#bakhåll | Explore Tumblr Posts and Blogs

christoferdahlby · 8 months

Text

*

I skymning släpper min vilja rodret

Lättad min ö

Vinden mot sitt rike vänder

Sedan ett svalägg

Sedan en sol

Och månar som smalnar och fylls

Vandrar över öppen sjö

*

I brand stod husen

Där du var jag och vi byggde sandkojor

Flygandet i anderummet

Där tama kråkor höll vakt om nätterna

Hade vi skiljts från det

Hade du kvar din hjord av mässingstoff

Eller var det så Att alla metaller föll från ditt fönsterbleck

Fastän ingen gravitation fanns

Och om vi nån gång skulle leka sol och måne i trapphusen igen

Och om fåglarnas svarta jadenäbbar lyftes mot vädret I jordskälvande makt

Har min hud kvar brännmärkena

Stigmatat av tillblivelsen

Sorgen av tidernas förruttnelse och dödsänglars stumma sång

*

Vi möts i skuggan av ett skenande tåg

Rosenvåta kinder blixtrar i djupet

Krokar i vår saga

Sjunker genom svala öknars famn

*

Denna månblekta natt som håller

Mitt öga spänt

Hör jag på omvägar generation efter

Generation av fallna sökare

Delas ut som lottovinster ur påvens hand

Men det är månskäran som lyser mellan hans tänder

Och de döda ska resa

Ljusår på ljusår över himlavalvet

För att komma till just det öra

Som lyssnar till träden och vinden och månsandens brus

Resningen av hud och ande

Mot orions vita stränder

*

En övergång

Trådar utan spänst på andra sidan skymningen

Ett bakhåll

Kaffesump göder marken

Spår av spådom

Rör inte vid nystanet längre ser inte längre

Den som smyger runt byn

Den otyglade omfamningen av saltvatten

*

När dagen lättat

Och husen krupit ihop

Lägger jag min kropp åt sidan

Gyllene av sorg

Ser jag de fåror mina armar

Lämnat efter sig in i den här sista

Den absolut sista tiden

Skymningen värker inte ens längre häromkring

Silhuetter

Skogens sonater mot slutna öron

Men så allt det här inom

Och bortom inom

Bär jag det

Bort

Gyllene av sorg

Inbäddad i djupblåaste granit

*

Jag målade upp min trädgård

Pissade på den och drog

Hur triviala verkar inte såna saker

I minnet?

Och blekt i soluppgångens tårar

Rinner det ljudlöst av mig

Alla nätter jag lärt mig vaka under blytungt

Mörker

Klaviaturens död

Shamanens gråt där nedanför

Bådar den allomslutandes symfonistycken

Genom daggen i morgonmycelen

*

Såpdränkta murar

Kantar ditt ansiktes vägskäl jordiska månfösare

Kanntar vägarnas fåror i ditt nakna ansikte

Med dödsmarimbor sprängande lampsken som gulnar

Där inne i knotorna och senorna

Spända över prärier hit och dit

De tänder som regnat och de svalor som häckar på månen

Vidare var jag inte rädd men tvekade vid randen av salt på tröskeln

Var jag ett spöke som sökte sin helgedom

Gjorde inbrott i den mörka vedboden för att lämna tillbaka

Verktygen som i hemlighet karvat vargar ur de svarta klippblocken som fallit ur mitt kranium

Andades frätande medel och fradga genom de snår

Genom de spår

Genom stygnen i dimbankarnas kött

Andar av glas och järnmasker hemsökelser som kallar

Och en kallnad kropp flyter mot land

Bränner stränder havets tyngda skall

En klagan över blåsprängda berg sträcker jag ut min hand

Kramar snön och kryper in

#poesi

0 notes

les-boys · 2 years

Text

Nu ska vi tänka efter, vilka tjänar på det här? Det finns en speciell grupp av människor som är Glada åt att häxbålen flammar då och då Och nöjda när vi andra jagar spöken i det blå Det finns de som gnuggar sina händer med ett skratt När syndabockar pekats ut och bränts en valborgsnatt Medan de går fria som har smutsigt mjöl i påsen Fria att se om sitt hus och reparera låsen

