#kroppsspråk

[there-are-4-lights]

Hittade denna som är från RFSU och till för lärare, för att förklara kön (den fyrdelade modellen med biologiskt/juridiskt/identitet/uttryck). Exemplen är :

en "cisman" ("upplever sig som kille" och "uttrycker sitt kön genom kläder, kroppsspråk och hållning"),

en transman (som "uttrycker sin könsidentitet" på samma sätt, och kanske vill transitionera och byta kön i folkbokföringen), samt

en ickebinär man (som "inte vill definiera sig utifrån könskategorier", "gillar att ibland använda könsuttryck som kan läsas som kvinnliga och ibland sådana som kan läsas som manliga" och "kallar sig ickebinär").

Får jag föreslå ett fjärde exempel?

Julia föddes med snippa, i passet står det kvinna. Julia upplever inte att hon har någon könsidentitet. Julia anstränger sig inte för att uttrycka något speciellt kön. Julia är feminist och vill inte definiera sig själv utifrån könsroller, utan vill sträva mot samhällets könsroller tillsammans med andra kvinnor.

Eller varför inte:

Alex har detransitionerat och vill byta tillbaka till kvinnligt juridiskt kön. Alex trivs med att kallas för ett könsneutralt namn och har mer typiskt manlig stil, men har förkastat idén om att hon skulle ha en könsidentitet.

Fler förslag?

[321agnes]

Del två av våran gemensamma berättelse.

Jag står tyst i någon sekund för att processa situationen. Vad fan gjorde jag precis?

 “Ja, heeej”, säger jag och känner hur jag genast blir alldeles varm i ansiktet.

Jag tycker mig nästan kunna se hur det lyser rött mot hans vita t-shirt. Jag harklar mig och trevar med blicken runt i lokalen för att hitta något att prata om. Mina händer skakar och mina ben börjar ge vika. Det känns nästan som att jag ska svimma. Jag ser i ögonvrån hur grabben försöker läsa av mig. Färdar blicken över mitt ansikte, läser mitt kroppsspråk, följer blicken ner mot mina fötter och upp igen. Han fäster ögonen på boken i min hand.

 “Den där är riktigt bra.”

Jag tittar snabbt på boken och sedan på honom.

 “Ja, jo, det är den bästa”, svarar jag med darrande röst.

Ordet “nervös” står skrivet, med stora bokstäver, mitt på min panna. Det enda jag vill är att sjunka ner i marken och aldrig komma upp igen.

 “Nähä du! Den bästa är väl ändå Slaktarens brustna hjärta”

Hans lätta jargong lyfter en tyngd från mitt bröst. Jag kan inte låta bli att lätta på min hållning och le av hans skämtsamma tonläge.

 “Den förmedlar ett budskap som ingen annan bok jag någonsin läst! Den säger så mycket utan att det behöver skrivas med ord.”, han tittar drömmande bort på ingenting och hans ögon gnistrar över hans passion till boken. Något med honom gör mig trygg i mig själv, jag känner mig plötsligt avspänd, obekymrad.

 “Jo visst, men den är ju inte alls lika spännande och den är fullproppad med oförståeliga metaforer.”, säger jag med stadig, kanske aningen spydig, röst.

Böcker är mitt ämne och jag tycker mig verka självsäker. Han verkar tycka detsamma och ler mot mig.

 “Oförståeliga och oförståeliga. Det handlar om hur man läser, och ser på saker. Och vilken intelligens nivå man är på förstås.”

Jag spärrar upp ögonen åt hans kommentar. Antydde han precis att jag är dum?! Vi stirrar på varandra under tystnad i några sekunder, innan vi båda brister ut i hejdlöst skratt. Jag skrattar så att jag får ont i magen, något jag inte gjort på länge. 

 “Så har du någonstans att vara just nu?”, frågar grabben när vi har skrattat klart.

 “Nej. Jag kom bara hit för att få boken signerad, men ja…”, jag vrider huvudet mot Paul som fortfarande masserar sin hand, obrydd av allt som händer runt honom.

 “Vill du ta en kopp kaffe? Jag vet ett schysst ställe.”

Jag kan inte rå för det, men hans erbjudande får min puls att öka.

 “Jättegärna”, svarar jag glatt, lite för glatt egentligen.

 “Men först måste jag veta vad du heter. Jag fikar inte med folk jag inte vet namnet på”

 “Frida. Jag heter Frida. Du då? Jag följer inte med killar jag inte vet namnet på”

Vi ler mot varandra och med den mest genuina och mjuka röst jag någonsin hört svarar han.

 “Gabriel”

 “Jag går och tar en till kopp”, säger Gabriel och reser sig upp.

Vi sitter i en soffa längst in i kaféet. Det är ett mysigt ställe med växter överallt. Personalen är väldigt trevlig och det märks att Gabriel är här ofta.

 “Synd det där med Paul. Han verkar mycket trevligare i intervjuer”, säger jag när Gabriel är tillbaka.

 “Ja, han kan ju bete sig sådär ibland. Det är så han är helt enkelt. Men han var mycket bättre på hans julföreläsning 2012.”

