår huvudvärk och feber. Man tog för några dagar sedan ett prov på ryggmärgsvätskan då man misstänkte hjärnhinneinflammation. Möjligheter att odla på ryggmärgsvätskan finns inte, men i gramfärgningen har man sett ett fåtal bakterier, även om man inte vet vad det är för sorts bakterier. Hon har olikstora pupiller vilket kan tyda på högt tryck i hjärnan, men man vet inte och någon skiktröntgen finns inte. I Sverige hade hon hamnat på intensivvårdsavdelningen men här finns ingenting sådant som vi har i Sverige, istället får man observera kliniskt. Hon är medvetandepåverkad och skulle hon bli sämre så dör hon med största sannolikhet. Att intubera är inte aktuellt (att intubera innebär att stoppa ner en slang mellan stämbanden och det är det enda sättet att helt säkerställa en fri luftväg) eftersom respiratorvård inte är möjligt. Vi får rapport om att hon idag har blivit ännu sämre med 41.5 graders feber. Hon får antibiotika och kortison och så får man hoppas och be att det går bra.
Efter rapporten delar vi upp oss och jag och David hamnar akuten. Patienterna får träffa personal som är något slags mellanting mellan sjuksköterska och läkare. Vid svåra fall konsulteras läkaren. In kommer man bärande på en ung man som precis varit med i en motorcykelolycka då han varit tvungen att väja för en lastbil. Han blöder från huvudet och har ont i låret. Patienten skriker efter sin bror som var med i olyckan då han inte vet vart han har tagit vägen. Han är i alla fall vaken och stabil vad gäller andning, blodtryck och puls. Har har rejält ont över låret och vi misstänker att han kan ha brutit lårbenet. Han rullas därför in på slätröntgen och vi kan se att lårbenet inte är brutet. Plötsligt hörs ett ramaskri ute i korridoren. Jag går ut och tittar och där får jag se en kvinna, patientens mamma. Hon skriker ut sin sorg då hon precis har fått reda på att brodern till patienten, hennes son är död. Några anhöriga följer med henne bort från sjukhusområdet. Jag står där bara helt lamslagen då jag verkligen kan känna en liten del av hennes smärta. Men jag får väldigt snabbt lägga band på mina känslor för personalen har redan gått vidare med nästa patient.
Anhöriga kommer inbärande på en kvinna i 40-årsåldern och lägger ner henne på britsen. Hon har rejält ont i magen, men något mer än så är svårt att få fram. Hon vrider sig av smärta på britsen samtidigt som hon kramar min hand. Hennes hand är iskall och jag kan inte känna någon puls. Personalen verkar inte vara jättestressade trots att detta är uppenbart akut. Hade hon varit i Sverige hade hon redan haft en nål i armen med ett dropp när hon kom in på rummet och man hade redan tagit ett stort batteri med prover. Jag hade haft både en medicinläkare, en kirurg och med tanke på att hon var så pass dålig, också en narkosläkare på plats. Jag och David börjar undersöka patienten. Vi vet att luftvägen är fri eftersom hon pratar. Hon andas väldigt snabbt. Magen är mjuk men hon har rejält ont när man trycker på den. Patienten har ett omätbart blodtryck. Detta är en akut sjuk kvinna och personalen verkar fortfarande inte jättestressade. Till slut sätter man en nål och kopplar ett dropp som går in i rask takt. Hon är rejält sjuk, men man vet inte varför. Troligen någon bukåkomma och förmodligen sekundär blodförgiftning. Jag försöker via David som tolkar, säga att jag tycker att man bör ge antibiotika nu direkt. Vid blodförgiftning så är det klart bättre prognos ju snabbare man får sin första dos av antibiotika.
Efter en stund skriver sjukvårdaren ner i journalen att hon ska få antibiotika. Men ingenting händer. Jag känner mig frustrerad. Jag hade dock glömt att jag inte befinner mig på en akutmottagning i Sverige. Jag är på en akutmottagning i RCA. Här måste man först gå och köpa sin antibiotika innan personalen kan ge den. Som tur är har någon av patientens anhöriga pengar och efter en stund kommer han tillbaka med ytterligare en droppåse och antibiotika. Patienten får sin antibiotika och sitt andra dropp. Här i RCA får man öppna upp magen direkt om man bedömer att det behövs. Dessvärre finns det ingen läkare på plats på sjukhuset. Den ende läkaren som finns har ansvar för hela sjukhuset ensam. Han rondar avdelningen, går rond på barnavdelningen, bedömer de patienter på akuten som behöver ses över av en läkare samt opererar. Han går jour varje kväll och eftersom han i morse stått och opererat fram till halv sex så har han nu gått hem för att vila en stund. Någon ringer och underrättar honom om läget och nu får man vänta tills han kommer tillbaka. Som ni säkert förstår så får sjuksköterskorna  här ofta ta hand om mycket saker själva då läkare inte alltid finns tillgänglig då ju en enda läkare har ansvar för allt.
När jag går från sjukhuset den dagen har jag svårt att sätta ord på vad jag egentligen känner. En blandning av trötthet, frustration och tomhet är nog kanske ändå det som beskriver närmast vad jag känner. Med facit i hand så kan jag berätta att både den 22-åriga kvinnan och den 40-åriga kvinnan jag har berättat om här ovan tyvärr nu har avlidit. Det är så lätt att känna hopplöshet när man tänker på alla de barn och unga människor som dör och som hade kunnat räddas om de hade fått den sjukvård som finns tillgänglig i Sverige.
Men vi får inte glömma hur duktiga personalen är på att förhålla sig till de resurser man har och hur skickliga de är på att göra en klinisk bedömning av patienterna. Vi får inte glömma att på sjukhuset i Gamboula så räddas det liv dagligen. Vi får inte glömma de amerikanska missionärerna som har varit här under 10 års tid för att bl.a. jobba med utbildning och hur de under de allra tuffaste omständigheterna trots allt inte har gett upp. Vi får inte glömma hur han, sjukhusets enda läkare flyttade med sin familj till Senegal för att gå igenom en sjuårig läkarutbildning och sedan flytta tillbaka till Gamboula för att kämpa för sitt folk och sitt land. Trots den enormt tunga arbetsbörda han har så ger han inte upp. Vi får heller inte glömma den sköterskan på avdelningen för undernärda barn som till och med går till sjukhuset på natten för att ge barnen den regelbundna näring som de behöver. Man gör vad man kan med det man har och i många fall så blir det ändå väldigt bra.
Det känns fint att vara här. Det känns fint att på något sätt få visa att Sverige inte har glömt bort RCA. Jag ber er därför att vara med och be för sjukhuspersonalen, patienterna och hela landet. För Gud har inte glömt RCA. Gud har inte glömt en enda människa som bor i RCA. Vår Gud som är Herre över himmel och jord och som förmår göra lånt med än vad vi kan tänka eller föreställa oss.
/Josefin
1 note · View note
kingdomsalvationsv · 4 years
Text
Profetian i Uppenbarelseboken har gått i uppfyllelse: Har du nått sann omvändelse?
Tumblr media
                                                     Av Xiaoyu, USA
År 2020 svepte covid-19-viruset över jorden och försatte världen i panik. Skrämmande var också de väldiga skaror av gräshoppor som svärmade över Afrika. När jorden har drabbats av farsot och hungersnöd har allt fler bland dem som tror på Herren börjat få en känsla av att dagen för Herrens ankomst är nära och att Guds rikes ankomst är nära förestående. Herren Jesus sade en gång: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Detta är vad Herren begär av var och en av oss. Bara om vi verkligen omvänder oss kommer Gud att skydda oss och leda oss till himmelriket före den stora vedermödan. Vad är då sann omvändelse, och hur kan vi nå den?
Innebär ett gott uppförande sann omvändelse?
På tal om omvändelse säger många som tror på Herren: ”Nu när vi tror på Herren svär och slåss vi inte, vi är toleranta och tålmodiga mot andra, vi ber ofta och bekänner våra synder inför Herren, vi arbetar och uppoffrar oss för Herren och vi förnekar inte ens Herrens namn ens när vi har satts i fängelse. Detta goda uppförande bevisar att vi verkligen har gjort omvändelse. När Herren återvänder ska vi träda in i himmelriket med honom.” När vi börjat tro på Herren lade vi bort våra onda vanor; vi blev ödmjuka och toleranta, vi hjälpte andra och vi kunde ge upp saker och uppoffra oss för att sprida evangeliet och vittna om Herren. Det inträffade verkligen en del förändringar i vårt uppförande, men det är obestridligt att vi inte har gjort oss av med syndens bojor och fortfarande ofta lever mitt bland synden, oförmögna att fly undan. När människor till exempel säger något sårande till oss som inte inkräktar på våra primära intressen, kan vi ha överseende och avstå från att ställa dem till svars. Men när någon säger något som skadar vår prestige eller status och förödmjukar oss, säger vi kanske något kritiskt om den personen, vi hyser agg och har förutfattade meningar om personen i våra hjärtan och vi kan rentav fundera på att hämnas. I många sammanhang avslöjar våra hjärtan onda tankar även om det kan verka som om vi inte handlar särskilt ondskefullt. Ibland kan vi vara överseende och ha självkontroll under en tid, men i det ögonblick som det blir för mycket för oss är vi ändå benägna att handla ondskefullt. När sådant blottläggs och manifesteras i oss och vi fortfarande behöver fly syndens bojor, kan man då säga att vi verkligen har omvänt oss?
