#ansikten

[oldsardens]

Esaias Thoren - Komposition med två ansikten

[mjaomjaomjao]

komposition med ansikten composition with faces

Lena Svedberg

[splatoonpolls]

Hi! So based of the reblog about same face syndrome. I got a Pinterest board just for drawing different types of faces you can study!

That’s it!

[zitazzdahlstrom]

Sanningen har många ansikten, men lögner har bara ett - feghetens.

I dagens avsnitt av min podcast 'Livets Parodi' rivs lögnerna ner och maskerna exponerar sanningen om någon som gick bakom min rygg, spred lögner och trodde de kunde komma undan med det. Till dig som trodde du kunde tysta mig: I'm not afraid of you, but you damn well should be afraid of me.

Detta är för alla som någonsin har blivit svikna, missförstådda eller orättvist behandlade. Min röst är er röst. Min styrka är er styrka.

Lyssna på 'Zita The Witch's Warning: Be afraid, be very afraid - men skratta eller gråt samtidigt. Du väljer?' och var beredd på brutal ärlighet, sarkasm som svider och en jävla massa kärlek.

För i 'Livets Parodi' skiter vi i sociala normer och dansar nakna i sanningens månljus. Vågar du följa med?

[trekadventureportugal]

22 juli

Kom iväg vid 7:30.

Gick med Florian och Sandra en bit.

Fiona och Anthony gick lite före, kom ifatt dem vid en lite kul skylt.

Nån har väl lite humor kanske..

Seæn gick det väldigt bra, visste ju att det skulle bli över 30 grader på eftermiddagen så inte allt för långa pauser. En bit bort träffade jag koreanskan igen KoKo, ( hette nog nåt annat) trodde hon var runt 20 men hon firade sin 20e bröllopsdag, fast utan make, då han blev sjuk, så hon sa att hon var närmare 50. Hon tyckte det var smickrande.

Vi gick ihop till första cafet, jag stannade och hon for vidare. Därinne satt Fiona och Tony, sen kom Florian , Sandra fortsatte. Det kom en kille till, Joe från New York, han gick ca 30-35 om dagen.så när han gick, försvann han direkt. Inte så social, så han hade väl sina skäl. Alla vill inte prata, de vill bara äta o gå igen.

Det skulle visa sig sen att det var det sista jag såg av dem.

När jag kom in i Calais de Rei var det marknad o massor med folk, problem för bilar att ta sig fram på gatorna, bilköer överallt. Tog ut lite mer cash så jag kommer runt Santiago. Det går inte att bo där mellan 23e o 25e då de firar Jacob. INTE Planerat..

Så det gäller att planera sista biten så jag kommer ner mot Fisterre direkt. Trängseln i Santiago fixar jag inte.

När jag kom ut ur Calais de Rei så blev det blandskog igen

Men även öppna fält, där solen kom åt o steka bra.

Tempen ökade för varje minut och 30 strecket var snart passerat.

Träffade på två engländer i skogen som tog kort på den här.

Det var ett litet äldre par som kom från norra England och cyklat över hela världen.

Det var en rastplats, men gräset var inte skött, så vi fotade o drog vidare.

Ett flertal E-bikes på Caminon. Bara ett fåtal som trampade på vanlig mountainbike.

Jag stannade till o lagade chokladdryck o då kom Sandra o Florian. Vi vilade ihop o sen gick vi till nästa by o tog en öl o torkade.

Värmen var påtaglig med packning både fram o bak.

Drog på lite o körde 13 min per km..

Precis innan jag var framme vid Alberquet så kom två tjejer i bikini, det var små danskorna förstås. Jag hade hittat lite av deras bagage på förra stället, som de glömt kvar, och de blev glada över att få det tillbaka.

Kul o hjälpa nån.chansen att träffa på dem igen var ju inte direkt stor där heller.

Italienskan Claudia från förra stället hade också hittat dit. O även Lenka o hennes Carlos. Så några kända ansikten ändå. I morgon är det nog slut med kända ansikten...

Alberquet var gott om plats på, kök fanns .en inga redskap..så är det. Två unga tjejer från Schweiz försökte köpa pasta o tomatsås men kunde inte laga till det. De hängde på oss ner o åt senare och skulle då få refundera köpet vid 5 i morgon. De skulle köra 34 km på ett bräde.

