#skull de mitt

[jorvikzelda]

Swish as a payment option no matter how expensive your purchase is is so fucking wild. Ah yes let me just pull out my phone to swish you thirteen thousand kronor, Online Store, that sounds completely reasonable

[monokerus]

Vet ni, ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på SVT. Melodifestivalen är Sveriges största underhållningsprogram. Om man tittar några år tillbaka i tiden fick vi mellanakter som var minnesvärda och roliga, programledarna hade manus som faktiskt bidrog med något och programmet var upplagt så det kändes så att de hade tid att visa allt de ville. Det här är vad vi fick i år:

Programledaren var till hälften ersatt med expertkommentatorer. Då programledaren väl syntes hade hon inget manus som hade med tävlingen att göra - hennes jobb verkade vara att låta tiden att gå så att det skulle finnas tid att räkna röster.

Manuset - vad pågick? I år var det många regeländringar, som knappt nämndes för en sekund, det var väldigt tighta deadlines för röstning som aldrig förvarnades, jag tror det nämndes att vi ska hålla i Eurovision i Malmö typ en gång på 6 veckor och 5 av 6 gånger som telefonslussarna stängdes satt programledaren mitt i en intervju och fick försöka avbryta/prata över publiken som började räkna ner själva.

Mellanakterna... här tycker jag vi ser antingen en väldigt tight budget, eller en stor brist på fantasi. Vi fick en fantastisk start med A*Teens, men vad hände sen? Björn verkade ha nästan fria tyglar (vilket jag kan säga som en överpresterande prokrastinist med konstant imposter syndrome kan intyga troligen inte var great för hans mentala hälsa) och det blev ofta mer awkward än kul. Hans tal med Kristian och hans trolleritrick var riktigt kul, men vem tyckte det var en bra idé att han skulle sjunga för sin mormor i tre minuter, något som inte hade något värde för publiken eftersom texten knappt kunde locka fram ett par enstaka skratt? Kunde de inte ha wrappat upp Björn/Carina-storyn under förra veckan och sen pumpat upp finalen med något stort (Björnzone var fantastiskt, men behövde Björn verkligen vara i ALLA mellanakter? Var budgeten så tight i år?)

Det är ett plus att artisterna får framföra sina vinnarlåtar igen, vilket de inte fick förra året, men att låta den börja i Greenroom och sen awkward vandra genom arenan känns billigt. Kan produktionen inte ge tillbaka de extra minuter som krävs för att sätta upp numret och låta dem framföra låtarna så som de är menade att spelas på scen?

Jag har följt vartenda deltävling i Mello sedan 2006. Några år har det varit lite sämre än andra, men produktionen i år kändes mer opersonlig än någonsin. Melloproduktionen älskar inte sitt program längre. Om Melloproduktionen tror att de fortfarande älskar sitt program så har de istället helt missat varför vi tittare älskar programmet. Gå tillbaka några år, se kärleken och charmen till den här cirkusen som bland andra Edward af Sillén och Daniel Rehn gav programmet med sina starka manus, och se hur stor kontrasten är. Det här är inte modernisering, det är ett hån mot vad underhållning kan vara.

Det var mitt TED-talk, ses till Eurovision då vår frälsare och gud Edward af Sillén kommer ge oss en show vi kan njuta av

[erikagrape]

i'll type this in swedish because it's easier to properly express all my feelings, but feel free to translate with a robot of your choice.

har så mycket att säga om "young royals" som helhet. sjukt bra serie för det första. för det andra, som en person inom hbtqi+ har jag hela mitt liv varit så svältfödd på representation i media och framför allt i film vilket gör den här serien så oerhört viktig ur så många olika aspekter. en av de häftigaste diskussionerna som dessutom har väckts till liv genom hela cirkusen är hur det verkliga svenska hovet ställer sig till vad som skulle hända om prinsessan estelle, som är näst på tur i tronföljden efter kronprinsessan, skulle vilja gifta sig med någon av samma kön. på ett personligt plan känns det på riktigt i hjärtat när man för en gångs skull får en möjlighet att relatera till en berättelse, i en värld där film och serier för det mesta är v��ldigt heteronormativa och för mig ganska bleka av den anledningen. "young royals" porträtterar en förvirrad tonårstid så innerligt hjärtskärande men också lyckligt och hoppfullt, och jag kan känna igen mig så mycket även om jag själv aldrig vågade uttrycka det jag kände förrän mycket senare. det var en annan tid, men jag är så glad att berättelser som den här får finnas idag, både för oss som aldrig fick chansen att uppleva det i ung ålder men också för framtiden som förhoppningsvis är ljus. grattis alla inblandade till en enorm succe och tack för att ni gjorde den här serien för oss, ni gjorde det med bravur.

[officialyourdailyinspiration]

Psaltaren 31:6 1 För sångmästaren; en psalm av David. (2) Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

1 In You, O LORD, I have taken refuge; let me never be put to shame; save me by Your righteousness.

2 Incline Your ear to me; come quickly to my rescue. Be my rock of refuge, the stronghold of my deliverance.

3 For You are my rock and my fortress; lead me and guide me for the sake of Your name.

4 You free me from the net laid out for me, for You are my refuge.

5 Into Your hands I commit my spirit; You have redeemed me, O LORD, God of truth.

6 I hate those who cling to worthless idols, but in the LORD I trust. — Psalm 31:1-6 | Svenska 1917 (SVN1917) and Berean Standard Bible (BSB) The Swedish Bible or The Holy Scripture — containing — The Canonical Books of The New Testament in accordance with that of the King in 1917 and Berean Standard Bible (BSB) © 2016, 2020 by Bible Hub and Berean.Bible. All rights Reserved. Cross References: 2 Samuel 22:2; 2 Samuel 22:33; 2 Kings 19:16; Job 36:21; Psalm 4:2; Psalm 5:8; Psalm 7:1; Psalm 17:6; Psalm 25:15; Psalm 43:2; Luke 23:46; Acts 7:59

[mediocrelanguagelearner]

14.10.2023

(3/5)

Minns du den stad var fantastisk, som alla böcker i Stadsserien. Den tog mig två och halv månader att läsa.

