#mod gitta

[tiktoks-we-like]

Any of yall know of a artist who designs "hard of hearing" or something similar pins.

I'm trying to find one for work but all the ones I'm finding are ugly or plain

[antiendovents]

Dissapointed as sysboxes. very dissapointed. they were my fav blog. just a big ass lie. :/// welp, gitta remake all those userboxes I saved from them 😅 this makes me want to start a userbox account for myself too but laziness says NopE

but yeah. im dissapointed and sick to my stomach. like, they could've been friends, even publicly, but allowing a pro endo on the trusted anti endo blog? duh. at this point idk if I should go "it was their blog" cause it has broken trust of many of us, it was a community blog, a big one and not someone's personal blog.. and then they added a pro endo on it? while saying supporters dni... da fuc 😭

nod, nod, we know of a few anti endo userbox blogs if you might be interested (@antiendo-sysboxes , @systemuserboxes and there's probably a few more out there, but those are two that we currently follow on our main).

But yeah it was really odd, like no ones mad your friends, they're just mad you let a pro endo into a anti endo community that does not trust pro endos. Like sure it might seem overdramatic to some but personally I wouldn't want any userboxes made by that mod because I have (in my entire time on Tumblr) refused to knowingly use anything from endos / pro endos and I'm not going to break that all because this one's "nice". They still believe in harmful stuff. Endos are inherently harmful and just because your nice doesn't excuse you from the fact you genuinely believe in that.

Plus it is very ironic they say supporters DNI but then let the very person they don't want to interact in as a mod— like what

[everyjirou]

Can I request some MomoKamiJirou shopping/walking around together? 👀👀

[pdrneokur]

PDR NE OKUR? | Gitta Jacob & Hannie van Genderen & Laura Seebauer - Mod Terapisi ° ° ° Yaşam örüntüleri anlamak ve değiştirmek için diğer yollara gitmek gerekir. Vicdan, evham, utanç, panik, hüzün, reddedilme ve dışlanmışlık duyguları... Bu duygular size tanıdık geliyor mu? Sık sık belirli duygulara kapılıyor, inatçı kalıplardan kolay kolay kurtulamıyor musunuz? Hayat kalitenizi düşüren ancak bir türlü kurtulamadığınız bu inatçı örüntülerin kökenlerini anlamak, bunlar günlük yaşantınız üzerindeki etkileri incelemek, değişiminizi ve kendinizi daha iyi hissetmenizi sağlamaktır. 》》》》》》》》》》》》》》》》 #psikoloji #psikolojikdestek #psikolojikdanisman #psychology #psikoterapi #insta #iletisim #destek #modterapisi - #regrann https://www.instagram.com/p/BvHxy1rBkJE/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=z45fqlypvc8h

[punkshitposts]

the cheaper the beer, the more punk it is

One time I saw an IPA in a bar called Punk and my corny punk ass ordered it because yknow it is punk I gotta try it cuz I'm a punk, I gitta be cool yknow, But it was a complete ripoff, 33dl costed me like 5 euros and it sucked ass I'm still mad at that, it was the most Unpunk beer I ever had~ mod Petar

[recallback]

im weirdly loopy and tired rn, and i wasnt even like this after dnd, and had a good nights sleep looks like depression finally returned from its brief vacation

[vicarctic]