Jag tittar på honom en stund för att försöka förstå om han talar sanning.

“Näh, du ljuger.” säger jag.

“Va?”, säger Gabriel med ett förvirrat ansiktsuttryck.

“Det var ju bara 100 biljetter till den, jag stod i kö i flera månader!”, halvskriker jag och märker hur bordet bredvid oss kollar i våran riktning.

 “Jadu Frida, man får ju se till att vara ute i god tid om man vill träffa sin idol."

Jag slår näven i bordet.

 “Jag var ute så snabbt jag kunde!”

Gabriel skrattar med handen för munnen. Jag tittar med en sur blick på honom en stund innan jag också börjar skratta.

 “Vart bor du någonstans då?”, frågar Gabriel efter en stund och sneglar på min resväska.

Jag tar en klunk kaffe och svarar.

 "Robertsfors.”

Gabriel rynkar på ögonbrynen.

 "Robertsfors?"

 “Det ligger en bit utanför Umeå”

Gabriel rynkar på ögonbrynen igen.

 “Ligger inte det i typ Norrland?”

Jag skrattar och nickar. Alla är precis likadana, Norrland som Norrland.

 “Jag visste det! Man ser det på dig. Jag kan se renhornen under det krulliga håret!”

Jag ler stort och känner mig aningen generad. En liknelse till renar, alla är precis likadana. Men han är på något sätt inte som någon annan. Han lägger kommentarerna på ett charmigt sätt.

 “Okej men vad gör du där? Kan man liksom…bo där?”

Nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Han rodnar och ler lite smått. Jag ser att han är hundra procent seriös med sin fråga. Jag tar några djupa andetag.

 “Ja, ja man kan bo där. Jag bor i en etta. Ja, det finns lägenhetshus i Norrland.”

 “Jaha”, säger Gabriel och tar en klunk av sitt kaffe.

 “Men liksom, jobbar du med renskötsel?”

Jag skrattar så att jag inte kan andas. Gabriel skrattar också nu. Mest på grund av min reaktion, men det gör inget. Hans skratt ger mig fjärilar i magen och jag blir glad. Han skrattar med ett stort leende och hans smilgropar är tydligare än någonsin. Eller tydligare än någonsin sedan jag såg honom för första gången.

 “Nej, alla i Norrland äger inte renar.", säger jag och ler retsamt.

 “På dagtid jobbar jag på en bensinmack och på kvällen på en bar. Robbans läckra drinkar.”

 “Låter flott. Så du kan liksom mixa drinkar och grejer?”

 “Nja, jo, ja, typ. Jag kan vissa. Men jag serverar mest.”

 “Coolt. Men vad är ditt riktiga jobb? Ditt heltidsjobb.”

Nu är det min tur att rynka på ögonbrynen. Gabriel tar en klunk av sitt kaffe och kollar på mig med förväntansfull blick.

 “Jag har inga andra jobb. Båda är mitt heltidsjobb. Halvtid på bensinmacken och halvtid på baren.”

 “Men liksom, vad gör du egentligen?”

Jag försöker desperat förstå vad Gabriel menar så att jag inte sitter tyst allt för länge, men jag lyckas inte. Vad gör du egentligen? Vad menar han med det?

 “Jag gör inget annat.”

 “Så du gillar att serva bilister och servera drinkar?”, frågar Gabriel med viss förvåning.

 "Nej, det skulle jag väl inte säga. Jag skulle gärna göra något annat.”

 “Varför gör du inget annat då?”

Det verkar som att Gabriel verkligen inte förstår att jag jobbar på dessa ställen.

 “Själv skriver jag bokrecensioner.", fortsätter Gabriel.

Han verkar tro att ett jobb är en hobby. Som om mina jobb bara är något typ av extraknäck.

 “Det kan du väl inte få så mycket för?”, frågar jag och känner att frågan kan ha verkat dryg.

 “Några hundra i månaden.”, svarar Gabriel nonchalant.

Jag höjer på ögonbrynen.

 “Vart får du dina pengar ifrån?”

 “Mina föräldrar har bidragit till det mesta”

 “Så du liksom tjänar pengar på att läsa böcker och får resten av dina föräldrar?”

Gabriel rycker på axlarna.

 “Ja, typ så.”

[onenightshetookthemidnighttrain]

Dom vet inte vad vi bär på. Jag ser sorgen i ditt kroppsspråk, det som aldrig lämnar. Jag kan inte förklara för den som inte sett det själv. Du måste gå igenom mörker för att förstå det. Jag hade nog inte berättat även om jag fick chansen.

[viktorfredriksson]

2023 års bästa tv-serier

Klimatet för prestigefyllda tv-serier har aldrig varit så bra som under de senaste tjugofem åren. Men att »Peak TV« nu är över har slagits fast gång på gång under året. Vad som väntar härnäst vet vi inte säkert. Men låt oss först summera 2023. Nedan följer min lista över årets bästa tv-säsonger.

