#haft-sin

[shirmirart]

Happy Nowruz! نوروز مبارک 🌷

[whathasangramainyudonewrong]

Wrong #558

ANGRA MAINYU, LEAVE THE COOKIES ALONE, THOSE AREN’T FOR YOU!

[bookholichany]

Happy Nowruz to anyone around the world who celebrates it . Have a good year.

نوروز مبارک.

[farsi-calligraphy]

First Day of Spring (in the Northern Hemisphere) marks the Iranian New Year, No Ruz. No Ruz is literally New Day. May it be a new day for Hope, for Freedom and for Love, نو روز اميد نو روز آزادى نو روز محبت

[roeswater]

it’s nowruz bitch new year new me

[nazarjoon]

lil lady carrying her haft sin 🍎🧄🌷

available as a sticker

[shiyorin]

#Excoriator x Reader

#It started with a joke between me and my friends, and then my sadistic ass made me do this.

TW: Rites of Castigation. Typical Son of Dorn. Reader is Chapter Serf. You whip astartes :v

The rite proceeded as always, prayers intoned, whips singing their grim hymns upon bared flesh. So sacred, a solemn joining of flesh and spirit through agony's elevating embrace. The Excoriators stood stoic, for them, pain was purity, suffering a sacrament uniting them to their genetic father Rogal Dorn. Bloody lashes, criss-crossed flesh, scars worn with pride. 

The first lash fell, biting deep. He grunted, muscles cording yet gave no other sound. Again and again the bites came, scourging ritual old as their Legion renewed once more. Scarred skin split and bled anew under your practiced hand.

Still that peculiar tension persisted, focused oddly around his loins. He frowned, struggling to comprehend. This was holy suffering, a sacred rite! Why then did the sight of your small form wielding the whip stir such... feelings? 

Another lash, harder than before, and he could not contain a low gasp. The Chaplain's eyes flickered over, scrutinizing, yet he remained stoically silent. Astartes were above such base urges, and...

Your next strike sent sparks of strange, illicit pleasure searing through his transhuman flesh. He grit his teeth, torn between sacred duty and this profane new awareness. What blasphemy was this, to find excitement in an act of devotion? 

The bite of pain was nothing, his gene-crafted body was forged to withstand far worse. But feeling your small hand wielding such power over one such as he stirred something deep within his genetics. 

Was it heretofore unknown synapses firing, flesh responding despite augments? Or something more...carnal in nature, begging analysis and repudiation? 

He grit his teeth as the lash fell once more. Pain danced across his muscled flesh, but far more than agony stirred in his loins. The blood drops beading upon scars. Your tiny blows shook him to the core, setting alight a flame within holy aegis. Through slitted eyes he watched your work, awe and something less savory twisting his gut.

He suppressed a low groan. Nearby brothers shot him askance looks, but he knew they too felt the strange heat rising in their veins. He can hear another brother's breath hitch in response. They were not alone in their strange afflictions, it seemed.

Is this some gift from their genetic Father Rogal Dorn, that they should find rapture even in agony? Or merely some human weakness seeping into their transhuman perfection? 

He knew not, only that each lash sent lightning up his spine. He grit his teeth against another gasp, focusing on your flushed face above him, drinking in the fierce concentration upon your face. 

Beautiful, as no battle could ever be. Did you have any idea the effect you held over transhuman bodies and souls? What infernal ecstasies you inspired with each blow?

The rite continued, blood flowing freely as penance for sins none could name. But beneath the pain each Excoriator felt stirrings none could deny, not even to themselves. 

The Chaplain can feel control slipping. Your delicate hand gripping the whip's haft, a tremor passed through him that had nothing to do with agony. Your touch sent heat coursing through veins, pooling low in his body where no Astartes had known such urges.

But your composure shook him more than any penance. What are you thinking behind those eyes, he wondered? Did you feel nothing from dominating transhuman giants? Had you sensed their straying thoughts, their sudden lusts? Astartes were not meant for such things, and yet in that moment he felt only regret that the rite was over. 

He gazed down at you, wishing to know your true mind.

