#dvärgen

[comodebeser]

Dvargen

Título: “Dvärgen” (“The Dwarf”) Autor: Pär Lagerkvist Año: 1944 País: Suecia Idioma: inglés (traducción); sueco (original)

Este libro me fue recomendado por mi amigo suecófilo hace ya unos 13 años. Quedó en mi lista de libros para leer desde entonces, y finalmente lo conseguí ahora. Es un libro relativamente poco popular a pesar de ser considerada la obra más importante de un autor que ganó el premio Nobel. Lo que más me gustó de la novela fue la posibilidad de ver la serie de eventos narrada por una perspectiva cercana pero medio ingenua y muy parcial, contada por un personaje que es mitómano y completamente malvado. Como de costumbre, si hay alegorías en el libro me las perdí por completo. Sí me quedó claro que el maestro Bernardo representa a Leonardo Da Vinci, y en Wikipedia hay una lista de referencias a períodos de Leonardo Da Vinci que me parecieron interesantes. En Wikipedia alguien escribió que el libro es una parábola brillante en la que un personaje malvado detalla todos los males de la humanidad. A mí no me pareció ni tan parábola ni tan brillante. Me pareció un buen libro, ni más ni menos.

Yo había leído el libro de Lagerkvist “Sibyllan” (“The Sibyl”) hace unos años, y había sentido algo similar a lo que sentí leyendo Dvärgen, que es una especie de vértigo o sensación de estar perdido por no poder encuadrarme del todo en el tiempo en el cual transcurre la acción.

No puedo evitar notar que el libro fue escrito en 1944, y que se trata de un personaje que, al igual que Hitler, ve corrupción y decadencia en todo lo que hacen los seres humanos y, al mismo tiempo, es completamente malvado. Me hizo pensar en que tal vez el autor quería señalar este paralelo, y esto inevitablemente me llevó a pensar en Stefan Zweig, que habría escrito un libro completamente diferente si hubiera querido cumplir este mismo propósito.

[languagestoday]

Om frimurarna fick tag på en människa, så tog de å tappa blodet av henne. Det var turkarna som köpte det blodet.

- Det var en frimurare som hade en dvärg. När det led till den tiden på året som frimurarna skulle slakta. Så skickade han dvärgen med ett brev, som han skulle lämna i staden. När han kom in med det, så bad di honom vänta, så att han skulle få svar.

Men di stängde inte dörren efter sig riktigt, utan han såg genom en springa. Det blänkte i en stor kniv. Jämt som di kom å skulle ta honom, så butta han på dörren å kom ut. Han hade kommit in till frimurarna.

Det värsta är nog inte vad man kunde lura i folk förr. Men det finns en liten spåna av sanning i dom här vanföreställningarna. I Stockholm i slutet av 1700 talet var det en väldigt stor nöd med med gravida pigor. Många barn lämnades till "änglamakerskor" för att dö. Då startade frimurarna ett barnhem där mammorna kunde lämna sina barn. Många av barnen var i väldigt dålig kondition och det var höga dödstal. Många läkare var frimurare och hade börjat intressera sig för att studera kroppen och se orsak/verkan varför barnen dog. detta gjordes genom obduktion vilket ansåsgs ytterst motbjudande bland allmänheten. Eftersom folk inte begrep bättre så skapade man historier om barnätande, när det var läkare som försökte förstå vad som var fel. Även Fröding skriver om detta med barnätande. Intressant att se hur länge en skröna lever kvar. Läste för några dagar sedan på flashback att det är folk som fortfarande tror på detta

[neverwherland]

#currentlyreading #lagerkvist #dvärgen #svensklitteratur #swedish #literature #bookstagram #readingtime #bookworm #bookaddict #read #bw #oldbooks #bookporn #bookphoto

[libriaco]

Un dvärgen nella borsetta

Una cosa che nessun gentiluomo deve mai fare è gettare un'occhiata indiscreta all'interno della borsetta di una signora; figurarsi poi metterci le mani dentro per cercare qualcosa!

