#stillhet

[forislynx]

När allting rör sig på samma sätt, uppfattar vi ingen rörelse alls. Vi befinner oss liksom ombord på ett fartyg. När alla lever ett utsvävande liv, ter det sig som om ingen gjorde det. Genom att en stannar, ser man att de andra rör sig. Han blir den fasta punkten.

Blaise Pascal, Tankar

[ask-instigator-attorney]

[New Thread!]

*He scowled, blocking his face with the mirror again, reflecting Archibald.*

Bah! Do whatever you want! You will always be beneath me.

*It was more like he had to reassure himself of that fact, rather than a genuine insult.*

Do you even get your clients free? You must be poor poor defense. Bad attitude.

— @official-prosecutor-kupidon

He is a GOOD LAWYER!

Ariana-

DONT YOU DARE INSULT MY FATHER LIKE THAT!

HES THE BEST DEFENSE IN THE COUNTRY!

Ariana, please-

A GOOD LAWYER LOSES CASES FROM TIME TO TIME BECAUSE A GOOD LAWYER DOES LET A GUILTY PERSON GO FREE!

Ariana! Stillhet!

[nofatclips]

RIP Helge Tømmervåg

Continuous mix of Offline by Mind over MIDI

Avkobling

Stillhet

Pause

Sinnsro

Refleksjon

Resonans

Stillstand

Hvile

Varsom

Taushet

Nærhet

[headlineawards]

2023 Headline Award Winner Giles Fanfic

Fanfiction Awards Giles

Watcher Watchers Award  [Best Gen Fic]

​Winner - humble abode by ifonlyiwaswittier “There is a wealth of fanfiction that delves into the dynamic of Giles and Buffy's relationship in later seasons, but it's rare that a writer tackles their season 1 relationship. This fic does exactly that, and it is an absolute gem. Giles is flabbergasted by how to handle the teenage charge that has been dropped into his life, and Buffy for her part also seems unsure how to interact with this not-quite-father-figure who has been saddled with the responsibility of training her. The resulting study of both characters is beyond endearing. It speaks to the "accidental child acquisition" trope that so many fanfiction readers adore while executing the idea in a fresh and delightful way.”

​Runner-up - How Wars Are Won by TheScholarlyStrumpet

“Canon doesn't do season 7 Giles any favors, especially with his choice to betray Spike. This story gives us deep and believable insight into his state of mind during that infamous scene and allows us to see that he was truly doing what he thought was best for Buffy. The relationship between Slayer and Watcher that has grown tense over the years is expertly represented here in a way that makes the reader's heart ache for both of them and the circumstances that have brought them here.” Twosome of Cuteness Award  [Best Romance]

​Winner - Connected by RoselynnThornwood

“In the aftermath of Eyghon, we start with Giles’ heartbroken and contemplating the rift in his and Jenny's relationship. When they end up in the same place at the same time, we get to witness their reconciliation as Jenny teaches Giles how everything is connected through magic. Beautifully written, you can feel the desire that Jenny and Giles have for each other despite all that they've recently been through.”

Runner-up - (What’s a little pain) between friends by Melacka

“It’s fun to see these two oddly comfortable with each other in a morning-after scenario, considering their past. Ethan steps into an unusually domestic role to make them breakfast and it’s lovely seeing Giles let his guard down to enjoy the situation for what it is. Ethan has several charming, smarmy lines in this that won us over. The story has a healthy serving of flirtation and teasing between the two and we loved seeing the softer side of Giles and Ethan combined with the edginess from their canon relationship.” Good Squirm Award  [Best Smut]

Winner - biological necessity by The_Eclectic_Bookworm

“A wonderfully written piece, watching Giles fall apart as he tries to fight the demon venom and the desires it caused. The tension builds until it erupts into a purely raw moment between Giles and Jenny as they figure out that they both have feelings for each other even without the influence of the venom.”

Runner-up - La Petite Mort by Ilovehowyouletmefall “A rollercoaster of a story, starting with Jenny and Giles fighting for their lives with Angel, neither willing to leave without the other. The adrenaline culminates in a truly intimate moment, reminding themselves that they are alive and they are together. You can feel both their tension and their relief as they recover from their nightmarish night.”