Jag behöver planera mer. Det har gått lite för fort till Santiago.

Claudia, Sandra, smådanskorna, Florian, en portugis de två schweiziska tjejerna hade en fin middag även om vi fick turist-pris.

Sen var det nappa time... Vi var 5 i ett rum för 20. Så det var lugnt.

[cleofritiofsson]

Syfte: Vi fick välja eget arbete då man kunde testa något helt nytt, fortsätta utforska något medium som vi använt tidigare eller andra saker. Det var helt enkelt upp dig sig själv att bestämma vad man ville göra.

Metod: Först visste jag inte riktigt vad jag ville göra. Jag hade i tanke att använda vattenfärg eftersom jag tyckte det var en väldigt kul process när vi arbetade med det tidigare under terminen.

Min första idé var att måla några ansikten. Ansikten och människor är nog det jag målat som mest på egen hand, så jag tänkte att det skulle vara kul att få in det igen. Jag valde en bild från Pinterest och började skissa ut kvinnan på bilden. Jag hade i tanke att använda annorlunda färger på huden och hår osv. Lite som de färgglada katterna från ett tidigare projekt. Däremot var jag inte helt nöjd då färgen inte jag tillräckligt pigmenterad och ögonen och läpparnas färg kändes som att de stack ut för mycket, och inte på ett bra sätt. Jag backade då från den idén och valde istället att ha mycket färg i bakgrunden vilket gav mig min andra idé.

Min andra plan blev någon vit gestalt som hade färg i bakgrunden. Jag fick då tanken på en ballerina. Jag har tidigare skissat ballerinor då de har väldigt fria rörelser och de skapar utmaningar för att se anatomin. Jag skissade upp en ballerina från Pinterest och målade sedan bakgrunden. Här hade jag ingen plan utan lät penseln vandra. Det ledde till att den röda färgen som är längre ner stegrar med ballerinans hand. Jag märkte det i efterhand och tycker det är en cool effekt. Marken blev en ljusbrun yta vilket jag tycker liknar typ ett scengolv, vilket gav mig en idé att hon ska dansa med färg. Jag valde färgen grön som tydligt visar sig över de röda och oranga. Detta blev bra då bakgrunden och ballerinan skapar någon balans på pappret.

Resultat:

Den första bilden tyckte jag blev helt okej, men tycker den saknar djup. Jag tycker även, som tidigare nämnt, att den inte är tillräckligt pigmenterad för att fånga någons öga. När jag fyllde i linjerna med svart penna så tyckte jag att det hjälpte för att de gjorde att det hände någonting mer i bilden, men som sagt så tycker jag målningen är lite tam.

Den andra målningen tycker jag blev väldigt bra och är nöjd med utförandet av den. Självaste målningen känns fri vilket är bra för då lyckades jag få fram det jag ville. Självaste idén tycker jag är väldigt intressant och jag är glad att jag inte fyllde i ballerinan med några linjer, utan kvarblir som en dansande gestalt. Jag har aldrig jobbat med vattenfärg på detta sättet och jag måste säga att jag älskar hur det röda nästan rör sig och följer efter ballerinan. Hela målningen påminner verkligen om en dans.

[spekulativtskimmer]

"Det Dom Lämnade"

Tidsåldrar av förnekelse gjorde oss svaga och mottagliga. Gjorde oss vaksamma, menlösa. Fick oss att gripa i luften efter den rök, som stigit från horisonten sedan 1958. Jag såg människornas ansikten kläs i skugga, där dom passerade i motsatt riktning. Blinda, desorienterade. Jag fångade blickarna från dom, som offrats i ett högre syfte. Jag såg snurrande kompassnålar, tre avklippta fågelklor på rivningshusets fönsterbleck, och en tatuerad svastika i Moder Justitias panna. Det dom lämnade till eftervärlden, var ett decennium reducerat till en färgglad semesterbild i illusionistens fotoalbum. Du gav mig chansen att få smaka på det enkla livet. Gav mig möjligheten att se världen genom en annan människas ögon. Men varken vetenskap eller religion kan ändra det som hänt, när bilder av avenyer och lummig grönska fryser sig svaga, tvingar oss på fall. Sliter, drar oss med sig.