Det finns de som nyttjar vår besvikelse och skuld För att inte vi ska märka att de tar vårt guld Som spelar ut vår skräck på ett så raffinerat sätt Att vi inte längre vet vad som är fel och rätt Det finns de som vet hur en slipsten ska dras Som lärt sig hur vi förkrökta stackare ska tas Vi märker ingenting, för när de utför sina brott Då slåss vi mot väderkvarnar liksom Don Quixote

De rumsterar ostört medan vi sneglar på nåt annat De stjäl i skydd av blåa dunster något rent förbannat Och ur bakhåll vittjas våra fickor mycket fort Medan vi bestraffar de som inget ont har gjort Det finns de som likt en trollkarl på en varité Lurar oss att se det som inte finns att se Som trollar kort ur ärmen och bakar bröd i hatten Som till ädelt vin förvandlar vanligt, simpelt vatten

Och vi i publiken, vi applåderar häpet Hej! En kanin ur intet, nej, det var väl näpet Världen vill bedragas och knappt någon tänker på Vilka som har betalat hela denna show De som tar hem vinsterna på variténs roulett Står i dimridån och kastar fram en falsk polett Och vi som står och spelar börjar anklaga varann Det var han, nej det var han, nej det var faktiskt han

Vi söker oss en syndabock och spelet rullar på Och lampor blinkar, ska vi aldrig lära oss förstå Att det är något skumt med att banken alltid vinner Trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner Det tjänar inget till att jaga häxor i det blå Det är spelets regler som vi måste ändra på Utfall på rouletten kan regleras som man vill Vi behöver inte bränna upp en enda häxa till

#häxprocess #kjell höglund #ellen #sundberg

0 notes

viktorfredriksson · 2 years

Text

»Heat« (1995) – Michael Manns odödliga mästerverk

Michael Mann är, något oväntat, högaktuell igen. Han regisserade pilotavsnittet (seriens i särklass bästa avsnitt för övrigt) till HBO Max’ prestigeserie »Tokyo Vice«, han är mitt uppe i produktion av »Ferrari« (en biografi om Enzo Ferrari spelad av Adam Driver med premiär 2023) – och i augusti i år släpptes »Heat 2«, en skönlitterär uppföljare till Michael Manns stilbildande 90-talsklassiker. Boken beskrivs som både en föregångare och uppföljare till filmen, och det är sannolikt bara en tidsfråga innan vi ser den på vita duken. Låt oss därför blicka tillbaka till Manns hittills främsta stund som regissör.

Manuset till »Heat« bygger på den verkliga historien om Chicago-polisen Chuck Adamson som spårade upp brottslingen Neil McCauley på 60-talet. Handlingen är allt annat än originell: Yrkesbrottslingen Neil McCauley (Robert De Niro) ska göra sin sista stora stöt innan han drar sig tillbaka och börjar leva som en laglydig medborgare. Hans motståndare är den (alltför) hängivne LAPD-kriminalpolisen Vincent Hannah (Al Pacino), med två äktenskap bakom sig och det tredje på gränsen till upplösning.

Filmen öppnar med ett oerhört välregisserat värdetransportrån (parallellerna till Nolans »The Dark Knight« är uppenbara), och till ytan må »Heat« vara en heistfilm, men ganska fort förstår man att filmen är mycket mer än så. Val Kilmer, Ashley Judd, Jon Voight, Natalie Portman, Tom Sizemore och Diane Venora står alla för minnesvärda rolltolkningar, men »Heat« är troligtvis mest känd för en sak: återföreningen av Robert De Niro och Al Pacino på vita duken (de var tidigare båda med i »The Godfather 2« utan att dela några scener ihop). Och kärnan i berättelsen är onekligen dessa två giganters rollfigurer. Till lynnet är de varandras motsatser; McCauley är den återhållsamma och mystiska, hans lågmälda pondus är påträngande, man nickar tyst i samförstånd till allt han säger. Hanna å andra sidan är utåtagerande, explosiv – en tickande bomb – redo att när som helst explodera.