Penitence was purity, suffering a sacred duty, however bittersweet. And for your sake as much as theirs, that duty must come before all else.

[valentine1994]

Idag bråkade jag med min hyresvärd... och jag pratar inte om en i synnerhet artig passivt aggressiv bråk, utan hon kallade mig respektlös och besvärlig - jag kallade henne ingenting för jag vill inte bli hemlös utan jag upprepade bara "är JAG respektlös??". Sjukt hur man efter ett tag börjar kunna bråka på ett främmande språk. Jag insåg det förra veckan när jag bråkade med A. Då gick det att liksom prata snabbt. Men idag sa jag ingenting för jag har ingen bostadsrätt, så jag lät en pensionär få ut en livstid av frustrationer på mig.

Det handlade om städningen... Vi turas om med städningen, på ett ganska otydligt sätt. Man gör det när man hinner, och sedan skriver man sitt namn på en lapp som sitter i köket. Under de 6 första månaderna gick det bra, men sedan blev det annorlunda. Det var i december det förändrade, när jag hade börjat på mitt nya jobb efter att ha förlorat min rätt till CSN, och jag jobbade så mycket jag kunde för att kunna betala hyran och inte hamna i samma situation som i 2018, när jag blev tvungen att flytta tillbaka till Frankrike för jag hade inga pengar kvar... Och nu i december jag fick alltså mindre tid att städa. Sedan blir det januari, en ny termin, jag pluggar på vardagarna och jobbar på helgerna. Och det är då det börjar, varje gång jag kommer hem så kommer hon fram till mig och frågar om jag tänker städa. Hon säger inte det tydligt utan säger "Det är inte ofta jag blir arg, men imorse blev jag arg när jag vaknade och såg hur smutsigt det var i lägenheten! Som tur är var [den andra som bor här] hemma och hjälpte till att städa." Och jag står där ordlös för vad ska jag säga? Jag vaknade kl.6 på en söndag och gick till jobbet. Tid för städningen fanns det inte..? En gång, det var en lördag, får jag ett sms när jag sitter på jobbet. Hon frågar varför jag inte är hemma och städar. Hon säger att [den andra som bor här] har städat. Men den andra som bor här behöver inte jobba på helgerna för att kunna betala hyran vill jag svara. Dessutom, om det är någon som smutsar ner lägenheten så är det inte jag som i stort sett bara är hemma när jag sover på nätterna. Men jag säger ingenting och städar när jag är ledig, dvs mindre ofta än henne och den andra som bor här och jobbar hemifrån. Sedan hittar vi en lägenhet med min pojkvän och jag säger upp mig och det är då hon börjar tappa det. Jag tror att det handlar om att hon vet att jag kommer flytta snart och hon behöver inte längre vara trevlig. Hon pratar inte längre med mig utan hon bara mumlar när jag är i närheten. Hon mumlar om hur smutsigt det är - smutsigt är det objektivt inte. Hon klagar över en skrynklig duk, en enligt henne dammig matta. Jag säger ingenting och går till skolan, går till jobbet, jag gör min grej. Varje gång hon säger mitt namn är det för att fråga om när jag tänker städa, eller om jag har bokat tvättstugan - vi turas om med tvättstugan som bara kan bokas en gång i veckan.