2017-08-27 söndag Jag försöker förklara vad det var som hände förra onsdagen, men det blir bara kaos. Jag vet inte.// Alltså jag vet inte, jag blir bara så jävla rädd när det händer. För jag är van vid att gå omkring och må sådär liksom men jag glömmer så gärna bort att jag alltid faller igen, förr eller senare. Det är sjukt, men jag glömmer bort att jag kan må så, så när det händer är jag inte beredd. Jag liksom sitter där och en löjligt liten grej triggar igång det och plötsligt tänker jag på allting som någonsin gått fel och som kommer gå fel. och min farmor. och att jag saknar henne så att det gör ont. Alltså jag vet inte, det är bara så rörigt allting att jag kan inte ens själv reda ut det. Det var ingenting som hände egentligen. Bara en löjligt liten grej och sedan bara gick det neråt och neråt. Jag blir bara så jävla rädd när det händer, det är väl mest det. Jag blir bara så jävla rädd bara, för när jag är där tror jag att jag aldrig komma därifrån. Jag vill inte ens aktivt komma därifrån, för jag kan inte se meningen i någonting. Morgonen efter när jag vaknade kunde jag inte ens vrida på huvudet för att kolla på klockan. Alltså det är ju.. ingenting, egentligen. Jag skrev till några och frågade om de ville ses, men ingen kunde. Det makes sense - för vissa jobbade, andra pluggade, andra var i en annan stad. Men det var liksom det som slutligen triggade igång allt. Och jag hade ett toraltbreak down. Och morgonen efter när jag vaknade Och så börjar jag tänka på min farmor, att hon inte finns och allt som gick fel där. Och all annan död som skett och som kommer ske. Och vänner som är mina vänner men som inte är mina vänner för jag kan aldrig connecta och har aldrig gjort det med någon annan än tjejen jag var löjligt kär i och som visade sig vara världens fucking douche. Och allt det här låter så jävla litet och Jag tror att det är ensamhet. Jag tror ibland att jagär ensammast i världen och även om jag vet att det inte är så så blir det ändå så jävla jobbigt när någonting “bekräftar” den rädslan. Och då bara triggas allt igång. Och jag är så jävla rädd för ensamhet för i hela mitt liv har folk försvunnit. Folk har dött och folk har flyttat och folk har lämnat. Och jag fattar, okej, att “sånt är livet” men varför är det liksom alla i mitt liv som försvinner och inte alla i någon annans liv. Varför var det jag som stod ensam där när hon dog och helst av allt ville byta plats med henne. Varför var det jag som stod kvar när alla de som jag kallat bästa vän flyttade en efter en. Varför var det jag som blev ensam när alla andra kunde gå vidare men jag stod kvar och trampade på samma ställe. Varför var det jag som skulle ha en deprimerad mamma Och jag glömmer liksom bort hur det är. För visst, jag går alltid omkring i något slags mellanting och mår sådär, men det är jag liksom så van vid att det inte är någon stor grej. Och jag kan liksom vara positiv typ “love yourself you’re great” reblogging på tumblr typ. Och jag menar ju det och jag känner mig som en positiv människa och jag förtränger och glömmer bort hur det känns att slå i botten och att vara där nere och tro att det är allt som finns och det liksom. Typ. Jag vet inte. Jag blir så jäävla rädd. För det är allt jag ser och jag tror att jag aldrig kommer därifrån. Och allting känns meningslöst och alla rädslor förstärks gr 100 och jag kan inte ens sträcka mig efter telefonen för det känns så jävla pointless. Jag kan inte ens gitta motivation att öppna ögonen och kolla på klockan. jag blir bara så jävla rädd när det händer. när jag liksom verkligen faller ner och tror att det är allt som är och att jag aldrig kommer komma upp och att allting är fullständigt meningslöst. mitt totala breakdown triggades igång av en löjligt liten grej. dagen efter skulle jag och några vänner säga hejdå till en kompis som skulle flytta till en annan stad. jag öppnade inga meddelanden eller någonting för jag tänkte att _kanske_ kan jag ändå vara med ikväll. men vid fyratiden insåg jag att det aldrig skulle gå så jag samlade