På väg till Hemester i Dalhalla
På väg till Hemester i Dalhalla
På väg till Dalhalla för att vara med på fjolårets succé, Hemester i Dalhalla där man får en plats nere i kalkbrottet med sin husbil/husvagn, en rundvandring på anläggningen och allt avslutas med 3-rätters middag i Dalhallarestaurangen!
Mer om arrangemanget kan man läsa på Dalhallas hemsida
https://www.dalhalla.se/hemester
Email Address:
Subscribe
Ange din e-postadress ovan så är du säker på…
View On WordPress
0 notes
Midsommar 2020
Lovisa och jag åkte till Örebro för att fira midsommar där. Och det blev en fantastisk midsommar!!
Lovisa och jag kom på torsdagen den 18/6 och vi gjorde lite förberedelsen inför morgondagen. Midsommarafton firade vi i Hästhagen i Örebro med ett skönt gäng kompisar. Vi satt i solen och åt picknick, vi tävlade i musikquiz och spelade kubb. Efter det åkte vi och badade i ett kalkbrott utanför Örebro (inte jag men några av killarna badade) och hängde. Sen åkte vi hem igen och hade sen myskväll - Satt på balkongen, drack lite vin och spelade kort och pratade. Det va sååå mysigt 😍
Dagen efter (20/6) åt vi surströmming på äkta norrländskt vis! Det va så häftigt (vad ska man annars säga) att vara med modet. Det va inte gott (det smakade typ kloak?) men häftigt att ha smakat det. Det va som att man blev besviken när man fick en surströmming bit i en tugga 😅 men tillsammans med gräddfil gick det ner. Sen va ju Daniel riktigt rutinerad och ääälskade det 😄
Efter det skjutsade vi Lovisa till tåget och jag och Daniel åkte ut och badade utanför Kumla i ett annat kalkbrott bara Daniel och jag. Så mysigt och mycket sommar ❤️
På kvällen va vi bjudna på middag hemma hos Daniels kompisar. Vi spelade final kubb och åt god mat, trevligt ☺️
Den 21/6 va åkte jag hem igen från en långhelg med Daniel.
xx
———
Linnea
0 notes
Ett helt liv senare.
Jag har en cykel, hade en cykel.
En svartvit lowrider som jag fick i födelsedagspresent när mitt liv var då och ej idag. När jag jobbade i Gamla Stan och bar ljusa jeans och fransiga stövlar, hade hatt ibland men oftast inte alls. Samma leende som nu men starkare då, tårarna är fler idag.
På onsdag fyller jag 31, 31 år och ett helt liv senare.
Jag cyklade mot solen på den cykeln.
I höga skor och korta kjolar susade jag ner för Stockholms gator och upp för Söders höjder, jag cyklade mot fiskrestauranger och iskalla cava-glas, klättrade upp på berg och såg ut över Gröna Lund, spelade basket på skolgårdar, förlorade en vän och försökte glömma ett ex.
Blev förälskad och tog världen med storm. Åt inget, åt allt, levde på luft, vatten och vin. Solade på balkongen så svetten bildade pölar i betonggolvet och håret klibbade sig i nacken.
Öppnade ostron och fick drinkar, bytte kläder men levde i gympaskor, tyckte cancer var tråkigt men livet roligt. Sov hos dig när han dog och vaknade upp som någon annan.
Flyg, tåg, buss och bil, allt för att hinna men ibland står tiden still.
Vi såg vita lakan från fönstret på andra sidan gården, hörde skrikande marskatter och kände vitlöksdoft i luften.
Jag följde snödroppar och vintergäck, sprang på djurgården och fick besked om din cancer i äggstockarna, sprang fortare och längre, drack mer och starkare.
Stockholm håller andan men att andas är lätt.
Gick på en fullsatt Maggio konsert med förlorade ståplatser, firade midsommar bland klippor och stjärnhimlar, kaos och kraftiga känslor. Band blomsterkransar och höjde snapsglas, sov i våningsäng och sjöng allsång.
Cyklade och cyklade, sprang och sprang, gick och rusade. Simmade i iskallt vatten och hoppade från tångbeklädda stenavsatser. De skånska stränderna får vänta, vänta tills de blir mina igen.
Jag har älskat och hatat, sårat och blivit sårad.
Varit stolt över relationer och besviken på situationer,
hoppades på framsteg men fick vara med om bakslag.
Du försvann men jag hittade mig igen.
Motorcyklar, korvgrillning och milslånga bilfärder. WayOutWest, Norrlandsguld och mardrömsnätter. Utländska kyssar blandade med cigarettrök och folkhav under en blodröd sol som aldrig gick ned.
Lorentz, Sackarias du och jag.
Dinglande ben från hotellrumsfönster och Forever Young med gammal själ.
Att förlora sig själv men vinna någon annan.
Slingrande ben och tjejmiddagar, fattigmanscava och balkonghaveri. Berusade Göteborgsnätter med tillhörande ösregn. Taxiresor, varmkorv och ljuvliga asgarv.
Jag kände då men vad händer nu?
Vi var hemligheter och allt dom inte visste. Blixtar, dunder, dagsfester och burköl. Tacos, nachos och en dag som blev till natt. Frukost med dig och middag hos mig.
Ensamhet.
Högt i tak med svindyr konst, kinamat och film om ingenting. Poesi, kemi och med ett hjärta som ville mer men ett huvud som inte kunde. Gindrinkar och Takeaway, vårens första rosékvällar. Odengatan upp och Odengatan ner, Vallhallavägen, Östermalmsgatan och Fridhemsplan. Granne med dig från ett annat liv en annan tid.
Kom tillbaka.
En torkad blombukett med ett snöre torrt som sand. Blekta färger men starka av minnen när du lämnade mig.
Tusen timmar utan dig.
Gotlandsdagar, kalkbrott och grillkol. Bungenäs och Lotsön.
Rosa skyar, bastu och utedusch. Popaganda, Maja Francis, en favoritlåt som blev begravningslåt. Last days of dancing men början på något nytt,
Skolgårdens grus mot nakna händer, skrubbsår och svidande bomullstussar.
Ett hus som tömdes med en barndom som försvann.
Vem blir man, hur gör man?
Öland med ängarna och vallmofälten, kroppkakor, lättnaden och kärleken.
Framtidstro och bakisdrömmar, minuter blir sekunder tillsammans med dig.
År efter år med evigheter utan er.
Himmel och Helvete inombords men aldrig utanpå.
14 flyttar, ett hem.
Grå t-shirt, ljusa jeans och slitet hår.
Varma kramar, vassa kanter, hud mot hud.
Du i mig men jag är över dig.
Att våga men inte vilja, att vilja men inte våga.
Stillastående rörelser och ett mönster som bryts.
Lämna mig i fred men ring mig varje dag.
31 år och ett helt liv senare.
2 notes
·
View notes