Men i grund och botten är Neil McCauley och Vincent Hanna två sidor av samma mynt. De är båda intelligenta och skickliga på vad de gör, åtminstone på jobbet. För de mänskliga relationerna försakas. I Hannas fall sker det ofrivilligt och oundvikligt, för McCauley som ett vägledande mantra: »Do not have anything in your life that you cannot walk away out on within thirty seconds if you feel the heat coming around the corner.«

Deras målmedvetenhet och yrkesmässiga skicklighet gör dem båda ensamma, men ensamheten har manifesterats och kanaliserats på olika sätt. Här i ligger den underliggande dragningskraften, och för den delen melankolin: i ett annat universum vore Hanna och McCauley bästa vänner. Omständigheter råkar ha placerat dem på olika sidor av lagen. Såväl De Niro och Pacino som Michael Mann gör ett oerhört bra jobb i att bygga denna dynamik.

Los Angeles – med sin ytlighet, sitt intrikata nät av motorvägar, och sina löften om oändliga möjligheter – är den perfekta platsen för skildringen av ensamhet. Samtidigt vilar det ett drömskt och romantiskt skimmer över staden. Stilistiskt skickliga Mann skapar sitt alldeles egna universum. Valet av objektiv med längre brännvidd (så kallat teleobjektiv) skapar två huvudsakliga effekter: dels av intimitet (extrema närbilder på karaktärerna), dels en känsla av övervakning (i avståndsbilder förstärks distansen till karaktärerna) – en dubbelhet helt i linje med filmens tematik, där karaktärerna i sig är varma, men avskärmade från sin omgivning.

Filmens avslutande timme är närmast perfekt. Hanna och McCauleys första faktiska fysiska möte – caféscenen – tillhör filmhistoriens mest mytologiserade. Men scenen bör såklart inte reduceras till cineastisk trivia. Sedan följer den nästan lika berömda skjutningsscenen. I bakhåll av polisen, efter ett bankrån i downtown L.A. mitt på ljusa dagen, beslutar sig McCauleys gäng för att skjuta sig ur situationen. Det låter som taget ur vilken dålig actionrökare som helst, men genomförandet är fenomenalt. Minutiösa förberedelser (samtliga inblandade erbjöds flera veckors taktik- och vapenträning av exmilitär) och ett hyperrealistiskt anspråk (användningen av handhållna kameror och autentiskt skottljud) transformerar scenen till en välkoreograferad, öronbedövande och skräckinjagande dans.

Men oftast gör »Heat« inget större väsen av sig. Filmens stilla tyngd står i kontrast till den postmodernism som genomsyrar flera av 90-talets stilbildare. Här saknas självreflexivitet, populärkulturella referenser och lekfulla narrativ; tvärtom levererar »Heat« en rakt och konventionellt berättad historia, med kraft, stil, hjärta och elegans. Slutscenen knäcker mig varje gång: den intensiva korsklippningen, de glittrande ljusen, det bullrande ljudet från flygplanen, drömmen om att fly. Så nära men ändå så avlägset. När de hypnotiska tonerna till Mobys »God Moving Over The Face Of The Waters« sänker sig över eftertexterna sitter jag alltid lika mållös.

0 notes

fiktioner · 7 years

Photo

2017:58

#philipkdick #skannadidunklet #scannerdarkly #bakhåll #läsning #läsning2017

0 notes

dynamobooks · 7 years

Photo

Oskar Andersson: Mannen som gör vad som faller honom in: Skämtteckningar och serier i urval (2005)

#Oskar Andersson #OA #serier #comics #cartoons #bakhåll #urhunden #söndags-nisse #1800s #1900s #2005

1 note · View note

celexaisreal · 6 years

Text

Inte som du, del 21

Ricky: “Stella. Snälla du, flippa inte ut nu.”