Som alltid var det intressant att läsa om Stockholms historien, men jag trodde att boken var kanske för mycket fokuserad på politik och inte så mycket på vardagen av huvudpersonerna. Och att den hoppade över för mycket - jag var så intresserad av att läsa hur Emelie och August och deras nära reagerar på det första världskriget men författaren bara hoppade över det och plötsligt var vi mitten i kriget och det var allt. Jag vet ingenting om Stockholms historien så det är bra att jag lär mig, men det finns alltid så många namn av politiker och jag orkar inte googla allting och lära vem de är eller gjorde. Det är synd att jag inte vet mer - kanske vore det även intressantare, jag är alltid rädd att jag missar nånting. Men jag är ändå glad att jag får lära mig nya saker, även om jag kanske missar nånting.

Jag är nöjd med hur historien utvecklar sig. Min favoritpersoner är fortfarande Emelie och Gunnar, den här boken tycke jag mycket om August och Beda. Det var skönt att se Tummen bli så gammal, att han fick se allt som förändrade i staden. Den sista sidan av boken fick mig nästan att gråta. Boken är så djup, den den lär mig om livet och ger att jag uppskattar mitt liv mer.

Jag är lite rädd för vad ska hända i den fjärde boken - det blir ju det andra världskriget. Men jag ser fram emot att läsa den. Jag hoppas att jag klarar läser den det här året, även om jag förmodligen inte klarar av att läsa 5 svenska böcker, 4 skulle vara najs.

[sophiebernadotte]

H.M. The King's speech at the state banquet in connection to the state visit from Denmark

Eders Majestäter, Herr talman, Herr statsminister, Statsråd, Excellenser, Mina damer och herrar,

Det är en stor ära och glädje för Drottningen och mig att få hälsa Danmarks nya kungapar välkomna till Sverige och Kungliga slottet.

Ett av mina första statsbesök som ung Kung gick till Danmark. Det var 1975. Och nu genomför Ni ert första statsbesök till Sverige. Det sätter Drottningen och jag stort värde på.

Ni är inte bara Kung och Drottning av Danmark – Ni är familj. Min faster och Ers Majestäts mormor, Drottning Ingrid, spelade en viktig roll, inte bara för våra två kungahus, utan för relationerna mellan våra länder.

Jag har under åren också uppskattat vänskapen med Drottning Margrethe. Vi har delat samma utmaningar och ansvar – under lika lång tid.

Dessutom har vi skapat många minnen fyllda av glädje och skratt. Som min farfar brukade säga: ”Det är bra med lite humor ibland!” Jag tror att det är viktigt att mitt i den ansvarsfulla rollen som statschef tillåta sig själv att skratta. För det är just dessa stunder som ger kraft och energi att fortsätta framåt. Ett råd på vägen från mig – i all välmening!

Drottningen och jag är även glada över att Kung Frederik och Kronprinsessan har en så fin relation. Det är glädjande att se hur ni förenas av er humor och värme. Och att miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor ligger er varmt om hjärtat. Det ger oss hopp om framtiden!

Hållbarhet handlar ju också om god hälsa – något som Kung Frederik och Kronprinsessan brinner för. Inte bara att ni själva håller er i form. Ni vill motivera fler att börja idrotta och motionera. Ett exempel är Kung Frederiks engagemang i Royal Run, ett lopp som främjar motion och hälsa hos danska folket. Sannerligen ett lovvärt initiativ!

Kära Kung Frederik och Drottning Mary,

Ni är även viktiga för vår familj i egenskap av gudföräldrar, Drottning Mary till Prinsessan Estelle och Kung Frederik till Prins Oscar. Prinsessan Estelle har dessutom fått sitt fjärde namn från sin gudmor (Estelle Silvia Ewa Mary).

Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att uttrycka min beundran för Drottning Mary. Precis som Drottningen, kom hon till Norden från en annan del av världen, lärde sig snabbt ett nytt språk, en ny kultur, och tog sig an en betydelsefull uppgift.

Eders Majestäter,

Mitt i glädjen över att få möta Er, vill jag beklaga Danmarks förlust av Börsen – en av Köpenhamns äldsta byggnader och en kulturhistorisk skatt.

Karl XI:s galleri som vi nu befinner oss i är, precis som Börsen var för Er, en del av vårt kulturarv. Plafonderna ovan oss visar bland annat hur Danmark och Sverige delar upp Östersjöområdet mellan sig efter skånska kriget. Bandet mellan våra länder förstärktes även av äktenskapet mellan Ulrika Eleonora, prinsessan av Danmark, och Karl XI. Som av en händelse ägde bröllopet rum idag för 344 år sedan, den 6 maj 1680.

Vår gemensamma historia sträcker sig dock ännu längre tillbaka i tiden, drygt ett årtusende. Och den har, som framgått, inte alltid varit fredlig. Faktum är att Danmark och Sverige är bland de länder som utkämpat flest krig sinsemellan. Men allt detta är historia. I dag känner vi en djup och självklar samhörighet.

Ärade gäster,

Genom detta besök får vi möjlighet att främja den mycket goda och långvariga relationen mellan Danmark och Sverige. Det är också ett tillfälle att stärka vårt samarbete inom bland annat forskning, innovation och försvarspolitik.

Natointrädet skapar nya möjligheter till närmare samverkan mellan våra länder. Vi måste tillsammans fortsätta stå upp för Ukrainas rätt till frihet och suveränitet. Rysslands invasion är ett hot även mot vår säkerhet i Norden.

Ärade gäster,

Danmark och Sverige har också många historiska, kulturella och ekonomiska band. Handelsutbytet fick sig en skjuts för snart 25 år sedan när Drottning Margrethe och jag invigde Öresundsbron. Dessförinnan hade Kung Frederik, som då var kronprins, mött Kronprinsessan Victoria symboliskt mitt på bron när den sista delen kom på plats och våra länder bands samman.

Öresundsbron har utan tvekan förstärkt relationen mellan våra länder och folk. Den har skapat – och fortsätter varje dag att skapa – nya band över Sundet.

Kära Frederik och Mary,

Tillsammans är vi starkare. Låt oss fortsätta stå upp för öppenhet, nytänkande, hållbarhet, medmänsklighet och inte minst vår frihet här i Norden.

H.C. Andersen illustrerar detta – liksom vår längtan efter ljuset och känsla för naturen - med några tänkvärda ord.

Att leva är inte nog; solsken, frihet och en liten blomma måste man ha!

Jag föreslår nu att vi förenas i en skål för Kung Frederik och Drottning Mary, för vår fortsatta vänskap och för det danska folkets lycka och välgång!

Speech held by H.M. King Carl XVI Gustaf at the Royal Palace in Stockholm on May 6, 2024.