Dark Age Award  [Best Dark]

Winner - Nattens Stillhet by Nooty

“The language in this story definitely evokes the spiraling, inescapable feeling of deep depression and obsessive regret. We see the typically logical, practical Giles who only cares about the needs of others irrevocably cracking and falling away in his weakest moments, leaving a bitter, broken man at the end of his rope. When Giles loses control alone, harming himself and desperate for his life to be over (if it can’t be different) in a way we rarely if ever see in the show, it’s devastating to read and will stick with the reader for a long time.”

Runner-up - Gone by Witchee_writer

“It’s wistful and tragic seeing Ethan magically projecting himself and Rupert into the space they once shared together to see him one last time. The decades of problems between them are put aside for Ethan’s dying moments, where almost no one will know his heroic last acts. The author ensured we can feel the love Ethan has for Rupert under the antagonism he’s always displayed. Afterward, we see Giles’ love in return as he goes through denial and carries on as normal through his shock and grief, which felt true to how the character would act, putting aside his own feelings to focus on Buffy and the mission. This story functions well as part of the comics-universe canon or can be read as a post-show standalone.”

The You Were the One I Loved Award (Fan Favorite Giles Story)

Winner - What You Make by The_Eclectic_Bookworm 

Runner-up - Going to Bed by The_Eclectic_Bookworm

Thank the to thenewbuzzwuzz for making our award banners!

[bees-n-bones]

innviingen av gävlebukken er alltid av tvilsom kvalitet, men ingenting vil være like morsomt som å høre konfransieren spørre om applaus etterfulgt av stillhet fordi det ikke er en eneste mikrofon som plukker opp publikum

[iamsaramodig]

Resa baklänges

Överraskad av stillhet på tågresa.

Jag fick en plats med ryggen i tågets färdriktning. En fönsterplats. Blicken vilar i det som är där ute. Som rör sig bakåt. Som vi som reser lägger bakom oss. Meter för meter, mil efter mil. Rälen och banvallens makadamtäcke på parallellspåret susar förbi så snabbt att de bara blir bruna linjer på rosagrå massa. Slyet och småträden i kanten hastar vidare, fullt urskiljningsbara. Åkrarna,…

[poetikken]

INN:

The annual migration of clouds (Premee Mohamed)

Dark stars (antologi, new tales of darkest horror)

"Moon of the crusted snow" (Waubgeshig Rice)

-

Jeg leser veldig mye horror uten at det er det jeg skriver. Det er mest en konstant MULIGHET i alt jeg beskriver, litt sånn som at jeg så lenge jeg kan huske alltid har tenkt "hva om alt er borte, hvitt, verden ikke har loadet" når jeg åpner en dør. Det er en slags narrative disorder (begrep hentet fra Malka Olders 'Infomocracy') - jeg var tidlig så kjent med fortellerteknikk og metafortelling at hjernen min bare...lærte at virkeligheten godt kan vise seg å være en metavirkelighet og noen kan bryte den fjerde veggen eller spole eller modde noe når som helst.

Jeg ønsker meg flow og ro og hodet vil bare ha jernmangel-tåke. Snart henter jeg to brett med halvlitersbokser energidrikk på posten.

Fant skriveoppgave-podcasten til de som lagde Welcome to Night Vale og tror den kan bli nyttig. Siden den er noen år gammel allerede antar jeg selvsagt at alle andre allerede visste om den. Neste helg, neste helg er det studiesamling og en NY KATT flytter inn hos oss og det er mange følelser jeg ikke har tilstrekkelig blodprosent til å uttrykke (fraværende tegnsetting pga fraværende tonefall) (klam stillhet)

[nemusnail]

Kvelder

Alle sammens samme kveld som jeg strekker

og innser ikke at det er en til kveld jeg ikke roper etter de jeg står med ryggen til

står de med ryggen til meg eller stirrer de, puster i nakken min uten at jeg merker det

(men merker jeg det? for jeg er så engstelig)

Skulle de kunne ringe meg? Eller skal vi være stille, engste hverandre i stillhet.

hver kveld

[trykkeriet]

Magisk Vannlilje by www.tonnyfroyen.com

Utforsk en abstrakt akvarell av en rolig dam med en blomstrende rosa vannlilje omgitt av grønne liljeblader. Myke regndråper lager ringer på vannoverflaten, noe som tilfører en følelse av ro og stillhet. Bakgrunnen har myk belysning og refleksjoner, som skaper en drømmende og magisk atmosfære.