Stella: “Vad...är...det där?” Ricky: “Ehem, vampyrer? Jag hittade det här huset i Forgotten Hollow som myndigheterna hade mer eller mindre vänt upp och ner på. Du vet, de har ju fått för sig att de ska utrota alla vampyrer nu. Deras föräldrar är döda, förmodligen har de blivit utsläpade i solen för jag hittade aska utanför. Dessa två hade gömt sig i ett linneskåp och jag kunde inte bara lämna dem...”

Stella: “Men hur tänker du egentligen? Får någon reda på detta kommer vi hamna i så mycket skit att ett liv i rännstenen hade varit att föredra. Var ska de bo, hade du tänkt? Här?! Aldrig i livet! När jag sa att jag inte var intresserad av familjeliv så uttryckte jag mig kanske lite oklart: Jag hatar barn! Nej, nej och åter nej! Vad du än har tänkt så nej!”

Ricky: “Ja, det här kanske inte var min mest genomtänkta idé... Men vad skulle jag göra Stella? De är dödsdömda om vi inte hjälper dem.”

Stella tittade skeptiskt mot de små varelserna som stod i hennes hem. De tittade tillbaka med stora, blanka ögon. De yttrade inte ett ljud och rörde sig knappt. Stella kom att tänka på ormar som låg blickstilla i bakhåll, redo att hugga vid en enda felaktig rörelse.

Ricky: “Stella... Kom, så sätter vi oss ner och pratar.”

Del 22

Del 20

Början

#intesomdu

2 notes · View notes

fotbollstroja1 · 3 years

Text

fotbollskläder barn liverpool Kolasinac som en hjälte

fotbollskläder barn liverpool Kolasinac som en hjälte efter att ha kämpat mot två beväpnade angripare i ett misstänkt rånförsök. Det var efter att Mesut Ozil, som körde bilen med Kolasinac när den blev bakhåll, förstörde en Tottenham-fan på Twitter. Tottenhams supporter textade ett foto av hans sida 'Vad varför tf var Özil i vårt teamfoto ???', med hänvisning till den uppenbara klyftan i uppställningen.Ozil svarade:

Om du tittar noga ... kan du se ditt troféskåp ... #YaGunnersYa. ”Och en affär för Kieran Tierney är till synes nära också. På fredagen rapporterade ESPN Brazil att Arsenal har nått en överenskommelse att underteckna den skotska vänsterbacken från Celtic. Liv för Arsenal-fans är aldrig tråkigt. Men den här veckan har varit ännu galnare än vanligt. Den enda nackdelen var ett nederlag mot Real Madrid i International Champions

Cup på onsdag. Men med tanke på att det bara var en vänster före säsongen, så tappar ingen sömn över det. Och naturligtvis , det har följts av nya signeringar, Kolasinac visar sig vara en krigare och Ozil slutar med Spurs. Arsenal- billiga fotbollströjor med tryck anhängare kommer inte att glömma den 22 juli-28 juli 2019 på ett tag.

0 notes

mythologicc · 4 years

Text

Bellerofon

Svenskt namn: Bellerofon Engelskt namn: Bellerophon Grekiskt namn: Βελλεροφῶν Kön: Man

Bellerofon var en hjälte. Han var "den största hjälten och mördaren av monster, tillsammans med Cadmus och Perseus, före Herakles dagar". Hans största bedrift var att döda Chimaira.

