#jacob annan

[obigem]

As Matthew made his exit, Jordin and Cordelia finally made their debut at the party. However, Jordin was a little more eager to let her presence be known with DeShawn.

"A-hemmm!" Jordin loudly cleared her throat as she posed casually by DeShawn while Fern was giving him heart eyes.

Unfortunately, DeShawn was engrossed in something else entirely.

"And this is what it looks like after you add the rims on it. Isn't it cool?" Jacob gushed as he showed off pics of the newest four-wheelers to DeShawn.

"I'll say! How much does one of those go for?"

"If you're in the market to buy, my uncle owns a manufacturing plant where they make them. I could get you a discount." Fern flashed DeShawn a braced smile. Jordie wanted to gag.

"DeShawn," Jordie tried again, "Let me take a look. I find four wheelers very.....sexy."

"In a minute, Jordie. Jacob's showing me what all the possible upgrades could look like."

In a minute? Jordie was fuming. No way was she ever gonna work this hard for DeShawn.

"Fine. Dirk said he'd help me put on suntan lotion on the part above my butt I can never reach."

"Dirk?!" That got his attention. When he finally looked up, he was thankful he did. "Wow, that's some suit!"

"Oh this old thing? It's been collecting dust in my drawer. Don't mind me, you can keep talking to Jacob and Ferngully."

"It's Fern, actually."

"Yes." Jordie smiled.

"I mean we weren't really talking about anything important. That suit is amazing!"

"Yes, you said."

"You needed help with suntan lotion? I could do that."

"I wouldn't want to be a bother."

"No way, it's my pleasure!" She still had him wrapped around her little finger.

[spinningerster]

fellow fansies - I have complied a (hopefully) comprehensive list of cast members for anyone new to the fandom or for those who may like a refresher on the casts. I've not included every single character, just the main ones, so if you'd like a character adding just ask; also if you notice any cast members are missing or have been labelled incorrectly in any way, please let me know, I want this list to be as accurate as possible. characters with a dash (-) for any of the categories I wasn't sure if they were included in that production or not. if you're able to fill in any of the blanks that would be much appreciated. any questions, please let me know <3

Jack

1992; Christian Bale

Workshop; Jay Armstrong Johnson

Paper Mill; Jeremy Jordan

Broadway; Jeremy Jordan, Corey Cott, Mike Faist (u/s)

Tour; Dan DeLuca, Joey Barreiro

Proshot; Jeremy Jordan

UK; Michael Ahomka-Lindsay, George Crawford (u/s), Matt Trevorrow (u/s)

Pulitzer

1992; Robert Duvall

Workshop; Shuler Hensley

Paper Mill; John Dossett

Broadway; John Dossett, Rob Raines, John E. Brady (u/s)

Tour; Steve Blanchard

Proshot; Steve Blanchard

UK; Cameron Blakely, Ross Dawes (u/s), George Crawford (u/s)

Katherine

1992; N/A

Workshop; Meghann Fahy

Paper Mill; Kara Lindsay

Broadway; Kara Lindsay

Tour; Stephanie Styles, Morgan Keene

Proshot; Kara Lindsay

UK; Bronté Barbé, Bobbie Chambers (u/s)

Davey

1992; David Moscow

Workshop; Jason Michael Snow

Paper Mill; Ben Fankhauser

Broadway; Ben Fankhauser, Ryan Breslin (u/s), Garrett Hawe (u/s)

Tour; Jacob Kemp, Stephen Michael Langton

Proshot; Ben Fankhauser

UK; Ryan Kopel, Alex James-Hatton (u/s)

Medda

1992; Ann-Margret

Workshop; Liz Larsen

Paper Mill; Helen Anker

Broadway; Capathia Jenkins, Caitlyn Caughell (u/s), Julie Foldesi (u/s)

Tour; Angela Grovey

Proshot; Aisha de Haas

UK; Moya Angela, Kamilla Fernandes (u/s)

Crutchie

1992; Marty Belafsky

Workshop; Andrew Keenan-Bolger

Paper Mill; Andrew Keenan-Bolger

Broadway; Andrew Keenan-Bolger, Andy Richardson, Garrett Hawe (u/s)

Tour; Zachary Sayle

Proshot; Andrew Keenan-Bolger

UK; Matthew Duckett, Alex James-Hatton (u/s)

Les

1992; Luke Edwards

Workshop; Matthew Gumley

Paper Mill; R.J Fattori, Vincent Agnello

Broadway; Lewis Grosso, Matthew Schechter

Tour; Vincent Crocilla, Anthony Rosenthal, Ethan Steiner (alternate), Jonathan Fenton (alternate)

Proshot; Ethan Steiner

UK; Nesim Annan, Haydn Court, Oliver Gordon, Ethan Sokontwe

Race

1992; Max Casella

Workshop; Robert Hager

Paper Mill; Ryan Breslin

Broadway; Ryan Breslin

Tour; Ben Cook

Proshot; Ben Cook

UK; Josh Barnett

Albert

1992; N/A

Workshop; Jordan Nichols

Paper Mill; Garrett Hawe

Broadway; Garrett Hawe

Tour; Sky Flaherty

Proshot; Sky Flaherty

UK; Jacob Fisher

Specs

1992; Mark David

Workshop; Jordan Samuels

Paper Mill; Ryan Steele

Broadway; Ryan Steele

Tour; Jordan Samuels

Proshot; Jordan Samuels

UK; Samuel Bailey

Henry

1992; N/A

Workshop; N/A

Paper Mill; Kyle Coffman

Broadway; Kyle Coffman

Tour; DeMarius Copes

Proshot; Michael Rios

UK; Matt Trevorrow

Finch

1992; N/A

Workshop; Bobby List

Paper Mill; Aaron J. Albano

Broadway; Julian DeGuzman

Tour; Julian DeGuzman

Proshot; Iain Young

UK; Damon Gould, Zack Guest (swing)

Romeo

1992; N/A

Workshop; N/A

Paper Mill; Andy Richardson

Broadway; Andy Richardson

Tour; Nico DeJesus

Proshot; Nico DeJesus

UK; George Michaelides, Jordan Isaac (swing)

Spot

1992; Gabriel Damon

Workshop; John Arthur Greene

Paper Mill; Tommy Bracco

Broadway; Tommy Bracco

Tour; Jeff Heimbrock, Anthony Zas

Proshot; Tommy Bracco

UK; Clarice Julianda

JoJo

1992; N/A

Workshop; -

Paper Mill; -

Broadway; Thayne Jasperson

Tour; Josh Burrage

Proshot; Josh Burrage

UK; Mukeni Nel

Tommy Boy

1992; N/A

Workshop; -

Paper Mill; -

Broadway; -

Tour; -

Proshot; Michael Dameski

UK; Jack Bromage

Mike

1992; N/A

Workshop; N/A

Paper Mill; -

Broadway; -

Tour; -

Proshot; Jacob Guzman

UK; Mark Samaras

Ike

1992; N/A

Workshop; N/A

Paper Mill; -

Broadway; -

Tour; -

Proshot; David Guzman

UK; Arcangelo Ciulla

Mush

1992; Aaron Lohr

Workshop; -

Paper Mill; -

Broadway; Ephraim Sykes

Tour; Jack Sippel

Proshot; Nick Masson

UK; Joshua Denyer

Elmer

1992; N/A

Workshop; -

Paper Mill; -

Broadway; Evan Kazprak

Tour; Anthony Zas

Proshot; Anthony Zas

UK; Joshua Nkemdilim, Bradley Trevethan (swing), Rory Shafford (swing)

Wiesel/Jacobi/Mayor

1992; Michael Lerner (Weisel)

Workshop; Robert Creighton (Weisel), Tom Alan Robbins (Jacobi)

Paper Mill; John E. Brady

Broadway; Michael Gorman

Tour; Michael Gorman

Proshot; John E. Brady (Wiesel & Jacobi), Michael Gorman (Mayor)

UK; Jamie Golding (Wiesel), Alex James-Hatton (Wiesel u/s)

Morris

1992; David Sheinkopf

Workshop; Corey March

Paper Mill; Mike Faist

Broadway; Mike Faist

Tour; Michael Ryan

Proshot; Devin Lewis

UK; George Crawford, Zack Guest (swing), Jordan Isaac (swing), Bradley Trevethan (swing)

Oscar

1992; Shon Greenblatt

Workshop; Ben Thompson

Paper Mill; Brendon Stimson

Broadway; Brendon Stimson

Tour; Jon Hacker

Proshot; Anthony Norman

UK; Alex James-Hatton, Zack Guest (swing), Jordan Isaac (swing), Bradley Trevethan (swing)

Seitz

1992; Charles Cioffi

Workshop; Bill Nolte

Paper Mill; Mark Aldrich

Broadway; Mark Aldrich

Tour; Mark Aldrich

Proshot; Mark Aldrich

UK; N/A

Bunsen

1992; N/A

Workshop; Mark Price

Paper Mill; Nick Sullivan

Broadway; Nick Sullivan

Tour; Bill Bateman

Proshot; Bill Bateman

UK; Siõn Lloyd, George Crawford (u/s)

Hannah

1992; N/A

Workshop; N/A

Paper Mill; Laurie Veldheer

Broadway; Laurie Veldheer

Tour; Meredith Inglesby

Proshot; Meredith Ingleby

UK; Bobbie Chambers, Lindsay Atherton (u/s)

Snyder

1992; Kevin Tighe

Workshop; Marcus Neville

Paper Mill; Stuart Marland

Broadway; Stuart Marland

Tour; James Judy

Proshot; James Judy

UK; Ross Dawes, Alex James-Hatton (u/s), George Crawford (u/s)

Nunzio/Teddy Roosevelt

1992; N/A

Workshop; Tom Alan Robbins

Paper Mill; Kevin Carolan

Broadway; Kevin Carolan

Tour; Kevin Carolan

Proshot; Kevin Carolan

UK; Barry Keenan, George Crawford (u/s)

[elijahhendley]

8月6號 Day 26: Green tunnel, tree house, temple, Hayahshi department store, and KARAOKE!!

Today is our last day in Tainan so Yeh Laoshi let us sleep in before we start any group activities. After waking up and getting ready, I went to a chicken place that was right next to the hotel with Jacob and Jasmine. The food was pretty good. Definetly the best chicken I have had in Taiwan but it still was not that good. The conclusion that I have reached is that chicken in Taiwan is not the best choice of meat and that I should always go with pork. But after lunch, we all got on the bus at 1pm and today we finally started doing some karaoke! It was so much fun. We had about an hour drive to our first location and we all sang karaoke all the way there. I got to sing Shiny from moana which was so fun.

So our first stop was at the Annan district right on the coast of Tainan city. We did a boat ride and got to wear floral hats. The boat ride was directly behind the Sihcao Dajhong Temple and it led us through a creek called Sicao Green Tunnel. On the boat ride we saw some cool birds and crabs. We also had some closer than we wanted to interactions with the low hanging branches. We had to duck a couple times to avoid being hit by a tree. Then we got back on the bus, sang some more karaoke while traveling to our next destination: The Anping Tree House. It wasn't an actual house in the trees, rather it wa a house that trees grew around and made themselves part of. We also got to practice our calligraphy here.

Our next stop was the confucious temple. Like most temples we have been to, it is a big courtyard with a shrine in the middle. We walked around the courtyard and saw some of the musical instruments that they used during their celebrations. There were different string instruments, flutes, and a lot of bells. Then we went to our final stop, the Hayashi department store. This building is famous because it is the second department store ever built in Taiwan. We were able to take the famous elevator and see some cool things they were selling. After a quick scan of all 5 floors, some of us went out to get food from 7-Eleven because we were so hungry. Then when we made it back we got on the bus and sang more karaoke all the way back to the hotel. At the hotel I ended up staying up late and while my roomate Andy was asleep, I locked myself out of the room. After ringing the doorbell a couple times, finding no luck, I made my way down stairs to the front desk with no shoes on. The 2 workers politely helped me get back in my room and then I finally went to sleep.

Academic reflection

Our first stop was very interesting because of the reason for the temple. It is for the worship of Dazhong Yeh, who was the only guy of Taiwanese birth to ever be deified by a Chinese emporer. This temple was first built in the 1700s but has been rebuilt multiple times since then. The place it was built also used to be a battle ground and the river behind it used to be a Dutch draining ditch. A place with a lot of history with the Dutch.

The Anping tree house was also very cool. It was originally a company warehouse. It was used to store salt for the Japanese during their colonial period. After WW2 the company moved and the abandoned building became overrun by the surrounding banyan trees. An interesting story of how people are able to turn around things for the better.