[33-sansan]

En arbeidsdag i livet mitt

Jeg går på norskkurs 3 dager hver uke. Men jeg har også arbeidstrening. På onsdag og torsdag går jeg på jobb ved Prios Kompetanse. Det er nyttig å ha praksis eller trening med jobb, fordi du kan få arbeidserfaring i Norge og praktisere norsken din gjennom arbeidsmiljøet. Viktigere er det at du kan få kontakt med de andre og bygge opp ditt eget sosiale nettverk. Nå skal jeg fortelle om en arbeidsdag i livet mitt, som faktisk var 17. april. Så kan jeg vise dere hva jeg gjorde.  

På denne dagen sto jeg opp kl. halv 7. Jobben starter kl. 8. Derfor må jeg stå opp tidligere enn skoledager. Jeg pleier å ha god tid om morgenen! Kl. 7.35 dro jeg på jobb med mannen min. Vi gikk forbi broen og stranden. Jeg kunne fortelle at våren endelig er her fordi endene nøt morgenbadet sitt. Men jeg var så trøtt og jeg nøt ikke morgenturen min. Derfor drakk jeg en hel kopp kaffe da jeg kom på kontoret. (Nå begynner jeg å tenke på hvorfor jeg tok med kaffe i stedet for å drikke den før jeg dro på jobb...🧐)

Jeg fikk en oppgave sist uke hvor jeg skulle skrive en artikkel om strategier for merkevarebygging. Først skrev jeg en oversikt over artikkelen. Så fikk jeg litt hjelp av AI til å finne noen passende eksempler. I dag har bruk av AI i arbeidssituasjoner blitt veldig vanlig. Men du bør ikke stole utelukkende på AI for å skrive artiklene dine. Jeg velger å delta på riktig måte i skrivingen og lar AI hjelpe meg med å søke etter informasjon og hjelpe meg med å polere artiklene mine. 

Etter at jeg var ferdig med oppgaven, kontaktet jeg med kollegaen min, Caroline, som har ansvaret for meg på jobben. Vi snakket litt om hva jeg skulle gjøre etterpå. Vi fikk besøk av vår prosjektpartner fra Tsjekkia. Det var faktisk en ganske vanskelig oppgave. Noen ganger har prosjektene faglig kompliserte temaer som jeg ikke har erfaring med. Jeg brukte litt tid på å gjøre litt research og forstå det før jeg kunne tenke på et emne for artikkelen min. 

Kl. 12 bestemte vi oss å gå på en kort tur. Vi sitter alltid på kontoret og det er ikke så sunt! Det var fint vær og bare litt kaldt. Steinkjer er en liten by, men den har fortsatt vakre steder her og der. Vi fikk beskjed om at det var et turarrangement kl.15. Og jeg ble veldig begeistret for det. Ingenting er bedre enn ut på tur!

Vi tok med gjestene til Oftenåsen. Hvis du kommer til Steinkjer, må du besøke Oftenåsen, sa kollegaen min. Jeg hadde aldri vært på Oftenåsen før, så jeg var veldig spent på å se den store stolen. 

Målet var å vise gjestene hva typisk norsk er (tror jeg). Det var en ganske enkel tursti. Og det var fint vær da vi startet. Sola skinte.

Der fant vi forskjellige flere statuer i skogen. De fleste av dem er troll og i slekt med norske folkeeventyr. De fortalte gjestene historiene bak statuene, og jeg lærte nye ting sammen. Så fint!

Det var faktisk ganske vanskelig å gå noen steder fordi isen på veien ennå ikke hadde smeltet. Men vi møtte noen eldre mennesker på tur der, en av dem løp til og med. 😂De var typiske nordmenn! Ut på tur alltid! Til slutt kom vi til den store stolen.

Når jeg sier stor så mener jeg STOR!! De fortalte meg at det var den største hagestolen i verden. SÅ KULT!

Etter besøkte den stolen gikk vi tilbake. Og det startet å snø, senere kom hagler.

Gjestene fant at det var så rart. Jeg lo og sa, det er bare typisk norsk, skiftende vær! Det ble kaldt og jeg ønsket å ha pølse. Så vi gikk til bensinstasjonen og kjøpte pølse. Ja, du må ha pølse på en typisk norgestur. Det er akkurat slik det er. 

Dette er en arbeidsdag i livet mitt. Hvordan er dagen din?

[linglinginjapan]

Uke 15: Nytt skoleår, ny klasse, nye muligheter?

Etter noe som føltes alt for kort ut til å kalle en ferie, begynte skolen på igjen på mandagen. Fikk nesten ikke sove noe dagen før, for var så spent på den nye klassen jeg skulle få. Vil jeg komme i samme klasse med noen fra den gamle klassen? Eller vil jeg komme i en klasse med bare nye fjes? Prøvde å ikke tenke for mye på det, for det ville ikke endret noe uansett.

Da jeg fikk vite hvem som var i den nye klassen, var jeg både glad og trist på samme tid. Jeg var glad for at Mei-Chan fra gamle klassen fulgte meg videre i den nye, og for at Yukki fra tennis var i samme klasse. På den andre siden var det trist å ta farvel med Yuna og Marika som jeg dro til Yomiuriland sammen med. Vi har ikke noen felles timer sammen, så at vi ikke kom i samme klasse vil bety at vi ikke kommer til å krysse hverandre så mye på skolen lenger, utenom da vi ellers møtes i gangen for å bytte time eller bare tilfeldigvis. Så klart det er trist, men kan ikke gjøre så mye med det. For bare håpe på at de vil finne på noe med meg i ny og ned, utenom skoletiden.

Fikk andreplass på Engelsk lyttetest. Den var faktisk veldig vanskelig, spesielt der lydfilen bare spilles av én gang, og du fortsatt sitter igjen på det forrige spørsmålet mens den nye spilles av. Allikevel hadde jeg lykken med meg, selv om jeg ikke klarte å slå Alesia med hun og hennes full score.

Når jeg skriver dette har det jo egentlig godt nokså én uke siden skolen begynte på igjen. Tenke jeg skulle deler mine tanker om den nye klassen. Skal jeg være helt ærlig så var det ingenting å bekymre seg om i det hele tatt. Heller motsatt, jeg kom faktisk til å like den nye klassen bedre enn den forrige, og jeg har jo bare vært i den nye klassen i en drøy uke. Det er kanskje fordi at alle i den nye klassen er ikke kjent med hverandre fra før av, så det er ikke dannet så mange grupper og slikt enda. Føler også på at den nye klassen er litt mer avslappet enn den forrige, siden forrige klasse var jo klasse 2-1, der de smarte elevene oppholder seg i. Nå går jeg i klasse 3-4.