#vannlilje #abstrakt #akvarell #kunst #ro #drømmende #refleksjoner #regndråper #vann #magi #stillhet #liljeblader #rosa #grønn #belysning #natur #tonnyfroyen #mobiltoner #trykkeriet #roseby #rbnett

www.mobiltoner.com @tonny.froyen @mobiltoner.com_hits @musica_clasica_pop_y_rock @trykkeriet_vart @klassische_hits_chansons_popul

[malixse]

Söndags-kvällens Frid

Ja, då är det söndagskväll och jag sitter ute med datorn i knät. Lite skugga av moln på himlen just nu. Den där jobbiga värmen är nu behagligt sval och min själ mår bra av att bara vara. Vara här just i denna stunden. Låta tankarna bli tänkta i stillhet och tystnad. Minnen från Helgens Jobb Helgjobbet är ett minne redan nu. Två riktigt härliga pass på jobbet har det varit. Två pass där jag…

[forislynx]

I kväll, för ett kort ögonblick, fick allting ro inombords.

Sylvia Plath, Dagböcker och anteckningar 1950-1962

[perabl]

Midsommar 2024 - femtio år senare ...

Midsommar i all stillhet, i lugn och ro hemma tillsammans med kärleken! Det är det som passar bäst idag. För femtio år sen såg det helt annorlunda ut. Vilt festande som för min del till midsommar sjöng på sista versen. Överdrivet mycket alkohol, slocknad på en gräsmatta och dyr taxiresa tillbaka till stan. I takt med att nykterheten började återinträda i tillvaron blev det en promenad till…

[mimmiroxie]

Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Klagovisorna 3:25‭-‬26 B2000

[headlineawards]

The 2023 Headline Awards Winners are...

Happy Birthday, Tony!!!

The 2023 Headline Awards Winners

Video Awards Another Hero Award  [Best Video] Winner - Rupert Giles | BTVS | Line of Sight by Jessica Wilson Runner-up - i can feel it | giles & jenny by hello serendipity Under Our Skin Award  [Fan Favorite Video] Winner - Rupert Giles | BTVS | Line of Sight by Jessica Wilson Runner-up - Giles Out of Context by TheScholarlyStrumpet

Art Awards Owning My Mistakes Award  [Best Artwork] Winner - Grave Giles by Poisonouschicken Runner-up - Giles in a library by flummoxedart Angels in Many Guises Award [Fan Favorite Artwork] Winner - Giles in a library by flummoxedart Runner-up - Ripper from Chaos Bleeds by monsoonhazard

Fanfiction Awards Giles Watcher Watchers Award  [Best Gen Fic] Winner - humble abode by ifonlyiwaswittier Runner-up - How Wars Are Won by TheScholarlyStrumpet Twosome of Cuteness Award  [Best Romance] Winner - Connected by RoselynnThornwood Runner-up - (What’s a little pain) between friends by Melacka Good Squirm Award  [Best Smut] Winner - biological necessity by The_Eclectic_Bookworm Runner-up - La Petite Mort by Ilovehowyouletmefall Dark Age Award  [Best Dark] Winner - Nattens Stillhet by Nooty Runner-up - Gone by Witchee_writer

The You Were the One I Loved Award (Fan Favorite Giles Story) Winner - What You Make by The_Eclectic_Bookworm  Runner-up - Going to Bed by The_Eclectic_Bookworm

Other Characters Best Thing Since Rainbows Award  [Best Gen Fic] Winner - New team bonding traditions by Impatientseamstress Runner-up - proffer to displace by knapp_shappeys