At the confucious temple, Peter told us something i didn't know which is that people who follow confucious's teachings at this temple don't worship a statue like in Buddhism. On the contrary, the shrine was actually empty and they just use it as a divine place.

We did a lot today and experienced some cool historic places.

Until next time, 再見！

[trekadventureportugal]

18 juli Upp 06

Det var bara vi och ett par från Slovenien i ett rum för 30 pers

Verkade som alla gick upp samtidigt idag. Ingen verkade ta hänsyn till tidsomställningen. En i taget försvann de.

Hittade ett solstick 50 på gräset där Christine o Anne packade, så jag tog med det.

Lite värk i det bortskurna och kraftig stigning första 3 km gjorde att vi valde bilvägen upp till första stopp, Café Castro.

Ett skönt stopp för foten, nu blir det att gå på Caminoleden igen.

Christine o Anne kom förbi, de hade fikat tidigare. Det visade sig att det var Anne som hade tappat sitt solstick. Hon blev glad.

Efter att de gått, kom Anke, hon hade sovit ut lite. Hon gick lite fortare men stannade också mer, så vi gick om vartannat ett tag. Hon hittade några fina ställen att vila på.

Nåt kändes fel med foten så jag stannade i Tuido och mycket riktigt, all nedför hade gnuggat bort compeed mot tårna så hålet var frigjort och allt var under tårna som en rulle.

Passade på att ta en stor kall sista Bock, skulle det visa sig. För i Spanien är det annan öl. I TUI är det 1906 som gäller.

Stor superbock på tapp. 3€ på restaurang. Passerade ett samhälle innan och där var det nog fest ikväll, de hade redan börjat med att köra musik i plåt-högtalare.

Kanske var soppfest här också. Ha ha. Som första kvällen skönt att inte sova här.

Ett jävla skrålande.

Inte långt kvar till gränsen nu...

Folk med miniryggsäckar blir allt fler...Så det kan bli trångt på boenden. Bäst att gå tidigt...o vara framme tidigt, då flaskbärarna sover längre.

Passade på att kolla drivmedelspriserna innan vi går över. Inte såå billigt ändå..

Gick genom små byar med trånga gränder.

O bara nedför...så foten fick jobba ordentligt.

Sen var det dags att gå över i Spanien.

Först fortet där jag kunde se Spanien, köpte ett badlakan, som ersättare till sovsäck, för o kanske lösa 1kg. Stor skillnad i vikt...

sen blev det bron. Ca mitten på bron gick gränsen..

Tyckte det blev varmare i Spanien.. tempen visade 31 på en temp o 32 på en annan.

Sen blev det lite letande efter boende, då det var fullt på några ställen eller väldigt dyrt. Men fick till slut receptionisten på Jacob att ringa runt o hittade sängar åt oss på Convento Del Camino | Albergue Tui. På Jacob träffade jag små danskorna, de hade förbokat...

Katerina dök upp efter oss, annars är ingen av de "gamla" synliga här.

Festen i Santiago den 25e drar nog hos vissa..får se hur jag gör. Känns sådär..kul med fyrverkerier iofs.

Ett ombyggt kloster eller liknande. Bra utrustat, trevlig personal.

Hamnade i ett rum med 4 nya danskar. I 20 årsåldern. De snakker hela tiden...inte tyst en minut.

Riktiga lakan o täcken, dubbla kuddar..härlig madrass..lyxigt. lite dyrare, 17 pengar.

Det kom 2 tyskar och en rumänska som hade bedbugbite på armar o ben... Inte kul att bli påmind om dess existens. Kanske dags att kika på vart man bor... Hmm

Fick lite hjälp av receptionen att boka en Mozilla transport till o Porriño i morgon, så får hålet i foten vila lite mer...bara bära främre mozillan på bröstet... Mmm

Hoppas det fungerar med transporten..

Blir nog en tidig kväll idag...om jag ska lyssna på kroppen..o det är ju hela grejen med resan.

[jubaer01]

SAUDI Kingdom of Saudi Arabia Official Visa Online - Saudi Visa Online Application

SAUDI Arabiens officiella applikationscenter

Address : Skarpögatan 9, 115 27 Stockholm, Sweden

Phone : +46 8 670 15 00

Email : info@saudiarabiavisaonline.com

Website : https://www.visa-saudi.org/sv/visa 

Business Hours : 24/7/365

Owner / Official Contact Name : Roger Blinkist Jacob

Description : Saudiarabien eVisa är en ny typ av elektroniskt visumgodkännande som är det enklaste sättet att komma in i kungariket Saudiarabien. eVisa för Saudiarabien är ett elektroniskt visum som tillåter invånare i ett femtiotal länder att göra Umrah, affärer, semester, sightseeing, resor och utforska Saudiarabien. Det är den snabbaste, enklaste, enklaste och enklaste metoden för att få visumgodkännande för att besöka Saudiarabien. I princip allt du behöver göra är att fylla i en mycket kort Saudi-visumansökan online på webbplatsen och få ditt Saudiarabien eVisa via e-post inom 24-48 timmar. Visitor or Business eVisa för Saudiarabien godkändes av Saudiarabiens regering 2019 för att göra det enkelt för utvecklade länder att besöka kungariket Saudiarabien. Äldre metoder för Saudivisum rekommenderas inte, som att besöka ambassaden eller få fysisk stämpel på ditt pass. Saudiarabiens onlinevisum är en annan typ av visum för din bekvämlighet. Du måste bara fylla i ett formulär online och ladda upp ditt ansiktsfoto. Dessutom är den här typen av elektroniskt visum för Saudiarabien giltigt för flera inresor på upp till 90 dagar per besök. eVisa är giltigt i ett år. Detta innebär att du kan komma in mer än en gång i Saudiarabien. Detta elektroniska visum eller eVisa för Saudiarabien tillåter en vistelse på 90 dagar vid varje inresa till landet. Saudi Visa Online är giltigt i ett år från utfärdandedatum. De personer som ansöker om Saudiarabiens elektroniska onlinevisum får också ett obligatoriskt försäkringsavtal som också är kopplat till eVisa, vilket är en nödvändig förutsättning för att göra en resa till kungariket Saudiarabien. Besökaren till Saudiarabien kan använda sitt Saudiarabiens eVisa för att komma in i Saudiarabien genom någon av dess hamnar, flygterminaler och vissa landhamnar, med andra ord är Saudi eVisa Online giltigt för luft-, vatten- och landtransporter. Resenärens eVisa tillåter dig att delta i resebranschens relaterade övningar som nöjen, semester, träffa vänner, affärsmöte, rekrytering, köp, handel, försäljning, köp av egendom, träffa familje- och familjemedlemsbesök och Umrah. Följande länder får ansöka om Saudi Visa Online , Maldiverna, Slovakien, Ukraina, Grekland, Kanada, Portugal, Australien, Kazakstan, Irland, Litauen, Kroatien, Tadzjikistan, USA, Korea, Syd, Malta, Panama, Cypern, Island, Nya Zeeland, Japan, Montenegro, Seychellerna, Spanien, Uzbekistan, Ungern, Ryssland, Tyskland, Slovenien, Norge, Italien, Nederländerna, San Marino, Azerbajdzjan, Bulgarien, Albanien, Malaysia, Saint Kitts och Nevis, Estland, Schweiz, Monaco, Storbritannien, Belgien, Singapore, Tjeckien, Finland, Luxemburg, Andorra, Lettland, Polen, Brunei, Österrike, Turkiet, Frankrike, Georgien, Kirgizistan, Sverige, Danmark, Rumänien, Sydafrika, Liechtenstein, Thailand och Mauritius. Saudi Arabia eVisa is a new type of Electronic Visa approval that is the simplest way to gain entry into the Kingdom of Saudi Arabia. eVisa for Saudi Arabia is an electronic visa which permits residents of around fifty countries to do Umrah, Business, Vacation, Sightseeing,  Travel, and explore Saudi Arabia. It is the fastest, easiest, simplest and the most straightforward method for getting Visa approval to visit Saudi Arabia. Basically all you need to do is to fill out a very short Saudi Visa Application Online on the website and receive your  Saudi Arabia eVisa by email within 24-48 hours. The Visitor  or Business eVisa for Saudi Arabia was endorsed by the Saudi Arabia Government in 2019 to make it easy for the developed countries to visit the Kingdom of Saudi Arabia. Older methods of Saudi Visa are not recommended, such as visiting embassy or getting physical stamp on your passport. The Saudi Arabia online visa is a different type of Visa for your convenience. You have to just fill a form online and upload your face photo. Also, this type of electronic Visa for Saudi Arabia is valid for multiple entries of up to 90 days per visit. The eVisa is valid for one year.

This implies you can enter more than once into Saudi Arabia.  This electronic Visa or eVisa for Saudi Arabia permits a stay of 90 days with every entry to the country. The Saudi Visa Online is valid for one year from the date of issue. The people who apply for the Saudi Arabia electronic online visa are also given a Compulsory Insurance agreement whic is also connected to the eVisa, which is a necessary prerequisite to make a trip to the Kingdom of Saudi Arabia. The Visitor to Saudi Arabia can utilize their Saudi eVisa to enter Saudi Arabia through any of its seaports, air terminals, and some land ports, in other words the Saudi eVisa Online is valid for Air, Water and Land methods of transport. The traveler eVisa permits you to take part in the travel industry related exercises like amusement, holidays, meeting friends, business meeting, recruitment, purchase, trade, sale, buying property, meeting family and family members visits, and Umrah. The following countries are allowed to apply Saudi Visa Online , Maldives, Slovakia, Ukraine, Greece, Canada, Portugal, Australia, Kazakhstan, Ireland, Lithuania, Croatia, Tajikistan, United States, Korea, South, Malta, Panama, Cyprus, Iceland, New Zealand, Japan, Montenegro, Seychelles, Spain, Uzbekistan, Hungary, Russian Federation, Germany, Slovenia, Norway, Italy, Netherlands, San Marino, Azerbaijan, Bulgaria, Albania, Malaysia, Saint Kitts and Nevis, Estonia, Switzerland, Monaco, United Kingdom, Belgium, Singapore, Czech Republic, Finland, Luxembourg, Andorra, Latvia, Poland, Brunei, Austria, Turkey, France, Georgia, Kyrgyzstan, Sweden, Denmark, Romania, South Africa, Liechtenstein, Thailand, and Mauritius.

Keywords : saudivisum, evisa saudi, saudiarabien visum, saudi turistvisum, saudi affärsvisum, affärsvisum för saudiarabien, brådskande saudi visum, prioriterat saudi visum, marin visum för saudi, saudi arabien evisa, saudi visum för andorra medborgare, saudi visum för australiensiska medborgare, saudivisum för österrikiska medborgare, saudivisum för belgiska medborgare, saudivisum för medborgare i Brunei Darussalam, saudivisum för bulgariska medborgare, saudivisum för kanadensiska medborgare, saudivisum för kinesiska medborgare, saudivisum för kroatiska medborgare, cz republikens medborgare, saudivisum för danmarksmedborgare, saudivisum för estniska medborgare, saudivisum för finländska medborgare, saudivisum för frankrike medborgare, saudivisum för tyska medborgare, saudivisum för grekiska medborgare, saudivisum för ungerska medborgare, saudivisum för isländska medborgare , saudivisum för irländska medborgare , saudivisum för italienska medborgare , saudivisum för japanmedborgare , saudivisum för kazakstanska medborgare , saudivisum för lettiska medborgare , saudivisum för liechtensteinska medborgare , saudivisum för litauiska medborgare , saudivisum för luxemburgska medborgare visum för macau-medborgare, saudivisum för malaysiska medborgare, saudivisum för maltamedborgare, saudivisum för monaco-medborgare, saudivisum för montenegro-medborgare, saudivisum för nederländska medborgare, saudivisum för nya zeelandsmedborgare, saudivisum för norge-medborgare, saudivisum för medborgare i landet för polska medborgare, saudivisum för portugaliska medborgare, saudivisum för medborgare i republiken Cypern, saudivisum för rumänska medborgare, saudivisum för medborgare i ryska federationen, saudivisum för medborgare i san marino, saudivisum för medborgare i singapore, saudivisum för medborgare i Slovakien, saudivisum för medborgare i den ryska federationen saudivisum för slovenska medborgare, saudivisum för sydkoreanska medborgare, saudivisum för spanska medborgare, saudivisum för sverigemedborgare, saudivisum för schweiziska medborgare, saudivisum för taiwanska medborgare, saudivisum för ukrainska medborgare, saudivisum för ukrainska medborgare, saudivisum för förenade kungariket, saudivisum för USA  saudi visa, evisa saudi, saudi arabia visa, saudi tourist visa, saudi business visa, business visa for saudi arabia, urgent saudi visa, priority saudi visa, marine visa for saudi, saudi arabia evisa,  saudi visa for andorra citizens ,  saudi visa for australia citizens ,  saudi visa for austria citizens ,  saudi visa for belgium citizens ,  saudi visa for brunei darussalam citizens ,  saudi visa for bulgaria citizens ,  saudi visa for canada citizens ,  saudi visa for china citizens

[prnanayarquah]

4th OSABARIMBA ROYAL AWARDS:  See Full List Of Winners

New Post has been published on https://plugzafrica.com/4th-osabarimba-royal-awards-see-full-list-of-winners/

4th OSABARIMBA ROYAL AWARDS:  See Full List Of Winners

The 4th edition of the Osabarimba Royal Awards came off at the Emintsimadze Palace on Saturday, January 20th, 2024 with a great cultural display with various institutions and individuals getting honoured in various categories at the prestigious ceremony.