Låt oss läsa ett avsnintt av Guds ord: ”Förändringar som inskränker sig till uppförandet är ohållbara. Om människors livssinnelag inte förändras, kommer förr eller senare deras ondskefulla sida att visa sig. Eftersom källan till deras beteendeförändringar är brinnande nit, för stunden parad med viss inverkan av den Helige Ande, är det mycket lätt för dem att bli entusiastiska eller visa vänlighet under en tid. Som de icke-troende säger, ’att göra en god gärning är lätt, det svåra är att göra goda gärningar under en hel livstid’. Människor är oförmögna att göra goda gärningar under hela sitt liv. Deras beteende styrs av livet; såsom deras liv är, så är deras beteende, och endast det som uppenbaras naturligt representerar livet och en människas natur. Det som är falskt kan inte bestå. När Gud verkar för att frälsa människan är det inte för att pryda henne med gott uppförande – Guds verk syftar till att förändra människors sinnelag, att låta dem återfödas i nya människor … Att uppföra sig väl är inte samma sak som att lyda Gud, än mindre innebär det att vara förenlig med Kristus. Förändringar i uppförande baseras på lärosatser och föds av brinnande nit – de baseras inte på sann kunskap om Gud eller på sanningen, än mindre vilar de på den Helige Andes ledning. Även om det finns tillfällen när en del av människors handlingar styrs av den Helige Ande, är detta inte ett uttryck för livet, än mindre är det samma sak som att känna Gud; hur gott en människas uppförande än är, så bevisar det inte att hon lyder Gud eller att hon omsätter sanningen i praktiken. Beteendeförändringar är tillfälliga illusioner, de är en manifestation av nit, och de är inte ett uttryck för livet” (”Skillnaden mellan yttre förändringar och förändringar i sinnelag” i Uppteckningar av Kristi tal).
Guds ord visar oss att även om vårt uppförande förbättrats sedan vi börjat tro på Gud betyder det inte att vårt livssinnelag har förändrats. Gott uppförande är mestadels ett resultat av brinnande nit, det är ett uppförande som bygger på lärosatser och regler, eller också är det handlingar som uppkommer under påverkan av den helige Ande. Det beror inte på att vi förstår sanningen, inte för att vi har lärt känna Gud och det är inte ett beteende som kommer sig naturligt ur en önskan att behaga och älska Gud. Vi har fördärvats av Satan i tusentals år, vi är på alla sätt fyllda av ett sataniskt fördärvat sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet. Även om vi kanske kan hålla oss till vissa regler och verka fromma på ytan kommer detta inte att hålla i sig länge om dessa sinnelag lämnas utan åtgärd, och när vi möter något obehagligt kan vi inte låta bli att synda. När vi behärskas av vår arroganta och fåfänga sataniska natur försöker vi till exempel alltid få andra att hylla oss och när andra inte gör som vi säger brusar vi upp och och börjar läxa upp dem. Styrda av vår själviska natur gör vi allt i vårt eget intresse; när allt flyter på bra hemma är vi villiga att ge upp saker och uppoffra oss för Gud och vi kan uthärda vilken påfrestning som helst. Men när vi drabbas av olycka anklagar vi Gud för att inte skydda oss. Vi kanske till och med börjar sörja över det vi har lämnat och överväga att svika Gud. Ibland observerar vi handlingar av bröder och systrar i kyrkan som uppenbart kränker Guds läror och till och med är skadliga för kyrkans intressen, och vi borde säga något till dem. Men, påverkade av sådana sataniska livsfilosofier som ”att hålla tyst om goda vänners fel leder till lång och god vänskap” och ”ju mindre besvär desto bättre”, håller vi tyst och föredrar att offra kyrkans intressen för att upprätthålla vår relation till dem. Listan kan göras lång. Detta visar att om våra fördärvade sinnelag lämnas utan åtgärd, kan vi inte praktisera sanningen eller lyda Gud och vi kan till och med sätta oss upp mot honom. Ta fariséerna för tvåtusen år sedan till exempel. Utåt verkade de inte göra något ont. De reste vida omkring och spred evangeliet och förklarade ofta skrifterna för människorna och lärde dem att lyda lagen. Mycket av deras beteende var gott, men när Herren Jesus framträdde och började sitt verk, kallades han inte för Messias eftersom han verkade så normal och vanlig till det yttre, och eftersom allt hos honom gick stick i stäv med deras föreställningar blottlades deras arroganta och fåfänga sataniska sinnelag. De fördömde och smädade skändligen Herren Jesus, de fäste inget avseende vid huruvida det budskap som Herren Jesus gav uttryck för var sanningen, de satte sig över honom oberoende av hur många tecken och under han utförde och slutligen konspirerade de med de romerska myndigheterna för att korsfästa Herren Jesus.
Ovanstående visar att även om det kan inträffa förändringar i vårt yttre beteende kommer vi fortfarande att styras av vårt sataniskt fördärvade sinnelag och vara benägna att begå synd och sätta oss upp mot Gud när som helst. Sådana människor har inte heller gjort sann omvändelse och är i grunden okvalificerade att träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35).
Vad är sann omvändelse?
Vad är då sann omvändelse? Bibeln berättar: ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14). ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). Gud är helig. Han avskyr människornas synder, och därför är normen för sann omvändelse när människornas olika sataniska sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet – har renats och förändrats, när de praktiserar Guds ord oberoende av var de befinner sig, när de inte längre begår synd eller sätter sig upp mot Gud utan i sanning lyder och vördar Gud och när de fullständigt har vunnits av Gud. Endast sådana människor har gjort sann omvändelse.
Varför vi inte har nått sann omvändelse i vår tro på Herren
En del människor frågar kanske: ”Hur kommer det sig att vi har accepterat Herrens återlösning och har fått våra synder förlåtna men ändå är oförmögna att nå sann omvändelse?” Detta beror huvudsakligen på att i nådens tidsålder var det Herren Jesus som utförde återlösningsverket, vilket inte handlade om att ändra människornas fördärvade sinnelag. Låt oss läsa ett annat avsnitt av Guds ord: ”Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag” (Förord till ”Ordet framträder i köttet”). Detta talar om för oss att i nådens tidsålder utförde Herren Jesus bara arbetet med mänsklighetens återlösning, som resulterade i att människorna bekände sina synder och omvände sig. Som en del av återlösningsverket beskrev Herren Jesus vägen till omvändelse, han lärde människorna hur de skulle bekänna sina synder och omvända sig, att bära korset och följa Herren. Så de måste också älska andra som de älskar sig själva, de måste vara ödmjuka, tålmodiga och toleranta samt förlåta människor sjuttio gånger sju gånger och så vidare. Allt detta var krav på människorna som byggde på deras mognad vid den tiden; när människorna syndade kom de inför Herren Jesus för att bekänna sina synder och omvända sig, deras synder förläts dem och de fick tillåtelse att komma inför Gud och fortsätta att tillbe honom. Allt som uttrycktes av Herren Jesus var sanningar som kunde förstås av folket på den tiden. Men i detta ingick inte att förändra människornas sinnelag, så oavsett hur mycket vi än läser Bibeln, hur vi bekänner våra synder och omvänder oss eller hur vi övervinner oss själva förblir vi oförmögna att befria oss från synden och nå sann omvändelse.
Hur man når sann omvändelse
Hur kan vi då nå sann omvändelse? Herren Jesus profeterade: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12.48). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Dessa ord visar oss att på grund av att människornas mognad på den tiden var så låg uttryckte Herren Jesus under nådens tidsålder inte alltför många sanningar eller visade oss hur vi skulle förvandla vår sataniska natur. Därför förutsade Herren att han skulle återvända, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar och att han skulle döma och rena människan och se till att vi kunde befria oss fullständigt från syndens bojor och bli rentvådda och förändrade; och det är bara genom att acceptera att vi blir dömda och renade vid Herrens återkomst som vi kan nå sann omvändelse.
I dag har Herren Jesus återkommit: Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud utfört domens verk med början i Guds hus, han har uttryckt alla sanningar som är nödvändiga för mänsklighetens frälsning och han har kommit för att döma, rena och göra dem fullkomliga som accepterar hans frälsning i de sista dagarna. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).
När Allsmäktige Gud uttrycker sanningen och utför sitt verk med att döma och rena människan i de sista dagarna, berättar han inte bara om flera sätt att praktisera omvändelse på, utan han uttrycker domsord, blottlägger vår natur och vårt väsen, som trotsar och sätter sig upp mot Gud, och han avslöjar sanningen om vårt fördärv; Han förser oss med olika sanningar, såsom hur man är ärlig, hur man lyder Gud, hur man älskar Gud och så vidare, och ger oss därigenom ett handlingssätt i allt som vi råkar ut för. Genom att uppleva domen i Guds ord kommer vi gradvis att inse hur djupt vi har sjunkit i Satans fördärv och att vår natur och våra väsen är fyllda med sataniska sinnelag av arrogans och självgodhet, själviskhet och tarvlighet, falskhet och slughet. När vi lever på detta sätt finns det inget mänskligt i det vi lever ut, vi är avskyvärda för andra och dessutom är vi avskyvärda och vämjeliga för Gud. I Guds domsord ser vi att vi är tarvliga och ondskefulla, ovärdiga att leva inför Gud, och först då börjar vi avsky våra synder och nära en önskan att omvända oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och om vi inte praktiserar sanningen kommer vi säkerligen att föraktas och förkastas av Gud. Först då föds gudsfruktan i oss, vi börjar överge köttet och praktisera sanningen, vi når gradvis en viss lydnad mot Gud och vi gör inte längre uppror och sätter oss upp mot Gud.
När vi upplever Guds dom och tuktan undflyr vi synden helt och fullt, vi är inte längre bundna av vår sataniska natur och vi är fria att praktisera Guds ord och lyda och tillbe honom. Först då kan vi i sanning sägas ha omvänt och ändrat oss och först då får vi tillåtelse att träda in i himmelriket. Att accepera Guds domsverk i de sista dagarna är helt klart det enda sättet att nå sann omvändelse och förändring. Vid det här laget är jag övertygad om att ni har börjat se vägen till att nå sann omvändelse – så vilka val ska vi göra nu?
0 notes
easternlightningsv · 4 years
Text
Profetian i Uppenbarelseboken har gått i uppfyllelse: Har du nått sann omvändelse?
Tumblr media
                                              Av Xiaoyu, USA
År 2020 svepte covid-19-viruset över jorden och försatte världen i panik. Skrämmande var också de väldiga skaror av gräshoppor som svärmade över Afrika. När jorden har drabbats av farsot och hungersnöd har allt fler bland dem som tror på Herren börjat få en känsla av att dagen för Herrens ankomst är nära och att Guds rikes ankomst är nära förestående. Herren Jesus sade en gång: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Detta är vad Herren begär av var och en av oss. Bara om vi verkligen omvänder oss kommer Gud att skydda oss och leda oss till himmelriket före den stora vedermödan. Vad är då sann omvändelse, och hur kan vi nå den?