Har til og med snakket litt med guttene også, som for eksempel snille Nabeken som sitter foran meg, pluss Shige som jeg kom i samme gruppe med da vi spilte badminton. En annen positiv ting er at jeg sitter bakerst i klasserommet igjen! <3 Tror jeg skal komme til å få en god tid de siste tre månedene jeg har igjen her. I japan.

Tennis treneren som kommer innom av og til ga oss dango på mandagen.

Hadde ikke skole eller klubb på Tirsdagen, som betyr at jeg har tid til å finne på noe med Hotaru. Dro han med ut på karaoke og kattekafe da han kom hjem igjen fra skolen.

Har tatt ett veldig stort valg igjen. I juli så holdes testen som jeg ville ta; JLTP (Japanese-language Proficiency test, men påmeldingen til den avsluttet torsdagen denne uken. Jeg har brukt mye tid på å tenkte over hvilket nivå jeg vil ta, siden det er 5 stykker. JLPT N5 er den enkleste, mens JLPT N1 er den vanskeligste. Mitt nivå er nok mellom JLPT N3 og N2, så læreren min fra Japansk klassen sa til meg at jeg mest sannsynlig ville bestå JLPT N3 med en ganske grei poengsum om jeg tok den. Hun sa også til meg at om jeg ville satse høyere kunne jeg prøve å ta N2, men med de prøve eksamene vi har tatt i timene så var det 50 prosent sjanse for godkjent bestått.

Etter vi vandring fram og tilbake om hvilket nivå jeg skulle velge, så endte det opp på N2. Hvorfor? jeg ville ha noe å strekke meg etter, så velger helder ett nivå høyere enn det som er trygt for meg her og nå. Ved at jeg valgte N2 istedenfor N3, vil bety at jeg MÅ gjøre en stor innsats fremover for å i det hele tatt ha en sjanse til å bestå. Bare tenk! om jeg skal være så heldig å bestå vil det gi meg muligheten til å få meg jobb her i Japan, men min grunn er heller bare det at jeg vil ha det på CVen min. Ville ikke det ha vært veldig kult å skryte om?

Neida, den største grunnen til at jeg valgte N2 er fordi jeg ikke bryr meg så mye om resultatet, men heller om selvforbedring i språket. Det kommer som en selvfølge at en forbedrer seg mer ved å satse høyt enn lavt tror jeg.

Ut med TottoChan på torsdagen for å spise soba før Hippo.

Søndagsselfie imens vi ser på Tokyo Revengers.

[timeline32]

Hyperfixerad På Yahya Hassan i 1 v

Jag har nu läst mig genom Yahya Hassans första och andra bok. Ja sluuuuuuuuuuukade båda och var fett hänförd och arg och inspirerad och äcklad samtidigt av både hans person och hans skrivande, läste den första i fragment för några år sedan men att få devour båda såhär back 2 back var något annat 

Jag har väldigt svårt för poesi generellt och känner mig sällan waowad av något män producerar i litteraturväg ! Men faaaaaaaak vad skakad jag blev av Yahyas språk, speciellt i den första boken som jag upplever som så opåverkad av den danska akademin. Jag vet att han konsumerade enormt mycket böcker innan författarskolan i Köpenhamn, och hade en standard ‘’intellektuell kille’’ lista av faves (yani Knausgård, Dostojevski etc Zzz) men den andra boken känns mycket mer raffinerad på ett sätt som inte nödvändigtvis rör mig på samma sätt. Båda böckerna är skrivna helt explosivt, provocerande oförnuftigt samtidigt som allt han menar på makes perfect sense !!!! (Ok inte allt men d som spelar roll) Hans trots, skildring av ungdomsvården, av psykiatrin och andra institutioner med vakter och deras våldsmonopol och auktoritetskink, rasismen i Danmark kritiken av imperialism kolonialism zionism som ARTON åring ! 

Han e muslim han e islamofob han e blatte han e rassig hans mamma e hans ledstjärna han e misogyn han hatar kultureliten men det är just i dens barm  han söker skydd när de som han kallat sina egna kommer efter honom m knytnävar och dödshot, han e; sellout

Och jag tkr att det är skumt att det är just det som kritiker och recensenter verkar störa sig mest på med honom, hans ambivalens/motsägelsefullhet? Är inte d en av dom realaste sakerna ngnsin med hans skrivande? Är inte alla religiösa yani intellektuella, eller bara tänkande personer i konflikt med sin tro? Är det inte ändå paradoxalt icke-ambivalent av honom att kritisera alla strukturer vare sig de verkar uppifrån eller ner??? On brand, konsekvent if u will?

Jag är absolut ingen expert på literaturens mer tekniska aspekter och misstänker att många anser att han är en mer träffsäker författare i Yahya Hassan II, vilket är en logisk slutsats med tanke på plugget + the sheer amount of livserfarenhet han får under de sex åren i mellan släppen. Ångesten av dikten ‘’skruvstäd’’ är så påtaglig att ja var tvungen att pausa mitt i läsningen för att den är en sån obvious alludering till det som till slut tar kål på honom

Mina problem med honom och hans skrivande är mycket mer kopplade till den mytomspunnen-het som bitvis OBVS försöker skapas (mansgrej tror jag, sänker overall kvalle och heartfeltness, poseig fightclub vibe), den självuppfyllande profetia som är; har du en farsa som bryter dina och dina syskons ben och stryper din mamma med en telefonsladd regelbundet = absorberandet av kvinnohat, alla racial remarks etcetc ja bara kan inte svälja d o let it pass d är weird o anledningen till att ja inte kan separera konsten från konstnären SPECIELLT när den är så färgad av ex rassighet e helt enkelt …..ja kan inte njuta? D så simpelt hur ska ja brösta  o bask i min förundran över konsten när han ska bryta hypnosen med en skum remark om somalier eller en oklar antydan till kusinincest   

Kanske märklig parallell men det är som att Kanye skulle börja skriva antisemitiska bars …. D går att lyssna på hans musik så länge hans psykosiga högertrolls commentary hålls borta från musiken, man kan blunda o iaf låtsas som att han inte är skitskum