Succession (S4)

I en framtida tv-kanon kommer »Succession« att nämnas i samma andetag som »The Sopranos«, »The Wire«, »Mad Men« och »Breaking Bad«. Och det med all rätt. Den avslutande fjärde säsongen cementerar »Successions« position i tv-historiens absoluta finrum. I den avslutande säsongen är berättandet mer fokuserat, och Kendall, Shiv och Roman – syskontrion vi lärt oss att älska och hata – tillåts visa hela sitt register. Seriens kanske mest imponerande bedrift är det subtila karaktärsbygget. Med hjälp av kroppsspråk, tonfall, menande blickar och välfunnen dialog uppstår något mångbottnat ur det till synes ytliga. Och intensiteten i det tredje avsnittet »Connor's Wedding« överträffar allt annat under året. »You are not serious people« är redan en modern klassiker.

Streamas på: HBO Max

2. The Bear (S2)

Yes, chef! »Med ett ursinnigt tempo och en stormkokande intensitet flyger de halvtimmeslånga avsnitten förbi« skrev jag om den första säsongen. Den andra säsongen växlar ner tempot och – likt »Succession« – tillåter verkligen karaktärerna att skina när det familjeägda smörgåshaket ska transformeras till Michelin-restaurang. Även tematiskt sker en förflyttning; fokuset på sorgearbetet överskuggas av jakten på lycka, mening och självförverkligande. Kan tomrummet fyllas? Och isåfall med vad? De omtalade avsnitten »Fishes« och »Forks« är magnifika men finalen är nästan ännu bättre.

Streamas på: Disney+

3. A Murder at the End of the World (S1)

Agatha Christie möter Elon Musk i denna atmosfäriska och högteknologiska pusseldeckare – denna trendiga subgenre. Techmiljardären Andy Ronson (Clive Owen) bjuder in nio framstående personer till sin isolerade arktiska anläggning på Island. En av de inbjudna är Darby Hart (Emma Corrin), hackare tillika amatördetektiv, som får nytta av sina true crime-erfarenheter efter att en av gästerna hittats död under oklara omständigheter. Skaparen Brit Marling (som även spelar en av huvudrollerna) imponerar med den vintrigt kusliga stämningen och en skickligt konstruerad mordgåta. Och de tematiska frågorna kring teknologi och etik kunde såklart inte vara mer aktuella.

Streamas på: Disney+

4. Tour de France: Unchained (S1)

Jag har följt Tour de France sedan 2010 och är kanske därför partisk. Med det sagt är Tour de France förmodligen det optimala sportevenemanget för det nu beprövade »Drive to Survive«-formatet. Cykelsporten har såklart fått kämpa i motvind sedan Armstrong, men även oaktat dopingfrågan vill jag hävda att sporten är kraftigt missförstådd. »Tour de France: Unchained« är en utmärkt inkörsport till en av sportvärldens absolut största, mest krävande, mest fascinerande, mest komplexa, mest prestigefyllda, mest underhållande och dramatiska tävlingar. Möt spurtspecialisterna, bergsgetterna, hjälpryttarna, de stora fixstjärnorna (tyvärr lyckades Netflix dock inte skriva avtal med megastjärnan Tadej Pogačars stall). Möt Alperna, Pyrenéerna och Champs-Élysées. Möt tre veckor av folkfest och majestätiska vyer.

Streamas på: Netflix

5. Händelser vid vatten

Årets bästa svenska tv-serie osar stjärnglans. Manuset bygger på Kerstin Ekmans klassiska roman, Mikael Marcimain (»Call Girl«, »Jakten på en mördare«) står för regin och Pernilla August, Rolf Lassgård, Alba August och Asta Kamma August ses i större roller. Resultatet är likt Marcimains tidigare verk en produktion av hög internationell klass, där hans öga för detaljer märkbart lyser igenom; stundtals stjäl det fenomenala kameraarbetet nästan showen. Själva berättelsen tar avstamp i ett ouppklarat dubbelmord på 70-talet i den Norrländska byn Svartvattnet och utspelar sig under två parallella tidslinjer. Mörkt, mystiskt och meditativt om minnen, mord och landsbygd.

Streamas på: SVT Play

PLATS 6-10

Slow Horses (S3) – Apple TV+

Jury Duty – (S1) Amazon Prime

The Fall of the House of Usher (S1) – Netflix

The Last of Us (S1) – HBO Max

Barry (S4) – HBO Max

PLATS 11-15

Taelgia (S1) – SVT Play

Limbo (S1) – Viaplay

Poker Face (S1) – SkyShowtime

The Crown (S6) – Netflix

Silo (S1) – Apple TV+

Inte sett: Beef, Reservation Dogs, Fargo (S5) m.m.

[sannabrott]

Mördarkultmamman Lori Vallows "osammanhängande och distanserade" kroppsspråk avslöjar "total brist på empati", säger psykologen

EN PSYKOLOG har brutit ner Lori Vallows beteende i ett försök att diagnostisera hennes mentala tillstånd.

Lori, 50, erkände sig oskyldig till två anklagelser om konspiration för att begå mord på torsdagen i samband med sin makes död.

Deras kvarlevor hittades på en fastighet som tillhörde Daybell efter en omfattande sökning i juni 2020.

Barnens kroppar hittades inlindade i plastpåsar på en djurkyrkogård.