Innebär ett gott uppförande sann omvändelse?
På tal om omvändelse säger många som tror på Herren: ”Nu när vi tror på Herren svär och slåss vi inte, vi är toleranta och tålmodiga mot andra, vi ber ofta och bekänner våra synder inför Herren, vi arbetar och uppoffrar oss för Herren och vi förnekar inte ens Herrens namn ens när vi har satts i fängelse. Detta goda uppförande bevisar att vi verkligen har gjort omvändelse. När Herren återvänder ska vi träda in i himmelriket med honom.” När vi börjat tro på Herren lade vi bort våra onda vanor; vi blev ödmjuka och toleranta, vi hjälpte andra och vi kunde ge upp saker och uppoffra oss för att sprida evangeliet och vittna om Herren. Det inträffade verkligen en del förändringar i vårt uppförande, men det är obestridligt att vi inte har gjort oss av med syndens bojor och fortfarande ofta lever mitt bland synden, oförmögna att fly undan. När människor till exempel säger något sårande till oss som inte inkräktar på våra primära intressen, kan vi ha överseende och avstå från att ställa dem till svars. Men när någon säger något som skadar vår prestige eller status och förödmjukar oss, säger vi kanske något kritiskt om den personen, vi hyser agg och har förutfattade meningar om personen i våra hjärtan och vi kan rentav fundera på att hämnas. I många sammanhang avslöjar våra hjärtan onda tankar även om det kan verka som om vi inte handlar särskilt ondskefullt. Ibland kan vi vara överseende och ha självkontroll under en tid, men i det ögonblick som det blir för mycket för oss är vi ändå benägna att handla ondskefullt. När sådant blottläggs och manifesteras i oss och vi fortfarande behöver fly syndens bojor, kan man då säga att vi verkligen har omvänt oss?
Låt oss läsa ett avsnintt av Guds ord: ”Förändringar som inskränker sig till uppförandet är ohållbara. Om människors livssinnelag inte förändras, kommer förr eller senare deras ondskefulla sida att visa sig. Eftersom källan till deras beteendeförändringar är brinnande nit, för stunden parad med viss inverkan av den Helige Ande, är det mycket lätt för dem att bli entusiastiska eller visa vänlighet under en tid. Som de icke-troende säger, ’att göra en god gärning är lätt, det svåra är att göra goda gärningar under en hel livstid’. Människor är oförmögna att göra goda gärningar under hela sitt liv. Deras beteende styrs av livet; såsom deras liv är, så är deras beteende, och endast det som uppenbaras naturligt representerar livet och en människas natur. Det som är falskt kan inte bestå. När Gud verkar för att frälsa människan är det inte för att pryda henne med gott uppförande – Guds verk syftar till att förändra människors sinnelag, att låta dem återfödas i nya människor … Att uppföra sig väl är inte samma sak som att lyda Gud, än mindre innebär det att vara förenlig med Kristus. Förändringar i uppförande baseras på lärosatser och föds av brinnande nit – de baseras inte på sann kunskap om Gud eller på sanningen, än mindre vilar de på den Helige Andes ledning. Även om det finns tillfällen när en del av människors handlingar styrs av den Helige Ande, är detta inte ett uttryck för livet, än mindre är det samma sak som att känna Gud; hur gott en människas uppförande än är, så bevisar det inte att hon lyder Gud eller att hon omsätter sanningen i praktiken. Beteendeförändringar är tillfälliga illusioner, de är en manifestation av nit, och de är inte ett uttryck för livet” (”Skillnaden mellan yttre förändringar och förändringar i sinnelag” i Uppteckningar av Kristi tal).
Guds ord visar oss att även om vårt uppförande förbättrats sedan vi börjat tro på Gud betyder det inte att vårt livssinnelag har förändrats. Gott uppförande är mestadels ett resultat av brinnande nit, det är ett uppförande som bygger på lärosatser och regler, eller också är det handlingar som uppkommer under påverkan av den helige Ande. Det beror inte på att vi förstår sanningen, inte för att vi har lärt känna Gud och det är inte ett beteende som kommer sig naturligt ur en önskan att behaga och älska Gud. Vi har fördärvats av Satan i tusentals år, vi är på alla sätt fyllda av ett sataniskt fördärvat sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet. Även om vi kanske kan hålla oss till vissa regler och verka fromma på ytan kommer detta inte att hålla i sig länge om dessa sinnelag lämnas utan åtgärd, och när vi möter något obehagligt kan vi inte låta bli att synda. När vi behärskas av vår arroganta och fåfänga sataniska natur försöker vi till exempel alltid få andra att hylla oss och när andra inte gör som vi säger brusar vi upp och och börjar läxa upp dem. Styrda av vår själviska natur gör vi allt i vårt eget intresse; när allt flyter på bra hemma är vi villiga att ge upp saker och uppoffra oss för Gud och vi kan uthärda vilken påfrestning som helst. Men när vi drabbas av olycka anklagar vi Gud för att inte skydda oss. Vi kanske till och med börjar sörja över det vi har lämnat och överväga att svika Gud. Ibland observerar vi handlingar av bröder och systrar i kyrkan som uppenbart kränker Guds läror och till och med är skadliga för kyrkans intressen, och vi borde säga något till dem. Men, påverkade av sådana sataniska livsfilosofier som ”att hålla tyst om goda vänners fel leder till lång och god vänskap” och ”ju mindre besvär desto bättre”, håller vi tyst och föredrar att offra kyrkans intressen för att upprätthålla vår relation till dem. Listan kan göras lång. Detta visar att om våra fördärvade sinnelag lämnas utan åtgärd, kan vi inte praktisera sanningen eller lyda Gud och vi kan till och med sätta oss upp mot honom. Ta fariséerna för tvåtusen år sedan till exempel. Utåt verkade de inte göra något ont. De reste vida omkring och spred evangeliet och förklarade ofta skrifterna för människorna och lärde dem att lyda lagen. Mycket av deras beteende var gott, men när Herren Jesus framträdde och började sitt verk, kallades han inte för Messias eftersom han verkade så normal och vanlig till det yttre, och eftersom allt hos honom gick stick i stäv med deras föreställningar blottlades deras arroganta och fåfänga sataniska sinnelag. De fördömde och smädade skändligen Herren Jesus, de fäste inget avseende vid huruvida det budskap som Herren Jesus gav uttryck för var sanningen, de satte sig över honom oberoende av hur många tecken och under han utförde och slutligen konspirerade de med de romerska myndigheterna för att korsfästa Herren Jesus.
Ovanstående visar att även om det kan inträffa förändringar i vårt yttre beteende kommer vi fortfarande att styras av vårt sataniskt fördärvade sinnelag och vara benägna att begå synd och sätta oss upp mot Gud när som helst. Sådana människor har inte heller gjort sann omvändelse och är i grunden okvalificerade att träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35).
Vad är sann omvändelse?
Vad är då sann omvändelse? Bibeln berättar: ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14). ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). Gud är helig. Han avskyr människornas synder, och därför är normen för sann omvändelse när människornas olika sataniska sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet – har renats och förändrats, när de praktiserar Guds ord oberoende av var de befinner sig, när de inte längre begår synd eller sätter sig upp mot Gud utan i sanning lyder och vördar Gud och när de fullständigt har vunnits av Gud. Endast sådana människor har gjort sann omvändelse.
Varför vi inte har nått sann omvändelse i vår tro på Herren
En del människor frågar kanske: ”Hur kommer det sig att vi har accepterat Herrens återlösning och har fått våra synder förlåtna men ändå är oförmögna att nå sann omvändelse?” Detta beror huvudsakligen på att i nådens tidsålder var det Herren Jesus som utförde återlösningsverket, vilket inte handlade om att ändra människornas fördärvade sinnelag. Låt oss läsa ett annat avsnitt av Guds ord: ”Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag” (Förord till ”Ordet framträder i köttet”). Detta talar om för oss att i nådens tidsålder utförde Herren Jesus bara arbetet med mänsklighetens återlösning, som resulterade i att människorna bekände sina synder och omvände sig. Som en del av återlösningsverket beskrev Herren Jesus vägen till omvändelse, han lärde människorna hur de skulle bekänna sina synder och omvända sig, att bära korset och följa Herren. Så de måste också älska andra som de älskar sig själva, de måste vara ödmjuka, tålmodiga och toleranta samt förlåta människor sjuttio gånger sju gånger och så vidare. Allt detta var krav på människorna som byggde på deras mognad vid den tiden; när människorna syndade kom de inför Herren Jesus för att bekänna sina synder och omvända sig, deras synder förläts dem och de fick tillåtelse att komma inför Gud och fortsätta att tillbe honom. Allt som uttrycktes av Herren Jesus var sanningar som kunde förstås av folket på den tiden. Men i detta ingick inte att förändra människornas sinnelag, så oavsett hur mycket vi än läser Bibeln, hur vi bekänner våra synder och omvänder oss eller hur vi övervinner oss själva förblir vi oförmögna att befria oss från synden och nå sann omvändelse.
Hur man når sann omvändelse
Hur kan vi då nå sann omvändelse? Herren Jesus profeterade: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12.48). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Dessa ord visar oss att på grund av att människornas mognad på den tiden var så låg uttryckte Herren Jesus under nådens tidsålder inte alltför många sanningar eller visade oss hur vi skulle förvandla vår sataniska natur. Därför förutsade Herren att han skulle återvända, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar och att han skulle döma och rena människan och se till att vi kunde befria oss fullständigt från syndens bojor och bli rentvådda och förändrade; och det är bara genom att acceptera att vi blir dömda och renade vid Herrens återkomst som vi kan nå sann omvändelse.
I dag har Herren Jesus återkommit: Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud utfört domens verk med början i Guds hus, han har uttryckt alla sanningar som är nödvändiga för mänsklighetens frälsning och han har kommit för att döma, rena och göra dem fullkomliga som accepterar hans frälsning i de sista dagarna. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).