Mi si intenda, non è solo inutile galanteria, rispetto della riservatezza o, in caso di mogli o affini, timore di trovare chi sa cosa: il fatto è che nella borsetta di una donna si trova davvero di tutto e difficilmente quello che si cerca.

Si trovano senz'altro un metro metallico avvolgibile con integrata bolla per livella, le pinzette per le ciglia (quale donna non ne ha con sé?), una crema per le mani (commento come il precedente), una o più chiavette USB con i cordini rigorosamente intrecciati e indistricabili, una penna, un lapis, un piccolo cacciavite, numerose monetine di pezzature varie, decine di scontrini semi appallottolati e risalenti a settimane o mesi prima, dei fazzolettini di carta, un portamonete-portadocumenti con infinite capienti tasche, tutte rigorosamente piene, un cellulare, il caricatore di detto cellulare, qualche banconota da cinque e dieci euro, un paio di mazzi di chiavi con relativi ingombranti portachiavi, un porta occhiali per gli occhiali da vista, uno per quelli da sole, un disinfettante in crema, una mascherina chirurgica, una mascherina FFP2, dei guanti di lattice monouso. E questo è solo un florilegio.

Io, qualche mese fa, autorizzato da mia moglie a cercare il caricatore del suo cellulare, nella sua borsa ho trovato anche un Nano. Non scherzo, neanche sapevo che esistesse, prima di averlo tra le mani: ho pescato, dalla borsa delle meraviglie della consorte, Il nano, di  Pär Lagerkvist, un libriccino cartonato e piuttosto denso.   "E questo Pär Lagerkvist chi è?" ho chiesto alla mia signora. Ho pronunciato il nome nel mio svedese più fluido, dovuto a una vecchia frequentazione lavorativa, e tuttavia ho ricevuto uno sguardo di commiserazione per la mia ignoranza. "Non conosci Lagerkvist? È un premio Nobel!" "Nobel, che vuol dire Nobel, hanno dato il Nobel per la letteratura anche a Dario Fo e a Sinclair Lewis, che c'entra!" Ma ho incassato il colpo; il caricatore che mi aveva chiesto di cercarle gliel'ho dato, Il nano invece l'ho sequestrato e l'ho messo in cima alla mia pila delle letture notturne.

P. Lagerkvist, [Dvärgen, 1944], Il nano, Milano, Fabbri, 1970

[the-fae-folk]

What are the differences between elves, dwarves, leprechauns and goblins? I find them all confusing.

Well, to begin with. Elfs and Dwarfs both come to us from Germanic and Nordic Mythology. The hardest group to define is the Elfs. For though they have changed much in contemporary fantasy, they are not very well defined in older works such as the Poetic Edda. They are described as being human-like and beautiful, and also as being somewhat powerful in magic. There is a strong indication that they were connected with the Æsir, or even that they were one and the same. Over time the idea of elves was fragmented and changed as cultures adapted it. Thus we have all sorts of variants that include Nixies, Nisse, Fe,  Skogsrå,  Skogsfru, Tomte, Vetta, Huldra, and Huldufólk that are all thought to have partial origins in the old Norse Elves. Things are further complicated by Tolkien’s adaption of Elves for his novels “The Lord of the Rings” and “The Hobbit” which vastly changed and influenced the public conception of Elfs, or sometimes Elves, for decades to come. Dwarfs are a little simpler. They are said, in the Poetic Edda, that they originated from the blood of the being Brimir and the bones of Bláinn, though the Prose Edda details an alternate origin where maggots in the flesh of Ymir were granted the gift of reason by the gods. They are often described as poets of considerable talent, sexual predators after various goddesses, and the creators of powerful and magical items. They are primarily associated with metalsmithing and death, and like trolls in contemporary fantasy they are said to transform into stone if they get caught out in the sun. There is no mention in the old Norse sources of them being short, however several specific ones were described as being ugly by human standards. When the Germanic peoples were Christianized the dwarfs were still used in much folklore and stories and became smaller beings who were associated with mining and smithing, and occasionally healing. While a few dwarf women were mentioned in old Norse sources, they simply seem to have been passed over. The most notable exception is in the Swedish ballad "Herr Peder och Dvärgens Dotter" a dwarf’s daughter is plays the role of a supernatural temptress, indicating that she is fairly beautiful despite the common depiction of dwarfs as ugly old men with beards.