Tragedin slutade inte där.

Loris fjärde make, Charles Vallow, 62, ansökte om skilsmässa från Lori i februari 2019 - strax innan hon gifte sig med Daybell.

Charles sköts sedan till döds av Loris bror, Alex Cox, i juli 2019.

Medan den rättsliga processen drar ut på tiden i Loris senaste juridiska strid, har flera personer som är bekanta med hennes fall analyserat hennes beteende.

RÖDA FLAGGOR

Maricopa Countys sheriff, Paul Penzone, har berättat att Vallow var extremt högljudd under resan till hennes rättegång.

– Jag förstår att hon var väldigt social hela resan. Hon pratade en hel del, säger sheriffen.

"Det är mellan ställföreträdaren, domstolarna och åklagaren tydligen. Jag känner inte till att hon gav några specifika uttalanden i samband med utredningen.

"Jag vet bara att hon var väldigt pratsam."

Loris udda beteende går hela vägen tillbaka till dagen då hennes man dödades, där polisens kroppskamerabilder visade att hon talade lugnt och skämtade om situationen.

Experten på mänskligt beteende, Dr. Susan Constantine, berättade också för CourtTV att hennes sätt att prata med poliser drog till sig många röda flaggor.

Lori har redan befunnits skyldig till att ha dödat sina två barn Joshua (JJ) Vallow, 7, och Tylee Ryan, 16, och för konspiration för att döda sin mans ex-fru.

I juli dömdes hon till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning.

Joshua och Tylee försvann i september 2019.

Barnen försvann medan Lori och hennes femte make, Chad Daybell - som är författare till religiösa böcker - reste till Hawaii och firade sitt senaste äktenskap.Vi tittar på hennes svar. Hon slickar sig om läpparna, hon ler, hon skämtar nästan mycket om det. Du kan se hennes höga röstläge", säger Constantine.

"INGA KÄNSLOR"

"Hon är väldigt distanserad, och det faktum att hon inte har några känslor, oro eller empati, du ser ingenting i hennes panna av rynkor eller hennes ögonbryn dras upp av sorg. Du ser raka motsatsen.

"Så när jag tittar på det ser jag att det här är osammanhängande, osammanhängande, hon känner sig inte känslomässigt ledsen eller ångerfull alls."

Constantine sa att Loris kroppsspråk borde ha varit motsatsen till det lugna och samlade uppträdande hon visade.

Rättspsykologen Dr. John Delatorre sa att när han observerar den anklagade mördarmamman ser han tecken på någon form av psykisk störning.

"VANFÖRESTÄLLNINGSSTÖRNING"

"När jag ser Lori Vallow Daybell, ser jag potentiellt någon med en vanföreställningsstörning", sa Delatorre.

"Problemet är att du inte kommer att veta att den individen har den störningen förrän du börjar prata med dem om vad den villfarelsen är centrerad kring.

Han sa att Lori kunde ha trott att hennes man i hennes sinne behövde bli av med henne.

"I hennes sinne var villfarelsen att den här älskade behövde försvinna så att hon känner sig bekväm", sa Delatorre.

De två experterna tror att dessa faktorer kan vara en väg för Loris juridiska team att driva ett galenskapsargument för att försöka få henne fri från anklagelserna.

[plutt]

Skolstart

Swish sa det och sommarlovet var förbi 😳 Dags för Theodor att börja 5:an och Leonard 2:an. Efter de säkerställt att frippan var on point knallade de iväg mot skolan. Inte alls pirriga eller förväntansfulla även om deras kroppsspråk sa något helt annat 🤭 Torsdag 17 augusti 2023.

[sveinungsen]

Å Avdekke Mysteriet: Detektivens Etterforskningsreise

Det forbudte detektiver en spesiell plass. De er de nådeløse forfølgerne av sannhet, bakmennene til deduksjon og legemliggjørelsen av rettferdighet. Vi finner oss ofte betatt av deres glans når de navigerer gjennom komplekse saker, samler ledetråder og avdekker mysterier som holder oss på kanten av stolen. Men har du noen gang lurt på den intrikate reisen som detektiver tar for å løse disse forvirrende forbrytelsene? Bli med meg når vi går inn i den fascinerende verdenen til en detektivs etterforskning sreise.

Trinn 1: Åstedet

Hver etterforskning begynner på åstedet - hjertet av mysteriet. Detektiver undersøker scenen nøye, og dokumenterer omhyggelig hver detalj. De gransker omgivelsene, observerer mønstre og legger merke til eventuelle anomalier. Åstedet fungerer som et lerret som detektiven begynner å male sitt undersøkende mesterverk på.

Trinn 2: Innsamling av bevis

Med åstedet som grunnlag, tar detektiver fatt på den vanskelige oppgaven med å samle bevis. De bruker en rekke teknikker, fra støvtørking for fingeravtrykk til innsamling av DNA-prøver. Hvert bevis har potensial til å være en sentral ledetråd for å løse gåten. Med et kresne øye skiller detektiver det relevante fra det irrelevante, klar over at en enkelt oversett gjenstand kan endre forløpet av etterforskningen.