Imorse säger hon inte ens hej, hon står där i sin rosa morgonrock och stirrar på mig och säger "Valentine?" och jag vet att hon kommer att be mig städa. Jag har inte haft någon ledig dag förra veckan och har därför knappt varit hemma. Hon frågar "tänker du städa idag?" och jag är helt tyst först, för om jag öppnar munnen nu så kommer att säga "tänker du hålla käften?". Så jag tar ett djupt andetag och säger att idag ska jag plugga för jag har en tenta imorgon. Men jag ska försöka hitta någon timme för att städa i veckan. Sedan springer jag ut och går går går för att inte explodera. När jag har lugnat ner mig kommer jag hem och går fram till henne och säger att jag har märkt att hon inte ens säger hej längre och bara pratar med mig för att fråga om jag ska städa eller om jag bokat tvättstugan. Jag vill att vi ska prata om det, för annars blir jag galen. Jag säger att även om jag flyttar snart så ska man ändå vara vänlig? Jag säger också att jag är vuxen och att hon inte behöver påminna mig om att jag ska städa. Jag gör det när jag har ledigt. Och det är då hon exploderar, hon säger att hon är sur och irriterad, och "det är inte ofta hon blir det!" Och jag ser hur orden liksom rinner ur hennes mun, som om hon hade väntat länge för att få förklara för mig hur hon ogillar mig. Hon säger att det är respektlöst att inte städa och jag förstår då att det här inte handlar om städning för det var jag som städade sist. Hon har bara bestämt sig för att hon ogillade mig. Så jag säger ingenting, jag går bara in i köket, tar fram dammsugaren och börjar städa trots att det inte är min tur att göra det. Jag är arg och det känns bra att skaka mattorna. Jag har en lektion kl.13 och jag kommer att missa den men då spelar det ingen roll för jag vill bara få henne att vara tyst. När jag är klar går jag till affären och köper toapapper - 26 rullar. Det var egentligen inte heller min tur att köpa toapapper men jag vill bara försäkra mig om att hon inte heller klagar över toapappret.

Nu när jag har skrivit klart inser jag att det bara är en vanlig bråk, något som händer hela tiden när man bor med andra. Eller? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig utmattad av den där långdragna meningslösa konflikten...

[o-craven-canto]

  Evolution Langdon Smith (1858-1908)

When you were a tadpole and I was a fish   In the Paleozoic time, And side by side on the ebbing tide   We sprawled through the ooze and slime, Or skittered with many a caudal flip   Through the depths of the Cambrian fen, My heart was rife with the joy of life,   For I loved you even then. Mindless we lived and mindless we loved   And mindless at last we died; And deep in the rift of the Caradoc drift   We slumbered side by side. The world turned on in the lathe of time,   The hot lands heaved amain, Till we caught our breath from the womb of death   And crept into life again. We were amphibians, scaled and tailed,   And drab as a dead man's hand; We coiled at ease 'neath the dripping trees   Or trailed through the mud and sand. Croaking and blind, with our three-clawed feet   Writing a language dumb, With never a spark in the empty dark   To hint at a life to come. Yet happy we lived and happy we loved,   And happy we died once more; Our forms were rolled in the clinging mold   Of a Neocomian shore. The eons came and the eons fled   And the sleep that wrapped us fast Was riven away in a newer day   And the night of death was passed. Then light and swift through the jungle trees   We swung in our airy flights, Or breathed in the balms of the fronded palms   In the hush of the moonless nights; And oh! what beautiful years were there   When our hearts clung each to each; When life was filled and our senses thrilled   In the first faint dawn of speech. Thus life by life and love by love   We passed through the cycles strange, And breath by breath and death by death   We followed the chain of change. Till there came a time in the law of life   When over the nursing sod The shadows broke and the soul awoke   In a strange, dim dream of God. I was thewed like an Auroch bull   And tusked like the great cave bear; And you, my sweet, from head to feet   Were gowned in your glorious hair. Deep in the gloom of a fireless cave,   When the night fell o'er the plain And the moon hung red o'er the river bed   We mumbled the bones of the slain. I flaked a flint to a cutting edge   And shaped it with brutish craft; I broke a shank from the woodland lank   And fitted it, head and haft; Than I hid me close to the reedy tarn,   Where the mammoth came to drink; Through the brawn and bone I drove the stone   And slew him upon the brink. Loud I howled through the moonlit wastes,   Loud answered our kith and kin; From west to east to the crimson feast   The clan came tramping in. O'er joint and gristle and padded hoof   We fought and clawed and tore, And cheek by jowl with many a growl   We talked the marvel o'er. I carved that fight on a reindeer bone   With rude and hairy hand; I pictured his fall on the cavern wall   That men might understand. For we lived by blood and the right of might   Ere human laws were drawn, And the age of sin did not begin   Til our brutal tusks were gone. And that was a million years ago   In a time that no man knows; Yet here tonight in the mellow light   We sit at Delmonico's. Your eyes are deep as the Devon springs,   Your hair is dark as jet, Your years are few, your life is new,   Your soul untried, and yet -- Our trail is on the Kimmeridge clay   And the scarp of the Purbeck flags; We have left our bones in the Bagshot stones   And deep in the Coralline crags; Our love is old, our lives are old,   And death shall come amain; Should it come today, what man may say   We shall not live again? God wrought our souls from the Tremadoc beds   And furnish’d them wings to fly; He sowed our spawn in the world's dim dawn,   And I know that it shall not die, Though cities have sprung above the graves   Where the crook-bone men made war And the ox-wain creaks o'er the buried caves   Where the mummied mammoths are. Then as we linger at luncheon here   O'er many a dainty dish, Let us drink anew to the time when you   Were a tadpole and I was a fish.

