#FRAMTID

[onedesertrat]

Framtid Playing at King Cobra 10-20-2024

[backstagecurtain]

framtid (source)

[immortalcultofjmusic]

ALL CRUSTIES SPENDING LOUD NIGHT 2002

[bestfuckinmusic]

Framtid - Under The Ashes - 2002

Crust as fuck, Japanese hardcore!!

[wear-and-tear]

[dis-nightmare-continues]

"Hazardous Apocalyptic Bombing of Innocent Gig" w/ Centipede, Contrast Attitude, ¡Nō! & End of Pollution

[savage-kult-of-gorthaur]

THE KINGS OF APOCALYPSE PUNK LAY NUCLEAR WASTE TO OSAKA IN A NOW-LEGENDARY "SUPERSHOW."

PIC INFO: Spotlight on a gig/show flyer for the mighty DISCHARGE, on their "Apocalypse Now 2011" Japanese tour, performing live in Osaka, Japan, celebrating the first anniversary of the Kansai Punk Support Center, on October 1, 2011.

EVENT: Apocalypse Now 2011, a Punk and Destroy event, Vol. 25.

DATE AND TIME: Saturday, October 1st, 5:00 PM open, starts at 6:00 PM.

LOCATION: King Cobra, Nishi-Shinsaibashi, Osaka.

BANDS: DISCHARGE (from England), FRAMTID, WARHEAD, MASTERPEACE, and ORGANISM.

DJ: Shiga-Chang (Punk Goat) and Minami (Larva).

TICKETS: Advance ¥3000, Door ¥3500 (+1 drink order), available with a button at King Cobra and Kansai Punk Support Center.

SLOGAN: "Tomorrow Still Belongs to Us!!".

Dis nightmare still @#!*¢@%$& continues!!

Source: https://fuudobrain.jugem.jp/?eid=1217&imageviewer&image=20150623_946637.jpg.

[mattiasknutssonskillingaryd]

Fastigheternas framtid: Mattias Knutsson Insikter om ekonomiska trender

Hur påverkar ekonomiska trender framtidens fastighetsmarknad? I detta avsnitt delar Mattias Knutsson Skillingaryd sina insikter om räntor, hållbarhet, teknologi och bostadsutveckling. Lyssna för att förstå hur du kan navigera och investera smart i en föränderlig marknad!

[andielindskog]

Ljudböcker, boende och ett avgörande läkarbesök!

Veckan inleddes med den där lite trista dagen då vi obönhörligen tvingas lämna sommaren bakom oss, när klockan ska skruvas tillbaka en timme! Med ens blir kvällarna så där dystert mörka igen!Annars har den här veckan i vanlig ordning mest handlat om vår förlagsverksamhet med allt vad det innebär. Vi har också konstaterat, eller kanske fått bekräftat, att vi bor bra som vi bor, inom överskådlig…

[onedesertrat]

Framtid playing at King Cobra in Osaka Japan 10.20.2024

[tryingtounderstandbrainheart]

Smärtsnurr

Han ligger och sover. Jag är vaken lite till. Iaf till 00 då jag ska ta spray. Tankar flyger och far. Mycket händer. Mycket förändras och skiftar och jag ska försöka hänga med. Det som igår var drömmar är idag möjligheter och verkligheter.

Vi står kvar. Det är 25 år i år. Vi har utvecklats. Vi är annorlunda och jag likaså. Det vore ju märkligt om jag var likadan när jag va 18 som 43.

Idag på Ica så gick det ett sånt är nyförälskat par framför oss. De höll varandra i handen och handla på Ica tillsammans, det syntes hur det var en fröjd och en lek. Bakom de gick vi. Vi var trötta efter influensa och dygnsrytm och vi hankade oss fram där. Han, 10 meter framför men tittade åt mitt håll. Jag kom ihåg när dedär va vi. När platsen knappt fanns och det bara var ett han och jag.

Jamen vi har ju precis varit sjuka och snurrat dygnet och.. ja, visst är det så. Men innan det var det trauma med mig och innan det var det... Det är som att det alltid finns en förklaring till varför det är som det är. Men ska inte vi liksom... vara above that..? Livet kommer ju alltid kasta bollar. För det är ju lustigt hur P hade sovit 1 timme men Trots det så fanns det massor av energi och glädje mellan oss.

Så har jag märkt flera gånger. Inte alla, absolut inte men många. Många gånger har jag mått dåligt och varit trött och anti och efter jag umgåtts med honom så vips..! inte trött eller ledsen mer. Så kan det vara mellan oss också men också tvärtom. Att jag behöver hålla i min energi mer än att han...ger den.

.

Det är äckligt hur allt kan bli en del av ens normalt. Något som mest pågått länge blir till sist en norm som man finner sig efter. Man älskar någon och gör allt för den så då är det bara som att...ok då är det här en ny norm.