(2005)

[heliocentrisk]

Vill ha makten av att skriva ned drömplanering på papper

Kärlek och fåglar i centrum

Vackra fåglar som dansar, stjäl, kvittrar och flyger

Rufsiga fåglar, agila fåglar, ståtliga fåglar

Alla fåglar

Vet inte mycket om fåglar men gillar hur de rör på sig och ser ut

Historier och rim om fåglar

Fågelägg och fågelfärger

Fågelflytt och fågelgruppering i skyn

Ensam fågel, fågelskelett, fågelnäbb

Kärlek har kommit i tråkigare och mer våldsamma former än fåglarna

Inte mycket sömn ikväll, förhoppningsvis inga ondskefullt bekanta ansikten eller mardrömmar

Informera, elaborera

Frigör dig från besatthet du behöver inte

Se, se, se

[gategods]

9

Et artig funn! Ligger gjemt under gangtrafikken mellom steinhellene, ganske åpenlyst og likevel diskret. Det er lett å bare ture over og forbi, men om man nærmer seg fra riktige vinkel, spretter denne kvartetten til syne med sin distinkte dynamikk, en iøynefallende mise-en-scene. Disse er ujålete, lojal bytravere. Har nok sett sine beste år, men sitter nå likevel her og gjør sine jobber innbitt.

Men hvem er egentlig disse som går gatelangs? Hvem er det som bare turer over og forbi? Ja, se her. Her er en type, stilren ullfrakk, et hastig ganglag, små runde briller liksom den kyniske bokføreren i en gammel noir. Men hvorfor er støvlene hans så avfeldige? Blåste han alle pengene på frakken? Og der er Fru Plastpose med sin angivelige Schnauzer, uklart hvem av dem som går tur med den andre. Kanskje er ikke alt som det ser ut. Tre ungdommer med innadvendte blikk, tilfeldige frisyrer. Livene de ikke enda har levd skrevet i ansiktene, og som braille med kviser i nakkene. Det er disse som rasker av gårde over underverdenen.

Og der er den gule SUV-en igjen. Den står alltid parkert i gatene her, jeg ser den kjørende av og til. Den er en slående bil, det er meningen den skal være slående. Er han ikke redd for å bli gjenkjent? Er han ikke redd for at hver eneste beboer i nabolaget skal tenke "der er han med den fryktelig gule bilen igjen" hver eneste gang han kjører forbi? For alltid gjenkjent hvor enn han drar, umulig for ham å forsvinne. Er det ikke derfor, dypest sett, folk er ute på gatene, for å forsvinne?

Kanskje er han en av disse raske tenkerne. Disse som aldri stopper, men som bare reagerer og fortsetter, reagerer og fortsetter, reagerer og fortsetter i det uendelige, liksom trappetroll. De lever trygt i sine bobler, og derfor trenger de aldri forholde seg til virkeligheten. "Virkeligheten?", kan de til og med komme til å si. "Hva er vel den?" For disse ustanselige bobletrappetrollmenneskene er ingenting egentlig virkelig. Andre synsvinkler, andre opplevelser, andre oppfatninger -- de er alle som oppdiktede historier å regne, kulisser og etterapinger, skygger på en vegg.

Hvem er disse gatemenneskene? Kanskje spør de seg selv nettopp dette når de ser meg gå forbi, lutende, blank i øynene, et retningsløst ganglag som røper min flyktige selvfølelse. "Der går han ned Ullevålsveien igjen", tenker de kanskje. "Har han et jevnlig ærend der nede?", kanskje de tenker. Men nei, sannheten er kun den at jeg liker å gå ned Ullevålsveien. Jeg liker gå ned Ullevålsveien like mye som jeg misliker gå opp den. Jeg vet ikke hvorfor den har denne effekten. Sannsynligvis har det med bakkens vinkel å gjøre, en mild oppfordring når man går den nedover, et steilt hinder når man går den oppover.

Det er flere gode kumlokk i Ullevålsveien. Men det er sjelden derfor jeg går der. Hvorfor går man der man går? Noen ganger følger man sine innfall slik man følger en engasjert hund i bånd. Den er en kjent øvelse i psykogeografi å følge sine innskytelser fra gate til gate. Visse psykogeografiske samfunn organiserer sammenkomster der deltakerne velger sine ruter basert på et forutbestemt mønster, slik at flanøren ikke selv bestemmer om hun skal ta til høyre, venstre, eller fortsette rett frem. Til slutt ender de opp helt ukjente steder, helt på slump.