[whitewaterpaper]

En månad där jag trots att jag haft huvudet fullt av annat har hunnits med att varva ned med ett gäng filmer.

A Game of Cat and Mouse: An Aurora Teagarden Mystery (2019) [👍🔁]

A Very Foul Play: An Aurora Teagarden Mystery (2019) [👍🔁]

An Inheritance to Die For: An Aurora Teagarden Mystery (2019) [👍🔁]

Descendants: The Rise of Red (2024) [__] Med nya manusförfattare och ny regissör hade den här filmen rejäla skor att fylla, och det är helt okej. Men visst hade det kunnat vara bättre med ett vassare manus och med musikalnummer med lite mer fingertoppskänsla...

Heist and Seek: An Aurora Teagarden Mystery (2020) [👍🔁]

Herkules Hämnd / Ercole e la regina di Lidia (1959) [__]

Herkules / Le fatiche di Ercole (1958) [👍] Den här klassiska italienska Hercules-filmen har jag velat se länge, och trots sin ålder så gjorde den mig inte besviken!

King Solomon's Mines (2004) [__] Jag erkänner att Patrick Swayze var en av de få anledningarna till att jag såg den här. Och att jag inte hittade Kung Salomos Sk(r)att från 1985.

Queen of the Seas / Le avventure di Mary Read (1961) [👍]

Red: Werewolf Hunter (2010) [🔁]

Tja. Önskar jag kunde säga åt er att ge Decendants 4 en chans -- men ärligt så är den inte så bra. Se den om man gillar filmserien i stort, men skruva ned förväntningarna. Jag skulle nog snarare säga att Hercules från 1958 eller Queen of the Seas är vad man skall köa in på listan denna månad.

[litteraturhistorikeren]

Min kæreste og jeg har haft et nyt skænderi. Vi fik talt om tingene sidste weekend, men i går fortalte han mig, at han har inviteret sin eks med til midsommer næste weekend. Så mens jeg tager til Danmark for min eksamen, skal han sove i telt med hende hele weekenden. Hende han var mig utro med for to uger siden. Jeg smeltede helt ned i går. Han sagde, at jeg har vidst, han var poly helt fra begyndelsen. Jeg sagde, at det her ikke handler om at være poly, det her handler om ikke at respektere mine følelser. At han igen gør, hvad han vil, sprinter 100 km/t og forventer, at jeg følger med. Jeg har brug for tid, tålmodighed, og det giver han mig ikke.

Hold kæft, nogle uger jeg har haft.

En spontan abort for en måned siden, et regelbrud i vores forhold for to uger siden, og om en uge skal jeg så være i Danmark til eksamen og tænke på, at min kæreste sover i telt med hende, han var mig utro med, da han kyssede hende foran mig og brød en regel i vores forhold.