The awards scheme is organised to honour and appreciate excellent businesses, institutions and personalities who have contributed immensely to the development of Cape Coast. The awards scheme is open to only individuals residing and working in Cape Coast or who are indigenes of the town.

Categories of the awards included entertainment and fashion, media, banking and finance, general business, education, health, and tourism, among others.

See Full List of Winner Below:

AWARDS CATEGORIES 2023/2024

Ayekoo Mbo Culture Troupe – Best Cultural Troupe

Yaw Blvck- Singer/Song Writer – Most Influential Musician

Mr. Paul Mensah – Most Influential Information Communicator

Mr. Michael Otoo. DJ Mickay – Asaase Radio – Most Exciting DJ

Mrs. Edwina Gilda Annan (Aunty Nyaniba) – Outstanding Media Personality Of the year

Asaase Radio – Media House of the year

Mr. Blessed Godsbrain Smart – Onua TV – Most Outstanding Media Personality Supporting Cape Coast

FED Kastle Multimedia Limited (Kastle FM) – Organisation promoting Cape Coast to tourists – (Asankamu Festival)

Latex Foam (Nana Zama) – Most Sustained Business

Central Region Development Commission (CEDECOM) – Most Effective Public Sector Organisation

National Insurance Commission – Most Friendly Organisation

Centre for Coastal Management, UCC – Outstanding Public Institution.

Jomars Cake School – Best Organisation supporting skills development in Cape Coast

Sanford World Clinics – Best SSNIT Compliant

Hamza Abubakar Hassan/ Hamza Electrical Shop – Best GRA Compliant

Madam Nicholina Naa Yeye Adumuah – Promoting Social Education in Cape Coast

BEL Beverages – Variety and Most Patronized Beverage

GIHOC Distilleries – Supporting Tradition and Royalty with Schnaps and Gin

Mr. Nicholas Ato Mensah Police Basic School (Mathematics) – Best Teacher

Mr. Addo James Kofi Ansah – St Nicholas Basic School – Best Student in Cape Coast

Mfantsipim School – All round best SHS in Cape Coast

Wesley Girls High School – Best Old Student Association in Cape Coast

Flowers Gay School – The Most Outstanding Private School in Cape Coast

Central Regional Library – Best Institution promoting education in Cape Coast

Ewim Polyclinic – Most Outstanding Health Facility in Cape Coast

Prof. Evan Kofi Agbeno – Most Outstanding Health Personnel in Cape Coast

Firmer Eye Clinic – Best Allied Health Facility in Cape Coast

Kakum National Park – Most Fascinating tourist site in Cape Coast

Hutchland City – Most Popular Joint

Opanyin Egya Ekow Awotwe – Best Fisherman

Obaapanyin Maame Adwoa Atta – Best Fish Monger

Mr. Elicot Nana Kweku Okyere – Historian and blogger on Cape Coast History & Customs

Mr. Dennis Korsah – Sports personality promoting Cape Coast

Mr. Gabriel Nii Kommey Adams – UCC – Putting Cape Coast on the International Map to receive the prestige International Citation of Honor /Award for exceptional academic performance in the Jacobs-Abbey Global Institute for Leadership Studies (JAGILS)

Rev Father Stephen Obeng – Most Influential Religious Leader in Cape Coast

Mr. Kingsley Kofi Yeboah – Renowned Personality Promoting Tourism as a Tour Guide

Mr. James Biney – Distinguished News Paper Vendor in Cape Coast

Vivace Symphonials – The Most Impressive Chorale Group in Cape Coast

HONORARY AWARDS

Prof. Denis Worlanyo Aheto – “Instrumental leadership in transforming the Centre for Coastal Management to become the World Bank Africa Centre of Excellence in Coastal Resilience”.

Dr. Kwabena Sarpong – For his immense contribution in the field of Health in Cape Coast and Central Region for twenty-one years.

Mrs. Sati Ocran –Supporting Education (Adisadel SHS) with a “Distinguished Residential Complex: State-of-the-Art Dormitories with Modern Amenities and Solar Power”

Thomas Yallo – Dedicated Service as Supi of the Amanfo No 7 Asafo Company

Iddrisu Abdulai Donkor Registrar (2009 – 2023) Nana Ntadu – Kodu 1 – Ankobeahen of Gomoa Pomadze – Dedicated Service to the Oguaa Traditional Council

Marigold Justina Assan (Central Regional Minister) – For her outstanding support to Omanhene and the Oguaa Traditional Area

Lifetime Achievement Award – Mr Kwaw Ansah

[deiuniversity]

Top 50 Fully-funded Global Opportunities for Africans currently open:

Fellowships ✅

Conferences ✅

Scholarships ✅

Competitions ✅

Fellowships:

1. Young Transatlantic Innovation Leaders Initiative Fellowship

Details: https://opd.to/48CyXRV

Deadline: Jan 30

2. UN SDSN Youth Local Pathways Fellowship

Details: https://opd.to/3TCB04f

Deadline: Jan 22

3. Eisenhower Fellowships Women’s Leadership Program

Details: https://opd.to/3triS2R

Deadline: Feb 15

4. Kofi Annan Global Health Leadership Programme

Details: https://opd.to/47gt1gD

Deadline: Jan 30

5. Constellations Fellowship for the next generation of climate leaders

Details: https://opd.to/48P0mAz

Deadline: Jan 1

6. Chat for Women’s Livelihoods Accelerator for social enterprises

Details: https://opd.to/4aFWROy

Deadline: Jan 31

7. Mozilla Tech + Society Fellowship

Details: https://opd.to/477iJiB

Deadline: Jan 22

8. HundrED Youth Ambassador Programme

Details: https://opd.to/41Q69DH

Deadline: Jan 22

9. YouthMappers Leadership Fellowship

Details: https://opd.to/48bn1Hm

Deadline: Jan 1

10. Georgetown Law Leadership and Advocacy for Women in Africa Fellowship

Details: https://opd.to/3uWwjZ1

Deadline: Jan 19

11. Chatham House Common Futures Conversations

Details: https://opd.to/3NQeTnx

Deadline: Jan 1

12. UN Foundation Polio Press Fellowship

Details: https://opd.to/3v0LdgO

Deadline: Jan 1

13. DAAD MuseumsLab Programme for African and European professionals

Details: https://opd.to/3GQPGFi

Deadline: Jan 29

14. GELA Prestigious Global Mentorship Programme

Details: https://opd.to/3Nnjygk

Deadline: Jan 31

15. Qualcomm Make in Africa Startup Mentorship Program

Details: https://opd.to/4ajAvlK

Deadline: Feb 18

16. Startup Wise Guys Sustainability Accelerator Program

Details: https://opd.to/3RjFZp9

Deadline: Jan 18

17. Jacobs Foundation Research Fellowship

Details: https://opd.to/3GoFaEY

Deadline: Jan 21

18. Insight Fellowship for self-starters interested in conflict management and mediation

Details: https://opd.to/40Zxoeh

Deadline: Feb 15

19. Nomfro Technologies’ Entrepreneurship Empowerment Program

Details: https://opd.to/3tctlih

Deadline: Mar 31

20. Hansen Leadership Institute Fellows Program for Future Leaders

Details: https://opd.to/3RtF6KE

Deadline: JAN 15

21. Zukunftskolleg Konnect Fellowships for Scholars

Details: https://opd.to/4a5svo9

Deadline: Feb 15

22. Global Health Corps Africa Fellowship

Details: https://opd.to/4a4sJfl

Deadline: Jan 10

23. World Bank Junior Professional Associates (JPA) Program 2024

Details: https://opd.to/3GwSxTN

Deadline: Ongoing

24. One Million Leaders Africa (OMLA) Fellowship

Details: https://opd.to/41dK29I

Deadline: Jan 20

See more in the comment section. 👇

Want to learn how to easily win global opportunities?

Reserve a seat now for Go Global Masterclass 4 on February 1-2, 2024:

https://lnkd.in/gfpnhAfk 📌

Use code "GGM20" to get 20% off until Jan 2.

[solar-prime27]

Gaza and Kabul: Humanitarian Crisis (5)

Louie Izak G. Jacobe (AB Political Science 3B)

 The situation in Kabul or Afghanistan and Gaza are both an old and new issue that has proliferated to an all-out war and humanitarian crisis which created mountains of human rights violations, breach of international humanitarian laws, and human suffering. Both of these countries have similarities, especially on the infringement of their basic human rights and transgressions of state parties towards their people. The Geneva Convention outlines the protection of civilians, limitations to military engagements and operations through rules of combat and rules of engagement, and finally distinction from civilians to military personnel, combatants and non-combatants. 

 Both countries and its citizens are experiencing a hellish setting of carnage and death. Their respective citizens face the reality of war, the consequence of human cruelty, the beginning of their trials and the end of their peaceful lives. Nevertheless, the Geneva Convention  actively advocates and ensures the protection of the wounded, the shipwrecked, prisoners, and the civilians. To further expound on this topic, we shall touch upon the common provisions of article three (3) and the principles of International Humanitarian Law (IHL) to answer what the Geneva Conventions say about the protection of the people caught in the conflict, the combatants involved and the role of the global community. 

 The provisions of article three indicate what are the do’s and don'ts before and during war that specifically stress that people have rights, even if they are wounded enemies, enemies that surrendered, and most importantly civilians. Why? Because they are non-combatants, they do not in any way participate in the aforementioned armed conflict, therefore has no relevance in any military operations. As mentioned before by Attorney Meong, the rate of death in combatants and non-combatants are shocking. 

 In recent wars, civilians are more likely or are actually dying at a higher rate than military combatants, statistics from Attorney Meong was presented, with 1 combatant dead is equivalent to 10 civilians. Former United Nations Secretary General Kofi Annan stated that civilians are not just caught in the crossfire, but are directly targeted.

 Now, what about the combatants? What are their limitations? For one, they are not allowed to attack non combatants, most especially civilians, limit the destruction to what the missions require, respect the three RC (Red Cross, Red Crescent, and Red Crystal) emblems and other signs of truce. The military is also limited in their conduct of warfare. For example, they are prohibited from using certain types of weapons, they are prohibited from acting in any way that may cause unnecessary suffering and loss of life and long term damage to the environment. 

 Now that we know that civilians are protected by the international humanitarian law and that combatants are limited to military targets, restricted in use of weapons, and prohibited from causing long term environmental damage, how is this relevant in today’s issue in the context of Kabul and Gaza? 

 The Kabul and Gaza situation are proven to have sustained substantial loss of civilian lives, innocent lives, in exchange for nothing. Breaches of international humanitarian law and breach of human rights law are in abundance. The people, the civilians, the innocent ones are crying for justice, of peace, and of righteousness to triumph in the face of greed, inhuman deeds, and injustice. The civilians in Kabul and Gaza are well within their right to live as if there is no war, to be far from the war, and to be at peace despite the war. 

 Geneva conventions IV states that civilians must be respected, must be treated humanely, must be protected against ill-treatment, vengeance and taking of hostages are forbidden, and their property must be protected and not pillaged. Yet, from several sources, eyewitness testimonies, and from the people of Kabul and Gaza are experiencing the exact opposite of the Geneva Convention IV.

 What is the role of the international community in all of this? It is to ensure that their rights are put forward towards their aggressors, that they are humans too, deserving of love, sympathy, and respect. That we should rally together under the banner of peace and kindness to put a stop on all inhumane treatments and to put a stop on the war. To pursue dialogue and diplomacy and avoid armed conflict at all costs. 