Andre igjen lar terningkast bestemme sin rute. Eller vindens retning, lyder, lukter, sin egen magefølelse. Alle er de ting de selv ikke bestemmer. Dermed blir de kastet frem og tilbake av skjebnen selv liksom en spore på vinden. Det er en særegen tilfredsstillelse i det å gi seg hen til en forutbestemt sti.

[forislynx]

Avskedet mellan Aleksi och mor blev tyngre. Ryggen krökte sig på honom, axlarna skakade, det fanns styrka i armarna som klamrade sig fast vid den lilla gumman framför honom. Älskar de varandra? tänkte jag medan jag såg deras ansikten vända mot varandra, när mor puttade undan honom lite lade hon händerna runt hans kinder, log och nickade och viskade, så lika näsryggarna var, är det älskar varandra som de här människorna gör, dessa mina utkanter som har fött mig och är född av mig.

Ingeborg Arvola, Kniven i elden

[lindblomste]

Samtal med vänner

Han sa att ser på människor som djur, att i botten av oss själva finns bara basala behov och att allt som kan tyckas vara mer sofistikerat än det bara är sken och överbyggnad. Det var då jag förstod att jag bara kan ha ett meningsfullt utbyte med honom fram till en viss gräns. Ingen som ser på människan på det sättet kan säga mig något av vad som är viktigast för mig. Jag ser inte ens på djur på det sättet och jag ser på människan som något magnifikt och oändligt komplext. I människans botten finns en botten utan botten: valv bakom valv oändligt och med varje nytt val ökar detaljrikedomen.

Ta musiken som exempel: dess kärna består i stort sätt av bara av maximalt tolv toner. Ändå kan den skapa en rikedom så hissnande att ett liv tycks allt för lite för att ens börja förstå dess storhet. Små förändringar kan förändra allt, höj en ton ett halvt tonsteg och vi går från lugn till förtvivlan, byt ut en ton i ett ackord och hela stycket börjar betyda något helt annat. Och musiken är bara en beståndsdel i det mänskliga (om än en väldigt grundläggande). Hur mycket mer finns det inte som utgör den mänskliga tillvaron.

Det känns när någon är cyniker och jag är osäker på om han verkligen är det eller om han bara säger det för att han älskar destruktivitet. De verkliga cynikerna är tråkigare, de tar inte ens ställning för cynismen, de bara lever ut den genom att leva trist. Anledningen till att just han inte kan säga mig något är nog hans svartsyn snarare än hans cynism. Han kanske, om man pressar hon lite, tror på själens växtkraft men han vill inte se själarna växa. Han vill riva av masker och få människor att tappa fattningen. För det beundrar jag honom. Men att han inte erkänner att det bakom maskerna finns ansikten som öppnar varats oändlighet kan jag inte förlåta. Inte ännu i alla fall.

[stevenashley]

Luftiga Nöjen med Airhockey för Oförglömliga Stunder av Glädje

"Allhyr tar ditt spelrum till nya höjder med deras Airhockeyuthyrning. Skapa minnesvärda stunder av glädje och tävling med vänner och familj. Hyr en Airhockey för evenemang som kommer att sätta leenden på allas ansikten!"

[trekadventureportugal]

15 juli Spanien vann..ingen spanjor att fira med..endast två danskor. Det är två par med danska tjejer och ett yngre par med kille och tjej. Vi träffar på dem på olika platser. Igår sov vi på samma ställe allihop.Sent på kvällen så kom det 2 killar, oklart nationalitet, och hade en hund med sig, en lopphög såg det ut som. Receptionisten gick hem 20 så de bara valsade in. Hunden band de fast inne i hallen. På natten vaknade jag och stretchande lite och i sängen bredvid låg plötsligt hunden. När alla hade somnat så hade han hämtat in hunden. En av de danska tjejerna hade börjat hosta och kanske var det hunden? Det luktade blöt hund i sovsalen..Hmm.

Kl 06 ringde klockan och det blev koll på vädret. Kom iväg vid 7 och då sov de andra fortfarande. Fukten hängde i luften och det blev svettigt direkt av den höga luftfuktigheten.