Han blev förvisad från Argos efter att han råkat döda sin bror Deliades. För att sona för hans brott hamnade han hos Proetus, kung av Tiryns. Proetus renade Bellerofon av sitt brott. Proetus hustru Anteia (eller Stheneboea), fattade tycke för honom men när Bellerofon avvisade henne anklagade hon honom för att försöka hänföra henne. Proetus vågade inte döda en gäst eftersom de är skyddade av xenia, så han skickade Bellerofon till Kung Iobates, som var hans svärfar, med ett brev som sa “Be ta bort bäraren från denna värld: han försökte kränka min fru, din dotter”. Innan han läste brevet hade han festat med Bellerofon i nio dagar, av rädsla för erinyerna om han mördade en gäst, så skickade han Bellerofon på ett uppdrag han tyckte var omöjligt, att döda Chimaira. Kungen var säker på att hjälten skulle förgöras av varelsens brinnande andedräkt, precis som många andra före honom. Samma natt uppenbarade sig gudinnan Athena för Bellerofon. Hon gav honom en gyllene grimma och berättade för hjälten var han kunde hitta den bevingade hästen Pegasos. Följande dag såg Bellerofon den vackra hingsten dricka ur en skogstjärn. Pegasos stegrade sig och slog med hovarna, men Bellerofon drog grimman över nosen och hoppade upp på hästryggen. När de flög fram över Lykien såg Bellerofon den brända marken som omgav Chimairas håla och fick en idé. Han styrde Pegasos tillbaka ner på marken och letade upp ett stycke bly som han satte längst fram på spjutet, innan de återigen steg mot himlen. När Chimaira kom fram ur sin håla satte Pegasos fart ner mot odjurets gapande käftar och Bellerofon stack sitt spjut i strupen på det. Chimairas brinnande andedräkt smälte blyet och odjuret kvävdes till döds. Iobates, när Bellerofon återvände, hade svårt att tro på hans berättelse, så han skickade Bellerofon ut på fler uppdrag. Han skickades mot den krigsliknande Solymi och sedan mot Amazonerna, som Bellerofon segrade mot genom att släppa stenblock från sin bevingade häst; när han skickades mot en piraten Cheirmarrhus, misslyckades ett bakhåll där Bellerofon dödade alla som skickades för att mörda honom; palatsvakterna skickades mot honom, men Bellerofon uppmanade till Poseidon, som översvämmade slätten bakom Bellerofon när han närmade sig. I försvar rusade palatskvinnorna från portarna med sina kläder lyfta högt, och erbjöd sig själva, den blygsamma hjälten drog sig tillbaka.

Iobates mjuknade till slut och tillät Bellerofon att gifta sig med hans dotter Philonoe, den yngre systern till Anteia, och då delade med honom halva sitt rike. Med Philonoe fick dem Isander (Peisander), Hippolochus och Laodamia.

När Bellerofons berömmelse växte, likaså hans arrogans. Han kände att på grund av sin seger över Chimaira förtjänade han att flyga till Olympos. Men denna hybris irriterade Zeus så han skickade en broms att sticka Pegasos som gjorde att Bellerofon föll av hästen och tillbaka till jorden. Pegasos avslutade flygningen och stannade på Olympos. Men Bellerofon landade i en törnbuske som gjorde honom blind, efter det levde han resten av sitt liv i elände, sörjande och förskräckt av manskapen.

#bellerofon

0 notes

bronsochblod · 5 years

Link

Spår av en odokumenterad berättelse från fornnordisk mytologi

0 notes

svartasolen · 7 years

Text

De ligger där, klarvakna, med ansikten mjuka och vänliga genom rökridåerna, ändå kan jag inte uttyda något ur deras blickar. Cigaretterna glöder. Har de legat i bakhåll under natten för att se mig vakna upp? Jag försöker resa mig men upptäcker att min kropp ligger hårt invirad i ett lakan. Jag flinar ryckigt åt dem, det rycker i mungipan, jag hatar när det rycker i mungipan. Jag försöker säga något men inget lyckas komma ut. Jag flinar, ännu bredare. Männen också. Stora, stela flin. Ingen säger fortfarande något.

1 note · View note

arkiven · 6 years

Text

Recension av Slottet av Franz Kafka

Ohne Titel (Felsendorf) by Joachim Bandau, 1963

I had my share of problems with The Trial, and started reading The Castle thinking that I wouldn't "get it". Now I'm thinking I should revisit The Trial as soon as possible, because this was pretty much amazing. It might be because I've been binge watching Twin Peaks lately, I don't know, but I really get a similar kind of mood from The Castle that I do from Lynch. While turning the pages there's this feeling constantly following you that something's wrong, really wrong, but you have no idea what it could be yet. Maybe it is because you also have no idea who it is you're following; Kafka won't even give us the protagonists name (but with the initial K., you're allowed to make some assumptions). Here, Kafka cleverly robs you of being able to connect with the main character. You don't get to know where K. is from, what he is doing here, or why he wants to get to the castle mentioned in the title. There is no way to really grasp his being, to understand, and therefor no way to really sympathise. Since we don't know his character, we're not sure of when he's lying or when he's telling the truth, although that won't stop us from guessing. We only get fragments, and they are in no way big enough to try and fit them into a bigger picture. This is true for not only K., but for nearly every character in this book. They're distant, and we don't know why they seem to act slightly off, or why they are so hostile to K.

