#Ekelöf - Gunnar

[majestativa]

Love is a surgeon Love can cut into your flesh like a scalpel Love can operate upon your heart.

— Gunnar Ekelöf, Selected Poems, transl by W. H. Auden & Leif Sjöberg, (1971)

[teetherzine]

Gunnar Ekelöf

[jamie-007]

Douce nuit ⭐ ⭐ ⭐ 💕

Donne-moi du poison pour mourir ou des rêves pour vivre

Gunnar Ekelöf

[muhimat]

Gunnar Ekelöf: „Das schwarze Bild“

[singing-river]

“the light, the shining clouds”

— Gunnar Ekelöf

[ma-pi-ma]

La luna sfiora dolcemente gli occhi mi sveglia nel cuore della notte. Solo tra i dormienti aggiungo legna al fuoco, dispongo i ciocchi ardenti, mi muovo in silenzio tra le ombre che tremolano alte sui ceppi marroni, finemente adorne di corde accecanti.

Perché mi hai svegliato? Solo tra i dormienti le spalle al fuoco, apro silenzioso la porta, vado tra nodi di rami sulla neve, calpestando steli, vedo la luna piena provocante sulla neve…

Gunnar Ekelöf, Luna, da Tardi sulla terra, 1932

[villings]

Pon tu mano sobre mi corazón ingrávida como la caricia de un ala para calmarlo Que palpite únicamente temblando ante tu grandeza Que palpite el corazón de pie, con las manos levantadas por ti.

Gunnar Ekelöf

[leggerezza-dell-essere]

Hai visto fiorire il deserto?

Dimmi: hai visto il deserto in fiore?

Dimmi, perché io sappia

come risplende un deserto in fiore

-Io ho visto fiorire il deserto

Era il volto del cieco

quando ha toccato con la mano qualcosa

che la sua bocca ricordava.

Gunnar Ekelöf

_____Nhu Xuan Hua.

[webovision]

Eufori

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smör- gås, pluntan och pipan. Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra, sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa. Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad, havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet, inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen … Och aspen som prasslar i stiltjen: Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig. Som vore det sista kvällen före en lång, lång resa: Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat. Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet, känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början, känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst, känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla, ett med aspen som darrar och viskar, ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt, något jag inte ville förråda ens om jag kunde. Och att det porlar inom mig av renaste lycka! Och lågan stiger … Det är som om blommorna trängde sig närmare, närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter. Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära

―――

Jag sjunger om det enda som försonar, det enda praktiska, för alla lika

[majestativa]

Straight through me shone the Sun and the Moon And only Your shadow gave my soul Substance and Presence.

— Gunnar Ekelöf, Selected Poems, transl by W. H. Auden & Leif Sjöberg, (1971)

[ochoislas]

GRECIA

¡Ah encalada ermita de iconos gastados a besos! Tu puerta atrancada sólo con clavo y vedija de lana, tal la recogida entre cardenchas, que se ensortija en un dedo. Pronta alcuza de aceite junto al candil grasiento, y el plato para quien tenga un ochavo, para quien tenga un cerillo.

Iconos viejos y nuevos, dádivas de madres —ocasiones no faltaron— por quien quedó en el paso, por quien levaron genízaro, por quien se le secó la vista, por quien se perdió con Marco... estampas baratas bajo vidrios.

No mayor que un chiquero: tus campanas las esquilas que allá por la sierra retiñen, capilla que atranca una vedija.

*

GREKLAND

O vitlimmade kapell med sönderkyssta ikoner! Din dörr är stängd blott med en spik och en tåt av ull sådan man tar den bland tistlarna och tvinnar runt fingret Oljeflasken står där till buds och den flottiga lampan, och fatet för den som har leptas för den som har tändstickor

Gamla och unga ikoner givna av mödrar – tillfällen har inte fattats – för den som blev kvar i passet för den som blev rövad till janitschar för den vars ögonhålor blev tomma för den som blev borta med Markos – fattiga tryck under glas

Stort som ett fårskjul: Dina klockor är fårens skällor klämtande någonstans uppe i bergen kapell vars lås är av ull.

Gunnar Ekelöf

di-versión©ochoislas

[darkarfs]

An absolutely metal poem by Gunnar Ekelöf

[azurea]

It is not the work of art you make/ it is yourself.

Gunnar Ekelöf, Songs of Something Else: Selected Poems of Gunnar Ekelöf

[ma-pi-ma]

Io ho visto fiorire il deserto. Era il volto del cieco quando ha toccato con la mano qualcosa che la sua bocca ricordava.

Gunnar Ekelöf, da La novizia di Spalato

[forsoothsayer]

When One Has Come As Far by Gunnar Ekelöf

When one has come as far in meaninglessness as I each word is interesting again: Finds in the loam That you turn with an archaeological spade: The little word “you”  perhaps a bead that once hung from someone’s neck The grand word “I”  perhaps a flint shard that someone in his toothlessness used to scrape his tough meat 

[villings]

Tienes ojos negros, mi amor los ojos mas negros, los más hermosos con una chispa de fuego que todavía puedo ver.

Gunnar Ekelöf