Nu är det över....1 år sen som vi...did the deed. Ett...ÅR. Tiden har bara sprungit och han är i vanlig ordning helt galet förstående och "du var ju med om något väldigt traumatiskt, det kommer när det kommer". Men det blir inte pussar heller. Jo, på kinden och pannan och halsen. Men munnen är nono. Det har varat så länge nu att även det blev en del av normen, lite som att vi dricker varm choklad på kvällarna. Jag vet inte, det kanske ger sig. Vi Har ju närmat oss om man tittar på åren innan. Sköldpaddefarten.

Anpassad.

Han försvinner från mitt synfält och plötsligt är jag där själv och handlar. Eller det känns så. Såhär skulle det kännas då. Det blir tungt och jag känner hur trött jag är och vill mest blir klar. Jag...vet inte. Vi jobbar på det och en del av mig tycker det är en no brainer medan andra delar....tycker att det är en no brainer.

Efter en stund kommer han tillbaka. När jag inte är beredd så ser jag honom i havet av okända. Jag fylls av värme och en stilla kram skapas. Den är lugn, djup och äkta. Som glödande bitar i brasan. Glöd.

Vissa saker är så smärtsamma att medvetandet bara vägrar att ens kisa på. Jag har inte ens tid med dedär. Jag vet att han älskar mig above and beyond och jag älskar honom. Resten får nog framtiden ta hand om.

Jag behöver inte kolla sömmarna var tredje kvart men jag gör det ändå. Vagnen måste rulla på. Jag kan inte låta det äta upp all min energi för då kommer jag ingenstans och mest dör.

Mitt huvud är i lite lätt konstant vrida åt som om nån tagit ett snöre och dragit till. Please, ingen stroke eller hjärnblödning.

Jag får väl försöka hålla i mina wants and needs och hoppas att ju mer jag närmar mig en hel Karin, desto mer hela blir vi.

Man vet ju aldrig. Framtiden är oviss och jag vet inte vem jag kommer och vara och vad jag kommer behöva. Man förändras ju hela tiden och gårdagens självklarhet är dagens nono.

Uff. Jag hör hans reassuring stämma, "du tänker för mycket, love. Gör det du älskar så ordnar sig resten".

[reubyocs]

Avon stumbles back form Framtid, looking up at him. He thought he saw movement in his hair- but he wasn't sure if he was seeing things incorrectly.

"Oh, I'm-" Avon stops speaking as he looks around the place. This office reminds him a lot of his former home in the nuclear facility. Lots of old tech, the smell of old dust. Although, this office is certainly much brighter colour-wise. "I think I'm lost. I don't know where I am nor how I got here."

Avon watched as The Line™ this taller man trod on quickly moved away until it disappeared. He's never seen anything like this before. That was just a generic painted line, right? How did it move? There's something strange going on here.

"A narrator of a story?" He repeats, confused by what this means. "I met someone else before, by the name of Payday- well, that's what she called herself. She said she was a narrator too." For a moment, he pauses to reanalyse what Payday had said in hopes it would give him some context into what a Narrator really was. Nothing showed up.

"Would you mind telling me what a Narrator is? Do you tell stories in physical places such as this office? Who do you tell them to? And who is your main character?"

"I'm sorry." Avon quietly whimpers to Framtid, having just bumped into him by mistake. "I wasn't paying attention to what I was doing. I didn't mean to walk into you."

[ Avon for Framtid / @reubyrp ]

Framtid flinched, accidentally dropping the clipboard in his hands as he did. He blinked himself back to reality as he heard the apology. "Ah its.. Its alright, just uhm, keep an eye out next time." Spoke the narrator quietly, there was an odd, starry-like look to his hair, which almost seemed to defy gravity.

Yet a blink would show that it might've been a trick of the light. He picked up the clipboard again, tapping it twice with the back of his pen as he watched it turn into sand. "What brings you here? It's certainly been a while since any character has been here." He chuckles.

The space around them lights up, its an office, kind of dusty and definitely old technology, but it has a charm. A yellow line™ is painted across the floor. "Oh didn't I tell you to go." Muttered the narrator as he stepped on the line™, which... moved? It moved away and then it was gone, thats weird.

"Nonetheless, It's my pleasure to have you here uh..." He quickly checks his clipboard. "Avon, correct? Yes, it's my pleasure to have you here Avon. I am the Narrator of this story, which, hum, at the moment lacks my main character who is... Somewhere." He looks around, where is Stanley? Good question.

[linksvorne]

127. OPIOID CRISIS. 2024-11-14 @ Einbaumöbel ("Favelas de Brujas" tape release show; w/ Cryptal Echoes & Bum Shelter)

[800-grader]

Happy Magnus Uggla Monday!

[report360sv]

Vibe Coding: Kommer AI ta våra jobb? En ljus framtid! Upptäck hur Vibe Coding omvandlar utvecklarjobb till AI-arkitektsroller. Lär dig om framtidens samarbete mellan AI och människa inom mjukvaruutveckling.

Läs mer