Trinn 3: Intervju av vitner og mistenkte

Ingen etterforskning er fullført uten å snakke med vitner og mistenkte. Detektiver trekker ut informasjon på dyktig måte og søker etter sannheten midt i et nett av bedrag og usikkerhet. De analyserer kroppsspråk, stemmebøyninger og inkonsekvenser i vitnesbyrd for å skille fakta fra fiksjon. Disse interaksjonene gir avgjørende innsikt i sinnet og motivasjonen til de involverte, og styrer detektiven nærmere hjertet av mysteriet.

Trinn 4: Bygg tilkoblinger

Etter hvert som etterforskningen skrider frem, begynner detektiver å koble sammen prikkene. De analyserer bevisene, søker mønstre og relasjoner som kanskje ikke er umiddelbart tydelige. Detektivens evne til å tenke kritisk og kreativt er avgjørende for å sette sammen tilsynelatende ikke-relaterte elementer. De fordyper seg i fortiden, fordyper seg i nåtiden, og noen ganger forutsier de til og med fremtiden for å avdekke skjulte sammenhenger som bringer klarhet i saken.

Trinn 5: Samarbeid med eksperter

I jakten på sannheten samarbeider detektiver ofte med eksperter på ulike felt. Rettsmedisinere, psykologer, ballistiske eksperter – listen fortsetter. Disse spesialistene bringer sin unike kunnskap og ekspertise til bordet, og hjelper detektiven med å tolke bevis og gi verdifull innsikt. Ved å utnytte den kollektive kraften til teamet deres, kan detektiver avdekke de mest gåtefulle mysteriene.

Trinn 6: Løse gåten

Etter utrettelig etterforskning kommer sannhetens øyeblikk. Detektiven står ved avgrunnen for å løse mysteriet, bevæpnet med kunnskap, erfaring og intuisjon. De setter sammen bevisene, avslører skjulte motiver og avdekker identiteten til den skyldige. Spenningen når sitt klimaks når detektiven konfronterer gjerningsmannen, bringer rettferdighet til ofrene og avslutter saken.

Trinn 7: Refleksjon og vekst

Hver etterforskning etterlater en varig innvirkning på en detektiv. De reflekterer over reisen deres, analyserer deres metoder og strategier, og identifiserer forbedringsområder. Hver sak er en læringsmulighet, som former detektivens ferdigheter og skjerper instinktene deres. Reisen ender ikke med løsningen på ett mysterium; det blir en del av en detektivs utvikling, og bidrar til deres vekst som etterforsker.

I kriminallitteraturens verden fengsler detektivens etterforskningsreise fantasien vår. Vi befinner oss fordypet i deres nådeløse jakten på sannhet, feirer deres triumfer og empati med deres kamper. Når vi følger dem fra det ene mysteriet til det neste, blir vi en del av deres verden, og løser opp gåtene ved siden av dem.

Så, neste gang du dykker ned i en gripende kriminalroman eller fordyper deg i en spennende detektivserie, husk den intrikate reisen som utspiller seg bak kulissene. Bak hver briljante detektiv ligger et nett av etterforskning, en fortelling om besluttsomhet og en søken etter rettferdighet. Det er gjennom deres øyne vi navigerer i kriminalitetens labyrint og avdekker mysteriene som fengsler oss alle.

[fridaaxelsson]

Kvalitet: Experimentering med hur kroppsspråk har stor betydelse på ett foto. Ihopkrupen ger svag, ynklig och rädd känsla, detta ihop med en beskärning av bilden som lämnar mycket omgivning kvar vilket gör att Fidde i det här fallet återigen ser ynklig och liten ut. Nästa bilds kroppsspråk, brer ut sig och ger en självsäker blick mot kameran gör att at Fidde ser orädd och stark ut. Som att hon är överlägsen betraktaren. Att beskärningen på bilden också gör att hon spränger bildytan spär på detta ännu lite till.

Bild ett ber om förlåtelse andra ber om hämnd

[tryingtounderstandbrainheart]

AAAAaaaAAh!

Oh...nooOOOOOOooo. >_<

Fan ibland känns det som jag behöver en jävla MANUAL hur man ska bete sig eller nåt. För jag är så...strange. Känns det som. Jag skapar liksom inte harmoni! Jag river upp och pysslar om men inte på ett obvious sätt men jag tror jag det på ett djuupare plan eller nåt. Jag tror jag är en ENFP och när jag satt o lyssnade på ENFJ så tyckte jag dedäär lääär ju va L! och när de blir attraherade så blir de tysta och stammiga och awkward. Fan...skit. Är det Därför han beter sig så jävla weird runt mig??? Either he really dislikes me och tycker åh kan inte hon bara gå hem eller så gillar han mig. >_< INGEN av de valen är bra! Kan jag inte bara få vibea med människor? :( För jag tyckte han verkade bra ju. Men han är fysisk med alla där, massa fistbumps, ryggklappar och all the ladies blir charmerade med kyssar på händer, och väldigt nära kroppsspråk. Aaaaall except...me. Med alla andra flyter han på en never ending våg av good vibes osen ....jag. Med mig stammar han eller som nu sist i onsdags när jag, K och L skulle fixa mat till alla...total tystnad. Han snackar fan oavbrutet med K och sen när jag kom dit va det crickets. Iaf från honom. Sen när han skulle säga till mig att de skulle ha lite mat nu i påsk kom han in och hade sånt jävla weird kroppsspråk, han hade sina händer på sina kinder och såg ut som att han bara våndades! Som att fråga mig var Paaaaain. Men VARFÖR ens göra det om han inte vill ha mig där? Vadå, ååååååååååååh om du MÅSTE komma så ... VARFÖR gör man ens det då? Varför inte bara undvika och hon får väl lista ut det. Men nä han kommer in och ser ut som att han just sa att hans tråkiga mormor tvingar honom att lära honom att sticka.