We talked about Goblins already here in this post. Leprechauns were talked about here. They are from Irish Mythology rather than Germanic and Norse.

[svensklangblr]

Hello! Can you recommend Swedish writers that are a must read? Sorry if you already answered this!

hello! :) the biggest must-read for any swede (or person speaking swedish) that wants to call themselves well-read to any degree would be 

August Strindberg, who amongst others wrote Röda rummet, Tjänstekvinnans son, Ett drömspel, Fröken Julie, Inferno, En dåres försvarstal, Hemsöborna, I Havsbandet, Skärkarlsliv, Till Damaskus, Giftas, Ensam, Leka med elden 

though do note that August Stringberg lived between 1849 and 1912 and the swedish language has undergone a lot since then, alors he can be a bit hard to understand if you’re not used to reading older literature

Hjalmar Söderberg, who amongst others wrote Den allvarsamma leken, Dr. Glas, Förvillelser, Martin Bircks ungdom, Historietter, Gertrud 

Selma Lagerlöf, member of Svenska Akademien and winner of Nobelpriset i litteratur, who amongst others wrote Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Gösta Berlings saga, Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld 

Viktor Rydberg, who amongst others wrote Singoalla, Den siste athenaren and the famous poem Tomten which is customary to read around Christmas

Carl Jonas Love Almqvist, who amongst others wrote Det går an

Stig Claesson, more famous as Slas, who amongst others wrote Blues för Mr Shelley, Vem älskar Yngve Frej?, På palmblad och rosor, Om vänskap funnes, Nästa man till rakning, Efter oss syndafloden, En vandring i solen, Att resa sig upp och gå, Flickor

Klas Östergren, member of Svenska Akademien, who amongst others has written Gentlemen, Gangsters, Den sista cigaretten

Sara Stridsberg, (up until recently member of Svenska Akademien) who amongst others has written Drömfakulteten and Darling River

Per Lagerkvist, who was a member of Svenska Akademien and winner of Nobelpriset i litteratur, who wrote amongst others Dvärgen and Ångest

the poet Harry Martinson who was a member of Svenska Akademien and winner of Nobelpriset i litteratur, and wrote amongst others Nässlorna blomma, Vägen till klockrike, Aniara 

the poet Tomas Tranströmer who won Nobelpriset i litteratur and who wrote, 17 dikter, Hemligheter på vägen, Den halvfärdiga himlen, Klanger och spår, Mörkerseende, Stigar, Östersjöar, Sanningsbarriären, Det vilda torget, För levande och döda, Sorgegondolen,  Fängelse, Den stora gåtan

the poet Gustaf Fröding who amongst others wrote Nya dikter, Guitarr och dragharmonika, Stänk och flikar

Frans G Bengtsson who wrote among others, Röde Orm

Stig Larsson who has written amongst others, Autisterna, Nyår, and who worked on Kris together with Horace Engdahl, Tomas Näsholm and a list of other important names in modern swedish literature

Per Wästberg who is a member of Svenska Akademien and who has written amongst others Förbjudet område, Minnets stigar

the (primarily) poet Kristina Lugn who is a member of Svenska Akademien and who has written amongst others om jag inte, Till min man, om han kunde läsa, Döda honom!, om ni hör ett skott…, Percy Wennerfors, Bekantskap önskas med äldre bildad herre,  Hundstunden, Hej då, ha det så bra!