Jeg ringede til en veninde tidligere og forklarede hende det hele. Jeg begyndte at grine, fordi det simpelthen er så absurd

[makerofmadness]

Gingerbrave and I celebrating Nowruz :3 (took these pictures a few days ago/celebrating early)

the first pictures were taken at a party in [REDACTED but hey someone will probably figure it out it was a big event] but the others were with my family in an entirely different state so you don't even get to figure out where my family lives if you use the first images hahahaha (and it's not my immediate family either so-)

The first thing was at a museum so I also took some pictures at the exhibit is for Iranian stuff :3

I had Baklava for the first time here (Middle picture). The texture's a bit eh tbh, but I like the taste enough. Also the bottom left picture, I put marzipan on his face because I thought it looked funny ndjdndndndndd (like a snowman's carrot nose y'know-)

btw the bottom right corner on the menu, that's a manticore- or mardkhaar. I think it's from our mythology but I'm not a myths expert and the internet is uh. Weird and can't always be trusted with non-European stuff and basically gives you a different answer with every result for this one :'3

and at home we have the haft-sin! س (sin) Is a letter in farsi and ۷ (haft) is 7. Basically you need 7 things that start with س in farsi. You can have more though, my family does. And there's things that don't start with sin too, like the fish :3 they have other symbolism I think. Pretty sure they symbolize life or something.

(uh I can't think of all the objects off the top of my head and I need to wrap this post up and FaceTime my parents but uh- also yeah the eggs I think my parents said Christians probably stole the idea for Easter from Nowruz/from Zoroastrians [Nowruz comes from Zoroastrianism, like a lot of Iranian culture 'cus it used to be the dominant religion in Iran pre-invasion-)

(I can barely read so don't ask me what the book is hell if I know. It may not even be in Farsi tbh in which case I don't think even my family would've been able to read it but I know that my family has an untranslated ghoran somewhere snndnddndndn)

So uh sorry for rambling about that into the cookie run tag but yes I took Gingerbrave for a lot of enrichment last weekend <3 anyway in an hour is when Nowruz actually starts so I need to FaceTime my parents like right now-

edit: I was an hour off :'3 it's 11:06

[anonymiskabet]

(kæmpe) update!

der er sket en ret vild ting, som jeg stadig har svært ved at forstå: R overnattede hos C i nat.

"historien", som jeg har fået den fra R

R hang ud med nogle venner i går aftes, og af en eller anden grund fik han mod nok til at skrive til C og spørge om han måtte komme forbi senere - kl. 22 om aftenen.

af hvad jeg har fået fortalt, har de har flirtet en del over sms den seneste uge.

C's krav for at måtte komme forbi var at det kun var til "kys og kram 😇". R sagde at det lød hyggeligt, og han var i hendes lejlighed lidt i midnat.

de startede egentlig bare med at snakke lidt og høre musik over en halv flaske vin som C havde i køleskabet. efter det besluttede de sig for at gå i seng og børstede tænder (R lånte en helt ny tandbørste af C lol). C havde endda redt sengen op til ham allerede.

C tog nattrøje på på badeværelset og R klædte sig af til underbukser og lagde sig under sin dyne før C kom tilbage og slukkede lyset. efter de havde ligget og snakket lidt begyndte de at putte, derefter kysse. C sagde at hun havde nået at barbere sine ben inden han kom, og spurgte om han ikke ville mærke. som jeg har fået fortalt det, så kyssede de virkelig længe i stilhed, mens han nussede hendes ben. hun havde trusser og t-shirt på.

efter noget tid var R lidt mere modig og tog hende på numsen, mens de kyssede. de drillede lidt hinanden og blev enige om at det stadig kun var "kys og kram", da han kun "krammede hendes røv", som C sagde det.

det udviklede sig til at R kyssede hendes hals, hvilket C "godt kunne lide". efter det løftede han forsigtigt op i hendes t-shirt OG SUTTEDE HENDES BRYSTER(!!!). hun sagde ikke noget imod det, men stønnede i stedet og nussede ham i håret. hun flyttede ham endda fra det ene bryst til det andet.

da de havde gjort det i et stykke tid, kyssede de lidt mere og besluttede sig for at sove, mens de puttede. da R vågnede var C allerede stået op og sad i stuen. R havde allerede taget sit tøj på da han kom ind til hende, hvilket han synes var lidt akavet da hun stadig var i nattøj. R sagde at han ville tage hjem, og C kyssede ham farvel. ifølge R var tingene lidt akavet mellem dem, men nok mest fordi de var generte lol.