 If our leaders still insist on armed conflict, then I suggest that they should handle it themselves and put some gloves on and meet at the boxing ring, not allow countless deaths to ensue on their behalf because they insist on fighting. As a part of the international community, we must do what we can to aid Kabul and Gaza in their effort to escape from their hellish communities, far from the battlefield so that they may begin to heal and hopefully one day, forgive.

[imaginarypeteel]

The Unlisted

Kalpne ‘Kal’ Sharma

Really Kal?

Drupad ‘Dru’ Sharma

Jacob Annan

Kymara Russell

Gemma Khouri

Rose Aquino

Regan

[kwebtv]

Anne with an E  -  CBC / Netflix  -  March 19, 2017 - November 24, 2019

Period Drama (27 episodes)

Running Time:  60 minutes

Stars:

Amybeth McNulty as Anne Shirley

Geraldine James as Marilla Cuthbert

Dalila Bela as Diana Barry

Lucas Jade Zumann as Gilbert Blythe

Aymeric Jett Montaz as Jerry Baynard

R. H. Thomson as Matthew Cuthbert

Corrine Koslo as Rachel Lynde (seasons 2–3; recurring season 1)

Dalmar Abuzeid as Sebastian "Bash" Lacroix (seasons 2–3)

Cory Grüter-Andrew as Cole Mackenzie (seasons 2–3)

Joanna Douglas as Miss Muriel Stacy (season 3; recurring season 2)

Recurring and guest

Jonathan Holmes as Mr. William Barry

Helen Johns as Mrs. Eliza Barry

Ryan Kiera Armstrong as Minnie May Barry

Deborah Grover as Josephine Barry

Wayne Best as John Blythe

Phillip Williams as Thomas Lynde

David Ingram as Mr. Harmon Andrews

Janet Porter as Mrs. Andrews

Christian Martyn as Billy Andrews

Lia Pappas-Kemps as Jane Andrews

Ella Jonas Farlinger as Prissy Andrews

Jim Annan as Mr. Gillis

Fiona Byrne as Mrs. Gillis

Kyla Matthews as Ruby Gillis

Jacob Ursomarzo as Moody Spurgeon

Stephen Tracey as Mr. Phillips

Miranda McKeon as Josie Pye

Glenna Walters as Tillie Boulter

Katelyn Wells as Mary Joe

Jacob Horsley as Charlie Sloane

Taras Lavren as Nate

Shane Carty as Mr. Dunlop

Cara Ricketts as Mary LaCroix

Araya Mengesha as Elijah Hanford

Nicky Lawrence as Jocelyn

Lisa Codrington as Constance

Melanie Nicholls-King as Hazel Lacroix

Kiawenti:io Tarbell as Ka'kwet

Brandon Oakes as Aluk

Dana Jeffrey as Oqwatnuk

Ashleigh Stewart as Winifred "Winnie" Rose

Ines Feghouli as Sandy Baynard

Trenna Keating as Mrs. Pye

[whitewaterpaper]

SoIF04: ”Längtan” [Kapitel 06–07].

En läsecirkel tillsammans med @kulturdasset​, delmål 3:6.

Författare: Margit Sandemo. Serie: Sagan om Isfolket, Bok 4.

Publicerad: 1982. Medium: eBok/eLib (2019).

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

En kväll tidigare i veckan lades en slutkommentar till veckans första kapitel: ”oj….”. Och kanske sammanfattade det kapitlet bäst. Oj. För av alla teorier jag spann, och alla jag kunde ha spunnit tror jag inte att Siljes och Tengels öde var ett av dem jag skulle plockat ur spinnrocken. Visst har man funderat kring det, ”vilken av dem” och på något vis har jag haft på känn att de skulle vika av till nästa värld samtidigt. Men så här?

Men i allén gav den starkt skadade linden äntligen vika. Roten revs upp, trädet föll, och drog i fallet med sig linden på andra sidan av vägen.

Det är inte lika mäktigt som när Sol dog i förra boken, det kan bero på att det var första dödsfallet bland lindarna, men träden ger även denna gång starka bilder för att mer grafiskt gestalta händelsen.

Jag kan heller inte riktigt sluta spåna kring vad det var Silje led av. Och av de efterlevande att döma så verkar Silje vara den enda som inte förstod att det handlade om något farligare än gikt. Eller vad det så att hon ”spelade med” för att hålla Tengel och de andras sinnen lättade? Vi lär kanske aldrig få veta.

Johann Kepler (Tarjeis stora idol) var ett bekant namn för mig, men kunde inte placera honom. Så jag läste på lite och han är en av de stora namnen i vetenskapens framväxt. Det är en intressant inblick vi får av den nyligen avlidna prästen också, hur han haft problem med att han inte var högsta hönset rent utbildningsmässigt.

Han hade gått och grämt sig över att det fanns fler än han i bygden som kunde läsa och skriva. Det gjorde honom liksom litet mindre i folks ögon. Att sorenskrivaren, friherre Dag Meiden, kunde det, var naturligt och bara att acceptera. Men kvinnorna…! Sorenskrivarens mor, friherrinnan Charlotte, hade varit den som från början undervisat dem alla. Oerhört! Och hade prästen kunnat, skulle han ha bränt henne som häxa. Men herr Tengel stod i vägen. De höga herrarna på Akershus tålde inte, att man petade på herr Tengel eller hans hus.

Och så alla barn och barnbarn hon lärt upp att läsa och skriva, och givit dem insikter som inte tillkom lekmän! Snorungar som — det tvingades han erkänna — visste mer än han själv.

Jag är rätt säker på att det här delvis är historiskt riktigt. Den gängsle idén i Danmark/Norge var säkert den samma som i Sverige vid den här tiden. Dvs. var och en skulle hålla sig till sin plats och leva efter sitt stånd. Att besitta kunskap som inte tillkom en i sitt stånd, var med all säkerhet något som kunde fästa fel ögonen på en. Populär historia hade en rätt bra artikel för en tid sedan om det svenska ståndssamhället, och även om just kunskap och utbildning inte nämns (mer än att det gjorde det lättare att röra sig uppåt när fler präster och adelsmän utbildades) så är det en intressant inblick i en värld förr.

Det är en fin gest av den nya prästen att tillåta att Sol Angelika står med på deras grav som minne. Något som antyder att den här nya prästen kanske tänker lite annorlunda än sin föregångare. Om han genomgåen några förändringar nu när han själv fått gifta sig (med sin ungdomskärlek no less) är en annan sak som skall bli intressant att se. Det är en sak att vara ung och hungrig – men risken är att man med tiden faller ned i gamla upptrampade hjulspår. Och det antyds ju att allt inte är guld och gröna skogar.

— Det är bra, nickade Yrja. — En bra prästfru är en tillgång både för socknen och kyrkoherden själv.

— Ja, sa herr Martinius med sådan bitterhet, att de såg förundrade på honom.

”Alexander Paladin” var ett annat namn som jag tyckte mig vara bekant, men en snabbkvackning visar att karaktären dyker upp första gången i just den här boken. Det slog mig nu mot slutet av veckan att Dags pappa ju var en dansk prins (en som var känd för att sprida sitt vildhavre) och att det kanske är en av de bakomliggande anledningarna till att Cecilie plötsligt skickades till danska hovet?

Cecilie behandlas inte särskilt väl av den familj som hon arbetar hos. Och hon är på ständig kollisionskurs med hushovmästarinnan i godset. Jag kan väl tycka att har man tagit in en ”barnflicka” (”guvernant”?) till barnen så kan jag inte begripa varför hushovmästarinnan inte kan ägan sig åt sitt? Det blir ju givetvis också en kulturkrock för Cecilie som växt upp i en omgivning där hårda bestraffningar aldrig var nödvändigt. ”Alexander Paladin” blir en av Cecilies förtrogna, och det återstår och se om deras vänskap kommer leda till något mer. Tengel tog ju själv upp tidigare i boken om Isfolkets karaktärsbrist att välja partners internt och det skall bli intressant att se om Alexander Paladin kommer ha någon koppling till Dags pappa i framtiden.

Något annat som jag noterade, med viss glädje, var att Jacob kallas ”farfar” av Cecilie. Jag gillar att öppenheten på Gråstensholm och i Lindallén möjliggjorde för honom att ha den kontakten med barnen.

Men det är inte bra Silje och Tengel som lämnade sin aktiva plats i boken. Även Sunnivas och Taralds kärlekshistoria får sitt slut. Och är i allmänhet den stora anledningen till att Tengel tar sitt stora beslut att lämna den här världen tillsammans med Silje. Han klarar helt enkelt inte av att tala om för Silja att inte nog med att barnet fötts med Isfolkets hela ondska i kroppen, Sunniva överlevde inte förlossningen.

Tidigare har talats om någon som glimtar av kattgula ögon, men vem det är kanske vi inte får veta men Kolgrim ”den önskade” (Sunnivas och Taralds son) föds med kattgröna ögon.

Vi fick ju en liten inblick i Sunnivas graviditet och hur hon låg hårt åt Yrja för att slippa undan så mycket som möjligt. Det är intressant att läsa att anledningen till att Tarald reagerar som han gör efter hennes död är att hon mer eller mindre dränerade hans känslor för henne.

— Åh, jag var så trött, så trött på Sunniva! Hatade henne nästan. Och när hon så dog — ja, så var det som om jag hade önskat det! Jag gav mig själv skulden för det, och tyckte barnet var ett groteskt bevis på min okänsla. Att pojken var ett straff.

Avslutningsvis dröjer vi oss kvar vid karaktären boken centreras kring. Det här öppnar ju givetvis för att något skall kunna utvecklas mellan Yrja och Tarald, men det är för tidigt att säga än. Yrjas föräldrar är dock allt annat än glada när Yrja får en chans till fast anställning på slottet. De hymlar inte med det heller utan kräver mer eller mindre att Yrja skall kräva betalt för sitt arbete (även om uppehället ingår i lönen) och komma hem till dem med den.

Jäkla råttor. Jag blir på riktigt ilsken när jag läser partiet med Yrja och föräldrarna. Och de talar om att de vill ”ha igen för slitet med Yrja”. Jäkligt kul omskrivning för den dotter som antagligen är den enda som bidrar aktivt med pengar till gården. Och att Yrja fysiskt lider av att föräldrarna inte haft mat nog att mätta alla på gården.

Silje har dock aldrig dolt för någon att Yrja fick pengar av henne, och att Yrja inte fick behålla dem. Dag löser det som att Yrja får tv betalningar: en att tillfredsställa föräldrarna med och en hemlig som bara är till henne själv. Jag har på känn att det inte är den sista gången vi får höra om bråk om pengar på eikeby. Något säger mig att någon kommer läsa lössen av Yrjas mor och far så småningom.

Liv och Dag hade för länge sedan glömt hur otymplig och oskön Yrja var. De såg bara den varma flickan Yrja — en människa man måste bli glad i.

PS. Av nyfikenhet kvackade jag också upp Olsok, heter Olofsmässa i Sverige och firas den 29 juli. Eller firas och firas, tillsammans med Eriksmässan den 18 maj lever den kvar uttrycket ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka”. Men i Norge firas dagen fortfarande friskt och på Färöarna räknas det rentutav som deras nationaldag (så man kör igång firandet redan dagen innan).

Länkar:

Boken @ Goodreads.

Boken @ libris.kb.se.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

Johannes Kepler @ sv.wikipedia.org.

Ståndssamhället: Att veta sin plats @ popularhistoria.se.

Olsok/Olofsmässa @ sv.wikipedia.org.

[eleonoregustafsson]

Böcker jag läst 2016-2019

På den här bloggen har jag varje år lagt ut en lista på alla böcker jag läst ut från pärm till pärm under året som gått. Men 2016 blev det inte av, inte heller 2017 eller 2018. Framförallt för att listan inte kändes representativ. Under dessa år har olika jobbprojekt gjort att jag behövt ägna mig åt research där jag tvingats läsa utvalda delar i olika böcker istället för enskild bok i sin helhet. Under 2016-2017 läste jag t.ex. mycket om anabaptismen, men det är inget som märks i listan. Men nu har jag ändå bestämt mig för att lägga ut den. Kolla gärna in taggen #aureliaguläser på Instagram, där lägger jag ibland ut boktips och små recensioner (och där syns även de böcker jag inte läst från pärm till pärm utan bara utvalda delar). 