Göran Tunström who wrote among others Tjuven, Juloratoriet, Berömda män som varit i Sunne

Ivar Lo-Johansson who wrote among others Godnatt, jord, Pubertet, Bara en mor, Analfabeten, Jordproletärerna, Stockholmaren, Statarna

Vilhelm Moberg who wrote among others Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Det gamla riket, Sista brevet till Sverige, Långt från landsvägen

Per Anders Fogelström who wrote among others Sommaren med Monika, Medan staden sover, Mina drömmars stad, Möten i skymningen, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad

Bodil Malmsten who wrote among others Nefertiti i Berlin, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Priset på vatten i Finistère

Karin Boye who wrote among others Ja visst gör det ont, Kris, Kallocain

Agnes von Krusenstjerna who wrote among others Tony-triologin, Fröknarna von Pahlensviten, Ninas dagbok, Helenas första kärlek, Fru Esters pensionat

if you want to know more about swedish literature (or literature in general) you can read the books of literary scholar Sara Danius, especially Husmoderns död

[paandrasidanuniversum]

LSPM J0207+3331

Vad tycker du om rubriken, säger den dig något? Förmodligen inte men det är namnet på en vit dvärg som är helt unik i sitt slag. Dvärgar i rymden är stjärnor i olika faser det finns bland röd, brun och svart dvärg. Den svarta dvärgen uppstår när den vita slocknat. En vit dvärg var en gång i tiden en vanlig stjärna men nu har den kollapsat och är på väg att slockna. Vad som är häftigt med LSPM J0207+3331 är att den är så otroligt gammal. Dvärgen har ringar och enbart de måste vara en miljard år. Den vita dvärgen upptäcktes av en frivillig som gick igenom rymddata och forskarna är lyriska. Den ingår i stjärnbilden Stenbocken och är 145 ljusår bort. Tänk så mycket häftigt att upptäcka i rymden och bara man investerar i ett bra teleskop kan man göra sensationella upptäcker. Visst kostar det en slant men det går att låna pengar och kanske din upptäck blir namngiven efter dig.

[lehdenlaulu]

@majorelorne tagged me to spell my username with song titles, so:

Leaden Legacy (After Forever) Enjoy the Silence (Depeche Mode) Head Over Feet (Alanis Morrissette) Dead Boy’s Poem (Nightwish) Exogenesis: Symphony Pt. 3 (Muse) Night Dance (Adam Hurst) Laukr (Wardruna) At Wit’s End (Hans Zimmer) Under Dvärgens Fot (Finntroll) Luke and Leia (John Williams) Unwritten Letter Nr. 1 (Vienna Teng) tagging: @ghoulishmalady  @edenofalltrades @silencefromafar & @jjfantasy

[ollebloggar]

årskrönika 2/1

Trodde jag ville skriva Börjar skriva Bodil malmstens första diktsamling handlar om dvärgen gustaf. Tappade respekt vem fan skriver så.

Trappnäs gård satsar på växthus i hallen

Vill att saker ska gå fortare är så jävla trött på att vänta på att allt ska rulla igång. Vill ha 480 000 inte 48 000 från andelskunderna. Jävlar. Missnöjd. Tid är tung. Tid som går är tung. Det är att gå i träsk. 2017 var för tungt. Låg retur på den känslomässiga insatsen. Jag skriver en bok men jag behöver bara en novell. Jag tänker för mycket, arbetar för mycket och fokuserar för mycket för nivån på tillfredsställelsen. Jag har levt andats och armbågats Lilla jordbruket men omsatt 45 000 kronor. Carolina odlade oförhappandes ihop 200 000 kronor på 1000 m2. Jag har diskat mitt kök med tandborste istället för att laga middag. Nu har jag bara kraft kvar till hårdbröd med smör. Jag är tunn och fragil.

På vägen har vänskaper lidit. Åkte inte till Sthlm. Inte spel mer än 2-3 gånger. Inget häng egentligen med /honom/ trots två månader samboskap. Varför fanns jag inte där för /henne/? Jag har brytit mot mina regler: Inte satt mina vänner främst. Inte spanat och förkovrat mig intellektuellt. Inte träffat nya vänner. Däremot har jag givit mig in i en bransch med människor som överlag är tråkiga och det är också mot reglerna.