R sagde at han stadig havde sommerfugle i maven, da han ringede for at fortælle mig det hele.

hvad jeg tænker om det

honestly, jeg elsker det! jeg er bare vildt overrasket over at de rent faktisk besluttede sig for at mødes.

det seneste halve år har jeg haft det som om jeg har presset R og C til at skulle se hinanden, hvilket jeg har haft det ret nederen over i perioder. jeg har meget følt at jeg har presset mine fantasier ned over hovedet på R (og indirekte også på C). derudover har jeg også været mega bange for at jeg var for presserende da vi tre mødtes sidst, og at de bare "gjorde det for mig". at de nu gør ting efter deres "egen vilje" gør mig virkelig glad. og at de tager det hele i deres eget tempo, som de selv sætter - ja, det gør mig mega lykkelig 🥹

samtidig er jeg også bare glad for at jeg ikke længere behøver at være så involveret i deres kontakt længere. indtil for en uges tid siden har alt kontakt mellem dem været en fælles gruppechat mellem os tre (hvilket betød ingen kontakt lol). nu har de hinandens nummer og skriver åbenbart en del sammen som jeg forstår det. jeg føler endelig at jeg havde ret i at de ville være gode sammen, og at der virkelig var kemi mellem dem. tbh, så føler jeg endelig at jeg nu kan slappe af og bare lade dem gøre deres ting.

som altid så ved jeg ikke hvad der sker som det næste. R og jeg har ikke rigtig snakket om det endnu. men vores forhold er stadig super stærkt, og selvom jeg ikke engang har kendt ham i et år endnu, så ved jeg at jeg vil være sammen med den mand resten af mit liv. hans familie elsker mig, og min familie elsker ham (selvom de var lidt skeptiske over for ham i starten haha). jeg elsker også hans roommates og venner. og jeg elsker også C. hun er virkelig en af de sødeste mennesker i verden, og som jeg har sagt før, er hun den person som jeg stoler allermest på til at skulle være en partner for min partner.

måske jeg skal tænke lidt mere over hvad det ville betyde hvis det udviklede sig, men som det hele er nu er jeg ikke andet end lykkelig og glad på deres vegne.

[thealogie]

OH THAT REMINDS ME: I wish you and your family a very happy Persian new year!🌷

Maybe DT's curse finally breaking was a Noruz miracle ;)

Thank you I celebrated with the traditional fish dinner and haft sin last night with my family and woke up to this. IT’S A NORUZ MIRACLE 🪻

[soelvfisk]

Endnu en dag i kælderen. Det er søndag. Har været her i præcis to uger nu. Tænk at jeg engang havde et hjem hvor alt havde en plads. Kan huske at vågne op til morgenhimmel. At have et vækkeur. Blomstret dynebetræk og planter at vande. Mit spejl. Endelig at kigge på min krop uden baggrundsstøj. Nøjsommeligt at snitte æble og pære til min yoghurt. CD-afspillerens klik lyd, når jeg trykkede “afspil”. At være vred og rolig og begejstret og træt i min dagbog og ikke kun trist. Sommetider at grine. Det er svært at opsummere hvad der er sket siden dengang.

Bjerget er den forkerte person at fortælle om, men det er klart ham jeg savner mest. Han ville have elsket den udgave af mig, der puslede med frugter og ord og følelser og lyd. Stenen er derimod nok den rigtige person at nævne, men jeg har ikke så meget at sige om hende. Bjerget ville gerne opleve mig få det bedre og Stenen gjorde sig åbentlyst umage for at forhindre mig i det. Jeg slog mig hårdt på Stenen. Og hendes skarpe ord. Bjergets ord var bløde. Hans hænder er de eneste der har tørret tårer af mine kinder i mit voksne liv. Det er forvirrende. At de begge to holdt fast i mig for potentialets skyld. Potentialet til at blive underdanig og potentialet til at blive modig.