När Allsmäktige Gud uttrycker sanningen och utför sitt verk med att döma och rena människan i de sista dagarna, berättar han inte bara om flera sätt att praktisera omvändelse på, utan han uttrycker domsord, blottlägger vår natur och vårt väsen, som trotsar och sätter sig upp mot Gud, och han avslöjar sanningen om vårt fördärv; Han förser oss med olika sanningar, såsom hur man är ärlig, hur man lyder Gud, hur man älskar Gud och så vidare, och ger oss därigenom ett handlingssätt i allt som vi råkar ut för. Genom att uppleva domen i Guds ord kommer vi gradvis att inse hur djupt vi har sjunkit i Satans fördärv och att vår natur och våra väsen är fyllda med sataniska sinnelag av arrogans och självgodhet, själviskhet och tarvlighet, falskhet och slughet. När vi lever på detta sätt finns det inget mänskligt i det vi lever ut, vi är avskyvärda för andra och dessutom är vi avskyvärda och vämjeliga för Gud. I Guds domsord ser vi att vi är tarvliga och ondskefulla, ovärdiga att leva inför Gud, och först då börjar vi avsky våra synder och nära en önskan att omvända oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och om vi inte praktiserar sanningen kommer vi säkerligen att föraktas och förkastas av Gud. Först då föds gudsfruktan i oss, vi börjar överge köttet och praktisera sanningen, vi når gradvis en viss lydnad mot Gud och vi gör inte längre uppror och sätter oss upp mot Gud.
När vi upplever Guds dom och tuktan undflyr vi synden helt och fullt, vi är inte längre bundna av vår sataniska natur och vi är fria att praktisera Guds ord och lyda och tillbe honom. Först då kan vi i sanning sägas ha omvänt och ändrat oss och först då får vi tillåtelse att träda in i himmelriket. Att accepera Guds domsverk i de sista dagarna är helt klart det enda sättet att nå sann omvändelse och förändring. Vid det här laget är jag övertygad om att ni har börjat se vägen till att nå sann omvändelse – så vilka val ska vi göra nu?
0 notes
Universum...wadda you doin’?
Kanske är det perfekt. Kanske är det precis som det ska vara. Kanske är felen bara där för att tydligt peka på det som är rätt. Att man väljer saker antingen för att de är rätt eller så fel att de blir det som är motsatt riktning. För jag tror inte de är gjorda för att plåga oss i all oändlighet. De är ju där för att egentligen...stärka oss. 
När någon ifrågasätter vem vi är tvingas vi ju samtidigt se oss själva. Det blir hela tiden en motkraft. Om allt omkring mig går i ultrarapid och jag vill ha fart så känns det. Ännu mer om kontrasten ökar ytterligare. Men kanske ökar kontrasten för att peka på riktningen. Hitåt.  
För det är nåt perfekt. Att när man inte orkar utvecklas och bara vill gå tillbaka till hur det var, så får man det. En stund. Börjar man gotta ner sig och vattnet stagnerar så kommer nåt som bara NOPE! och puttar ur en ur ens bekväma lilla tågspår. Men låter man det bara vara som en gottig mmmh det här är/var bra men snart ska jag tillbaka på den vägen jag vill; inte genom nån slags ilska och JAG ska minsann..! utan bara lugnt och avslappnat, för man vet att man vill det. Jäklar då blir det också sådär... alltså då är det som om man är på samma sida som universum och precis när potatisen är kokt, så har man just hunnit med det man skulle. Det blir ett sånt jäkla flow då. Som att man knappt behöver äggklocka till saker för man bara känner det intuitivt när det är så som man vill ha det. NU. Dyker upp i ens medvetenhet. Hur coooolt är inte det? Och what the hell is that? Universum som talar till en? Ohooookej then. 
För jag vet hur många gånger som jag trott att det skulle bli på ett sätt men sen har det inte blivit så, utan blivit sådär precis som jag behövt/velat. Men att när jag bönar och ber om saker så är det fetnej - om det inte hotar mitt liv. Som att universum står där och tycker det där är inte det du varken behöver eller vill ha - egentligen. Det där är bara rädslan som tagit över. 
Så...jag tror man behöver lära sig surfa. Lita på att tåget liksom går rätt och går det inte rätt så GÅR det att hoppa av och åka dit man vill. Men man (jag) komplicerar saker och får för mig att det ska vara gigantiska pussel, när det faktiskt inte behöver vara det. Det är mest olika val och att jag har svårt att fortfarande lita på min intuition.
När man inte litar på att det kommer bli bra/ordna sig så börjar ju oron krypa. Tvivel, ångest och stress follows. Sen...kommer gånger då det känns så himla...när saker inte ens var svåra och man ojjat sönder månader eller kanske till och med år för att man trott det. OJ! det här JÄTTEKLURET. . ...kan säga POFF fortare än man sagt sill. Odå är det lite skägget i brevlådan om man står där som ett fån. Ööööeeeh jahaaAAaaaa. 
Men visst, det innebär ju inte att man ska soffpotatisa sig och tro att allt bara fixar sig, det tror jag inte är meningen. Mer att när det känns prutt för länge så kanske det är för att man inte ska gå där. Att våga lita lite mer på att den här platsen är gjord för oss, för själsutveckling och när man börjar trampa i spår för att man tycker det är tryggt, bekvämt och trivsligt för länge så har man liksom missat poängen. Det är därför vi blir olyckliga, för vår utveckling har stannat av. Jag tror det är därför vi blir olyckliga av logiska val och klokheter, när hjärtat ba eeeh NEJ. Och jag tror också om man insisterar vidare på den vägen så är en tyfon på väg mot en tills man tappar fotfästet tillräckligt för att vakna ur dvalan som höll på att äta upp hela ens liv. 
Så ja...våga lyssna mer på det som får ens hjärta att gå badonkadonk. Det som ger energi och verkar kul. Det är nog den klokaste vägen. Så länge man ser till att man inte mår skit samtidigt. Då blir ens bearings jävligt wacko. Men again, kanske för att man behövder det. plus minus och en kannibal som hittar någon som vill bli uppäten. Man söker nog nånstans det man behöver. Lite som att kroppen talar om att BLODPUDDING behöver vi! ibland. Omanba oook, då vet jag :). 
Harmoni tycker jag infinner sig när man accepterar. När man bara såhär känner jag, såhär ligger det till och inget mer med det. Mest surfa på det .Vågen ser ut såhär och går hitåt. Såklart kan det komma sju år av motstånd men när man vågar acceptera det man känner (om därmed ära sig själv) så kommer lugnet. OCH vägen. 
Så nåt slags lyssna och acceptera. För de svaren man får är ju mest ens spegelbild. 
Tumblr media
0 notes
thatcrypticsister · 7 years
Photo
Tumblr media
Den här katten ser ut som fjorton svåra år, inte bara sju, men fjorton.
8 notes · View notes
ingenro · 8 years
Text
14.1.17
Slits mellan att tycka ett det är NAJS att vara ensam hemma i helgen för att jag då har en chans att få så mkt mer arbete bortgjort, mest pga att jag fokuserar & koncentrerar mig avsevärt mkt bättre med endast musik som sällskap. Å andra sidan så känns det såklart (som alltid) tomt då Jesper åker bort. Han fattas mig + att jag ju är så djuriskt mörkrädd! Imorgon (lr ja egentligen idag, fast om ett antal timmar) så måste jag kliva upp okristligt tidigt för att ta mig in till stan och en lördagslektion. Lärarna har den senaste veckan varit på ovanligt glatt och skojfriskt humör. De måste ha vilat upp sig ordentligt under lovet, i motsats till alla Stamfords CMD studenter någonsin. Stämningen har alltså varit bra i klassrummen trots att vi allihopa är “lagom” överarbetade och har börjat se ut som något som katten har släpat in. Alternativt någon som genomgått sju svåra år eller nyligen klivit upp ur graven.
2 notes · View notes
sidmakarn-blog · 7 years
Text
V75 Mantorp 24 mars
Jackpot på Mantorp, bra V75-lopp och säkert också mycket lir så här i avlöningstider. Ja, en sjua kan ge hyggligt betalt trots att några favoriter vinner.
Hyggligt betalt har också hästskötarna, men det finns helt enkelt för få.
Den senaste tiden har tränaren Maria Törnqvist tagit upp det, liksom Reijo Liljendahl och Lena Sirocco Berglund slutar efter 36 år hos Stig H Johansson. Att ta hand om sju hästar är för stressigt för kropp och huvud, som Lena sa.
Jag har också känt av bristen på hästskötare. Långa arbetsdagar i samband med tävlandet gör att det är svårt att rekrytera hästskötare.
I klartext; det här är ett branschproblem.
Men, åter till V75 och Mantorps tävlingar.
Två “spikar” i toppform
Både Ready Ribb och Sir Ratzeputz kommer till start med två raka segrar, vinster tagna i säker stil så det rör sig om hästar i fint slag.
Visst kan det vara vågat att välja bort Qahar QC, en häst som gjort sig känd som oerhört stark och som går ända in i mål men också för att han är osäker.
Häst mot häst över den här långa distansen bedömer jag Ready Ribb som den bättre, så jag spikar.
Carl-Johan Jepson kör Björn Goops 7-årige valack. Negativt? Nej, det tycker jag inte. Carl-Johan vann ju med honom i årsdebuten.
I Guidens tipsliga, där jag, Svante Båth, Ulf Stenströmer och Carl-Johan nu drabbar samman har dock Carl-Johan garderat Ready Ribb med Qahar QC och Platon Face – och det kan ju vara oroande ...
Ett felval av mig
På Momarken valde jag mellan att spika Pastore Bob eller BBS Sugarlight – och valde den sistnämnde då jag tyckte att Sir Ratzeputz hade ett för tufft läge med bakspår över 1640 meter på den minst sagt knepiga banovalen. Det var ett feltänk.
Sir Ratzeputz vann nu säkert men dock inte i fin stil. Han travade barfota då, nu kan det bli skor – men det spelar ingen större roll.