2019: 40 böcker

Böcker om Bibeln Sitting at the feet of Rabbi Jesus av Ann Spangler och Lois Tverberg A Life that’s good av Glenn Pemberton (om Ordspråksboken) Phoebe – a Story av Paula Gooder Hebrews av Mary Healy Priscilla av Ben Witherington III The Torah’s Vision of Worship av Samuel E. Balentine Reading Backwards av Richard B Hays

 Kristen ledarskapslitteratur If You Love Me av Matthw The Poor (på arabiska Matta-Al-Miskin) A Pastoral Rule for Today av Burgess, Andrews & Small

 Kristen uppbyggelselitteratur The Arena av Ignatius Brianchaninov How to be a Sinner av Peter Bouteneff 

Teologisk litteratur Paradiset åter av Tomas Einarsson Journyes of the Muslim Nation and the Christian Church av David W Shenk 

Kyrkohistoria The Patient Ferment of the Early Church av Alan Kreider 

Reportageböcker och dylikt Med Guds hjälp av Gabriel Byström Skärmhjärna av Anders Hansen Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj En piga bland pigor av Esther Blenda Nordström Tidens second hand av Svetlana Aleksijevitj A Time to Die av Nicolas Diat

 Romaner Beckomberga av Sara Stridsberg Bränn alla mina brev av Alex Schulman De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru Vända hem av Yaa Gyasin Din stund på jorden av Vilhelm Moberg Den svalgula himlen av Kjell Westö Längtans flöde av Alva Dahl Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri Sveas son av Lena Andersson Arv och miljö av Vigdis Hjort En dag i Ivan Deniosovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn Konturer av Rachel Cusk Testamente av Nina Wähä Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

 Biografier och självbiografisk litteratur Utan nåd – en rannsakan av Fredrik Virtanen Allt jag fått lära mig av Tara Westover Konsten att feja arabiska av Lina Liman Löparens hjärta av Markus Torgeby Vilket jävla solsken av Fatima Bremer En bokhandlares dagbok av Shaun Bythel

2018: 28 böcker

Romaner Never let me go av Kauzo Ishiguro Min kamp 3 av Karl-Ove Knausgård Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson Min kamp 4 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 5 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 6 av Karl-Ove Knausgård Sågspån och led av Vibecke Olsson Amerikauret av Vibecke Olsson Själasörjaren av Christine Falkenland

 Kristen uppbyggelselitteratur Helig rot av Peter Halldorf (för 3e gången?) Hädanefter blir vägen väglös av Peter Halldorf  (för 4e gången?) Bottenkänning av Fredrik Lignell Through, with and in him av Shane Kapler 

Teologisk litteratur Välkomna varandra av red. Tomas Poletti Lundström 

Böcker om Bibeln Korsets mysterium av Agne Nordlander 

Kyrkohistoria The Forgotten Desert Mothers av Laura Swan Biskop Lewi Pethrus av Joel Halldof

 Självbiografisk litteratur Sorgens gåva är en vidgad blick av Patrik Hagman När livets stramas åt skärps blicken av Sofia Camerin När träden avlövas ser man längre från vårt kök av Tomas Sjödin (för 2a gången) Välkommen in i min garderob av Anton Lundholm Kristunge av Malin Aronsson En shetel i Stockholm av Kenneth Hermele Hur jag lärde mig att förstå världen av Hans Rosling Katolska läror av Gunnel Vallquist Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del två, Förnyad & befriad av Tomas Arnroth 

2017: 32 böcker

Romaner Ta itu av Kristina Sandberg Den döende detektiven av Leif GW Persson Gilead av Marilyone Robinson De polygotta älskarna av Lina Wolff Tystnaden av Shusaku Endo Utvandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Invandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Nybyggarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Bricken på Svartvik av Vibecke Olsson Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Hemma av Marilynne Robinson Min kamp 2 av Karl-Ove Knausgård

 Reportageböcker och facklitteratur Halleluja Brasilien av Kajsa Norell Två systrar av Åsne Seiersdal Rom – en stads historia av Eskil Fagerström

 Självbiografiska böcker och biografier Letters from the Desert av Carlo Carreto Bonhoeffer av Eric Metaxas Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del ett: de första åren av Tomas Arnroth Brev från en klostercell av Hans Gunnar Adén Århundrades kärlekshistoria av Märtha Tikanen

 Ledarskapslitteratur När du leder av Josefin Arenius Ledarens hantverk av Lennarth Hambre

 Kristen uppbyggelselitteratur Klostret av James Martin SJ (egentligen en roman) Kristliga råd och betraktelser av Fénelon Becoming Who You Are av James Martin SJ

 Teologisk litteratur Inte allena av Patrik Hagman & Joel Halldorf Martin Luther – hans liv, lära och influytande 500 år senare av Stephen J Nicholas Att älska sin nästas kyrka som sin egen av Peter Halldorf 

Böcker om Bibeln The Theology of the Letter to the Hebrews av Barnabas Lindars SSF

 2016: 38 böcker

Romaner Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen av Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell Levande och döda i Winstord av Håkan Nesser Innan floden tar oss av Helena Thorfin Århundrades kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström  Drömmen om Elim av Vibecke Olsson De ensamma av Håkan Nesser Flickvännen av Karolina Ramquist En mörderska bland oss av Hanna Kent Flykten av Jesús Carrasco De oroliga av Linn Ullman Glöm mig av Alex Schulman

 Facklitteratur Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Reportageböcker Det heliga berget av William Dalrymple 

Självbiografisk litteratur, biografier, memoarer eller dylikt Brännpunkter av Thomas Merton  Jag sökte Allah och fann Jesus av Nabell Quresh Cigaretten efteråt av Horace Engdahl 96 lampor – om oss som brann och försvann av Jacob Langvik Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg Den sista grisen av Horace Engdahl Älskade terrorist av Anna Svadberg och Jesper Huor Och i Winerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink Halvvägs av Fredrik Reinfeldt

 Kristen uppbyggelselitteratur Mellan skymning och mörker av Peter Halldorf Den brinnande busken av Lev Gillet Spår av den osynlige av Mikael Hallenius Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware Tron Allena av Bo Giertz (för 2a gången) Gud och intet mer av red. Ulrika Ljungman Contemplating the Trinity av Raniero Cantalamessa Du brinnande kärlekslåga av Peter Halldorf Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

Kyrkohistoria Following in the Footsteps av Christ av Arnold Snyder Vindarna från väster av Per-Eive Berndtsson A Brief History of Spirituality av Pilip Sheldrake

Teologisk litteratur Som om allt förvandlats – Ekologi, ekonomi och eukaristi av William T Cavanaugh

[gethuve]

undefined

“SAVE ME FROM THE VATINAYNAY DIABLO” (Rec in April) You have no Idea how extremly paranoid thoughts I had about what the Priest might, or, would have done to me, in an attempt of giving me an exorcism.

- ONE THAAAAAM!!!! apox 2 years ago.

I saw the girl from the exorcism in the mirror. I was so shocked I blacked out and hit the back of my head. A week later I was accused of being the Devil, a witch, schizofrenic amonst other stuff. “PHLEEEEESS HEEEELP MEEEEH! I DON’T WANT TO BE A SEXUAL VICTIM BY PRIESTS. THEY GONNA FUCKING KILL ME WITH THE BIBEEEEL AND THEIR SHITTY ANGEL MUSIC!!OMG HELP ME!! BEWABLEA ”

- “En gång”….. trodde jag att jag skulle bli överlämnad till vatikanen.

Jag är jätteglad att jag slipper bli “delivered from evil” och alla präster jag skulle  förföra och vrida nacken av. “;)” Jag blev anklagad för att vara en Häxa, Djävulen, Schizofren, Ormen, Döden. Tydligen var / är jag “allt ont” i HELA världen. Kanske inte var det smartaste att säga det till en person som redan var i sitt. Dock har jag “lite” förståelse för denna människa, han mådde heller inte bra. Och hade sitt. Dock blev detta en knuff till mer osäkerhet av vad som var “verkligt” eller inte. Jag hade förlorat allting som tillhörde denna värld i den stunden. Vore halvkul om folk fattade att en hade redan, innan, hamnat i en suicidal/psykos eller, om det nu är en, bipolär dipp. Som dom flesta psykiatrikerna påpekar med, nu för tiden. Denna man hade det så tufft att han la in sig. Well.. Vet att jag har varit allt från orolig till att hata, vem än. Däremellan önskar jag ert det bästa. Pendlar i att förstöra världen och rädda den. hur som..

Skulle jag veta, då, att jag själv skulle behövt lägga in mig (OM! jag dippar (vilket jag kommer säkert göra fler gånger) så kommer jag ba lägga in mig för att dem med bipo behöver medicineras, det är så allvarlig dipparna är), jag skippade dock den grejen och gick mer eller mindre runt i min dipp i över 1 år. Innan jag sökte hjälp. Hjälpen jag fick var inte alls mycket till hjälp. Tiden gick och saker blev en miljard gånger värre/Det blev aldrig bättre. Sökte mer hjälp. Det har snart gått 1.5 år, sen allt “började”. Blev så jävla less att jag satte mig själv i akuten. Därefter fick jag medicin på heltid. Och nu när jag har ätit den i över 3 månader. Så har saker gått tillbaka till vad dom “var”, relativt normalt. Eftersom jag levt i, tyyp, ett mardrömsscenario i över 1.5 år så… Tja.. Saker är ju inte som dom var förut. “xD” hehhehehhe (osäkert skratt) Anyway….. “SAVE ME FROM THE VATINAYNAY DIABLO!!!!!” Sen när dom står där och kastar Holy water på en… “MENEEEEEEJ BLREBRÖREERLÖLRL! OMFG!!!! fuck era bibelverser från jacobs gamtutte 291:corrupted priest of false heaven“

God damnit Imma cast hex of doom - dimension shitty tension - of the 27th hell, up in the pee whole. I never went to the Vatican, chill.  ^^ Edit Ända sen jag fick denna tanke, kändes den fel. Respektlös gentemot mig själv och den andre. Det handlar om självdistans. Självdistans är typ nyckeln till frihet. Om en ba “k, bry” så är ju allt egentligen jävligt lugnt. Känner inte att jag gick över gränsen nånstans. Jag skrattar mest åt mig själv och mina galenskaper. Ni har säkert era egna ni kan roar er med inom snar framtid. Det handlar inte om att växa upp. Det handlar om att släppa taget. Eller? Jag har en till video som handlar om innan västerås. Då jag hälsade på västerås och _host_ blev biten av en orm och därefter kom blod. Alltså haha jag har en hel del saker jag har varit med om som inte går att förklara, enligt mig. Eftersom det var inte en riktig orm. Så. Whatever jag testade mig i feb. Och jag är för insane för att ha med att göra. _rolling with eyes into sadness, a little, jk, self loathing_ Jag tänker inte ta det seriöst, jag tänker inte bete mig, för jag kan fan inte. Det är inte kul. Det är svintråkigt. Känns som att den som kommer läsa kommer ba “hopplös”. Jag sitter och skakar på huvudet “helt jävla stööööööööööörD”.. Men ah, återigen till det tidigare. Jag menar inget illa. Jag har varit medveten från sekund ett att detta kan tas illa vid. Jag kinda förstår idag mer av saker jag inte behöver gå in på här. Känsliga är känsliga. Intet för vänskap bildas av det. Men en kan ha respekt för varandra ändå, och låta varandra vara. Typ. !!!!! ah just det, jag såg en svart låga som först log mig. Sen så blev jag lite orolig, och då slutade den le. Sen så ba blöröröörrö.. !!!!! Det var en annan gång, förresten. Lol. Same lplace thou.

[minstrel75itg]

Photographic Art. From LIFE’s “100 Photographs That Changed The World”. 1) Glasgow, 1868. by Thomas Annan - When Glasgow’s City Improvement Trust wanted a photographer to document condemned slums, they picked Thomas Annan, a portrait artist who rejected the typical props of the day. (He even converted a hansom cab into a darkroom.) Annan was among the very first to chronicle the life of the urban poor in photos such as the one pictured. Critics say he concentrated more on buildings than on the souls within, but his images tell a clear, sad tale. 2) New York City c. 1880. by Jacob Riis - Muckrakers were busy on both sides of the Atlantic in the 1880s. While Annan was chronicling Glasgow and John Thompson was exposing the down-and-out in his “Street Life in London”, Jacob Riis was cataloguing the lives of “street Arabs,” nomadic children in New York City who had been abandoned or neglected in ways people are ashamed to treat dogs today. Riis’ “How The Other Half Lives”, a sensation in 1890, remains a classic . #history #photograph #colorphotography #blackandwhitephoto #camerahistory https://www.instagram.com/p/CWEMDvJL4f9/?utm_medium=tumblr

[quiding]

Nils Herman Quiding

I den gamla familjegraven framför dig, den vars yta är så nedsliten att man knappt kan urskilja namnet, vilar en märklig man. Hans namn är Nils Herman Quiding och i hans gedigna CV finner vi bland annat rådman, tidningsredaktör och riksdagsledamot för Malmös borgarstånd. Men mest av allt är han känd som författare till det på sin tid beryktade verket Slutliqvid med Sveriges lag som skrevs under pseudonymen Nils Nilsson Arbetskarl.