Jag blev ju så osäker och kände mig som en polyp att jag faktiskt frågade om de ville laga maten själva och sa att han vaju så tyst och så. K märkte det också. Han gav mig världens minsta klapp på axeln osa typ näe du får inte ens tänka så. Sen slappnade han faktiskt av lite.

Men han verkar ju gilla att vara ytlig med folk och jag är ju lite anything But. Kanske är därför. Han kanske ogillar att jag är så broody och mörk och svår. Som ett skoskav och hårstrå i soppan. Fan snart kommer jag behöva fråga. . och ja då kommer jag ju bara djupare och risken är att det blir Ännu mer awkward. AAAAaaaah!!!

Jaaaaaa osen gillar jag ju L2 också. Hon vaju där i torsdags och jag ville prata med henne men det blev ju såKlart mest lite sådär nu börjar Karin bete sig odd och undvika för nu gillar hon. Så jag sitter där o äter tårta men våndas för jag vill umgås med henne men jag vet inte hur man gör. Sen skulle hon såklart gå och jag tycker great, nu förlorar jag en till bra. Men jag fick för mig att gå nästan lite efter och hon stannade på vägen så vi kom ifatt och jag hann säga "kul o se dig" och hon sa detsamma. Det lät ju bra. Maybe she meant it. Vi åkte buss en bit tillsammans och det blev lite rörigt och jag försökte nånslags, åh jag gillar dig men jag vet inte hur man gör det här. Jag vet inte, kanske är så för henne också? UGH! ORKA!

En del av mig känner att jag kanske borde klinga i ett glas när det är typ 20 pers där och bara come clean. Hej jag har lite svårt med människor och jag vill bara säga att jag tycker om alla här men jag kan inte riktigt uttrycka mig så som ...jag kanske borde? Jag blir för tyst, eller så tar jag för mycket plats och skrämmer eller så ...>_< Eller så blir ALLA SKITWEIRD runt mig sen och jag har förstört mitt bästa ställe. Kanske jag ska säga det också? Eller blir det ÄNNU värre då?? Alla går hem när jag kommer :'(

Ska jag bara play it fucking cool och låtsas som att jag inte bryr mig? Eller min specialitet, dra där ifrån och aldrig mer ha kontakt med Nån av dem. Den är bra också.

ELLER....så skiter jag i hur de tycker om mig och bara ser efter mig och gör det som jag mår bra av. Det är ju det som verkar bäst. Han kanske gillar mig, det är ju adorable. Han kanske tycker skitilla om mig, well....fan....då får det väl va så då. Jag tror jag behöver visa kärlek mot mig och sen får väl korten falla som de vill. Jag får väl visa att jag gillar de jag gillar osen får det falla som det faller.

Men jag hatar det här. Jag skulle velat haft en manual och svar. Mest...jag vill mest vara med och vara jag liksom. Leka och hjälpa och mest... va en del av alltet.

Men jag kanske är lite originell. Men jag vill ju inget annat än att vi ska utvecklas och må skitbra. Jag vill att världen ska surfa på vågen och dansa genom livet som i blues brothers.

Jag får ha "snälla tyck om mig, jag är snell!" i stora bokstäver på mina kläder. Kanske är de bara speglar av vad jag ser om mig. Att jag är lite kär i mig? :D Att jag samtidigt inte fixar mig och stör mig? MEN DET GÖR VÄL ALLA! Jag kanske mest behöver chilla och gilla livet. Bara göra mitt och ...så.

Jag tror jag mest ska fortsätta göra sånt jag gillar och lockas av. Bli mer självständig och mest ja jag gillar de jag gillar och jag vill det jag vill. Typ.