I övrigt; V75 slutar kring 19.00, så vid 24-tiden kan jag kanske släcka i stallet.
 Mina V75-tankar lopp för lopp
V75-1: 10 Ready Ribb är obesegrad i år efter två övertygande insatser och då han slagit 11 Qahar QC tidigare tar jag ställning och spikar Björn Goops 7-åring efter Ready Cash. Jag kör 9 Raggamuffin och han är i fint slag, så det är platschans.
V75-2: 12 Julia af Solnäs har hög kapacitet och kan kanske plocka ner ledande 2 Primia Italia, men det är ett öppet lopp och jag streckar på ordentligt. Jag har med 13 Kendra Silvio och från detta svåra läge hoppas jag på platschans.
V75-3: 2 Sir Ratzeputz gick jag emot senast och spikade BBS Sugarlight som nu blev tvåa bakom Timo Nurmos Love You-son. Nu har hästen ett betydligt bättre läge och motståndet ser faktiskt lättare ut, så jag singelstreckar. Ja, även om det skulle bli ett lopp utvändigt ledaren har han kapacitet att ta sin tredje raka seger över 1640 meter.
V75-4: 8 Who´s Who sägs vara en kopia av pappan Maharajah både till utseende och i travet. Han har också övertygat och tagit två raka segrar på slutet. Nu är läget småknepigt och då 10 Infinitus imponerat på mig garderar jag. Ja, nu blev det hela fem streck.
V75-5: 6 Linus Boy eller 12 Generaal Bianco som tipsetta är en smaksak, men nu fick spåren avgöra. När två träter kan en tredje vinna och 3 Stay Alert kan utmana de två favoriterna med rätt resa. Han är snabb ut, så jag förutsätter att han får en bra resa. 5 Blue Star Champion är ett riktigt långskott.
V76-6: 5 Erik Sting har hög kapacitet för klassen och vann V75 från dödens på Kalmar i januari. 2 Dani Boko kan öppna bra och är ett stallskrik. 1 Mr Perfection har ett perfekt läge och visade senast att formen är på topp. 8 Donato E barfota och med jänkarvagn låter intressant.
V75-7: 1 Uptothe Chapel har vunnit V75 förr och kan göra det igen. 6 Gute Band kan avsluta vasst. 3 Titan Brodde lär köras i spets och leder länge.
 Thomas  V75-system
V75-1: 10 Ready Ribb. Res: 11-9.
V75-2: 2, 5, 7, 9, 11, 12. Res: 
V75-3: 2 Sir Ratzeputz. Res: 9-3.
V75-4: 1, 6, 8, 9, 10. Res: 11-12
V75-5: 3, 5, 6, 11, 12. Res: 10-1.
V75-6: 1, 2, 5, 8. Res: 4-10.
V75-7: 1,2, 3, 6.  Res: 12-8.
Systemet är på 2400 rader och kostar 1200 kronor. Om man också singelstreckar nr 8 Who´s Who i avdelning fyra blir det systemet på 480 rader och det kostar då 240 kronor.
0 notes
Text
Gerard Deulofeu fortfarande ännu att frigöra sin fulla potential på Everton
Världens främsta destination för
Billiga Fotbollströjor Barn
. Köp billiga fotbollströjor på nätet med utskrift nu.
Det har förekommit blixtar av briljans från Gerard Deulofeu på Everton, men kan han ta nästa steg och uppfylla sin enorma potential? Nick Wright tar en titt efter förre Barcelona barn permanenta övergång till Premier League under sommaren ...
Gerard Deulofeu prestanda i Evertons senaste förlust mot Arsenal var typiskt för två skäl. För det första, eftersom han var den farligaste spelaren i en blå skjorta, dels på grund av en uppenbar ögonblick av omognad i första halvlek stopptid.
Den 21-åriga hade briljant knäppt Ross Barkley passningen runt Nacho Monreal under en Everton motattack, men i stället för laddning på och dra nytta av hans goda arbete, onödan kastade han sig till marken i hopp om att vinna en frispark. Domaren var oberörd och chansen var borta. Den enda överraskningen var att Deulofeu inte var bokad för hans skådespel.
Roberto Martinez borde ha fielding frågor på en annan spännande visning från Deulofeu i sin efter matchen presskonferensen, men att flampunkt tvingade honom på defensiven. "Gerard är en ung man som har kommit in i en mycket annorlunda spel och han måste förstå kulturen i den brittiska spelet", förklarade han.
"Gerard har otroliga talang, oroar han försvarare och du kan se i slutet hade de tre spelare runt honom. Han bär det hotet. Han är en ung spelare och han har mycket att lära, men han har en önskan och det vinnande mentalitet och det är bara en tidsfråga innan han sätter den talang tillsammans. "
Det är verkligen ingen debatt om Deulofeu förmåga. Spanjorens varje beröring ger en känsla av förväntan, och hans elektriska takt och instinktiva skicklighet gör honom thrillingly oförutsägbar att titta på, men gamla frågor om mognad och disciplin återuppstått med att dyka på Emirates Stadium.
De två sidorna av Deulofeu har varit uppenbart sedan hans uppväxt i Barcelonas juniorlag, där han stod ut som en superstar-in-väntar i ett hav av talang. "Han var kanske nio eller 10 år gammal när han kom till Barca, och man kunde se att han var speciell," fd Barcelona ungdom tränare Andres Carrasco säger Sky Sports .
"The dribblingar ... wow. Han kunde avsluta spel när han ville, särskilt när vi spelade sju-manna. I de små matcher var han fantastisk. Han är kanske den bästa spelaren jag någonsin har coachat, talang-wise."
Det är hög beröm från en man som tillbringat 13 år som arbetar i La Masia mellan 1998 och 2011, men Carrasco minns honom av andra skäl också. "Han är en speciell, men hans beteende är verkligen svårt ibland", säger han. "Han är en mycket bra kille och en speciell spelare, men han är svår att förstå. Han kan vara mycket svåra att hantera."
Tillverkningen av Barca export
Vi talar till en tidigare Barcelona ungdom tränare om det inre arbetet i La Masia.
Sevilla manager Unai Emery fann att ut första hand förra säsongen. Deulofeu seglade genom ungdomsfotbollen veta att han var en nedskärning av ovan, och han var bara 17 år när han gjorde hans höga debut för Barcelona. Men trots imponerande under hans tillfälliga pass på Goodison Park i 2013/14, beslutade Luis Enrique att skicka honom på lån igen.
Deulofeu var oförmögen att spika ner ett första lag plats på Sevilla, och Emery talade öppet om den unge yttern i en intervju med Guardian i maj. "Han har otroliga egenskaper men saknar andra", sade han. "Sätt honom där ute, en på en och ... pfff. Men se honom spela fotboll med lagkamrater, på en stor stigning, och det är svårt. Han har inte löptiden eller kapaciteten för offer ännu."
Deulofeu skulle kunna tyda på att endast Luis Suarez skapade hjälper oftare än honom trots sin begränsade speltid i La Liga förra säsongen, men Barcelona tydligen överens med Emery bedömning som de sanktionerade hans 4.25m flytta £ till Everton i sommar - om än med en återköpsklausul i sitt kontrakt.
Deulofeu har talat om "komma hem" och "växa upp", eftersom flytten, och han meddelade sin återkomst till Everton med en lysande prestanda som de kom från två mål ner till slå West Brom på Hawthorns. Deulofeu leder nu Evertons hjälpa diagram med tre, och bara David Silva har skapat mål mer regelbundet än honom i Premier League.
Martinez, men använder honom fortfarande försiktigt. En anonym prestanda i Merseyside derby såg honom föll för besök av Manchester United, och han har bara börjat tre Premier League hittills den här säsongen. För alla bredd, takt och uppfinning han erbjuder, är det värt att notera att han har i genomsnitt färre tacklingar per match (0,4) än någon av hans lagkamrater med undantag av Romelu Lukaku.
Deulofeu är överdådigt begåvad och fylld med självförtroende, och han insisterar på att han arbetar på resten av hans spel. "Jag vet att jag måste vara väl positionerat defensivt och Roberto berättar att, om inte, kommer jag inte att spela", sade han nyligen i en intervju. "Jag lär mig, glad."
Hans nästa utmaning är att visa att han har temperament att vara en konsekvent starter. Deulofeu vänder 22 mars, och han kan bara betraktas som en "prospect" så länge. Martinez säger att det är bara en "tidsfråga" tills han uppfyller sin sanna potential. För Everton, ju förr desto bättre.
Titta Everton v Sunderland lever på Sky Sports 1 HD från 12:30 på söndag
Få en Sky Sports Day Pass
Missa inte Everton mot Sunderland. Titta på live på NU-TV för £ 6,99. Inget kontrakt
Köp vår fantastiska utbud av
Manchester United Tröja
allt till låga priser i en rad olika storlekar!
0 notes
hitsnruns · 8 years
Text
I dont need to sell my soul, he's already in me
Jag är ärligt talat orolig över min hälsa. Helg betyder, oavsett om jag varit sjuk eller ej, att man sover ut. Jag försöker leva efter devisen att man kan börja närma sig jordelivet runt 10:30-11:30. Idag var jag vaken vid 08:15. Det var fortfarande mörkt i sovrummet, tyst i hela lägenheten och omvärlden visade ovanligt stor hänsyn. Till vilken nytta tänker den säkerligen nu och ger blanka fan i det framöver. Jag är min egen Trump känns det som. Dags för elchocksbehandling, terapi och inlåsning på rättspsyk i Vadstena. Sex avokados En stor rödlök Fyra tomater En chili Sju duktiga stänk tabasco Asmycket finmald svartpeppar O lite salt Hacka allt fint, kör med mixer. Vill du va matnazi/hipster så mosar du all avokado o klipper ner lite korriander. Men glöm inte skjortan, glasögonen och den lila upprullade mössan, cykeln, surdegsbrödet som puttrat i en glasburk i sju svåra år, ditt egentillverkade instrument som du inte behärskar, instagram osv osv etc etc
0 notes
kingdomsalvationsv · 5 years
Text
Trosutövning (5)
Under nådens tidsålder sa Jesus en del ord och genomförde ett stadium av verket. Alla hans uttalanden ingick i ett sammanhang och de var alla anpassade till den tidens människor. Jesus talade och verkade så som det lämpade sig i den aktuella tiden och miljön. Han uttalade även en del profetior.