Nils Herman Quiding föddes 1808 här i Malmö. Familjen var en gammal skånsk prästsläkt med anor från 1600-talet och fadern var kyrkoherde i Caroli församling. För Herman – vilket var tilltalsnamnet – skulle banan dock bli en annan. Som sjuttonåring började han studera juridik vid Lunds universitet, något han senare skulle beskriva som en meningslös syssla.

”Mina studier i Lund kunna långt ifrån kallas grundliga. Jag som de flesta studerande läste endast för examens skull och begrep, när jag undergick den, icke stort mer juridik än när jag började. Det i sanning lilla jag kan och vet har jag lärt mig sedan på de få mellanstunder jag kunnat undansnappa från arbetet”

Mellan 1838 och 1842 var Quiding redaktör för Malmö Tidning, stadens äldsta pressorgan. Han förde där en radikal och liberal linje i samtidens debatter. Han visade stöd för Carl Jonas Love Almqvists skandalroman Det går an som kritiserade äktenskapet och han startade en insamling till Jacob Crusenstolpe som fängslats för sin kritik mot kungen, Karl XIV Johan. Men framförallt engagerade sig Quiding för de lokala frågorna. Stadens styre, menade han, hade korrumperats och kontrollerades av inbördes stridande särintressen. Malmö municipalförening bildades med Quiding i spetsen där ett ambitiöst förslag till en ny kommunallag arbetades fram. Mer lokalt självstyre och ökad representation var deras lösen, men förslaget hånades som som orealistiskt, förkastades av de styrande och municipalföreningen upplöstes. Frågan om lokalt självstyre skulle dock visa sig bli en grundbult i Quidings vidare ideologiska utveckling, som med åren blev allt radikalare.

Utåt sett levde Quiding ett högst ordinärt borgerligt liv. 1847 blev han rådman, ungefär motsvarande våra dagars domare, och han lät bygga sig ett hus på Östergatan 37 och en sommarvilla en bit norr om stan, idag sedan länge rivna och ersatta av bankhus och järnvägsspår. Han gifte sig med Anna Katarina Åkerblom och fick tre döttrar, varav två överlevde till vuxen ålder. 1862 till 1863 var han riksdagsledamot och försökte där förgäves driva igenom en förenklad skattereform. Han gav ut ett uppskattat författningsregister där rikets alla kommunallagar från 1522 och framåt redovisades. Flera har beskrivit honom som en grubblare och ensamvarg, han hade för vana att gå långa promenader, ibland ända till Lund och tillbaks.

Men bakom den städade fasaden dolde sig en annan, hemlig, figur. Under pseudonymen August Tallman gav han ut två läroböcker, i aritmetik och rättsstavning, och 1865 författade han anonymt boken Europas grundlag för tjugonde seklet. Protest från norden.

Skriften var märklig. En fullfjädrad grundlag, indelad i artiklar och paragrafer, för ett enat europeiskt rike uppbyggt på vad som kallades ”kretsar” - mindre självstyrande samhällen med ett par tusen invånare som sörjer för sina invånares väl och sina barns uppfostran. Huvudstad är Prag och engelskan är gemensamt språk. Alla män och kvinnor har rösträtt, skolbetyg är förbjudet och religion är var människas privatsak. Arvsrätten är avskaffad då kretsen istället för barnen ärver den enskildes egendom.

Boken fanns att köpa på bokhandlar runt om hela landet, men den tycks inte gett något som helst genomslag. Annat skulle det bli några år senare, med Quidings verkliga magnum opus – Slutliqvid med Sveriges lag.

Under våren 1871 befann sig Europa i ett chocktillstånd. Kriget mellan Frankrike och Tyskland hade fått en oväntad vändning då Parisborna gjort revolution och proklamerat Kommunen. Pariskommunen var ett socialistisk experiment som skrämde slag på Europas borgerlighet vilka förfärat läste om dess utveckling i pressen – ofta via överdriven eller rent av lögnaktig rapportering om revoltörernas hädelser, grymheter och förakt för den privata egendomen. Experimentet skulle bli kortvarigt. Under slutet av maj månad krossades kommunen i ett besinningslöst blodbad, men skräcken bland Europas styrande skulle inte lägga sig då Internationalen, socialismen och kommunismens spöken nu tycktes vara här för att stanna. I månadsskiftet juni-juli kom så till bokhandlarna en bok ”med rödt omslag och ännu rödare innehåll”, som många recensenter uttryckte det. Slutliquid med Sveriges lag. I fyra böcker uppgjord av Nils Nilsson Arbetskarl. Första boken, Revision av lagens yttersta grunder slog ner som en bomb i den svenska offentligheten.

”Tro icke, läsare, att allt är sanning, som i allmänna föreställningen om de högsta föremålen för mensklig kunskap går och gäller för sanning […] de gängse åsigter om lifvet, på hvilka samhällsinrättningen grundas, kunna sammanfattas till en enda kolossal lögn”

Nils Nilsson Arbetskarl går rakt på sak redan i inledningen av boken. Vad han kallar ”rätten” eller ”rättssamhället” får sig i verket en rejäl känga genom den historielektion som följer. Grunden till hela vårt samhälle, den privata äganderätten, är skapad genom ett orättfärdigt rov i forntiden. Detta var det verkliga syndafallet, då överklassen förslavade underklassen och mannen gjorde kvinnan till sin slav. Familjen är en konstruktion som enbart syftar till att skapa en manlig arvinge som kan överta egendomen. Med tiden diversifierades samhället visserligen, fria arbetare skiljdes från slavar och ståndsskillnader kom till vid sidan av klasskillnader. Denna utveckling kom, trots allt, att höja människoanden genom åren, och viktigast i denna utveckling var kristendomens uppkomst.

Quidings syn på kristendomen var ganska typisk för 1800-talets radikala reformivrare och tidiga socialister – Jesus och bibelns kärleksbudskap framhålls medan den officiella statskyrkan kritiseras och döms ut som hycklare. I Slutlquids historiska redogörelse får vi veta att överklassen, efter att de misslyckats med att bekämpa Jesu lära, istället försökt förvrida den. Att göra kristendomen till statsreligion var ett led i denna list. Han sammanfattar:

”Undersökningen leder sålunda på rent historisk väg till en upptäckt, som slår oss med häpnad och förvåning. Hela detta rättsväsen, allt hittills betraktadt som samhällets pelare, är i grund och botten – det måste en gång rent utsägas – kanaljeri.”

Detta var något annat än att kräva småändringar i en och annan lag eller att kräva utökad rösträtt till riksdagens andra kammare – sånt som vid denna tid sågs som radikalt. Nils Nilsson Arbetskarl dömde ut det rådande systemet som en lögn och krävde en ny världsordning.

Det blev ett ramskri i pressen. ”Samhällsfarliga läror som dessa måste bekämpas,” ”en fiende till fäderneslandet” och ”sataniska läror” var omdömen som fälldes. De som inte var upprörda var hånfulla eller dömde ut författaren som galen. De fåtaliga försiktigt positiva omdömen som skrevs bemöttes med attacker och beskyllningar för uppvigling. Ett drev mot förläggaren som gett ut boken kom till och snart gjorde tre av fem delägare i Carlshamns tryckeri offentlig avbön och hävdade att de inte läst manuset före tryck.

Konservativa Helsingborgs Tidning var drivande i hetsen. ”Boken är en populär framställning utaf den yttersta kommunismens aldra befängdaste läror, ehuru med en cynisk och kittlande form, så att den sprider giftet öfwergjutet med sirap.” som de uttryckte det. Tidningen hade under våren hävdat, med hänvisning till en hemlig rapport de påstått sig få se, att den socialistiska Internationalen skulle haft 2 000 medlemmar i Sverige – något få tog på allvar. Men nu, menade Helsingborgs Tidning, hade kritikerna fått svar på tal. De var övertygade om att allt hängde ihop, Slutliquid var skriven på Internationalens order och de såg hemliga konspirerande kommunister överallt.

Sen började jakten på författaren – vem var egentligen denna Nils Nilsson Arbetskarl? Då boken gavs ut i Karlshamn riktades blicken först mot Blekinge - ”ett kommunistfäste” - enligt Helsingborgs Tidning. Sen hängdes redaktören för liberala tidskriften Tribun i Stockholm ut, liksom en telegrafkommisarie i Norrköping. Båda gick ut i pressen och förnekade.

1872 kom nästa del av Slutlquid ut, betitlad Reformlära. Tredje delen kom 1873 och var en omarbetad återutgivning av den förbisedda boken från 1865 med ett förord där författaren bemöter en del av sina kritiker och del 4, Platos stat i redigerad bild, kom ut först 1876 och hade ett upplägg av klassisk litterär utopi där författaren i en drömvision får se hur samhället ser ut hundra år i framtiden.

Genom böckerna lägger Quiding fram sin utopi. Ett europeiskt rike förskonat från krig samordnat i en nedifrån och upp-struktur där den självstyrande kretsen är grundenheten. Mer framsynt än Karl Marx förstod Quiding att centralisering och förstatligande skulle leda till despoti. Makten måste ligga nära människan, i hennes lokalsamhälle. Varje krets har till exempel ett eget tryckeri och skulle någon inte få tillåtelse att ge uttryck för sin lagstadgade yttrandefrihet i sin egen hemkrets kan han försöka gå vidare någon annanstans. Kretsarna är samordnade i härad vilka i sin tur ingår i länder som ingår i det europeiska riket. Man strävar efter att vara så självförsörjande som möjligt inom varje krets men de övre instanserna ser till att ingen hamnar på efterkälken. Kärleken är fri, utbildningen jämlik och väl utbyggd och en du-reform genomförs för att markera den nya jämlikheten.

Quiding kallade sig själv aldrig socialist eller kommunist och han var kategorisk motståndare till våldsamma lösningar. Hans kritik av Pariskommunen var att de just centraliserat makten till ett allt för stort område – de borde istället följt hans modell vilket skulle innebära att staden delades upp på flera hundra kretsar. Staden Paris är stor nog att innefatta flera härad, ja kanske rent av utgöra ett helt land i hans modell. Quiding betonade ständigt att idéerna var hans och inga andras, detta som svar på den kritik som kopplade samman honom med kontinentens olika socialistiska strömningar. Han påstod i förordet till bok tre att han knappt kände till dessa läror men att om de liknade hans så betydde det bara att fler än han själv sagt vad som varit sant.

Då revolutioner eller våldsamheter inte stod på dagordningen var det istället långsamma reformer som skulle skapa det nya samhället. Det skulle ta lång tid att införa kretssamhället fullt ut, och vägen borde gå via avskaffad arvsrätt. Om enskild egendom ärvs av kretsen istället för de efterlevande skulle den privata äganderätten successivt avskaffas, och med den i praktiken familjen, vars roll istället skulle tas över av kretsen. Det skulle innebära ett nytt stadium i mänsklighetens historia som hittills enligt Quiding avgränsats av djurets, vildens och rättsmänniskans tidevarv. Kretsamhällets fullbordan skulle innebära att vi gick in i gudsmänniskans tidsålder.

”Menniskor kunna icke äga hvarandra. Den som kallar en annan för sin, påminner om den hedniska tid då äfven menniskan kunde vara ting. Från rätt synpunkt betraktad är kärleken renare, ju större sjelfständigheten är å ömse sidor, och samhället kan i detta afseende icke tänkas bättre inrättadt än så, att älskande icke af hvarandra hade behof för annat än kärlekens egen skull, med andra ord att de enskilda hushållen kunde upphöra.”

”Det gäller nemligen ingenting mindre, än att göra det stora samhället till en familj, sålunda till drivkraft utbytande rätten mot – kärleken.”

Den första boken startade en livlig debatt, med bok två året därpå var det betydligt svalare, även om bland annat Viktor Rydbergs gav sig in i bataljen med en sågning i Göteborg Handels och Sjöfartstidning. Med bok tre var det i det närmaste tyst och till bok fyra hade Quiding av allt att döma blivit petad av förlaget då boken enbart såldes från hans hem på Östergatan, inte långt där ifrån vi står nu. Det var vid detta lag en öppen hemlighet, åtminstone här nere i Skåne, att det var den gamle rådmannen som låg bakom Nils Nilssons böcker.