Sen är psykos btw väldigt relevant för både dessa obnoxious män och ja kmr vara den första som bönar om folks förståelse för den kemiska obalans som driver ngn till att exempelvis joina ett Danskt folkparti som en hel palestinier etcetcetcetc 

Ja kräver inte att ngn ska rätta sig i ngt led Athena Farrokhzad-style, ja bara pratar om min personliga upplevelse av att konsumera den här typen konst som e så rååååååå ärlig och nästan alltid våldsam på olika sätt som e väldigt avtändande, hur viktigt det än är att någon som Yahya berättar sin historia den är extremt relevant och SKAKADE Danmark politiskt och kulturellt för alltid

I slutet mår han för dåligt, han är för illa däran och hade nog ärligt talat ingen chans från sekunden han föddes att bli något annat än det han blir, och det är det han gör bäst imo; utan självrättfärdigande eller en egentlig agenda att förklara hur olika liv och situationer utspelar sig är det banne mig den mest pedagogiska texten jag läst om människans förfall. Förutsättning, bakgrund, konsekvens, utfall, allting serveras på ett fat så utsökt kurerat att till och med en idiot fattar varför Danmarks politiska skick skapar extremister skapar Yahyas, osympatiska Yahyas som med hans skrivande ändå sliter ens hjärta i tusen bitar när man läser om hur han tar 50 slag av sin pappa så att hans syskon slipper (samma person som skjuter en tonåring i foten i en paranoid sväng till crazy town btw) 

Conclusion I would fight him on lots of things (most things) but I am eternally grateful for his impact on Scandinavian migration politics and its discourse, the shame he probably induces in every danish person reading and the emphasis on a Palestinian voice being catapulted into the cultural white establishment 

ååååååÅååå d kliar i mig när ja tänker på hur mkt poesi och text ute i världen som e minst lika ärlig men mer varsam :’))))))) ska ta en runda i Anais Nins dagböcker snart igen den bruden e helt störd utan o vara weird vad jag stött på hittills (min Knausgård e hon…..fuck han)

”JAG HÅLLER PÅ ATT BLI KROSSAD MELLAN TVÅ MAKTSTRUKTURER/ EN SOM VERKAR UPPIFRÅN OCH NER/ OCH EN SOM VERKAR NERIFRÅN OCH UPP/ JAG STRETAR EMOT MED ARMAR OCH BEN”

[fannynilsson]

De e få saker jag lyckas orka störa mig på nuförtiden, men när folk ska ”känslo-shamea” en tvillinggravid kvinna för att hon tycker att tvillingar kommer bli en för tung belastning för att orka med utan att veta bättre, och även känslo-shamea en för att man inte tycker det är kul med 3års perioden på sin förstfödde pga helt jävla knäckt av rövgraviditet.. då undrar jag vilken drömvärld man tror att man lever i.

Kvinnor har rätt till att tycka till om sin kropp och sitt liv, oavsett vad det gäller. Utan att nån ska döma hennes känslor bara föratt hon är kvinna och ”ska tycka om kvinnogrejer”. En kvinna är inte dömd till att älska ALLT med barn, bara för att hon är utrustad med livmoder. En kvinna tycker iaf jag är så mycket mer än så, som tex en egen speciell individ. Men biologin är som den är, vi kan inte byta. Vill man ha barn är det bara att offra sin kropp och hoppas på det bästa.

Och ibland blir det inte som tänkt. Ibland blir det kanske inga barn och ibland blir det kanske för många barn. Det är okej att bli ledsen över BÅDA. Och det är lika okej att komma över det i sin egen takt också.

Jag grinar fortfarande på kvällar över att jag kommer bli 3barnsmor. Jag skäms inte över att säga det o jag utmanar vilken jävel somhelst att komma o yttra sig när de hamnar i exakt samma skor som jag står i. (Alltså en människa som redan känner att hen har mening med livet och fullt med ambitioner utan att behöva barn för att må bra o fylla sin vardag med)

Att ens behöva säga att man älskar sitt barn är ett jävla mysterium. Funderar då mer över alla som BARA lägger ut bilder på sina barn och gång på gång ska berätta för omvärlden hur fantastiskt dom är och hur mycket man älskar sina barn. Vem fan tror nåt annat? Människan som art är programmerad att tycka det? En kvinna FÅR ha andra intressen än sina barn utan att vara en dålig mamma? En kvinna FÅR fortfarande vara en egen individ fast hon har skapat ett nytt liv.

Jag tvivlar inte på att jag kommer axla 3barnsmor lika bra som jag axlar 1barnsmor i dagsläget. Jag tycker även att jag ger mitt nuvarande barn ett drömliv, ett liv jag själv skulle velat ha som barn. Ett liv mer berikat än måånga skärmberoende bortskämda sönderdaltade ungar där ute. Men är jag less EN dag efter rätt så godkända motgångar kan jag tycka, då ska andra mammor tycka att jag är ful i mun och otacksam.

A vetuvad. Ibland är jag ful i mun, ibland höjer jag rösten mot mitt barn. Ibland flyr jag ut till stallet för att slippa bli klängd på. Jag tar ansvar för att ta hand om migsjälv och sätta stopp så jag sedan kan ta hand om min familj igen. Och att ta hand om sigsjälv som mamma är nästan skamligt också. Man ska helst lida och se förjävlig ut, klippa kort hår ha pösiga kläder o va lite överviktig. Då är man en BRA mamma. Och vet ni vad. Det är OCKSÅ okej. Lika okej som att ta egentid varje dag till att träna upp sin kropp igen, ha egna intressen och träffa vänner utan att ha med barnet.

Jag skulle säga att familjen jag skapat har ett sånt fantastiskt samarbete, harmoni och ömsesidig respekt. Man kan absolut skämmas för sitt barn ibland men Lukas är jag (om jag jämför) otroligt stolt över hur modig, givmild och klok han blivit. Jag är stolt för att det har kommit sig av enormt slit, upprepning och tålamod som inte alltid funnits. Men man har gjort det, för att han inte ska skrika bland folk, slå eller bita andra, våga träffa nytt folk, äta det som bjuds och tacka för maten, säga förlåt när det blir fel och ge bort sin bästa leksak en stund till nån som vill leka med den. Man har lixom igen att vara sträng men rättvis.

Och det är det som gör mig rädd, att kvaliteten på närvaro, tålamod och tid till att lära viktiga läxor kommer bli sämre med två individer till på nacken. Det är alltså inte en fråga om huruvida man kommer älska sina barn MINDRE för att man har ”för många” barn att älska.