And in this, some kind of connection is finally established between the reader and K. We don't completely understand this outlandish time and place that Kafka has abandoned us in, and neither does K. There is hardly anything that he can trust as permanent or reliable in this town. All he gets are blurred shapes, silhouettes of people, rules, affairs. Everything that is known comes from hearsay with no way to know what is true and what is pure fantasy, each testimony more muddled than the next. Even identities among the townspeople are unclear, people carry similar names, views differ on what some characters really look like. Especially when it comes to the elusive officials and clerks of the castle, personal identities seem to be fluid and malleable. The theme of authority and bureaucracy gone sour that is often associated with Kafka is alive and well in The Castle, and it lends an extra layer of uneasiness to the story. The town has its own administering and regulations, and K. is living the nightmare, also present in The Trial, of not knowing the rules under which he has to operate. He is stuck in some kind of game played by the authorities at the castle, sometimes the attacker, but usually the attacked. The imagined entity of the castle is very calculating and secretive, and builds an amazing atmosphere of disquiet... And then it just ends, right in the middle of it. The Castle was never finished. What we call the ending is abrupt and, of course, unsatisfying for the curious, but the way up to this point is beautiful. In my opinion, some parts could've been shortened or taken out, since Kafka tends to sidetrack quite a bit, but as a whole, The Castle is much better than I ever imagined an unfinished book could be, and turned out to be a massively rewarding experience.

Utgåvan jag läste var översatt till svenska av Hans Blomqvist och Erik Ågren och släpptes 2006 av Bakhåll. Recensionen ligger sedan 2014 ute på mitt Goodreadskonto.

#the castle #slottet #das schloss #franz kafka #kafka #book review #bokrecension #literature #litteratur

0 notes

stillevann · 6 years

Link

Koranen: Korsfäst, halshugg, bränn dem "Korsfäst de otrogna", "Hugg huvudet av dem", "Bestraffa de otrogna med brinnande klädnader". Dessa befallningar ger koranen! Koranen 2:191 ”Dräp de otrogna var ni än finner dem.” Den som inte tror på Allah ska alltså dödas. Koranen 3:28 ”Muslimer får inte ha otrogna som vänner.” En muslim får inte ha dig som vän om du inte tror på Allah. Koranen 3:85 ”Ingen annan religion än Islam är godtagbar.” Islam har ingen religionsfrihet. Koranen 5:33 ”Lemlästa och korsfäst de otrogna om de kritiserar Islam.” Våld, våld, våld. Du ska lemlästas och korsfästas enligt islam och koranen om du inte tror på Allah och dess profet Muhammed. Koranen 8:12 ”Terrorisera och hugg huvudet av dem som tror på andra heliga skrifter än Koranen.” De åtskilliga halshuggningar som vi har sett IS utföra finns det stöd för i Koranen. Nu förstår du varför de halshugger. De följer Koranen. Koranen 8:60 ”Muslimerna måste mönstra alla stridsmedel för att terrorisera de otrogna.” De måste bekämpa dig i all sin makt. Koranen 8:65 ”De otrogna är enfaldiga; kräv att muslimerna bekämpar dem.” Eftersom du inte är lika smart som muslimerna enligt koranen måste du bekämpas. Påminner starkt om Nazitysklands ideologi. Koranen 9:5 ”Sedan, när de heliga månaderna passerat, döda de otrogna var ni än finner dem, och ta dem i fångenskap, och belägra dem och ligg i bakhåll för var och en av dem. Men om de ångrar sig och börjar be [till Allah] och skänker till välgörenhet, så låt dem vara.” De som inte tror på Allah ska dödas var de än finns. Och de finns många runt om i världen. Här får du ett svar varför alla terrorattentat sker i olika länder. Koranen 9:30 ”Judarna och de kristna är perversa; kriga mot dem.” Koranen uppmanar att muslimer ska kriga mot judar och kristna eftersom de anses vara "perversa". Koranen 9:123 ”Kriga mot de otrogna som bor i din omgivning.” Koranen uppmanar muslimerna att kriga mot fig om du bor i deras omgivning. Koranen 22:19 ”Bestraffa de otrogna med brinnande klädnader, järnkrokar, kokande vatten; smält ner deras hud och underliv.” Här får du svar på varför muslimska IS brände ihjäl en jordansk pilot i en bur. Det står nämligen i koranen stt de skall göra då. Koranen 47:4 ”Sukta inte efter fred med de otrogna; hugg huvudet av dem när ni griper dem.” du kan aldrig få fred med Islam. Istället uppmanar koranen att ditt huvud skall huggas av. Bibelns budskap är kärlek Koranens budskap om våld och hat är en total skillnad mot vad Bibeln uppmanar. Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Bibelns budskap är att Gud älskar alla människor så att han sände sin ende son Jesus Kristus för att dö på ett kors för att rädda alla människor som tror på honom. Dessutom uppmanar Jesus i Bibeln att inte ta till våld och använda svärd: Matt 26:52 Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. För att bli frälst och räddad ska man ta emot Jesus och tro på honom av fri vilja. Enligt Bibeln ska man inte bli tvingad till det. Vill du ta emot Jesus och bli frälst? Gör det idag innan det är försent.