Imagine You and Me Award  [Best Romance] Winner - The Necromancer by Ryne Runner-up - adrift in space, or whatever by timeladyleo Gold Blend Award  [Best Smut] Winner - Anatomy 101 by RoselynnThornwood Runner-up - In Anticipation Of by Unsentimentalf

The May the Best Man Win Award  (Fan Favorite Other Character Story) Winner - New team bonding traditions by Impatientseamstress Runner-up The Necromancer by Ryne Additional Fiction Little British Award  [Best Short] Winner - little wooly baa lambs by timeladyleo Runner-up - Wrecked Again by Ynyseira

Epic Award  [Best Series/Long-fic] Winner - Nocturne by RoselynnThornwood and The_Eclectic_Bookworm Runner-up - I Got You Babe by Skyson

Behind Green Eyes Award [Best Characterization] Winner - proffer to displace by knapp_shappeys  (Herc Shipwright) Runner-up - A Perilous Path by archaeologist_d  (Uther Pendragon)

Congratulations to our winners!!! You may see your Prize Banners and the judges comments HERE!

Banners will be posted here throughout the day for easier saving.

[evigtlivihimlen]

Andliga Manifestationer!

ANDLIGA MANIFESTATIONER!

Jag älskar intensivt Guds Ord, och att försvara Kristi lära och trons grunder är av livs- och evighetsvikt. Men jag älskar lika intensivt när Guds härlighet, Hans makt, närvaro och livgivande kraft manifesterar sig i oss troende.

När Gud möter människan med Sin kraft för att bota sjukdomar, hela sargade själar, fylla hela vårt väsen med Sin härlighets kraft och liv, ja, då märks och känns det till ande, själ och kropp. När det Gudomliga möter den lilla människan så kan det ibland bli kraftiga andliga manifestationer såsom ”skratt i Anden” (vilket frigör, är läkande), falla under Guds kraft, rulla runt på golvet, springa runt då Guds andliga eld griper tag, ”sång i Anden”, ”dans i Anden”, ”rop i Anden” m m. Ofta resulterar sådana påtagliga möten med Jesus att man blir mer helad och fri, mer överlåten, har lättare att vandra i helgelse, upplever Jesu närvaro mer påtagligt i vardagen o s v.

Gud vill och kan inte placeras i en av människans ”egensnickrade låda”, där ”vi” bestämmer hur Han får verka, vad Han får göra. Där ”lådan” bestäms utifrån våra egna knappa erfarenheter och föreställningar. Så länge de andliga manifestationerna inte direkt och påtagligt strider mot Guds Ord så är det vansinne att angripa det, i synnerhet om man försöker koppla det till new age-metodik eller annat ockult, då gör man ju exakt detsamma som fariseerna som anklagade Jesus för att verka i en ond ande. Visst finns det felaktigheter i karismatiska möten med manifestationer, själiska influenser och inslag vilket inte går att utesluta eftersom människan fortfarande är just människa. Men, de äkta andliga manifestationerna finns också där desto mer, ibland övergår det själiska till andligt och tvärtom och vi ska ha överseende med sådant. Ja, ibland dyker också fienden upp med sina onda manifestationer, men detta är via några få enskilda som öppnat upp sig för sådant, det märks väldigt tydligt för de ”andligt sinnade” när så är fallet. De andliga ledarna på mötet ska då ta itu med det så fiendens manifestation inte får stjäla uppmärksamheten och fokus från Jesus.

Ibland förundras jag över "kritikerna", hur föreställer de sig egentligen att det är för de troende som blivit döpta med den Helige Ande och Guds heliga eld (Jesus skulle just göra detta för de troende, läs Matt.3:11, Apg.2:1-18). T ex Guds ”andliga eld” som möter en människa, tror "de" att det är en lätt krusning, en liten välbehagskänsla? "Jaha, nu kom visst Guds eld till mig, trevligt". Guds Eld skakar om, bränner bort dåliga saker, ger oerhörd kraft och inspiration, det är Heligt och man fylls av bävan, Gudsrespekt och vördnad. Det är omöjligt att vara stilla, slappa och "ta det lugnt" när denna heliga och andliga eld griper tag!