[kansla-autistisk]

Jag har en förkärlek för reality program som handlar om vanlisar och deras jakt på äkta kärlek, i något uppskruvat format så det ska bli underhållande TV. Ett sånt program hittade jag för ett tag sen. Det heter “Älskar, älskar inte” och följer par där den ena partnern bor i Sverige och den andra bor och kommer ifrån ett annat land. Ett av paren i den här serien har väkt lite extra mycket uppmärksamhet, det är en svenk kvinna, Sandra, från Nyköping som är ihop med en man från Tanzania, Isaya. Isaya är en massaj och har i hela sitt liv levt väldigt annorlunda jämfört med vad vi är vana med i Sverige. Att det kommer bli en väldigt omfattande kulturkrok när Sandra flyger ner till Tanzania för att spendera en månad där och för att även gifta sig med Isaya är väldigt uppenbart. Hans familj bor i lerhyddor i savannen och han spenderar sin dagar åt att sköta byns boskap och jakt tillsammans med de andra männen i byn. Kvinnorna ska vara kvar hemma i byn och ta hand om barnen, hushållet och matlagning. För en som växt upp i Sverige är det inte bara levnadsförhållandena som utskiljer sig, utan även den lediga och långt ifrån fyrkantiga och reglerande vardagen som äger rum i Isayas kultur. När Sandra kommer ner till Tanzania tar det inte lång tid innan hon blir full av ångest och oro. Hon förväntas arbeta med kvinnorna i byn medan Isaya är iväg hela dagen med männen. Väldigt få av dom hon spenderar sin tid med kan engelska och hon kan därför sällan göra sig förstodd eller förstå andra. Uppe på det ska ett bröllop planeras där hennes svenska traditioner blir förbisedda då massajernas traditioner får ta plats.

Det Sandra är med om här något jag relaterar väldigt mycket till. Att ens sätt att tala, använda kroppsspråk, tänka och se på sitt liv bara går på automatik och att sedan befinna sig i en miljö där varenda människa i ens närhet tänker helt annorlunda. Alla talar dessutom ett främande språk, så att försöka lära sig vad som anses vara rätt och fel i den här kulturen är väldigt utmannande. Så här känner jag i princip varje gång jag interagerar med en annan människa, oavsett om vi kommer från samma kultur eller inte. Jag upplever det som att jag fungerar annorlunda på en så fundamental nivå som kommunikation ändå är, att jag upplever den här enorma kroken bara jag pratar med en kollega, kompis kompis, granne, kassörska eller vem som helst egentligen. Vi må tala samma språk men på samma gång förstår vi inte alls varandra. 

Man märker tydligt att Sandra känner sig vilsen och osäker. Hon tappar hela sin person när hon konstant måste försöka förstå, lista ut och anpassa sig till den nya kulturen hon befinner sig i. Exakt samma känslor bär jag på hela tiden. Hela tiden känner jag att situationen är utom min kontroll och jag är fast i att vara vilse och bortkommen. Fast i en känsla av utanförskap.

[elsasolang]

jag minns skriket färgen och vattnet jag minns värmen vad vi åt timmarna innan jag minns gräset och hur benen inte bär jag minns andningen det sammanbitna ansiktsuttrycket på ambulanspersonalen när han förstår hur han lägger handen mot en rygg ber oss gå in i det här rummet så länge kom här stanna här säger han och ingen av oss frågar varför för vi vet också jag minns doften av någon som grillar och tystnaden i bilen hur huden ser ut på någon som jag minns inte hennes röst längre hennes kroppsspråk skratt eller hennes gång jag minns inte hur alla kom dit den kvällen vem som hämtade vem klockslag när natten tog vid vem som stannade i hur många dagar jag minns inte hur sommaren efter följde mars skyndar inte säger att det är på gång jag är på gång och allt är tålamod och tiden väljer säkert olika åt var och en skonar missar ibland är dålig på att vårda vi får låta den och låna av den / hon frågar om jag skulle vilja att någon kom med jag ser på henne svarar vem skulle det vara vi är inte det är inte ingen har frågor har aldrig funnits och sorg går inte att dela så hon nickar och en kväll berättar jag för honom att jag har tagit tag i det och det är det svåraste jag gjort han svarar att han vill försöka vara vänner men jag förstår inte tystnaden för mig går det inte ihop och jag säger det jag får inte ihop det att säga något men inte visa det ger mig ut och springer sju kilometer med tung andning på lätta ben och bar asfalt tänker att för mig är det något annat för svårt att tro på och jag skriver det till en vän att det här gillar jag hos dig för det är jag inte van vid försöker sätta ord på klä en känsla förstå rita upp och värdera rätt och än är det bara mars / februari du var kort men det hann hända mycket och bra jag ser att det är något säger han vi sågs vid tio och när vi ser på klockan snart kommer den vara halv tre jag känner mig lite orolig svarar jag han ser frågar rakt vad är det som är jag tror jag vill gå men det är från en känsla och inte från dig säger jag skrattar nervöst flackar med blicken och tar några djupa andetag jag tror jag säger det också att vänta ge mig några andetag och vi sitter kvar till halv tre mars du börjar och än vet vi inget förutom solen som ger allteftersom den vet och en vän som ringer frågar hur går terapin jag har druckit två glas vin och pratar snabbt länge vet inte vad jag sagt eller vad som blir ny information för honom sammanfattar halva meningar efter flera minuter svarar att vet du det blir nog bra jag tror det nu kanske inte allt i mars men det mesta i solen allteftersom / jag var så redo med vårjackan så kom den snön och med den spänningar jag inte känt på månader i käken fingrarna pulsen och hjärtat skrev det i papperna till min psykolog att såhär har jag inte känt på väldigt länge men vad säger man det kommer tre bakslag sen våren och lugnet, spänningarna som släpper

[friskbolaget]

5 tips om hur du bevarar och utvecklar en kass kommunikation!

