Sommarnattens Leende (Smiles of a Summer Night) (1955)
The upper classes of Sweden love, hate, and cheat on each other, then get mad at each other for it.
There’s a fair amount of parody when representing the rich people, in paricular how hipocritical their codes of honour are and how fickle their feelings can become. The women are often blamed for the actions of the men so it’s satisfying when some decide to start plotting and manipulating the male characters.
As is often the case with straight romance movies, it’s a little exhausting to see them pretend to love one another when their attention can be distracted as soon as another person of the opposite sex enters the room. The ending is also presented as happy even, since it’s a comedy, even when it’s unhealthy in basically every respect.
A few other parts of the comedy land well enough, like the passive aggressive dinner and the older woman giving out overtly terrible life advice. There’s a little suspense thrown in due to the guarded displays of anger and russian roulette is a naturally suspenseful game even with there being an obvious twist for the purposes of the genre.
Very little is said about one of the men eloping with his own step-mother, especially strange since whe basically aggrees in her sleep and he had been giving speeches about virtue the entire movie. None of the couples before or after can really be called a love story, it’s closer to speed dating where everyone just moves one partner over.
3/10 -This one’s bad but it’s got some good in it, just there-
0 notes
what movie is this from: "I'm tired of people."
"Sommarnattens leende" - Ingmar Bergman (1955) :)
4 notes
·
View notes
Sommarnattens heta värme hade letat sig in i den mörka lokalen. Cami brydde sig inte. Senaste timmen hade hon rört sig till den dunkande musiken, mitt i smeten där hon och Lola hade tryckt sig in och claimat en minimal yta som deras. Basen hade blivit hennes guide, och i det flimrande ljuset och kvällens uppsluppna stämning svängde hon med höfterna och dansade så att håret yrde. Den djupröda silkesklänning smet om hennes kropp, accentuerade den på precis rätt ställen utan att hämma henne i rörelserna. Det var länge sen hon släppt lös så här, men fan vad det var underbart. Lola lyckades alltid dra ur det värsta ur henne, men på det allra bästa av sätt. Tyngden av omvärlden liksom föll av. För varje drink och varje skratt som kom från de persikomålade läpparna framför henne luckrades hon upp och blommade ut. De hasselnötsfärgade ögonen fylldes med ett glittrande bus som stegrade i takt med att människorna runt omkring henne blev allt onyktrare.
De senaste minuterna hade dock den fria känslan dämpats och den slingrande paniken hade börjat leta sig in i hennes bröst för att ta dess plats. Nu och då råkade hon stöta ihop med någon av de andra, svettiga, varma axlar och händer och lår som fick henne att rynka på näsan i avsmak. Hon var för nykter för det här. Nykter var nog ett starkt ord för att beskriva hennes tillstånd. Allt kändes lättare, stegen i de svarta stövlarna hade aldrig flödat bättre till någon rytm någonsin och världen var lite sådär suddig i kanterna, men hon var absolut för nykter för att stå ihopklämd mellan tio svettiga snubbar som juckade i otakt. Riktigt så illa var det väl inte, men hon var full och behövde ta ett andetag av något som inte var sjutton olika svettdofter blandat med en uppsjö av parfymer.
“Kom, jag måste ha något att dricka!” Hon lutade sig fram för att säga orden tätt intill Lolas öra. Musiken var alldeles för hög för att hon skulle höra annars. Hennes vän nickade så det för kvällen lockade håret dansade runt henne, och hand i hand påbörjade de det svåra uppdraget att ta sig ut från dansgolvet.
Efter tio minuters envist stångande lämnade de äntligen golvet bakom sig. Cami fann sig själv släppa ut en lättnadens suck när hon äntligen kunde gå två steg utan att behöva pressa sig förbi någon annan som bara störde sig på att hon avbröt deras dans.
“Där! Jag ser dem andra, kom!” Lola drog med sig henne vidare bort mot resten av deras grupp. Jay stod borta vid baren med armen om Ana, hans blonda rufsiga hår som en flagga för att leda dem rätt. Bredvid dem stod även de andra tre; Warren, Mark och Helena. Lola pep iväg före henne, ivrig att få prata med Mark om Cami fick gissa, och hon tog sig långsamt fram efter henne. Området vid baren var nästan lika smockat som dansgolvet, och då någon krockade in i henne bakifrån vände hon ilsket runt, fullt förberedd på att snäsa av personen som så ohyfsat nästan fått henne att snubbla. Då ögonen landade på mannen framför henne fastnade avhyvlingen plötsligt i halsen. Pupillerna vidgades medan hon skannade mannen från topp till tå. Hello there, handsome.
Innan hon visste ordet av prydde ett retsamt leende de rödmålade läpparna. Hennes ena hand for upp för att rätta till de vilda danslockarna medan hon mötte hans mörka ögon med lätt höjda ögonbryn och något hungrigt i blicken.
“Är det så man behandlar kvinnor nu för tiden? Huh. Jag har visst inte varit ute på ett tag.” Hon tog ett steg närmare, våghalsig tack vare alkoholen som simmade i hennes ådror. “Vad har du så bråttom till om man får fråga?”
0 notes
Sommarnattens leende (1955)
0 notes
Sommarnattens leende (1955), Ingmar Bergman
0 notes
Sommarnattens Leende (Smiles of a Summer Night) | Ingmar Bergman | 1955
Naima Wifstrand, Eva Dahlbeck
2K notes
·
View notes
“I'd prostitute my talents if it would further my cause, steal if there was no way out, killing my friends or anyone else if it would help my art.”
Ingmar Bergman (pictured during the making of Smiles of a Summer Night)
35 notes
·
View notes