Tystnaden som följde på de uppföljande böckerna är egentligen förståelig. Rent litterärt tappar de rejält då det radas upp en massa lagparagrafer. Vad gäller bok fyra, den egentliga utopin enligt klassiskt snitt, så finns det betydligt bättre böcker i genren. Oron från Pariskommunen var också borta och en mer handfast syn på arbetarfrågan där strejker, fackföreningar och arbetarföreningar som krävde utökad rösträtt börjat dyka upp på dagordningen. Vidlyftiga utopier passade inte in i detta nya klimat.

En bit in på 1880-talet blev Quiding något på ropet igen. Den nya radikala skandal-succéförfattaren August Strindberg fann i Nils Nilsson Arbetskarl sin profet och använde sig av hans begrepp ”överklass” och ”underklass”, bland annat i Giftas, en bok som ledde till åtal och otaliga skriverier. Strindberg själv tipsade om Slutliquid i tidningen Tiden. ”Det är en framtidens bok, och innehåller hela programmet till det nya samhället, fast på kristlig grund [...] ett svenskt originalarbete, som varit begrafvet, men skall uppstå igen.”

Bara några månader innan han dog gav Quiding ut en andra upplaga med samtliga fyra böcker i en volym, utökad med ytterligare två skrifter bestående av en samling äldre essäer och en Bekännelse, där han för första gången erkänner att det var han som låg bakom pseudonymen.

När han till slut gick bort i december 1886, vid en ålder av 78 år, hade den nya arbetarrörelsen precis börjat få en stabil organisation och kunde se på framtiden med optimism. I tidningen Social-Demokraten skrevs dödsrunan av dess nytillträdde redaktör, den 26 år gamla Hjalmar Branting. Nils Herman Quiding var enligt Branting

”ingenting mindre än den förste banbrytaren för de socialistiska idéerna i Sverige [...] 'Nils Nilsson Arbetskarl' har givit oss ett arv som ensamt vore nog att berättiga honom att tacksamt ihågkommas av den svenska socialdemokratin”

[magnuswesterberg]