Det lyder ikke modigt at snitte morgenmads-æbler i sit køkken. Men efter at have haft Stenen som roomie, følte jeg mig ikke engang modig nok til selv at bestemme om jeg måtte spise eller ej. Jeg tabte mig over 10kg på et par måneder. Og pludselig kunne jeg ikke se mit spejlbillede uden at blive overvældet af baggrundsstøj. Skulle i behandling efterfølgende. Re-ernæringskostplaner på mit køleskab. 700kcal om dagen og jeg græd, fordi det virkede som uoverskueligt meget mad. Som jeg ikke fortjente. Kan ikke sige mere om det lige nu, kan jeg mærke.

Kan høre tørretumbleren gennem væggen. Kælderlivet er trygt nok. Det er en tryg slags baggrundsstøj. Jeg forstår at Bjerget følte afmagt. Bjerget forestillede sig en succeshistorie fra dag 1. “Flyt ind hos mig. Vi hjælpes ad”. Men vi hjalp ikke hinanden så meget. Det er løgn. Han redde mig. Vi elskede hinanden. Vi gjorde os fucking umage begge to. Så mange praktiske ting og ture til IKEA. Vi glemte ro. Men jeg forstår det. Det er hårdt at være kærester med en der vil dø, og det er hårdt at ville dø når man elsker sin kæreste. Man tror handling er løsningen, fordi forandring er nødvendigt. Men det blev ustabilt istedet for hensynsfuldt. “Skriv når du er ude”, blev det til. Vi er nok begge to skuffede. Men Bjerget havde noget at vende tilbage til. Og det er dét der er forskellen vel. Ligger her i kælderen og skal acceptere at jeg ikke har noget at vende tilbage til. Jeg kom ikke helskindet ud på nogen anden side. Fra hverken Stenen eller Bjerget. Jeg havde ikke noget at vende tilbage til i nogen af de scenarier. Fordi jeg blev så forandret. Og fordi omstændighederne ændrede sig så endegyldigt.

Har aldrig boet i det her hus før, det er ikke mit barndomshjem, selvom min familie bor her. Min seng står i min søsters walk in closet. Glad for at jeg har er sted at gøre af mig selv. Men aner ikke hvem jeg er mere eller hvad jeg har brug for eller hvad der skal blive af mig. Kan ikke overskue at blive genkendt af nogen, for selvom jeg ligner mig selv, føler jeg mig som en anden. Noget nyt. Noget fremmed, mest. Og det er hårdt og ensomt.

Forsøger at forstå det hele. Forsøger virkelig at huske. I håbet om at der er et eller andet jeg kan gribe ud efter, så jeg kan beholde mig selv. Og selvom jeg ikke tør tale med nogen eller gentage ting lige nu, så tror jeg at det her er det tætteste jeg kommer på mig selv. De her ord. Mit sprog. Selvom jeg intet siger, agtigt. Tror mit sprog er det tætteste jeg kommer på mig selv lige nu. Og derfor føles det fucking skrøbeligt at dele det. Og derfor føles det trygt at være alene i kælderen. Og modigt at bevæge mig ud. Og overvældende at høre min egen stemme.

[damian-morningstar]

headcannon based and au based mun is 21

magic annon is available

no nsfw

sfw only

Art by @alwayschasingraiinbows

My headcannon is that damian is actually a Morningstar but Lucifer gave him up for adoption because he didn't want to lose him so Luci gave him to Satan however what no one knows not even satan is that lucifer had another child this was how damian was born lucifer gave dami to satan to raise him so the boy has no iidea Charlie is his older sister and one day when he goes into the hotel he finds Charlie and she helps him find out more about his birth family

He has a helltaker verse were he's Lucifer's son

he's 16 i also play 10 year old damian for wholesomness

He's multi ship

he's besties with via and loona

he was given away at a young age

he's beginning to love his dad again

he has abandonment issues

scared of not being good enough.

he sees all the sins as uncles and aunts

he one time deliberately stayed out in a extermination

@xdeerxhealerx adoptive mom