Nu drömmer jag ihop en logga till Lilla Jordbruket och njuter. Det är nära till glädje ändå. Inget är förlorat.

Jag har funnits där för Ullis och hon för mig. Sanne har kommit hem och bara det gör mig glad även om vi bara har träffats en gång. Ida har vårdat vår relation. Olof också. Jag har lärt mig

så jävla mycket

Projektet "Olle" är fortfarande igång men kanske lite eftersatt. Det att förbättra sig själv andligt, intellektuellt, fysiskt och socialt. Bourdieus regeluppsätning för människan stämmer och går att acceptera som ett livets spelsystem. Dominera ditt fält. Samla socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. Eftersträva ett bra värde i alla tre kapital hellre än att fokusera på bara ett - att vara för duktig på något skapar relativa svagheter.

Nu när jag tänker på det här förstår jag att ett tro-system har bildats. Jag tror på kapital och fält. Det låter grått. Det lämnar det andliga och fysiska i bakgrunden. Jag tror att empati kan bo i andligheten. Men min tro är ändå något att hålla fast i och göra världen förstådd med hjälp av. Det är en ganska stor uppgift och ingen religion är fullständig. Vissa människor tror på "nåt". Hur hjälper det dem? Hur fan hjälper det dem? Då har jag större respekt för dem som följer konventionella religioner. Det är en ny insikt.

Jag tror på fler saker. Här är min Övertygelse: - Godheten vinner inte genom att övertyga ondskan utan genom att liksom växa i "kanterna", bland agnostikerna. Mer konkret: Vänstern växer inifrån och ut. Det är därför det är okej att stöta bort och polarisera, håna och isolera politiska motståndare. Särskilt om det skapar en starkare "vi"-känsla. Det räcker om vi etablerar en majoritetens diktatur.

- Alla du älskar kommer försvinna och därför är det viktigt att tänka på den sociala återväxten. Någon kommer alltid flytta bort/skaffa partner eller barn/bli passionerad hobbyist osv. Dina vänner är en ständigt läckande damm av kärlek. Lös denna utmaning genom att ösa i mer vatten.

- Meningen med livet är att uppleva lycka. Allt bidrar till lycka eller olycka, ibland samtidigt förstås. Att onanera/dricka/spela spel är kortsiktig lycka och garanterar inte lycka framöver. Sådana aktiviteter får inte ta för stor plats/ta plats från aktiviteter som bidrar till långsiktig lycka. Utbildning, starka och kärleksfulla sociala relationer och ekonomisk trygghet garanterar långsiktig lycka och ska därför vara i fokus. Det här återknyter till Bourdieus matris.

- All skit i världen beror på social ojämlikhet och det drabbar i slutändan mig. För att jag ska känna mindre oro för hot, inbrott, terror och våld måste jag bidra till ett mer jämlikt samhälle. Boten mot tiggeri är välstånd i Rumänien det är så jävla uppenbart. Om vi hjälper till med välstånd i Rumänien slipper vi äntligen att se tiggarna (jag gillar inte att se tiggare, vem gör väl det). Rädda och inskränkta idioter tror att förbud och hårdare straff botar. Jävla jävla jävla idioter. Vad jag försöker säga är egentligen att solidaritet är egoism och tvärtom. JAG vill ha det bra, om DU har det dåligt så drar det ner mig i skiten. Aja.

Jag har fler av de här slagets sanningar. Hit me up. Jag är en sanningens filosof utan publik.

Jag köpte ett par lundhagsbyxor för att vara agil och smidig och snygg på fältet i sommar. Min feta jävla mage gör det svårt att bära dem. Det här är årets sanning, jag har kunnat förhandla med kroppens slapphet tills nu. Men nu har jag lagt en tusenlapp på de här jävla byxorna och fan om jag inte ska komma i dem för att jag dricker för mycket öl och knappt rör på mig.

Tonen i den här texten är förresten beskrivande av mitt sinneslag 2017. Strävan efter lycka har stått tillbaka för jakten på kunskap. Jag har varit för upptagen för att hålla mig till min Övertygelse. Det är ett nytt år nu och god tid att ändra på det, åter till Bourdieu, åter till långsiktig lycka,

åter till mina vänner helt enkelt.