 Han förutsade att sanningens Ande skulle komma under de sista dagarna och utföra en etapp av verket. Han förstod alltså ingenting utöver det verk han själv hade att utföra under den rådande tidsåldern. Det verk som den inkarnerade Guden för med sig är med andra ord begränsat. Han utför således bara det verk som hör till den tidsålder han befinner sig i och utför ingen annan verksamhet som inte har någon anknytning till honom. Vid den här tiden verkade inte Jesus utifrån känslor eller visioner, utan så som det lämpade sig för den tiden och den miljön. Ingen ledde eller vägledde honom. Hela hans verk var hans eget väsen — det var det verk som skulle utföras av Guds inkarnerade Ande, vilket var hela det verk som inleddes genom inkarnationen. Jesus handlade bara utifrån vad han själv såg och hörde. Anden verkade med andra ord direkt; det behövdes inga budbärare som uppenbarade sig för honom och gav honom drömmar eller något mäktigt ljus som sken på honom och gjorde det möjligt för honom att se. Han verkade fritt och utan några begränsningar, vilket berodde på att hans verksamhet inte utgick från känslor. Med andra ord: han varken trevade eller gissade sig fram när han verkade, utan gjorde saker med lätthet. Han verkade och talade utifrån sina egna tankar och det han såg med egna ögon, vilket gav omedelbar styrka till var och en av lärjungarna som följde honom. Det här är skillnaden mellan Guds verk och människans verk: När människor verkar, letar de och famlar omkring, de härmar och rådslår alltid med varandra utifrån den grundval som andra lagt, för att kunna tränga djupare. Guds verk grundar sig i det han själv är och han gör det verk som han själv bör göra. Han ger inte näring till kyrkan genom att använda kunskap som är resultatet av någon människas arbete. Istället utför han det nuvarande verket med utgångspunkt från människors tillstånd. Det här sättet att verka är följaktligen tusen gånger friare än människors sätt att verka. I folks ögon kan det till och med se ut som om Gud inte håller sig till sin uppgift utan agerar som han behagar – men hela det verk han utför är nytt. Dock bör du vara medveten om att den inkarnerade Gudens verk aldrig grundar sig på känslor. När Jesus hade fullbordat sitt korsfästelseverk och hans lärjungars upplevelser nått en viss punkt, kände de på sig att Guds dag var nära och att de snart skulle få möta Herren. Det var den känsla de hade, och för dem var den ytterst betydelsefull. Men faktum är att människors känslor inte går att lita på. De kände att de kanske närmade sig vägs ände eller att allt de gjorde och utstod hade påbjudits av Gud. Även Paulus sa att han hade fullbordat loppet, att han hade kämpat kampen och att rättfärdighetens segerkrans väntade på honom. Det var så han kände och det var vad han skrev i breven som han skickade till församlingarna. Det här var något han gjorde på grund av det ansvar han bar för församlingarna och därför ignorerades det av den helige Ande. Paulus upplevde ingen oro och kände inte heller någon förebråelse när han sa dessa ord, och därför trodde han att det här var helt normalt och fullt riktigt och att orden kom från den helige Ande. Men när vi ser tillbaka inser vi att de inte alls kom från den helige Ande. De var bara en människas falska förhoppningar. Människor har många illusioner, men Gud varken bryr sig om dem eller uttrycker några åsikter om dem när de dyker upp. De flesta av den helige Andes verk utförs inte genom människors känslor — den helige Ande verkar inte i människors känslor förutom under de mödosamma, mörka tiderna innan Gud blir kött eller den period när det inte finns några apostlar eller arbetare. Under det skedet ger den helige Andes verk människor vissa speciella känslor. Till exempel: När människor inte vägleds av Guds ord upplever de en obeskrivlig lyckokänsla när de ber. De har en känsla av glädje i hjärtat och de känner frid och välbehag. Så fort de vägleds av ord känner de sig upplivade, de får en väg att följa för sitt handlande och givetvis har de även känslor av fridfullhet och välbehag. När folk möter faror eller när Gud hindrar dem från att göra vissa saker, känner de sig oroliga och illa till mods i hjärtat. Det här är helt och hållet känslor som den helige Ande ger människan. Om däremot en fientlig miljö skapar en atmosfär av fruktan och får folk att bli extremt ängsliga och skygga, så är det en normal mänsklig reaktion som inte har något med den helige Andes verksamhet att göra.
Människor lever alltid mitt i sina egna känslor och har gjort så i många år. När de känner frid i hjärtat agerar de (i tron att deras tjänstvillighet är en känsla av frid), och när de inte känner frid i hjärtat agerar de inte (i tron att deras motvillighet eller ovilja är en känsla av ängslan). Om allt flyter lätt och smidigt tänker de att[a] det är Guds vilja. (Faktum är att det är något som borde ha gått väldigt smidigt eftersom det är tingens naturliga lag.) När saker inte går smidigt tänker de att[b] det inte är Guds vilja. När de stöter på något som inte går lätt och smidigt, stannar de upp. Den här sortens känslor är felaktiga och att agera utifrån dem kommer att resultera i många fördröjningar. Det kommer till exempel definitivt att vara svårt att omsätta sanningen i praktisk handling och ännu svårare att göra Guds vilja. Många positiva saker kommer att vara svåra att förverkliga. Precis som ordspråket säger: ”Vägen till lycka är kantad av motgångar.” Människor har alltför många känslor i sitt dagliga liv, och det gör att de ständigt är villrådiga och osäkra på många saker. Ingenting är uppenbart för dem om de inte förstår sanningen. Men i allmänhet reagerar inte den Helige Ande över huvud taget när de handlar eller talar utifrån sina känslor, förutsatt att det inte handlar om något som bryter mot de grundläggande principerna. Det är som med den ”rättfärdighetens segerkrans” som Paulus kände: Under många år var det ingen som trodde att hans känslor var felaktiga. Inte heller Paulus själv hade någonsin en känsla av att det han kände var fel. Varifrån kommer folks känslor? De är naturligtvis reaktioner som härrör från hjärnan. Olika miljöer och olika angelägenheter resulterar i olika känslor. Ofta drar folk slutsatser med hjälp av mänsklig logik som ger dem en uppsättning formler, vilket ger upphov till många mänskliga känslor. Utan att själva inse det omger de sig med sina egna logiska slutsatser och på så sätt blir de här känslorna vad folk förlitar sig på i livet. De blir en känslomässig krycka i deras tillvaro, som till exempel Paulus ”rättfärdighetens segerkrans” eller Witness Lees ”möte med Herren i skyn”. Gud har knappast någon möjlighet att påverka dessa känslor hos människan utan måste låta dem utvecklas som de gör. Idag har jag talat enkelt och lättfattligt till dig om olika sidor av sanningen. Om du fortsätter att följa dina känslor, lever du då inte fortfarande i oklarhet? Du accepterar inte orden som framförts till dig tydligt och klart utan du förlitar dig ständigt på dina personliga känslor. Är du då inte som en blind man som rör vid en elefant? Och vad kommer du att vinna i slutänden?
Allt det verk som Guds inkarnation utför idag är verkligt. Det här är inte något som du kan känna eller något som du kan föreställa dig, och ännu mindre något som du kan sluta dig till – det är bara något du kommer att kunna förstå när det är ett faktum. Ibland kan du inte se det klart och tydligt ens då, och folk kommer inte att förstå förrän Gud agerar personligen för att bringa ordentlig klarhet i de verkliga fakta om vad som pågår. På Jesu tid fanns det många falska förhoppningar bland lärjungarna som följde honom. Det trodde att Guds dag var nära förestående och att de snart skulle dö för Herren och kunna möta Herren Jesus. Petrus väntade i hela sju år på grund av denna känsla – men dagen kom ändå inte. De kände att deras liv hade utvecklats; känslorna inom dem blev alltfler och allt starkare, men de upplevde många motgångar och var oförmögna att lyckas. De visste inte själva vad som pågick. Var det möjligt att det som verkligen härrörde från den helige Ande inte gick i fullbordan? Människors känslor är inte pålitliga. Eftersom människor har sina egna tankar och föreställningar skapar de mängder av associationer som bygger på sammanhanget och förhållandena för tillfället. Det är i synnerhet när något händer de människor vars tankar är sunda, som de blir exalterade och inte kan låta bli att skapa en uppsjö av associationer. Det här gäller särskilt för ”experter” med imponerande kunskap och teorier, vars associationer blir än rikligare efter att de haft att göra med världen i många år. Utan att de inser det tar associationerna över deras hjärtan och blir till extremt kraftfulla känslor, och de är nöjda med dem. När människor vill göra något dyker känslor och föreställningar upp i deras inre och de tror att de har rätt. När människorna senare konstaterar att de inte blivit förverkligade kan de inte förstå vad som gick fel. Kanske tror de att Gud har ändrat sin plan.
Det går inte att undvika att alla människor har känslor. Även under lagens tidsålder hade många människor vissa känslor, men felaktigheterna i deras känslor var färre än hos människorna idag. Det beror på att förr kunde folk skåda Jehovas framträdande; de kunde se änglar och de hade drömmar. Dagens människor är oförmögna att se visioner eller änglar och därför har villfarelserna i deras känslor blivit många fler. När dagens människor känner att något är särskilt rätt och omsätter det i praktisk handling, förebrår inte den helige Ande dem och de känner mycket stor frid inombords. Det är först i efterhand, vid sammankomster eller då de läser Guds ord, som de upptäcker att de hade fel. En aspekt av detta är att inga änglar visar sig för människor, att drömmar är väldigt sällsynta och att människorna inte ser visionerna i skyn. En annan aspekt är att den helige Ande inte ökar sina förebråelser och tuktan i människors inre; det finns knappt något av den helige Andes verk inom dem. Så om folk inte äter och dricker Guds ord, inte söker sanningen på ett ändamålsenligt sätt och inte förstår hur man utövar tron, kommer de inte att skörda någonting. Principerna för den helige Andes verk är som följer: Han bryr sig inte om det som inte berör hans verk. Om något inte är inom hans rättskipningsområde lägger han sig absolut inte i eller ingriper, utan låter människor ställa till vilka problem de vill. Du kan agera som du vill, men det kommer en dag då du finner dig själv panikslagen och vilsen. Gud verkar målmedvetet enbart i sitt eget kött och lägger sig aldrig i människans verk. Tvärtom håller han sig på avstånd från människans värld och utför det verk han ska göra. Du kommer inte att klandras om du gör något felaktigt i dag, och du kommer inte heller att belönas om du gör något bra i morgon. Det här är människans angelägenheter och de har inte den ringaste anknytning till den helige Andes verk — det här ligger inte inom ramen för mitt verk över huvud taget.