Dessa andliga manifestationer är heller inget nytt, de har funnits i tusentals år i de kristna väckelseskeendena, hundratals böcker skildrar detta ingående, motståndet är likaså lika gammalt, ”intet nytt under solen”. Slutligen så går det alldeles utmärkt att uppleva Gud stillsamt, bli kraftigt välsignad utan synbara manifestationer, jag har upplevt både det ena och det andra, det är Jesus som mött mig på båda sätten i karismatiska möten. Hemmavid är det oftast det stillsamma mötet som gäller, om än i gråt eller skratt då jag får uppleva Jesu kärleks närvaro, frid och glädje. Ibland när Guds Härlighet har omslutit och genomsyrat hela mig eller Jesu kärlek varit som en varm filt i mitt innersta så har tid och rum blivit mindre viktigt och man bara vill i stillhet förbli hos Jesus utan minsta synliga effekt, men på insidan däremot…Men, de karismatiska mötena är till för att människor ska få radikala genombrott i sina liv, och då kommer ofta Allsmäktig Gud med väldig kraft, för att sätta fri och förvandla, detta märks då ofta i just de för en del så frånstötande manifestationerna. Bli käre vän inte stött, lär dig istället och öppna hjärtat för Jesus, be att Han visar dig, möter dig och fyller dig med Sin Härlighets kraft, de där ”livgivande strömmarna av levande vatten”…

Den s k "Bibeltrogna kristenheten": de väckelsekristna, karismatikerna, trosrörelsen m fl, alltså de troende i landet som inte vill vara traditionellt eller oandligt ”Religiösa”, typ lagiska, rituella eller liberalteologiska, ja, dessa kära syskon tycks idag ha svårt att bejaka Både Ordet och Anden. Det tycks vara antingen eller?! Dessutom gräver de ner sig i skyttegravar och skjuter skarpt mot varandra i ett sorts "de Bibeltrognas inbördeskrig", förvirrat och bisarrt… Klassisk Väckelsekristendom, den tidigare Bibeltrogna kristenheten var alltså Bådeock, de hade och levde ut både Ordet och Anden, där man inte kompromissade med kristna trons grunder och där man alltså bejakade Andens manifestationer fullt ut utan vare sig rädsla eller fördomar. Vissa s k ”väktare på muren” jagar fel hos minsta lilla andliga manifestation åberopandes försvar för kristna tron likt ett eko från Jesu tids fariseer. Visst finns det själiska influenser men det utesluter inte äkta andlig vara. Och vissa karismatiker söker enbart andliga manifestationer utan att vara fast grundade i Ordet, så lätt svävar man iväg i en farlig liberalteologisk dans utan att ens märka vilken väg de slagit in på. Nej, kära syskon, gräv ner stridsyxan, ta varandra i hand och lär av varandra istället. Komplettera och korrigera i kärlek.

"Karismatiker" börja läsa er Bibel, Alla sidor av den, och ni kan i trygghet få uppleva nya andliga höjder. Ni ”Bibelsprängda” väktare på muren öppna era hjärtan för Jesus och Hans väldiga närvaro och kraft (lär av karismatikerna) så får ni egna andliga erfarenheter, och då börjar ni skjuta skarpt enbart åt rätt håll (liberalteologi/ oandlig ”religiositet”) och inte mot sådant som Ordet inte alls fördömer. I överlag så går t ex Paulus massivt tillrätta med felaktigheter och angrepp inte mot "andliga manifestationer" utan mot falsk och vilseledande lära. Han försvarar de kristna trosgrunderna gentemot villoläror, också bristande överlåtelse och helgelse tillrättavisar Paulus. Andens liv och kraftgärningar (som ingår i "andliga manifestationer) försvarar Paulus och lyfter fram som självklara och nödvändiga, läs t ex 1 Korintierbrevet kapitel 1, 2 och 12 (Andens nådegåvor) eller Romarbrevet kapitel 8. Andliga manifestationer har faktiskt "högt i tak" i Bibeln, vi finner inte där alls mycket av den sorts kritik som idag levereras gentemot andliga manifestationer. Och läser vi Apostlagärningarna som är själva förebilden och "mallen" för hur en Guds församling ska fungera så är det ju uppenbart att Guds rike, de troende ska leva och verka i Guds övernaturliga kraftgärningar; Lärjungarna blev uppfyllda av Helige Ande, ständiga helandemirakler, under och tecken och Andens manifestationer, detta Bibliska brev kunde lika gärna hetat "Helige Andes gärningar"! Väckelseperioder historien igenom har alltid varit ett återvändande till "apostlagärningarna" i hur församling och troende lever och verkar…Paulus var själv förresten ibland "från sina sinnen" eller i extas för Gud (2 Kor.5:13)…