Omständigt sätt att säga det på.

[husbilsresan]

15/9 Wroclaw. Egna strövtåg o guidad tur i 2 timmar

Vätskekontroll. Den första dvärgen i dvärgarnas stad.

[sugaracne]

Vad säger mauro scoco när man tar hans choklad? Mauros coco

Vet du vilket instrument som är vanligast bland chefer? Ba(w)s

Vad sa handkrämen nör han träffade sin son? Hello-San

Vad sa grisen när den kom till slakteriet? Här blir man kåt-lätt

Varför kan inte en abborre inte få barn med en mört? Det blir bara abört

Vet du vad rörmokaren sa när han tagit bort en kran?

Vad heter mexicos mest populära pojkband? Juan Direction

Vet du varför nunnor är så bra på att dölja graviditeter? Munk-avel

Vad heter rysslands snabbaste korvstoppare? Korv-ba-tjoff

Vad är den vanligaste sjukdomen bland elektriker? Watt-koppor

Vilken är tandläkarnas favorit shopping-dag? Plack Friday

När dvärgens flickvän fick tillväxthormon gjorde han slut. Han gillade henne inte längre.

Vad sa salladssåsen när man öppnade kylskåpsdörren? Close the door, I'm dressing!

Vet du varför katterna vet så mycket om alla? De Whiskas

Vad kallas julfirandet på socialkontoret? Stöd-jul

Vad är det för likhet mellan en bil och 24e december? Fira h-jul

Tänkte dra ett skämt om brinnande ljus, men de var för låga

Vad säger den studietrötta studenten? "Får jag lov?"

Vet du varför tomten inte får några könsjukdomar? Han håller sin renhjord...

[comodebeser]

Nesnesitelna lehkost byti

Titulo: “Nesnesitelná lehkost bytí” (“La insoportable levedad del ser”) Autor: Milan Kundera Año: 1984 País: Francia (autor de República Checa (en ese entonces Checoslovaquia)) Idioma: castellano (traducción); checo (original); francés (traducción de la primera edición)

Diametralmente opuesta a la última novela que había leído. De hecho, desde Dvärgen no había leído nada similar. Esta novela, al igual que Dvärgen, contiene unos pocos personajes. En las palabras del propio autor, los personajes representan diferentes partes de la personalidad o de los pensamientos del autor. Hay muchísimas cosas que me pasaron por la cabeza mientras leía la novela, pero no quiero tomarme el tiempo de escribirlas todas. Para empezar, me sirve esbozar la estructura del libro según sus personajes y su cronología: Parte 1: Tomás, desde la llegada de Teresa hasta el regreso a Praga Parte 2: Teresa, desde la llegada de Tomás hasta el regreso a Praga Parte 3: Franz y Sabina, desde que se conocen hasta el escape de Sabina Parte 4: Teresa, desde el regreso a Praga hasta querer irse de Praga Parte 5: Tomás, desde el regreso a Praga hasta querer irse de Praga Parte 6: Franz / todos, desde el escape de Sabina hasta la muerte de Franz Parte 7: Tomás y Teresa, desde la salida de Praga hasta la muerte de Karenin La misma estructura me parece original: en la parte 2 repite la historia de la parte 1, pero desde otra perspectiva. En la parte 3 continúa la historia de Sabina, que había empezado en la parte 1, pero en relación con otro personaje nuevo. Culmina esta parte contando el final de la historia de Tomás y Teresa. En la parte 4 retoma la historia que había abandonado en las partes 1 y 2, lo cual es necesario para llegar hasta el final que ya anunció en la parte 3. En la parte 5 cuenta de vuelta la parte 4, pero desde otra perspectiva, y es interesante que ahora invirtió: primero contó la perspectiva de Teresa, y después la de Tomás. En la parte 6 ata los cabos sueltos de la parte 3, y en la parte 7 termina de sentar las bases para que se pueda dar el final que anunció en la parte 3. Pero, y esto también es interesante, no cuenta el final otra vez, sino que sólo sienta las condiciones.