Vi satsade på Tamel..cirka 20 km

Tyvärr hade en allt för blöt strumpa igår orsakat en liten blåsa som jag fick tömma.

Efter ett par km var det dags för frukost på Christinas café.

Vi drog vidare och jag var tvungen att byta strumpor oftare, så det hela tiden var så torrt det gick. När vi satt där kom en ensam vandrare, han var från Ungern och skulle till Santiago också. Vi pratade lite om vägen och jag nämnde att det var jobbigt när stavarna fastnar mellan gatstenarna. Han sa, sätt på gummiskydden och visade sina. Jag svarade att jag inga hade. Inga problem sa han, jag har två extra, var så god. Han hängde sen på sig ryggsäcken och gjorde sig redo att gå. Han ville inte ha något betalt. Han sa bara "Kul o kunna hjälpa nån." Sen gick han. Detta skulle visa sig gjorde min dag och troligen flera dagar framöver.

I Barcelino så stannade vi för mat och plötsligt dyker ungraren upp i gränden. Vi hejade och han gick vidare.

Efter Barcelino gick vi snabbaste vägen till Tamel.

Över vattnet på en bro från 1300 talet.

Efter att vi checkat in o fått sejjos (stämplar) började bekanta droppa in. Först 2 danskor Katarina och Anne , sen 2 danskor till, i vårt rum fanns en tjeckiska Jana, sen kom en tyska Anke sen dök italienskan Katerina upp. Så vi blev 6 kända ansikten i vårt rum, kul.

När jag gick o duschade, hoppla vem dök upp då om inte ungraren. Jag förklarade för Carlos hur det gått till, han sa bara... Not surprised... Camino provides...That is how it is...

Jana såg till att vi gick ner till restaurangen över gatan.

Anke hade studerat i Lund och kunde lite svenska. Vi pratade engelska över lag annars.

Under middagen kom hospitaleron Carlos och hämtade Jana, då polisen hade kommit för identifiering av en brottare som blottat sig för Jana. Som tur var så var två av danskorna juridiska ombud åt danska polisen...ha ha ha.. vad är oddsen😎

Camino provides again..

Träffade Katarina och Anne efteråt och Polisen var nöjd med att ha fått fast den gäckande blottaren genom Janas rådiga ingripande. Polisen här tog det verkligen på allvar.

Det visade sig under middagen att alla nog skulle gå mot samma mål i morgon men olika fort och troligen olika vägval.

Katerina var Pilates instruktör och hade egen studio i italien, hon skulle gå upp redan vid 5. Hon var tidigast. Vi kom efter med 6 osv... Kanske syns vi utmed vägen också...🤔

Apropå väg... Ibland såg det ut såhär...lite peligroso...

Inte mycket att gå på...

Det skulle bli bra väder, så kanske värmen kommer i morgon...

Nu sitter jag o laddar telefonen...📲🔋

Killarna med hunden i sängen dök upp. Talade om för dem att det inte var ok att ha hund på rummet utan att först ha frågat, Carlos hörde och la sig i och var väldigt tydlig med att INGEN hund inne bland pilgrimerna.. Är någon allergisk blir det inte roligt.

[cleofritiofsson]

Akvarell och tusch

Syfte:

Vi skulle testa både akvarell och tusch och måla minst 2 av varje material för att förstå hur det fungerar med t.ex. olika typer av papper och vattenmängd.

Metod:

Tusch: Man skulle använda sig av ren tusch, en svart och väldigt koncentrerad vätska, och bara jobba med svart och gråskalan som kom när man adderade vatten. Med det så gjorde jag väldigt många bilder men dessa två var de som blev bäst. Med dessa bilder testade jag många olika tekniker för att få kontrast. Bilden på trädet, som exempel, skissade jag ut stammen och alla grenar med en svart penna och fyllde sedan det med en väldigt mörkgrå nyans. Sedan när det hade torkat så valde jag att använda torrt papper på den blöta färgen och trycka det på pappret för att göra löven för att få en textur som jag inte skulle få med en pensel. Det gömde även de fula delarna som kom från grenarna vilket gjorde att trädet såg mer verkligt ut. Jag struntade även i att ha någon bakgrund eftersom jag ville att trädet skulle synas helt. Om man hade haft en tunn grå färg i bakgrunden så hade man inte sett löven lika tydligt.