På den tiden då Petrus var verksam talade han mycket och arbetade mycket. Är det möjligt att inget av det hade sitt ursprung i mänskliga föreställningar? Att allt skulle ha kommit från den helige Ande är omöjligt. Petrus var bara en Guds skapelse, han var en följeslagare, han var Petrus, inte Jesus, och deras väsen var inte de samma. Även om det var den helige Ande som sände ut Petrus, kom inte allt han gjorde från den helige Ande, för han var trots allt en människa. Även Paulus talade mycket och skrev en inte obetydlig mängd brev till församlingarna. En del av dessa brev finns samlade i Bibeln. Den helige Ande uttryckte inte några åsikter, för det här var den tid då Paulus användes av den helige Ande. Han skaffade sig en del erfarenhet och kunskap och det här skrev han ner och vidarebefordrade till sina bröder och systrar i Herren. Jesus reagerade inte. Varför stoppade inte den helige Ande honom direkt? Förklaringen är att där finns en del orenheter som härrör från människors normala tankar; det är oundvikligt. Dessutom nådde inte hans aktiviteter den punkt där de var störande eller skapade oro. När det finns lite mänskliga inslag av den här typen är det lättare för folk att acceptera det. Förutsatt att orenheterna från människans normala tankar inte stör på något sätt räknas de som normala. Alla människor som tänker normalt är med andra ord kapabla att tänka på det viset. När folk lever i köttet har de sina egna tankar och det finns inget sätt att rensa bort dem. Men när människorna har fått uppleva Guds verk ett tag och börjat förstå en del sanningar kommer de här tankarna att bli färre i deras hjärnor. När de har upplevt mer kommer de att kunna se klart och därmed kommer de att störa mindre. Människornas onormala känslor kommer med andra ord att minska när deras föreställningar och logiska slutsatser har motbevisats. Alla som lever i köttet har sina egna tankar, men till slut kommer Gud att ha bearbetat dem så mycket att deras tankar inte kan störa dem. Då kommer de inte längre att förlita sig på känslor i sina liv, deras faktiska mognad kommer att öka och de kommer att kunna leva efter Guds ord i verkligheten. De kommer inte längre att göra saker som är oklara eller meningslösa och därmed kommer de inte att göra saker som är störande. På så vis kommer de inte längre att ha några vanföreställningar och från och med nu kommer deras handlingar att uttrycka deras verkliga mognad.
Fotnoter:
a. Den ursprungliga texten innehåller inte orden ”tänker de att”.
b. Den ursprungliga texten innehåller inte orden ”tänker de att”.
0 notes
easternlightningsv · 5 years
Text
Trosutövning (5)
Under nådens tidsålder sa Jesus en del ord och genomförde ett stadium av verket. Alla hans uttalanden ingick i ett sammanhang och de var alla anpassade till den tidens människor. Jesus talade och verkade så som det lämpade sig i den aktuella tiden och miljön. Han uttalade även en del profetior.
 Han förutsade att sanningens Ande skulle komma under de sista dagarna och utföra en etapp av verket. Han förstod alltså ingenting utöver det verk han själv hade att utföra under den rådande tidsåldern. Det verk som den inkarnerade Guden för med sig är med andra ord begränsat. Han utför således bara det verk som hör till den tidsålder han befinner sig i och utför ingen annan verksamhet som inte har någon anknytning till honom. Vid den här tiden verkade inte Jesus utifrån känslor eller visioner, utan så som det lämpade sig för den tiden och den miljön. Ingen ledde eller vägledde honom. Hela hans verk var hans eget väsen — det var det verk som skulle utföras av Guds inkarnerade Ande, vilket var hela det verk som inleddes genom inkarnationen. Jesus handlade bara utifrån vad han själv såg och hörde. Anden verkade med andra ord direkt; det behövdes inga budbärare som uppenbarade sig för honom och gav honom drömmar eller något mäktigt ljus som sken på honom och gjorde det möjligt för honom att se. Han verkade fritt och utan några begränsningar, vilket berodde på att hans verksamhet inte utgick från känslor. Med andra ord: han varken trevade eller gissade sig fram när han verkade, utan gjorde saker med lätthet. Han verkade och talade utifrån sina egna tankar och det han såg med egna ögon, vilket gav omedelbar styrka till var och en av lärjungarna som följde honom. Det här är skillnaden mellan Guds verk och människans verk: När människor verkar, letar de och famlar omkring, de härmar och rådslår alltid med varandra utifrån den grundval som andra lagt, för att kunna tränga djupare. Guds verk grundar sig i det han själv är och han gör det verk som han själv bör göra. Han ger inte näring till kyrkan genom att använda kunskap som är resultatet av någon människas arbete. Istället utför han det nuvarande verket med utgångspunkt från människors tillstånd. Det här sättet att verka är följaktligen tusen gånger friare än människors sätt att verka. I folks ögon kan det till och med se ut som om Gud inte håller sig till sin uppgift utan agerar som han behagar – men hela det verk han utför är nytt. Dock bör du vara medveten om att den inkarnerade Gudens verk aldrig grundar sig på känslor. När Jesus hade fullbordat sitt korsfästelseverk och hans lärjungars upplevelser nått en viss punkt, kände de på sig att Guds dag var nära och att de snart skulle få möta Herren. Det var den känsla de hade, och för dem var den ytterst betydelsefull. Men faktum är att människors känslor inte går att lita på. De kände att de kanske närmade sig vägs ände eller att allt de gjorde och utstod hade påbjudits av Gud. Även Paulus sa att han hade fullbordat loppet, att han hade kämpat kampen och att rättfärdighetens segerkrans väntade på honom. Det var så han kände och det var vad han skrev i breven som han skickade till församlingarna. Det här var något han gjorde på grund av det ansvar han bar för församlingarna och därför ignorerades det av den helige Ande. Paulus upplevde ingen oro och kände inte heller någon förebråelse när han sa dessa ord, och därför trodde han att det här var helt normalt och fullt riktigt och att orden kom från den helige Ande. Men när vi ser tillbaka inser vi att de inte alls kom från den helige Ande. De var bara en människas falska förhoppningar. Människor har många illusioner, men Gud varken bryr sig om dem eller uttrycker några åsikter om dem när de dyker upp. De flesta av den helige Andes verk utförs inte genom människors känslor — den helige Ande verkar inte i människors känslor förutom under de mödosamma, mörka tiderna innan Gud blir kött eller den period när det inte finns några apostlar eller arbetare. Under det skedet ger den helige Andes verk människor vissa speciella känslor. Till exempel: När människor inte vägleds av Guds ord upplever de en obeskrivlig lyckokänsla när de ber. De har en känsla av glädje i hjärtat och de känner frid och välbehag. Så fort de vägleds av ord känner de sig upplivade, de får en väg att följa för sitt handlande och givetvis har de även känslor av fridfullhet och välbehag. När folk möter faror eller när Gud hindrar dem från att göra vissa saker, känner de sig oroliga och illa till mods i hjärtat. Det här är helt och hållet känslor som den helige Ande ger människan. Om däremot en fientlig miljö skapar en atmosfär av fruktan och får folk att bli extremt ängsliga och skygga, så är det en normal mänsklig reaktion som inte har något med den helige Andes verksamhet att göra.
Människor lever alltid mitt i sina egna känslor och har gjort så i många år. När de känner frid i hjärtat agerar de (i tron att deras tjänstvillighet är en känsla av frid), och när de inte känner frid i hjärtat agerar de inte (i tron att deras motvillighet eller ovilja är en känsla av ängslan). Om allt flyter lätt och smidigt tänker de att[a] det är Guds vilja. (Faktum är att det är något som borde ha gått väldigt smidigt eftersom det är tingens naturliga lag.) När saker inte går smidigt tänker de att[b] det inte är Guds vilja. När de stöter på något som inte går lätt och smidigt, stannar de upp. Den här sortens känslor är felaktiga och att agera utifrån dem kommer att resultera i många fördröjningar. Det kommer till exempel definitivt att vara svårt att omsätta sanningen i praktisk handling och ännu svårare att göra Guds vilja. Många positiva saker kommer att vara svåra att förverkliga. Precis som ordspråket säger: ”Vägen till lycka är kantad av motgångar.” Människor har alltför många känslor i sitt dagliga liv, och det gör att de ständigt är villrådiga och osäkra på många saker. Ingenting är uppenbart för dem om de inte förstår sanningen. Men i allmänhet reagerar inte den Helige Ande över huvud taget när de handlar eller talar utifrån sina känslor, förutsatt att det inte handlar om något som bryter mot de grundläggande principerna. Det är som med den ”rättfärdighetens segerkrans” som Paulus kände: Under många år var det ingen som trodde att hans känslor var felaktiga. Inte heller Paulus själv hade någonsin en känsla av att det han kände var fel. Varifrån kommer folks känslor? De är naturligtvis reaktioner som härrör från hjärnan. Olika miljöer och olika angelägenheter resulterar i olika känslor. Ofta drar folk slutsatser med hjälp av mänsklig logik som ger dem en uppsättning formler, vilket ger upphov till många mänskliga känslor. Utan att själva inse det omger de sig med sina egna logiska slutsatser och på så sätt blir de här känslorna vad folk förlitar sig på i livet. De blir en känslomässig krycka i deras tillvaro, som till exempel Paulus ”rättfärdighetens segerkrans” eller Witness Lees ”möte med Herren i skyn”. Gud har knappast någon möjlighet att påverka dessa känslor hos människan utan måste låta dem utvecklas som de gör. Idag har jag talat enkelt och lättfattligt till dig om olika sidor av sanningen. Om du fortsätter att följa dina känslor, lever du då inte fortfarande i oklarhet? Du accepterar inte orden som framförts till dig tydligt och klart utan du förlitar dig ständigt på dina personliga känslor. Är du då inte som en blind man som rör vid en elefant? Och vad kommer du att vinna i slutänden?