Utan om jag verkligen kommer räcka till till den kvaliteten jag VILL ge mina barn.

Därför mina kära läsare skriver jag frispråkigt om helvettesgraviditeter, sorgen över ”för många barn” och dagar jag aldrig mer vill se ett barn. Och jag kommer inte hålla igen språket framöver heller för att vissa väljer att tolka mina dåliga dagar som att man är en dålig människa. Känner man mig på riktigt förstår man också vad jag menar, mina värderingar och vad jag går för. Jag kommer inte lägga mig ner o knarka bort mitt liv för att jag fick ett barn mer än planerat. Jag kommer bara grina av utmattning på nätterna när ingen ser, och sedan stiga upp lite starkare nästa dag, redo för att älska domhär skitjobbiga skapelserna som kommer ur min kropp 🤱

🌮

Hej

[crawloutsidemyselftosing]

"Lilla grusvägen vid Río Genil" by Linus Hasselberg Swedish to English Translation

Officially my new favorite song to translate! Super fun and poetic :)

Follow me on lyricstranslate! (Följa mig på lyricstranslate)

Find 'The Little Dirt Road by Rio Genil' on lyricstranslate (Hitta 'Lilla grusvägen vid Río Genil' på lyricstranslate)

If you find an error in my translation please let me know! (Snälla hör av dig om hittar du ett misstag på min översättning.)

Texterna är nedan! (Lyrics below!)

På svenska:

En, två, tre, fyr

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Om älskaren du älskar, men som har annat för sig Jag vill berätta om den överkörda katten jag såg på gatan Hur ögonen låg utanför huvet, mamman jamade "hjälp honom, snälla" Om stora oväder, kokainstinna ögon Om våldet i oss alla, om att skynda utan att ha bråttom Jag vill berätta allt om ingenting och ännu mer om allt Jag vill berätta att det här är mitt hem nu

Jag vill berätta att jag är självsäker när jag ligger med andra Att jag alltid haft lätt att ge kärlek, att vi är sanningen i varandra Jag vill berätta att jag är stolt över dig, jag läste GP häromdagen "En stjärna har fötts", skrev de, jag ber för att det stiger dig åt huvet Jag vill berätta att du ska bli mamma och jag är pappa Även fast det är otroligt att pappan vet det före mamman Jag vill berätta att inte ens i mina vildaste av drömmar Trodde jag att jag det skulle bli som det blev men nu blev det så

Jag vill berätta om mig själv, men ändå inte, du vet hur jag är Om min nya polska bilderbok, om hur ofta jag gör fel Jag vill berätta att jag köpt mina två första krukväxter Carlos och Marco, jag glömde vattna dem, nu är de döda Jag vill berätta att jag har en älskarinna, gröna ögon, bor vid torget Vi behandlar varandra bra men jag känner mig ofta sorgsen Jag vet att jag måste sluta jämföra, det är så orättvist mot dem Men mot dig springer mina älskarinnor ett evighetsmaraton, kom igen

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Hur den kan ta mig till paradiset bara jag säger till Vill berätta om maffiakrogen på Calle Elvira som jag älskar Skulle kunna sitta här för evigt, om du var här, du skulle fatta Jag vill berätta att jag såg en norsk tv-serie som hette Skam Att livet är lättare nu, att jag är glad att jag inte är 17 Att jag är räddare för döden, men också mer uttråkad Att jag läste Räddaren i nöden, jag kommer inte läsa den igen Jag vill berätta att det är sexton dagar kvar till ett jubileum Jag vill berätta att om sexton dagar har vi vart tillsammans i sju år Jag vet inte om sista tiden räknas, kanske, kanske inte

Jag vill berätta…

Jag vill berätta att jag fått fler åsikter, men färre ideal Att jag jag tror på något gott men inte på moral Att jag vill bli författare, författare! Det smärtar i hela kroppen att jag visste det som liten Men nånstans tappade jag bort det Jag är jag när jag skriver, men någon annan varje natt Jag är flexibel in absurdum, sju personligheter utan att fatta det Vill berätta något större, hur jag har kärleken på tungan Vill höra dig berätta att en dag blir allt annorlunda Jag vill berätta om Interstellar, du måste se den, jag blev helt tagen Vill berätta att jag helt slutat bryta mot lagen Jag vill berätta, men det räcker inte, jag vill gestalta med hela famnen Vill berätta att pojken du blev kär i just fyllde 25 år i Spanien, kom igen

Jag vill berätta om en lila grusväg nere vid Río Genil Hur jag och Carmen fann svaren med vattnet upp till knäna Hur jag kämpar varannan dag för att hålla borta gråten När jag tänker på min pappa Det finns en sorg bland mina bröder, kanske bara jag som ser den De vill berätta för mig att de inte håller med mig, att jag är galen Att allt nog är bra, att jag överdriver Jag vill berätta för dem att det är vi som skjuter upp livet Jag ser dig överallt, i alla böcker jag orkar läsa Trots vintern har din näsa en sommarkoloni av fräknar Du finns i spriten, lyckan, ruset, varje gång jag drömmer Jag saknar dig så jag går sönder

In English:

One, two, three, four

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil* About the love you love, but that has more pressing concerns I want to tell you about the run-over cat I saw on the street How the eyes were outside its head, its mom mewling “Help him, please” About great storms, cocaine-fueled eyes About the violence in us all, about speeding without the need to hurry I want to tell you all about nothing and even more about it all I want to tell you that this is my home now

I want to tell you that I am confident when I sleep with others That I’ve always found it easy to love, that we are the truth in each other I want to tell you that I am proud of you, I read GP the other day* “A star has been born,” they wrote, I pray that it gets to your head I want to tell you that you will be a mother and I a father Even though it’s incredible that the father knows before the mother I want to tell you that not once in my wildest dreams Did I think that it would happen like this but it did

I want to tell you about myself, but also I don’t, you know how I am Of my new Polish picture book, about how often I fuck up I want to tell you that I bought my first two house plants Carlos and Marco, I forgot to water them, now they’re dead I want to tell you that I have a lover, green eyes, lives by the square We treat each other well but I’m still sad so often I know that I need to stop comparing, it is so unfair to them But my lover runs against you in an eternal marathon, come on