1. Tro att du kan läsa andras tankar. Du vet ju egentligen vad andra tänker…du kan ju tolka deras miner och kroppsspråk. Lätt som en plätt. Ställ aldrig frågor om vad de tänker och känner, anta att du vet! 2. Var stirrig och okoncentrerad när du pratar med någon. Tänk på annat, titta på klockan eller varför inte facebooka lite? Om du pratar i telefon så passa gärna på att samtidigt skriva klart…

[xwhenarewex]

Late breakfast and some reading:

'Body Language by Petter Schjerven'

[lassefredrikson]

Jag saknar alla jobb där jag möter människor... som tur är möts vi på Start Up fortfarande och kan se kroppsspråk och få riktigt ögonkontakt. SÅ viktigt när det gäller att förstå vad vi önskar kommunicera. Bra avslutning på onsdagen😇 #startup #vårkväll #kommunikation #kroppsspråk #mötenmedmänniskor #inorrköping @cofficenkpg (på/i Coffice) https://www.instagram.com/p/B_3vwhTpl4V/?igshid=1jvity0pl6j5z

[cottoncandypet]

🐇

Jag träffade en liten hare i parken idag.

Den såg först vaksamt på mig när jag gick längs vägen och förberedde sig på att fly, men när jag försiktigt satte mig på huk och iakttog den i några minuter krympte pupillerna och öronen slappnade av. Den började mumsa på lite gräs och skuttade lojt omkring några meter ifrån mig. Sakta tog jag ett knippe maskrosblad och kröp närmare, stannade upp vid minsta tecken på oro och satte mig stillsamt ned igen. Så fort den lugnat sig minskade jag stegvis avståndet mellan oss.

Tålamod är dock inte min starkaste sida och vid ett tillfälle tog jag några steg för mycket mot det lilla räddhågsna djuret. Haren spetsade genast öronen, spärrade upp ögonen, spände kroppen och skuttade i en halvcirkel runt mig tills den nådde stigen. Då spurtade den iväg och försvann bland buskarna.

Jag stod ensam kvar med mina maskrosblad snopet hängande i handen. Först började jag traska hemåt, men sedan vände jag mig kvickt om och skyndade tillbaka till vägskälet i parken. Jag lade ned maskrosbladen i närheten av där jag stått när jag först såg haren, i hopp om att den skulle komma tillbaka senare och kunna mumsa i sig min lilla gåva.

Kanske kan vi bli vänner om några år, när jag förhoppningsvis har lärt mig vara mer tålmodig. ^^´ <3

🐇

[freshcoloralpaca]

Vad är kommunikation?

Vad är kommunikation? 

 Vad är egentligen kommunikation? De flesta som hör ordet tänker förmodligen enbart på tal och skrift, men begreppet är mer komplicerat än så. Kommunikation är ett socialt samspel som grundar sig på ömsesidighet, vilket betyder att man delar upplevelser, handlingar och känslor. För att enkelt definiera begreppet kan man säga att det handlar om att föra över information från en part till en annan. Den vanligaste formen av kommunikation i dagens informationssamhälle är den som sker i skriftlig form, kan vara allt från twitter till bloggar till nyhetsartiklar. Kommunikationsformer har ökat exceptionellt de senaste decenniums. 

Kommunikations budskap 

Inom budskap talar man oftast om två nivåer. Vad som sägs och hur det uttrycks, det finns alltså två rådande kommunikationskanaler inom samma budskap. Första nivån kallas för “vad” här kan man kort förklarat kalla det för innehåll och den andra nivån kallas för “hur”. Dessa nivåer ryms alltid i ett budskap, och handlar kort och gott om att förmedla ett budskap, dock är det av olika karaktär. Det vi kallar för “vad” handlar om det faktiska tillståndet, alltså ämnet som diskuteras. “Hur” är en slags beteckning för relationen mellan individerna, på “hur” nivån vill vi förmedla hur vi ska uppfattas och hur vi uppfattar varandra eller andra individer. Nivån visar till exempel vilken form av relation man har, om det är intima, personliga eller helt enkelt en vanlig offentlig relation. “Hur” är ett uttryckssätt för makt och status, och ger en indikation till vilka skyldigheter och rättigheter man anses ha i relation till varandra. Till exempel den mellan en chef och en anställd. 

Effektiv kommunikation

Den kommunikation som sker är nästan alltid mellan två eller fler parter. Man sänder alltid ut signaler som på ett eller annat sätt tolkas av en annan individ. Till exempel kan det handla om knappt märkbara signaler såsom kroppsspråk eller ögonkontakt, det kan också handla om tydliga signaler som gester eller röstläge. 

Hur ska man då kommunicera effektivt? En bra kommunikatör förstår motparten, väljer en kommunikationsform som passar mottagaren och anpassar sitt budskap därefter. Talar man till exempel till en ungdom måste man anpassa sitt språk för att göra budskapet begripligt, man anpassar sitt budskap för att minimera riskerna för missförstånd hos motparten.