Allt det verk som Guds inkarnation utför idag är verkligt. Det här är inte något som du kan känna eller något som du kan föreställa dig, och ännu mindre något som du kan sluta dig till – det är bara något du kommer att kunna förstå när det är ett faktum. Ibland kan du inte se det klart och tydligt ens då, och folk kommer inte att förstå förrän Gud agerar personligen för att bringa ordentlig klarhet i de verkliga fakta om vad som pågår. På Jesu tid fanns det många falska förhoppningar bland lärjungarna som följde honom. Det trodde att Guds dag var nära förestående och att de snart skulle dö för Herren och kunna möta Herren Jesus. Petrus väntade i hela sju år på grund av denna känsla – men dagen kom ändå inte. De kände att deras liv hade utvecklats; känslorna inom dem blev alltfler och allt starkare, men de upplevde många motgångar och var oförmögna att lyckas. De visste inte själva vad som pågick. Var det möjligt att det som verkligen härrörde från den helige Ande inte gick i fullbordan? Människors känslor är inte pålitliga. Eftersom människor har sina egna tankar och föreställningar skapar de mängder av associationer som bygger på sammanhanget och förhållandena för tillfället. Det är i synnerhet när något händer de människor vars tankar är sunda, som de blir exalterade och inte kan låta bli att skapa en uppsjö av associationer. Det här gäller särskilt för ”experter” med imponerande kunskap och teorier, vars associationer blir än rikligare efter att de haft att göra med världen i många år. Utan att de inser det tar associationerna över deras hjärtan och blir till extremt kraftfulla känslor, och de är nöjda med dem. När människor vill göra något dyker känslor och föreställningar upp i deras inre och de tror att de har rätt. När människorna senare konstaterar att de inte blivit förverkligade kan de inte förstå vad som gick fel. Kanske tror de att Gud har ändrat sin plan.
Det går inte att undvika att alla människor har känslor. Även under lagens tidsålder hade många människor vissa känslor, men felaktigheterna i deras känslor var färre än hos människorna idag. Det beror på att förr kunde folk skåda Jehovas framträdande; de kunde se änglar och de hade drömmar. Dagens människor är oförmögna att se visioner eller änglar och därför har villfarelserna i deras känslor blivit många fler. När dagens människor känner att något är särskilt rätt och omsätter det i praktisk handling, förebrår inte den helige Ande dem och de känner mycket stor frid inombords. Det är först i efterhand, vid sammankomster eller då de läser Guds ord, som de upptäcker att de hade fel. En aspekt av detta är att inga änglar visar sig för människor, att drömmar är väldigt sällsynta och att människorna inte ser visionerna i skyn. En annan aspekt är att den helige Ande inte ökar sina förebråelser och tuktan i människors inre; det finns knappt något av den helige Andes verk inom dem. Så om folk inte äter och dricker Guds ord, inte söker sanningen på ett ändamålsenligt sätt och inte förstår hur man utövar tron, kommer de inte att skörda någonting. Principerna för den helige Andes verk är som följer: Han bryr sig inte om det som inte berör hans verk. Om något inte är inom hans rättskipningsområde lägger han sig absolut inte i eller ingriper, utan låter människor ställa till vilka problem de vill. Du kan agera som du vill, men det kommer en dag då du finner dig själv panikslagen och vilsen. Gud verkar målmedvetet enbart i sitt eget kött och lägger sig aldrig i människans verk. Tvärtom håller han sig på avstånd från människans värld och utför det verk han ska göra. Du kommer inte att klandras om du gör något felaktigt i dag, och du kommer inte heller att belönas om du gör något bra i morgon. Det här är människans angelägenheter och de har inte den ringaste anknytning till den helige Andes verk — det här ligger inte inom ramen för mitt verk över huvud taget.
På den tiden då Petrus var verksam talade han mycket och arbetade mycket. Är det möjligt att inget av det hade sitt ursprung i mänskliga föreställningar? Att allt skulle ha kommit från den helige Ande är omöjligt. Petrus var bara en Guds skapelse, han var en följeslagare, han var Petrus, inte Jesus, och deras väsen var inte de samma. Även om det var den helige Ande som sände ut Petrus, kom inte allt han gjorde från den helige Ande, för han var trots allt en människa. Även Paulus talade mycket och skrev en inte obetydlig mängd brev till församlingarna. En del av dessa brev finns samlade i Bibeln. Den helige Ande uttryckte inte några åsikter, för det här var den tid då Paulus användes av den helige Ande. Han skaffade sig en del erfarenhet och kunskap och det här skrev han ner och vidarebefordrade till sina bröder och systrar i Herren. Jesus reagerade inte. Varför stoppade inte den helige Ande honom direkt? Förklaringen är att där finns en del orenheter som härrör från människors normala tankar; det är oundvikligt. Dessutom nådde inte hans aktiviteter den punkt där de var störande eller skapade oro. När det finns lite mänskliga inslag av den här typen är det lättare för folk att acceptera det. Förutsatt att orenheterna från människans normala tankar inte stör på något sätt räknas de som normala. Alla människor som tänker normalt är med andra ord kapabla att tänka på det viset. När folk lever i köttet har de sina egna tankar och det finns inget sätt att rensa bort dem. Men när människorna har fått uppleva Guds verk ett tag och börjat förstå en del sanningar kommer de här tankarna att bli färre i deras hjärnor. När de har upplevt mer kommer de att kunna se klart och därmed kommer de att störa mindre. Människornas onormala känslor kommer med andra ord att minska när deras föreställningar och logiska slutsatser har motbevisats. Alla som lever i köttet har sina egna tankar, men till slut kommer Gud att ha bearbetat dem så mycket att deras tankar inte kan störa dem. Då kommer de inte längre att förlita sig på känslor i sina liv, deras faktiska mognad kommer att öka och de kommer att kunna leva efter Guds ord i verkligheten. De kommer inte längre att göra saker som är oklara eller meningslösa och därmed kommer de inte att göra saker som är störande. På så vis kommer de inte längre att ha några vanföreställningar och från och med nu kommer deras handlingar att uttrycka deras verkliga mognad.
Fotnoter:
a. Den ursprungliga texten innehåller inte orden ”tänker de att”.
b. Den ursprungliga texten innehåller inte orden ”tänker de att”.
0 notes
urbanenemy · 8 years
Text
1/7 新入荷リスト SOLD OUT 最新版
AIL SYMUDIAD  SEFYLL AR Y SGWAR LP ALEX AND LES LEZARDS  Maman Je Craque / Te Mine Pas ART ATTACKS  I am a dalek / Neutron bomb BLIND ALLEY  Matthew and son / On the streets again BROWN SAUCE  I Wanna Be A Winner / Hello Hello BRUCE MORRISON AND RACHEL ORLANE  Eyes of suspicion / Count the tears DOTS  Helen in your headphones / Come and get it FREEWAY  That was the greatest song / Lost in a dream GANGSTERS  S/T LP GAY WILD  Action action / Wild girl GRAND FUNK  Bad time / Good & Evil HEARTBREAK  Rösten I radion / Drömmen Är Över HERMAN BROOD AND HIS WILD ROMANCE Never Be Clever / You Can't Beat Me HI FI  TOWNS AND BARS LP HI FI  SING SONG LP HOLLY AND THE ITALIANS  Tell that girl to shut up / Chapel of love HORNETTES  Stop / Not too young INTERNATIONAL RESQUE  Yeah / Never touch the ground JANNE ANDERSON  I Flickors Fall / Sju Svåra År JEEP  Wild rover / Lark in the darl JEEP  Wild rover / Lark in the darl (Dutch Press) JOHNNY PALERMO  Silly old songs / Make it allright JUICE NEWTON  Love's been a little bit hard on me / Ever true JUICE NEWTON  Queen of hearts / River of love KENJI SAWADA  Rock'n'Roll child / You're my life KIRSTY MACCOLL  See that girl / Over you LAUGHING APPLE  Participate ! / Wouldn't you ? MATCHBOX FEATURING KIRSTY MACCOLL  I want out / Heaven can wait NATASHA  The boom boom room / I casually strolled by NEW OCTOPUS  All alone / Back seat love PAT BENATAR  I need a lover / Rated X PENCILS  S/T LP PHONEY AND THE HARDCORE  PHONEY HITS LP PHONEY AND THE HARDCORE  Pick up / Foolin' PROOF  IT'S SAFE LP REELS  S/T LP REVOLVER  FIRST SHOT LP REVOLVER  Good time people / Not too late REX SMITH / RACHEL SWEET  Everlasting love / Still thinking of you / Billy and the gun ROLLERS  ELEVATOR LP ROUSERS  A TREAT OF NEW BEAT LP SECRET AFFAIR  Time for action / Sofo strut SECRET AFFAIR  My world / So cool SMITH / D'ABO  Running away from love / Rockin' chair SMYLE  The tandem / I'm so heavy SQUEEZE  Annie get your gun / Spanish guitar STORY  Teenage Fighter / I Want You STRIPES  Ecstasy / Normal types SUNRISE  Call on me / The land SUNRISE  Good, Good, Good / Sunshine SUZANNE FELLINI  Love on the phone / Bad boy TEDDY GIRLS  Mama / Baby, bye bye TRACEY ULLMAN  Breakaway / Dancing in the dark VOG  Playmate / Pushin' me over the line WELTONS  Down at shorty's place / Every day of the week XERO  Oh baby / Hold on Y NEWYDDION  Caerdydd / Arwyr
0 notes