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil How it can take me to paradise if I just ask it to About the restaurant I love that’s a mafia front on Calle Elvira I could sit here forever, if you were here, you’d get it I want to tell you that I saw a Norwegian tv-show called SKAM* That life is easier now, that I’m glad that I’m not 17 That I’m scared of death, but more so I’m bored That I read Catcher in the Rye, I’m going to read it again I want to tell you that there are 16 days until my anniversary I want to tell you that in 16 days we'd've been together seven years I don’t know if last time counted, maybe, maybe not

I want to tell you (roaring)

I want to tell you that I got more opinions, but fewer ideals That I think I believe in something good but immoral That I want to be a writer, a writer! There is pain in my whole body that I knew when I was young But somewhere along the way, I lost it I am me when I write, But someone else every night I am flexible in absurdity, seven personalities without understanding it Want to tell you something big, how I have love on my tongue Want to hear you tell me that a day makes everything different I want to tell you about Interstellar, you need to see it, I was stunned Want to tell you that I’ve stopped breaking the law I want to tell you but It isn’t true, I want to gesture with my whole arms I want to tell you that the boy you fell in love with just turned 25 in Spain, come on

I want to tell you about a little dirt road down by Rio Genil How Carmen and I found the answers in the water up to our knees How I fight every other day to hold back the tears When I think about my dad There is a sorrow among my brothers, maybe only I see it They want to tell me that they don’t agree with me, that I’m crazy That everything is fine, that I’m exaggerating I want to tell them that it is us that pushed back life I see you everywhere, In all the books I bear to read Despite winter, your nose is speckled in summer camp freckles I see you in booze, luck, bliss, every time I dream I miss you so much that I’m falling apart

[whitewaterpaper]

Hocus Pocus (1993)

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses tillsammans med @kulturdasset som förprepp till Hocus Pocus 2.

KONCEPT: Nyinflyttade Max har svårt att finna sig till rätta med sitt nya liv, och framför allt Halloween, i Salem. Han följer dock, under protest, med sin syster Dani på en ”bus eller godis”-tur i kvarteret. Snart har de hamnat i häxlegenderna Sandersons stuga där enl myten en oskuld skall väcka dem till liv…

FÖRVÄNTNINGAR: Mitt personliga Halloween-firande begränsas normalt till att se om den här filmen i slutet av oktober. I år toppas firandet med att se den nysläppta uppföljaren.

TOPP: Filmens absolut roligaste scen är när systrarna kliver ur ugnen och Winnie upprepar den inspelade rösten både på engelska och spanska.

FLOPP: Max och Danis föräldrar har en liten lustig inställning till föräldraskap egentligen. De vet att Max har svårt att finna sig till rätta och de kör på med: ”synd att du inte trivs, men du får sitta barnvakt åt din syster under Halloween så vi kan partaya i fred”. Hade de tänkt att den detaljen skulle hjälpa liksom?

KONSTATERANDE: En film som kanske floppade när det begav sig med byggt upp en stadig kultstatus med åren. Kanske för dess gedigna produktionsvärden och för att den verkligen tåls att ses om och om igen? Speciellt sedan Halloween som fenomen växt i status med åren och spridit sig utanför Usa? Den här har en perfekt mix av humor, äventyr och att växa med uppgiften – en familjefilm av klassiskt snitt innan de utvecklades till glorifierade barnfilmer.

PS: Den här filmen har antagligen begåvats med vad som måste vara 1993 års bästa cgi. Katten Binx håller för att synas i sömmarna fortfarande.

[weirdthoughtsandideas]

Dömer dig efter din favorit Astrid Lindgren saga

Obs: Ta inte detta för seriöst. Jag känner inte dig och detta är bara på skämt.

Pippi Långstrump - Du är en basic bitch som väljer det mest populära alternativet

Emil i Lönneberga - Du gillar baskerkepsar och blev inspirerad att börja tälja efter du hörde om Emil första gången. Också, du aspirerar till att bo på landet och ha en snickerboa.

Saltkråkan - Du gillar "vardagsrealism". Också, du vill absolut, om du inte redan har/gör det, bo i en stuga vid havet.

Karlsson på taket - Du är en dryg jävel som tror du vet bättre än alla andra, sorry not sorry

Madicken - Du ville leva och vara som Madicken, ellerhur? Om du hade syskon lekte ni definitivt att ni var Madicken och Lisabet. Plus att du också ville typ prova att hoppa ner från taket med ett paraply... Också du kanske eller kanske inte hade en grej för Abbe... ;)

Barnen i Bullerbyn - TASTE först och främst. Du gillade den idylliska barndomen som de verkade ha och önskade du kunde växa upp så med. Skulle inte förvåna mig om du lekte samma lekar som de gjorde. Om du bodde på landet låtsades du definitivt att du var dem, och bodde du i stan så påmindes du om Bullerbyn varje gång du såg så mycket som en hage.

Rasmus på luffen - Du romantiserade att rymma hemifrån mycket känner jag, kanske rent utav lekte att du bodde på barnhem och flydde för att bli luffare

Bröderna Lejonhjärta - Du gillar rollspel nu, va? /hj Men annars så kanske du i allmänt är ett fantasy fan. Och gillar historier om bröder.

Ronja Rövardotter - Du gillade idéen att få springa runt i en skog, leva rövare och att leva i en borg på medeltiden i allmänhet. Du har byggt så många kojor i skogen som du ska "bo" i, att det inte går att räkna.

Mio min Mio - DU GILLAR ROLLSPEL NU VA Okej nej men... du gillar fantasy absolut, men du gillar också historier med "den utvalde" som ska rädda dagen. Idk helt ärligt har jag inte mycket idéer för Mio min Mio

Nils Karlsson Pyssling - Du gillade idéen att vara liten som en pyssling och kunna bada i en kaffekopp och kunna interagera med objekt på ett annat sätt än när du är normalstor. Det ser ju så mysigt ut!

Allrakäraste syster - Låt mig gissa, du hade låtsaskompisar som barn. Också, du gillade eskapismen i det hela, en tjej som flyr från sitt vanliga liv ner till en magisk plats.

Kalle Blomkvist - Du lekte röda-vita rosen jättemycket som liten. Också, du gillar deckare väldigt mycket i allmänhet.

Lotta på Bråkmakargatan - Du är yngsta barnet och du behövde en rollfigur som kunde relatera till dina yngsta barn-struggles.