En Gudsman sade: ”If you only have the word you dry out, if you only have the spirit you fly away, but if you have both the Word and the Spirit you Grow up”… En annan Gudsman (Lewi Pethrus) sade: "Det är bättre att det kokar över än att det inte kokar alls", alltså just angående andliga manifestationer.

Självfallet finns det många enskilda som har Både Ordet och Anden, men i det stora hela finns tydligt vissa grupperingar som skjuter på varandra. Det nu sagda är till för att de må sänka sina vapen och sluta med att skjuta på de egna och istället rikta angreppen på den verkliga fienden som är: liberalteologin, världens ande som infiltrerar församlingarna samt det oandligt "religiösa väsendet", en sorts död traditionell religiositet som bara visar upp ett religiöst beteende utan att ha Andens verkliga liv. Vi har nu alla sista tiden sett så många överlåtna, Bibeltrogna och Jesusälskande trossyskon våldsamt angripa varandra, vilket är vansinne, och fiendens absoluta drömscenario! Slut på det nu!! Ta varandra i hand, försonas, förlåt och välsigna. Låt bli det du inte förstår av andlighet och ta tid att lära istället. Enbart korrigera bestämt och kompromisslöst, men i kärlek det som uppenbart och i sanning är fel enligt Guds Ord. Gör så allt och alla i nämnda grupperingar och ni tar Jesus i hand istället för fienden, då kan väckelse bli till kära syskon…

[spekulativtskimmer]

"Undergångens Omfamning"

Efter ett tag slutade jag. Slutade att vänta på att avstånden skulle krympa. Men det var bara så extatiskt. Så elektriskt, en upplevelse av nästan andliga proportioner, då vi med egna ögon såg, att det verkligen fungerade. Det bara fanns där så plötsligt. Det var verkligt. Det slutade aldrig. Det var stillhet. Det var så annorlunda än allt annat vi någonsin sett eller upplevt, eller ens kunnat fantisera om. Och så med ens, blev allting så självklart. Det fanns där. Det var verkligt. Och det slutade aldrig.

En insekt kryper till synes planlöst över den mörklila porslinsytan. Jag uppskattar tystnaden som för närvarande råder. Men beröringen finns där, som en tatuering, och nu stiger en tunn vit dimma från dom låga hustaken, som rök.

Dom bytte plats med varandra, lånade varandras ansikten och varandras röster. Dom kanske tror att jag inte vet, men jag känner såväl igen den där knappt märkbara men ack så karakteristiska ryckningen när jag ser den. Och dom vet inte om att jag kan se den, varje gång den finns där. Det finns någonting som dom inte berättar. Kanske av en rent livsavgörande natur.

Innan dagen helt har formats. Någonting rör sig i utkanten av mitt synfält. Kanske var det först när vi tvingades inse att leken ännu en gång hade gått för långt, som våra sinande krafter fick oss att stirra in genom nyckelhålet, och få en blixtsnabb glimt av bråddjupet inom oss själva? Men hur kunde vi förväntas veta? Och vad annat kunde vi ha gjort? Har du kanske själv någon gång varit med om att glänta på persiennerna, och vid anblicken av dagens allra första solstrålar upplevt samma äckelkänslor som vid tanken på att tvingas äta en näve levande kackerlackor?