mod/ork i en timme innan jag ringde en vän för att liksom bara säga att nej, jag mår inte så bra idag och kan inte vara med ikväll. hon har liksom verkligen sett mig at my worst förut så det kändes liksom relativt tryggt att ringa henne men när hon svarade kunde jag inte alls hålla mig till planen och det var kaos men hon lät ju mig liksom hållas, försökte fråga lite om det hänt något men det hade det ju inte och jag kunde ju liksom inte förklara varenda jävla tanke som snurrat i mitt huvud det senaste dygnet för det var ju bara kaos. men efter en stund när jag lugnat ner mig lite började men när hon svarade kunde jag inte säga mer än hej och så började jag gråta och allt kom igen Alltså det är ju… ingenting, egentligen. Det var liksom en löjligt liten grej som triggade igång det hela på onsdagskvällen och jag fick en sån dålig känsla i hela kroppen. Så jag gick till mitt rum och hade ett totalt breakdown och tänkte på allt som någonsin gått fel. Jag tänkte på min farmor och att hon inte finns mer. Jag tänkte på mina vänner som är mina vänner men ändå inte. Och jag vet att det bara är jag som märker det, att jag inte kan connecta till någon alls. Morgonen efter när jag vaknade Det är så jävla sick för när jag inte är på botten glömmer jag liksom bort hur det känns och ibland till och med att jag tillslut kommer hamna där igen. För jag förtränger det, gör vad som helst för att inte tänka på det och uppehåller mig med annat. Det är liksom så jag har fått det att “fungera”. Och jag undrar liksom för om jag inte kan känna mig 100% med dem, kommer jag då någonsin känna mig 100%? För de är BRA människor. Jag har liksom bra människor i mitt liv nu, har haft det sedan 2-3 år tillbaka då jag började gymnasiet och totalt bytte vänkrets. Och jag typ vet ju vad min största rädsla är liksom, och varifrån allt det här kommer. För de viktigaste personerna i mitt liv har liksom försvunnit en efter en sen jag var 5 år gammal. Ensamhet. Jag vet varifrån det kommer, men jag vet fan inte hur jag ska hantera det på något annat sätt än att bara trycka undan det och distrahera mig med annat tills det faktiskt slår över. = Alltså jag vet inte. Jag blir bara så jävla rädd när det händer. Och det är så sick för när jag inte är på botten så glömmer jag liksom bort hur det är där. Jag glömmer bort att jag kan känna så och jag glömmer bort att jag alltid hamnar där igen, förr eller senare, hur mycket jag än försöker distrahera mig med annat. Men jag mår bättre nu. Jag är fortfarande trött, men jag känner mig mer stabil. Igår åkte jag och träffade en vän, idag lämnade jag också huset och imorgon ska jag träffa samma vän, så jag är igång igen. Jag mår sådär, men det går an liksom, för det värsta är över för den här gången. Och jag vill bara säga det, för varför inte - när jag skrev till dig nu senast kunde jag känna att det var på väg igen. Så jag skrev, liksom, för att göra någonting för att typ, jag vet inte, distrahera det? Och när du svarade så fort så kom det liksom… av sig? Jag vet inte. Det låter lame, men tack.

[everyjirou]

can you draw ftm jirou? <3 👉👈

[everyjirou]

Draw Momojirou cosplaying Rosie and Carter from Disney's Princess Protection Program(Momo as Rosie and Jirou as Carter)please?💕💕💕

[everyjirou]

For art request can you do Jirou calming Izuku down after a bad day on a bench in the park?

[everyjirou]

How about some m-momojiro👉👈 for the art request

[everyjirou]

Redraw this as Bakujirou👉👈?

[everyjirou]

We've won. We've officially won.

Read the bottom.

The LOOK on their faces! Hold on I gotta go insane real quick. This is so fucking tender and intimate jesus fucking christ! Everything about this is so warm and soft even the fucking lighting! Momo nuzzling into her hair with those eyes, I'm dead

The fact that this is official art that horikoshi drew I just - I have no words

[everyjirou]

Can you draw Jirou having One For All please?

I really enjoy your art by the way!

[everyjirou]

Can I get a MomoJirou kiss?

[everyjirou]

Can you draw mermaid Jirou?