#Koran #koranen #hat #hate #hatred #the Quran #the Bible #jihad #islam #muhammad #friendship #unbelievers #violence #subjugation #Swedish #salvation #Jesus is the only way

0 notes

fadervoor · 6 years

Photo

#tobakswifin #möhippan #white_wedding Klockfun är 13.05 och jag sitter i en gul soffa inne på Tabakalera bibblan. Jag lyssnar på musik och skriver medan den ansvariga “p-esten” bland bestar bränner mot ett område i bukhålan. Det är en “pest of burden” att vara tvångsgift med.

“Vita frun” spelar bortamatch, på en av säsongens längsta möhippor har hon bytt en krona mot livsviktiga egendomar. Om inte slott, guld och välskapta juveler så lär Hunny sig viktiga bedömningar om/i livet, döden och deras rike, hör all dess visdom.

Vita kungen är kon-ungen som “kom tillbaka” eller “kom runt” som Johnny Cash sjöng det. Hun är den som gör “sin-listan”, plockar lite namn och så… på dem som varit stygga eller onda, de som inte varit “najs”.

Hun, har kommit tillbaka till “stan”… den Walt Disney har som Vita Tingets stad.

Den “Jolly Jumper'n” är tillbaka och sitter tajt – men ingen är längre intresserad var jag köpt min “tröja”…

…den affär'n menar de flesta idag tillhöra endast de som har s.k. “vänner” att vara “rörande” med, i de nedre regionerna, likt p-sätena på en av de större sportarenorna.

De “vänner” som käkar varm smörgås när de är “toastmasters” – och inte håller ett längre tal (som Pea gör) uppå en annans brudlopp.

Hot Pockets i all ära, Billy’s och Gorby’s med – men detta att som “bil” få kladdiga märken i ett bakhåll där bak, med en uppmuntran om att man är en FIN bil…

…sådant ger en en rejält tjock “stjärtlapp” i det längre loppet, ett så knöligt säte att detta ingen alls skulle vilja ha.

Det vet man som den “anskrämliga mor” man är – både klok och förståndig, fast jag är en “ko”… ett nötkreatur som knäcker mina nötter, vid öppen eld. A “Sacred tree” they say? In my ass it is! The pine who gives pain.

Return to Innocence – Enigma: https://youtu.be/Rk_sAHh9s08

0 notes

louiseeklund · 7 years

Text

26 November 2017 Söndag