Jag tror att vi fick veta någonting då. Att vi fick lära oss någonting då. Kanske om oss själva, kanske om varandra. Men det har egentligen ingen större betydelse, för snart är även det där länge sedan, och kommer med tiden att förpassas till mängden av dom där avlägsna, suddiga minnesfragmenten, som är så lätta att övertyga sig själv om att dom kanske inte ens har inträffat.

Svaret kanske är det enda vi har, men målinriktad och kolbaserad slåss jag med skuggorna. Andetagen sträckta från vägg till vägg. Ett vakuum. En chans att få glömma hjärtslagen under ett ögonblick. Armar, så många armar. Armar runt min hals, runt min midja, runt min torso. Jag kapitulerar inför beröringen. Undergångens omfamning.

Världen blir svåråtkomlig, avlägsen. Dom stumma figurerna, sammanlänkade av ekot. Sprickor börjar sprida sig över den flagnande tapeten och bildar ett tunt finmaskigt mönster. Stumt skälver väggen till och tycks bukta, först utåt sedan inåt, samtidigt som mörka fläckar bildas och börjar pulsera och bubbla och svälla upp som gigantiska levande pormaskar redo att spricka. Varje gång vill jag stanna kvar allt längre. Ibland händer det till och med att jag inte vill återvända alls.

Hur långt mitt besök varit den här gången är svårt att säga. Tiden fungerar annorlunda där inne. Men väggen framför mig är åter solid, och när mina vener fylls av den kalla vätskan tar jag emot det som en sorts reserverad botgöring.

Varenda kväll vid exakt Klockan 23:08, går en man i mörk regnkappa förbi nere på trottoaren på andra sidan gatan. Jag kan se den benvita profilen av hans ansikte i det kalla ljuset från gatlyktorna. Annars föredrar jag att hålla mig borta från fönstren så mycket som möjligt, på grund av blickarna från huset mitt emot.

Bortom disiga vyer av öde lastkajer vet jag att mitt namn just har uttalats. Jag har tagit till mig detta faktum med ett kyligt jämnmod, och förseglat ytterdörren med meter efter meter av svart maskerings-tejp.

Under genomgången sa en av tjänstemännen att jag varit den enda som återfunnits på platsen, och tittade på mig som om jag varit någonting som just kravlat upp ur ett överfullt askfat. Men jag är den enda existerande människan, som vet att allting står nedtecknat i chifferform, och är inmurat i flygelns västra vägg. Ej heller finns det den allra minsta händelsekedja som direkt kan kopplas till min person.

Trots det, fanns det någonting jag hann uppfatta i den andre tjänstemannens blick. Någonting vars betydelse jag inte riktigt kunde tolka innebörden av. Men jag gillade det inte. Faktum är att jag inte gillade det alls.

Dom håller oss under uppsikt, det har jag vetat länge. Och jag vet också att det bästa att göra är att försöka vara ointressant. Att vara en i mängden. En som dom inte har någon anledning att lägga märke till. För nog vet jag. Tro mig, jag vet.

Dom vill stjäla vår identitet, och göra den till statlig egendom. Dom kommer att ta vår integritet ifrån oss, och beslagta vår värdighet. Dom kommer att släcka vår kampvilja med flytande Kväve, och nollställa vår individualitet med hjälp av infraljud.

Känner utdunstningar av aska och kroppssalter. Ser spöklika avbilder. Händer, hårt omvirade av glödgad koppartråd som någon slags perverterad frälsning. Jag vet hur det låter, men muterad och oförlöst ser du mig igenom tidens ögon. Att få förenas med sältan, den ljuva domen. Fosfor och sidentyg. Bättre än så kan jag inte beskriva det, eller klä det i ord. Men jag menar det så som det är, precis som det låter.

Gode gud, Nio dagar. Sedan tar dom åter emot mig. Vad jag längtar tillbaka in. Darwin, jag bönfaller dig. Var min ledsagare. Visa mig vägen jag är ämnad att gå. En väg bort från denna pseudoverklighet av plast och cellofan. Denna Thriller för 2000-Talet. Ta mig bort, vart som helst. Bort, bara bort från denna låtsasvärld byggd för tröstlösa medelklasshjärtan. Bara visa mig vägen, jag är ämnad att gå.

(2021)