Flickan med ballongen skiljer sig ganska mycket från trädet. Där började jag med att experimentera med bakgrunden då jag ville ha det mörkt på toppen och ljusare mot marken, då jag ville att det skulle bli en bra balans mellan den mörka toppen och flickan som är målad med väldigt koncentrerad tusch. Därför la jag först en väldigt koncentrerad tusch som jag sedan började blanda ned med hjälp av vatten. Jag behövde alltså inte lägga till mycket mer tusch eftersom vattnet drog ned färgen samtidigt som det började ljusna. Det gav väldigt mycket till bilden då fokuset är på flickan medans bakgrunden tillför en stor känsla till bilden.

Akvarell: Här skulle man använda sig av vattenfärger, akvarell. I detta syfte var det raka motsatsen från tusch, då man istället skulle fokusera mycket på färg och hur de reagerar om de blandas osv.

Bilden till vänster, den med skogen som speglas i vattnet, var den första bilden där jag ville testa hur jag kunde göra himlen. Jag ville ha en solnedgång med orange/gult ljus som stack fram bakom träden, men var rädd att det skulle resultera i en grön himmel eftersom jag också använde blått längre upp, men jag behövde blanda medans båda färgerna var fuktiga, annars så skulle det ske ett tydligt "ärr" i himlen, som jag inte ville. Jag inspirerades av Bob Ross med denna bild med hur jag ville att träden skulle speglas i det stilla vattnet. För att få denna effekt så använde jag svart på träden för att visa det motljus som solen skulle ge bakom, och även eftersom det var på långt avstånd. Sedan tog jag mer vatten och gjorde den svarta färgen mer vattnig och grå som jag sedan ja på vattnet för att visa att träden speglas, genom att försöka härma trädens längd och bredd samt avstånd med varandra.

Bilden med katter fick jag samtidigt som jag gjorde första bilden då jag ville arbeta med starka färger. Jag tänkte på color-matching som jag ofta gör på kläder och ville få in det i en målning.

Jag började med att ta valfri stark färg och målade någon konstig form, lät penseln vandra vart den ville. När det sedan hade torkat så började jag visualisera hur jag skulle göra katter av dessa former. Katter är bra eftersom de har väldigt distinkta ansikten och former, dessutom så böjer de sig på många olika sätt, samtidigt som de kan vara väldigt eleganta. Jag skissade inte någonting innan jag målade katten med bläck, eftersom jag ville få de tuffa och konstiga linjerna som skulle ske när jag inte kunde sudda och göra det "perfekt". Syftet här var att katterna böjer sig i konstiga former, så då ska mina linjer också göra det.

Resultat:

Jag blev väldigt stolt över alla dessa bilder, men mest stolt över kattbilden eftersom den var väldigt mycket retro om jag kan beskriva det så. Den kändes väldigt mycket som mig och den konst som jag skulle arbeta mycket med. Färg och stora svarta linjer. Det blir en väldigt tecknad stil vilket jag antar är anledningen till varför jag är så förtjust i det.

[spekulativtskimmer]

"Månskärvor"

Ett dimgrått pulserande töcken. Handen som sluter sig. Natten rinner längs väggarna och droppar från taket, seg och trögflytande som tjära. Ljusfläckar vibrerar, kvarglömda och rastlösa. Minnen inuti minnen, sammanlänkade av ekot som lämnats i arv. I ultrarapid rör vi oss, ständigt på väg mot någonting annat. Men utanför det som brukade räcka, brinner min hjärna som en fackla. Hornhinnan blank, sinnet bländat av den svindlande storslagenheten i det rakt igenom okända. Och där bakom, ett annat rum. En strävan, en rörelse, en vind. Jaget upplöst, studsar mellan tidsepoker, kryssar mellan ruinpelare och månskärvor. I ultrarapid rör vi oss genom en multidimensionell halvvärld, befriade ifrån materians tyranni. Ansikten i konstant förvandling. Vakendrömmar om revolt och gränslöshet inuti ett expanderande klot av motivation.

(2021)

[danielelvenmark-blog]

Efter terrordådet: Reinfeldt och Bildt visar sina skyldiga ansikten!