4. Resan till Colmar

Dagen dör från klockan tre på eftermiddagen, värmen försvinner, människorna skyndar hemåt. Vid arton på kvällen är det mörkt och kallt. Allt är borta. Den första höstvinden drar genom trädgården i Nacka och försöker förvandla platsen till vildmark igen. Rolf Emering har just kommit hem efter en arbetsdag inne i stan. Det enda som hörs är hans andfåddhet när han rullar in på garageuppfarten till villan på Järlastigen. Han drar in några djupa andetag och det är rått i luften i svackan där hans hus ligger sedan 1931. Ögonen svider av svett som har runnit från kanten av cykelhjälmen. Gatubelysningen kastar ett blekt sken in i trädgården på baksidan av huset. När Rolf har ställt in racercykeln i garaget går han tillbaka ut i trädgården och bär in trädgårdsmöblerna. Vilken dag som helst kan snön vara här, tänker han. Rolf dröjer därpå vid det gamla äppelträdet, betraktar i fönstret familjen som rör sig i det gulaktiga ljuset inne i villan. Han tänker på hur mycket han tycker om sin familj, pojkarna och Élise som är märkliga kopior av honom själv och hustrun. Så kommer han på att det redan är hög tid att byta till vinterdäck. Det är numra bara familjen som använder bilen, Rolf cyklar så ofta och så långt han kan, under alla årstider, i alla väderförhållanden. För några år sedan skulle han inte kunna tänka sig ett liv eller ens en dag utan bil, men nu känner han sig fri, cykeln tar honom överallt. Allt han någonsin behöver finns inom mindre än en timme med cykeln, och vid femtionio års ålder har Rolf genom cyklingen kommit i sitt livs form.    Under färden från Stockholm city ut till Nacka har han dock under just den här kvällen överrumplats av mörka tankar. Han kom att tänka på att det från medeltiden fram till sjuttonhundratalet fängslades, torterades och dödades femtiofemtusen människor i Europa anklagade för trolldom. Var kom dessa tankar ifrån? Från år av missväxt och sjukdom hävdar vissa historiker. För egen del svävar Rolf omkring på sin racercykel fram och tillbaka mellan Nacka och Stockholm varje dag i en helt annan tid, motståndslöst som vore han gjord av dimma, plötsligt i livet har han blivit i stort sett fri från bekymmer, men Historien, den finns bakom honom, på ett sätt som både gldjer honom och gör honom outsägligt sorgsen; häxprocesserna, kanske det fasansfullaste kapitlet i Sveriges historia, dem kom han plötsligt att tänka på när han passerade Södra Stadshuset, i vilket förhöret med Anna Månsdotter hölls en dag i april 1676. Efter förhöret i vilket det fastslagits att Anna verkligen var en häxa, halshöggs hon och kroppen brändes. Rolf får bilder i huvudet, han hör en svag, torr röst som låter förhoppningsfull fast den hela tiden ber om nåd, en hel kvart ber den där rösten i huvudet på Rolf. Han trycker på och cyklar bort från Södra Stadshuset vidare upp på Katarinavägen. Djur må vara drivna av instinkter, men de dödar inte på grund av vidskeplighet. Tore Janson beskriver i sin bok Språket före historien, att det sannolikt funnits andra människoarter som också har kunnat tala med varandra, inte samtidigt dock, men mycket tyder på att även neandertalmänniskor, denisovamänniskor, floresmänniskor och Homo naledi, vars kvarlevor nyligen har hittats i Stjärngrottan i Sydafrika – alla dessa människoarter kunde eventuellt även tala, men vad tala de om, att de skulle leta upp och bränna häxor, hade dessa människoarter en förvriden gudstro? Den moderna människan är kan hända helt unik i sin grymhet, vidskeplighet och existentiella vilsenhet. Inte kunde de bara låta någon ha sin egen död ifred, utan att vi i stor omfattning har gjort att medmänniskor lämnat jorden i långdragna och fruktansvärda plågor. Ibland tänker Rolf på krillen, om de lider och dör långsamt i väldiga plågor i blåvalens tarmsystem. De kanske också plågas, länge, länge i en soppa av magsyra som först förblindar, sen långsamt upplöser resten av kroppen?    De av homosapiens oskyldigt pryglade och dödades öden lämnar inte Rolf, trots att han utifrån sett uppfattas som en hårdhudad militär som har sett det mesta, som genomlidit överlevnadsdygn bakom fiendens linjer, dygn efter dygn helt ensam i Tiveden och sen Afghanistan, livnärt sig på vassrot, fiskyngel, grodlår och kokad mossa, inget han talar om med någon. Rolf har alltid haft oerhört svårt att släppa eller till och med somna om kvällarna när oskyldiga människor råkat illa ut: av krig, kriminalitet, orättvisor, vidskepligheter eller bara otur. Som försäkringstjänsteman såg han allt för mycket av olyckor och familjetragedier, men det gjorde honom inte härdad, utan mjuk, obeslutsam i frågor som inte rörde honom själv utan andra. Kriget kom aldrig, men de till synes ändlösa skjutövningarna, lekarna i skogen och mörkret, hela tiden nära gränsen, dessa blev mer fasansfulla och lärorika än kriget självt.    Ondskan som drabbade Anna Månsdotter och – som då på den tiden av många uppfattades som något i sig gott – den sträcker sig tillbaka till domenikanermunken Heinrich Kramer från Tyskland som på fjortonhundratalet fått ansvaret av Påven att i Europa identifiera häxor och alla andra som misstänktes vara i förbund med djävulen. Heinrich titulerades institoris, och hans idéer om gott och ont i världen fortplantade sig ända upp till Norden. I Sverige avrättades tillsammans med Anna Månsdotter fyra hundra personer. Dessa avrättningar, eller mord om ni så vill, skedde visserligen under en lång period, 1492-1704. Heinrich Kramers bok, Malleorum quorundam maleficarum, tam veterum quam recentiorum autorum, tomi duo eller Tertia pars mallei maleficarum. Malleus Maleficarum, på svenska kort och gott Häxhammaren, blev den mest inflytelserika instruktionsboken för häxjakt och översattes till tjugo språk. Överallt där boken lästes uppstod tortyr, bålbränningar och dödande. Munken Jacob Sprenger hjälpte Heinrich så att manuskriptet till sist blev helt färdigskrivet och boken lästes i hela Europa – dess budskap innebar död för de som hade ovänner inom kyrkan eller för de människor, i synnerhet för de kvinnor, som var i små samhällen var illa omtyckta. Förevändningen var inte sällan att de hade haft sex med Djävulen. Nittonåriga Jeanne d’Arc dömdes till att brännas på bål. Lågorna steg mot skyn i Rouen en majdag 1431. Burgunderna hade sålt henne till engelsmännen, som dömde henne till döden på bålet för häxkonster och trolldom. Hennes aska ströddes i floden Seine, men nittonhundratjugo fick hon sin upprättelse och helgonförklarades av Benedictus XV.    Inte många i Sverige har läst Häxhammaren, men när Adeline ser ut genom fönstret från baren på Scandic Haymarket på Hötorget denna eftermiddag, fastnar hennes blick på just vår cyklande familjefar Rolf Emering som har läst boken. Han har läst den på franska. Hon har läst den på tyska. Rolf går på Gamla Brogatan mot Hötorget, och just där torget tar vid viker han av diagonalt, korsar torget mot Sveavägen och Konserthuset. Han står ut ur mängden, med huvudsakligen östermalmsdamer som handlar på torget; han är en vältränad femtionioåring med knappt skönjbart grått hår. Det är uppenbart att han inte är på Hötorget för att handla grönsaker. I sin ungdom tävlade Rolf i handboll och ishockey på internationell nivå. När vi ser honom gå, välklädd och rak i ryggen, är han arbetsbefriad med ett generöst avgångsvederlag från försäkringsbolaget och på gränsen till pension. Han fortsätter att cykelpendla till stan under många år efter att han har lämnat bolaget. Självdisciplinen har han med sig från åren som elitidrottsman och reservofficer. Det sitter djupt i kroppen och psyket, och han är förbluffad och tacksam över den bieffekt som militärlivet lämnade honom med. Han är övertygad om att krigsförberedelserna generellt sett överväger de fasansfulla effekter som det faktiska kriget skulle medföra. Rolf anser att vi har vi fått ett samhälle genomsyrat av män som aldrig har blivit motsagda, eller som fått testa sina fysiska gränser under i sig helt meningslösa manövrar i det svenska landskapet. Just meningslösheten i värnplikten kan vara svår att hantera för till exempel någon som har studerat på Handels eller ekonomilinjen överhuvudtaget. Men tro mig, det har en positiv och fredsfrämjande effekt, att låta män gå mil efter mil med tung packning för att en kraft större än dem själva kräver det av dem. Ingen information om vart de ska får de, det gör män ödmjuka, att inte veta när det kan tänkas vara slut, eller ens veta var de befinner sig. De flesta svenska män kommer aldrig att finna sig dödströtta eller vilse i en mörk skog, de kommer aldrig i livet att göra något som är så jobbigt att de nästan upphör att vara sig själva. De kommer aldrig att utföra en handling utan ett tydligt ekonomiskt mål; allt detta skapar farliga och giriga män som ej finner ro i städerna, egocentriska vildar som inte förstår var de själva börjar eller slutar, hur de ska hantera ovisshet, de börjar skada sig själva och efter något år eller så, när de har gått över gränsen med alkohol och blivit desillusionerade, då ger de sig på kvinnorna. Ett träningspass på gym eller ett friluftsäventyr i svenska fjällen är föga kompensation i jämförelse med vad svenska soldater uthärdade under veckolånga övningar i de svenska skogarna under kalla kriget på sjuttio- och åttiotalet. Män är stenar från stenåldern som behöver förnedras och slipas ned, för att bli människor som inte förstör mer än de bygger upp. På åttiotalet lärde sig unga män att strida varje dag i ett krig som aldrig kom; det var svaga män, starka män, män som emigrerat hit, norrlänningar som aldrig varit söder om Dalälven, genier och latmaskar: alla tryckes in i en pluton och samarbetet i gruppen fick något metafysiskt över sig, striden var på låssas men ändå på riktigt, en känsla av förberedelse inför det absolut värsta präglade deras dagar under ett år, de gick i mörker och regn i väntan på en fiende som var osynlig, anonym men extremt snabbtänkt och farlig. Det som blev kvar i Rolf efter tre år i det militära, var förutom många vänner en låga av självrespekt, hjälpsamhet och ihärdighet och ett värnande om alla olycksdrabbade och även för de som hade det svårare än honom själv att utstå meningslösheten. Han behövde inte veta varför han måste göra det, han måste bara göra det. Han hade stort förtroende för sina befäl, som inte alls var några tyskar beredda att överge varje moralisk gräns. Militärlivet förändrade härutöver hans sätt att röra sig, det syns extra tydligt när han passerar över Hötorget. Se på honom: axlarna tillbakadragna och blicken fäst lång fram, och redo att gå kort eller att gå i flera dagar med knappt någon vila, och ingen information om målet. Samma lätta steg oavsett. Rolf går nu med blicken fäst på kortsidan av Ivar Tengboms konserthus från 1926. Han går in genom den öppna dörren på Espresso House, slår sig ned på sin vanliga plats; han sluter ögonen kort en stund som man ofta gör när man kommit till jobbet och ska bestämma sig för vad man ska ta tag i först.    Det är måhända en helt udda tanke, men Rolf har många gånger undrat om även andra har gjort samma erfarenhet som han har gjort? Framförallt ihärdigheten är transformerad till en låga, som i början av ålderdomen, driver honom att fortsätta att cykla och läsa, cykla och läsa, inte olikt en meningslös, repetitiv militärövning på en myr i ingenmanslandet Härjedalen kan man tycka, men detta arbete gör Rolf lycklig och lugn inombords; lite som att vandra med livets motgångar som packning, framför honom en blöt och tungvandrad myr som inte tar slut, just så är det för honom att läsa och cykla – en äventyrsresa upp och ner och sen horisontellt rakt in i hans egna erfarenheter med en ledsagare som också är en människa, men det är inte enkelt eller lättvandrat, för det mesta leds han av en europeisk författare, liksom av Vergilius i Den gudomliga komedin, och längst, längst inne, där möter han inte sig själv, och inte Beatrice, och inte ett oändlighetens ljus i vilket allt får sin förklaring, utan en man i uniform som stirrar ned på honom:    ”Emering, res dig, du måste gå två mil till!”     Rolf tänker därefter på det som en språkintresserad vän och poet skrev i en diktbok om ett totalt misslyckat fältslag i Jämtland, en rad bara, några få ord, dessa ord har etsats sig fast i minnet:    ”Diktaren lever med sin död som en brödkorg på ryggen.”    Varje dag fortsätter Rolf som om inget har förändrats, han uppträder lugnt och förnöjt som om att han arbetade kvar på försäkringsbolaget: skaderegleringar, nya försäkringsprodukter, normer, principer, metodik om hur man bygger förtroende hos kunderna, ändlösa möten om samma saker, om risker – och det fungerar.    Oktobermorgon i Stockholm City: nya människor på Espresso House i botten på Konserthuset. Kallt och rått, bara fyra plusgrader. Rolf har beställd bryggkaffe och sitter längst in i hörnet, läser under förmiddagen om Paris, Lyon, Bordeaux och om handel längs Rhône- och Rhenfloderna på artonhundratalet, om ångbåtarnas och järnvägens dominans i Europa. Fienderna Frankrike och Tyskland och om de delar av Frankrike som var tyskt från kriget 1870 fram till första världskrigets slut. Fransmännen bävade under det senare kriget för att möta tyskarna i ett krig, på samma sätt som de hade alltså hade gjort 1870. Med anledning härav lovade franska regeringen att vara allierad med Ryssland. Frankrikes dröm var att återerövra Alsace-Lorraine (Elsass-Lothringen) där Colmar låg, den omstridda gränsen mellan Tyskland och Frankrike som sträcker sig som en strömförande fiskelina på botten mitt i Rhenfloden. Att flytta denna gräns kan ställa till oreda i Europa. Rör för allt i världen inte denna gräns. Rolf sitter på bottenplanet i den kvadratiska, men samtidigt fantasifulla, blå byggnad som ritades av Ivar Tengbom och som anses vara Stockholms finaste exempel på Swedish grace. Ett och ett halvt år passerar, i det stora hela samma rutiner varje dag, och Rolfs kunskaper om Europa tilltar i takt med allt som han läser under höstdagar som denna.    Ibland tar han en promenad ned till Stureplan och unnar sig en pastis med is på Sturehof och går sen sakta tillbaka till Konserthuset. Blickar i korsningen upp mot Cyrillus Johanssons kontorsbyggnad i hörnet Sveavägen-Kungsgatan, det så kallade Centrumhuset från 1931. Det är ett av få exempel på modern arkitektur i Stockholm som faktiskt upplevs som harmonisk och tilltalande. Den horisontellt orienterade kontorsbyggnaden får honom att tänka på Frank Lloyd Wright och Chicago där han ofta har var i tjänsten under nittiotalet.    Varje kväll cyklar Rolf hemåt i skymningen till villan i Nacka. Rullar trött in på garageuppfarten, efter att ha lämnat Espresso House punktligt klockan fem, som vore det ett yrke han bedriver där i hörnet, bestående av att dricka caffe, äta en sallad till lunch och läsa europeisk historia.    Familjen vet inget om Rolfs dagar inne i city, de anar inget, behöver inget veta. De ser upp till sin försäkringstjänsteman och reservofficer med de grå tinningarna och den vältränade kroppen. De tror att deras hjälte arbetar på försäkringsbolaget och ibland sover Rolf därför över på Scandic Haymarket inne i stan för att ge sken av att han är på konferens; kommer hem efter två dagar och spelar utarbetad. Rolf har dock aldrig mått bättre. Han lever ett dubbelt liv; ett i det förgångna och ett annat i presens. Han läser historiska romaner och följer årstidsväxlingarna i detalj under det att han cyklar fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan Stockholm City och villan i Nacka.    Om äventyrslusten är större än vad omständigheterna tillåter, då är det förflutnas gåtfullhet den närmaste utvägen, tänker Rolf, samtidigt som just densamma har börjat att få honom att känna sig som en främling i Sverige. Det är något som lockar med det förflutna och kontinenten, det som skildrats av de stora franska berättarna Zola, Balzac och Flaubert. De ger honom lust att fortsätta resan in i sig själv, in i tanken, men även ut i landskapet, och bakåt i tiden och in i städernas gränder, där den franska stad som har gjort starkast intryck på honom är Colmar. Staden i Alsace som varit tysk såväl som fransk i omgångar genom historien. Omgiven av korsvirkeshus och vingårdar. Under trettioåriga kriget intogs staden av svenskarna och det finns därför en gata i Colmar som än i dag heter Rue Gustave Adolphe!    På kvällen hemma i Nacka tas grillen fram. Genom natten i villakvarteret, när grillen knäpper och svalnar på den vidsträckta verandan som Rolf har byggt, går ryktet om att det finns en anorektisk polska som kommer och städar för trehundra kronor. Få har sett henne. Hon städar i trans, en koncentrerad längdhopperska. De som har sett henne säger att hon kommer i tights och gymnastikskor, och att hon är smal. Sen försvinner trettiotvååringen från Warszawa lika ljudlöst som hon anlänt, likt ett lodjur, familjen märkte henne inte, hon lämnar inga spår, inte ens en svag doft lämnar polskan efter sig. Ingen vet hur hon anländer, om hon har en egen bil, om hon blir avsläppt av en arbetsledare eller om hon åker kommunalt, om hon till och med kanske vandrar i timmar för att komma till Jarlastigen i Nacka?    ”Agnieszka, har varit hos oss”, säger de med en speciell ton i rösten på andra sidan gatan, polskans anonyma professionalism har gripit tag i familjerna djupare än de varit beredda på, faktumet att känslan hon ingjuter i dem gick att köpa för ett par hundralappar; det senare syns speciellt väl i ögonvrån på morgonen i affärskvinnan tvärs över gatan, i hennes ekorrögon finns en känsla av total kontroll; det räcker med varannan vecka för Rolfs del med Agnieszka, och han njuter av resultatet av hennes effektivitet, samtidigt som han känner sig osäker på om de utnyttjar eller bara hjälper henne ekonomiskt. Kvinnan på andra sidan gatan kör hårt med polskan, och hennes hem är overkligt rent, bisarrt arrangerat, kuddarna står som en preussisk armé i soffgruppen, kvinnan får något erotiskt, drömskt i ögonen som vattnas, och Rolf stirrar som en småviltsjägare på henne från sin sida av gatan, dröjer vid hennes höfter för länge, siktar, och han upptäcker då att han inte vill skjuta henne med ett salongsgevär utan att han vill ha henne, hon som egentligen är som honom: en som hjälper människor, en drömmare, litteraturälskare och resenär inombords. Utifrån sett är Rolf försäkringstjänstemannen som cyklar till jobbet fram och tillbaka, fram och tillbaka, som om det vore en etapp i Tour de France.    Rolf sneglar nu på sin Rolex Submariner dör han blivit stående i tankar i mörkret i trädgården och inser att det plötsligt är sent. Just då tänds en Webergrill längre bort på gatan. Plåthöljet slamrar mot den stjärnbemängda oktoberhimlen. Fyra brännare går i gång på full gas. Det är Rolfs granne Evert som kvicknat till och som nu ska det grilla utav bara den. Evert står där i sitt läderförkläde och slänger ut halloumibitar med ekologisk bacon runt om på gallret, det sprakar och osar i höstkvällen, rör armarna vant som om han vore en grekcypriot, drar in doften av smältande getost och bacon. Evert har också en tunn väst på sig, och i glaset Rioja, tempranillo lagrad på amerikanska ekfat. Det där har grannen dock aldrig begripit, amerikansk vitek som ger smak åt vinet i Spanien.    Rolf står kvar i mörkret i trädgården och skakar på huvudet åt sin granne, han går in från verandan, kryper ned bredvid sin hustru som redan gått till sängs och läser fram till tolv på natten ut den allra sista delen i Honoré de Balzacs La Comédie humaine.    Dagen efter berättar Rolf om sitt liv för sin familj, om sina resor på den franska landsbygden och om sina studier av livet förr i tiden i franska städer och om häxprocesserna och boken Häxhammaren. Han berättar att han i stort sett har ägnat sig åt att läsa om Frankrike och Europa under åtta timmar om dagen under de senaste åren. Om hur det europeiska ödet: ständiga krig, flyttandet av gränser, häxprocesser, pest, inkvisition, svält och naturkatastrofer som har plågat städer som Colmar – den undersköna medeltidsstaden inklämd nära gränsen mellan Frankrike och Tyskland, den skarpa diskrepansen mellan skönhet och förstörelse, mellan lycka och sorg. Han kan vid det här laget allt om staden, vet namnen på de häxor som bränts på bål där på sextonhundratalet och om svenskarnas belägring av staden under trettioåriga kriget. Rolf vet inte vad det betyder, men att läsa om det förflutna och om alla de oskyldiga som har gått under, är att visa dem respekt, och att en stråle av förtröstan sträcker sig in i vår tid och ingjuter hopp i de nu levande, likt honom själv, och även om det var länge sedan, att byborna i Colmar bara är namn i böcker för honom, så är de många oskyldiga som fått sätta livet till, så många som förälskat sig över gränsen mellan Frankrike och Tyskland men vars barn och kusiner sen ställts mot varandra i både första och andra världskriget, som i allt väsentligt var de mest fasansfulla krig man kan föreställa sig, utkämpat mellan bröder i Tyskland och Frankrike. Det tar emot och han känner sig som en oduglig drömmare som en gång var officer och idrottsman, men nu blott en halvgammal man med en blick som känns mycket frånvarande. Familjen ler mot Rolf från frukostbordet när han har berättat färdigt. Dottern Élise lyfter undan en hårlock som fallit ned i ansiktet, lägger den bakom örat, tittar på sin far. Hon är så lik honom i anletsdragen. Exakt samma färg och form på ögonen, samma rörelser med händerna när hon förbereder sig för att säga något viktigt:    ”Pappa, vi vet, vi älskar dig för att du gör det du är bäst på: dricka kaffe, resa i fantasin och läsa franska artonhundratalsromaner. En dag kommer du att få ditt svar, vi bryr oss inte, det här är din resa, och bara du kan göra den här resan ensam. Bara du vet när du har kommit fram, och till vad. Du har ju jobbat med försäkringar varenda dag sedan du var tjugotvå, hjälpt tusentals familjer som på olika sätt har fått livet slaget i spillror. Till din sextioårsdag har vi och försäkringsbolaget bokat en resa till Colmar.”

                                                          *