En el libro el autor continuamente presenta ideas filosóficas interesantes, mientras cuenta la historia. No suelo encontrar autores que sean buenos contando historias y además sepan hacerme pensar en cuestiones profundas. Uno de ellos es mi amigo ya anteriormente mencionado Stefan Zweig. Pero muchos otros no conozco. Por ejemplo, la Náusea de Sartre presenta cuestiones existenciales profundísimas, pero se pierde un poco la capacidad de contar historias. Lo mismo me pasó con Kafka y Camus.  En este libro, Kundera pone los mini-ensayos filosóficos al servicio de la historia, o vice versa, y eso funciona muy bien.

Porque es relevante a nuestro tiempo, me señalé un pasaje en particular que cito acá. El contexto es que Tomás acaba de volver a Praga, y para conservar su trabajo, le piden que reniegue públicamente algo que dijo en el pasado en contra de cierta actitud del gobierno comunista (no así del comunismo en general). El pedido del gobierno le llega a través de su jefe, que le dice:

“Esto de exigir que la gente reniegue públicamente de lo que ha dicho tiene algo de medieval. ¿Qué significa “renegar”? En nuestra época una idea sólo puede ser refutada y no tiene sentido renegar de ella. Y dado que, estimado colega, renegar de una idea es algo imposible, sencillamente verbal, formal, mágico, no encuentro ningún motivo para que no haga usted lo que desean. En una sociedad gobernada por el terror, no hay ninguna declaración que sea vinculante, son declaraciones forzadas y las personas honradas están obligadas a no tomarlas en cuenta, a no oírlas. Tal como le digo, colega, es importante para mí, y lo es para sus pacientes, que continúe usted trabajando.”

Y el otro fragmento que me impactó está en la última página, cuando Teresa finalmente entiende que Tomás la ama, y que estarán juntos hasta el final de sus días:

“[Teresa] Sentía ahora (…) felicidad y (…) tristeza (…). Es tristeza significaba: hemos llegado a la última estación. Esa felicidad significaba: estamos juntos. La tristeza era la forma y la felicidad, el contenido. La felicidad llenaba el espacio de la tristeza.”

[metaphorpunktnu]

Första äventyret. Första kapitlet. Svärdets sång.

Första äventyret. Första kapitlet. Svärdets sång.

Det är en omaka triad. Dvärgen. Halvalven. Människan. Ingen vill berätta om sin bakgrund. Deras vänskap är trassligt ihopsydd efter en fångenskap hos reptilmännen i träskmarkerna. De har inget att förlora och allt att vinna.

Värdshuset “Spökfisen”

Efter dåligt betalda småjobb sitter de på värdshuset “Spökfisen”. De äter vildsvinskorv och bälgar i sig nypondryck. Stämningen är sisådär. Allt vad…

[mickeslibrary]

Pär Lagerkvist: Dvärgen. Cover by Bonniers arkiv (photo)/Nina Ulmaja (design). En delfinbok. Bonniers, Sweden, 2005.

[libriaco]

Morte apparente

L’amore è una cosa che muore. E quando muore va in putrefazione e può diventare terreno adatto per un nuovo amore. L’amore morto vive allora la sua vita segreta in quello nuovo, e così in realtà l’amore non muore.

P. Lagerkvist, [Dvärgen, 1944], Il nano, Milano, Iperborea, 1991 [Trad. C. Giannini]

[litterarafragment]

Det kan förefalla onödigt att vara så upptagen av allting - om han nu verkligen är det - men det måste kanske vara så, måste kanske famna om allt, för att han är furste. Han gör intryck av att begripa och behärska hur mycket som helst, eller åtminstone av att vilja göra det. Ingen kan förneka att han är en imponerande personlighet. Han är den ende jag mött som jag inte föraktar.   Han är mycket falsk.

Pär Lagerkvist, Dvärgen