Kajsa Kavat- Du kanske bara gillar i allmänhet historier som små barn som hjälper gamla ig (förlåt jag själv har verkligen lite koll på Kajsa Kavat)

Någon av Astrid Lindgrens många noveller (obs jag vet att vissa av dessa tekniskt sätt är noveller redan men shh) - Du gillar det underskattade, det som inte folk snackar om lika mycket. Du går säkert runt och bara "Men har ni hört om DENNA då, den vet inte många om faktiskt!"

Någon berättelse som jag har glömt - Förlåt. Den här tanten har typ 100 böcker. Mitt dömande av dig som är i denna kategori är att att du är "MEN HALLÅ!!!! DU GLÖMDE FAKTISKT DENNA! VART ÄR DENNA?!??!"

Också, jag kom verkligen inte på något för Peter och Petra för det skulle typ vara samma förklaring som varför du gillar Nils Karlsson Pyssling. Sen var det några jag inte glömde, jag bara kom verkligen inte på något alls, som Gullpian och Märit exempelvis.

Iallafall... det här var typ svårare än vad jag trodde, speciellt då jag vet mindre om vissa än om andra, så ta inte detta för seriöst. Och håller ni verkligen inte med mig så ja, gör er egen lol.

[gubbanarkist]

Det är verkligen intressant att singularis-Ni håller på att återinföras i svenskan lite långsamt, men lite konstigt, eftersom att det används som en hövlighetsmarkör, vilket det ju inte var när det begav sig. Det var formellt, ja, men användes av den högre stående i interaktionen, medan den lägre skulle använda titeln - 'Doktor', 'Magister', Fabrikör', 'Direktör' och så vidare. Det är därför vi har en del fossilisersde passivformer i svenskan som används av ex. servitörer ("önskas det något att dricka", ex) - för att om man tilltalar någon direkt så behövs ju en titel man inte har tillgång till.

Jag stör mig inte av att en hövlighetsmarkör finns i språket, och inte heller över att använda ett annat språk med äldre (det kan också vara att Gäliskans evinnerliga Niande av alla som inte är ens släkt har färgat av sig på mitt eget språkbruk) - jag har alltså inget problem alls med att använda Du för mina generationskamrater och Ni för de äldre, om vi nu skulle komma fram till att det är det vi ska göra - men att återinföra ett sådant titulerande som det var innan Du-reformen vore verkligen ett bakslag, både för vår redan styltade förmåga att tala med främlingar och för språkets begriplighet, för att inte tala om den underdånighet inför överheten som sådana regler universaliserar genom språket.

[captainmera]

2022-08-08

To my nieces and nephew. I love you.

If by some off-chance my nieces & nephew(s) are reading this in the future...

ON WEBTOONS

Medelande till min systerson och systerdöttrar här nedan:

Hej! Jag hoppas ni mår bra. Om ni är här för att jag inte finns mer (av någon anledning), så vill jag bara att ni ska veta att ni gjorde mitt liv till en skatt. När ni kom till, så förstod jag att jag verkligen ville att världen skulle bli magisk för er och andra barn (och vuxna människor). Det är inte så lätt, alltid, att bli äldre. Ibland kan det kännas som om livet bara går ut på att jobba, bli gammal och sen dö. Men så är det inte, jag lovar. Oavsett anledning till att jag inte är där mer; jag lovar och svär vid allt som glittrar och allt som skrattar - livet går inte ut på en ända sak för evigt och sen tar det slut. Oavsett vart du befinner dig i livet, så lovar jag att det inte är allt som finns. Någonstans innom dig klappar ett hemligt hjärta. En viskande dröm som du viftat bort alltför länge, för att du kanske trott att allt måste vara väldigt allvarligt och det finns verken tid eller plats för små eller stora drömmar. Men nu måste du lyssna på den viskningen. Du måste våga. Det kommer inte lösa sig direkt, kanske. Men liksåväl som du kan kämpa på en plats du avskyr, kan du kämpa på en plats du älskar. Men bara drömmar ger dig frukt till lyckans safter.

Ta hand om era mammor! De älskade er så mycket längre innan ni ens var födda. Och hälsa på mormor och morfar ofta! De älskar er och vill gärna träffa er mer.

Pussa på alla från mig.

Man kan inte alltid se magi. Men den är där med dig.

[cleofritiofsson]

Vi skulle skapa ett monogram med ens initialer i en 5x5 cm ruta. Mina initialer är C.F och jag ville få fram tydliga saker som visar vem jag är när man skulle kolla på monogrammet.

Först så skulle jag komma på idén. Först hade jag idén om att bokstaven C tillsamman med F skulle bilda någon slags halvmåne, men ju längre jag kollade så insåg jag att bokstaven F såg mer ut som ett E och jag skissade vidare. Jag testade att måla bokstäverna bort från varandra, men den idén sa mig ingenting och tyckte inte att den visade hur jag var som person. Jag testade sedan hur namnen representerar olika saker. Jag, Cleo, är en aggressiv men väldigt omtänksam och snäll person som jag uppfann som rund, vilket jag ville visa med ett väldigt runt C. F är för Fritiofsson, en familj som under åren har stått stadigt och inte skakats och som är kortfattad och även där aggressiv, men på ett annat sätt. Jag fick då idén som blev den jag körde på: Ett C med en hjärta för att symbolisera mig som en kärleksfull person, och F för att visa familjens bestämdhet och styrka.

Efter att jag var färdig med det steget så var det dags att skära med skärjärn, vilket var svårare en vad jag trodde eftersom det tog emot med texturen av linoliumplattan. När jag sedan skulle börja med färgen så insåg jag att jag behövde skära lite djupare i båda boksäverna då man inte såg någonting genom det bruna. På det tredje försöket lyckades bokstäverna visas ordentligt, och det tredje försöket blev även en av de bästa försöken. Det ända som jag inte var helt nöjd med var färgen. Jag gillade färgen för den gav illusionen om att vara grounded, att vara i nuet, och jag blev även nöjd med hur den hade mycket textur. Däremot så ville jag testa med röd för att visa min passion och aggression, två stora delar av min personlighet. Andra försöket var mitt bästa men trots det så var det den bruna som jag valde att sätta upp.

Jag tyckte att det blev väldigt bra. Det svåraste var definitivt att skära ut, men det var kul att få designa ens initialer på ett mer roligt sett. Jag blev väldigt nöjd över idén och var även nöjd med mitt utförande. Det ända är att jag kanske ville göra hjärtat lite tydligare så det är nog det jag skulle förbättra tills nästa gång.