#Orde del Temple

[negreabsolut]

Principals comandes i cases de l'orde del Temple a la Corona Catalana (1131 a 1308).

[dailyhistoryposts]

Female Knights in Medieval History

While women have been fighting alongside men for all of history, they usually don't get the same recognition as their counterparts. Here are some cases where women did get accepted into chivalric orders, though they typically got a separate title. Some of the women were combatants, and some were not (but non-combatant men have been accepted in chivalric orders for just as long!)

Order of the Hatchet (12th century Spain) Orde de l'Atxa|Orden del Hacha was an entirely-female order created after women defended the Catalonian town of Tortosa from invaders. With most adult men off to war, the women fought with hatchets and other tools. Women of this order were given social and financial privileges, including tax exemptions.

Order of Saint-John (12th century Malta) A military religious order, the Order of Saint-John had female soeurs hospitalières and male frères prêtres who had essentially the same role in the order.

Teutonic Order (12th century Jerusalem) The Order of Brothers of the German House of Saint Mary in Jerusalem accepted women primarily as consorores and hospitallers, in charge of supportive and medical services. However, these women did follow men to war to perform battlefield medicine.

Knights Templar (12th-14th century Jerusalem) The members of the Poor Fellow-Soldiers of Christ and of the Temple of Solomon admitted women for a number of roles. We know that when the final got around to writing down their rules, it included continuing the already standard practice of admitting women. Most Knights Templar were noncombatant, especially financiers.

Order of the Garter (14th-15th century England) Dedicated to the patron saint of England, Saint George, the Most Noble Order of the Garter admitted women regularly, often due to blue blood. However, women without high birth were admitted as well.

Order of the Ermine (14th and 15th century France) The L'Ordre de l'Hermine was directly inspired by the Order of the Garter and dedicated to upholding one's personal honor. It openly admitted men and women of any social rank, including the only known instance in Medieval history of a woman serving as Officer of Arms. This woman, Katherine Potier, was titled "Espy Herault".

Order of the Blessed Virgin Mary (13th-16th century Italy) A unique order that took up arms to pacify cities in the fractured Italian states. It was centered in Bologna and would admit women as fighters called militissa (literally 'female knight').

[padawanlost]

If events in ROTS had gone differently and Palpatine was dead before successfully turning Anakin-lucky shot, the Jedi, falling down the stairs, whatever- would the Jedi have at least tried to take Luke & Leia? And what would probably happen if they did?

No, i don’t see that happening. That’s not the Order’s method of acquiring kids. They had the legal right to test them but they didn’t forcibly remove children from their families without parental consent. They usually tried to influence the parents by saying force-sensitive could grow dangerous if not trained by them so many parents felt relieved at given their kids up but that doesn’t mean if a parent said no they would resort to kidnapping.

“Locating Force-strong newborns is a straightforward process, at least  within the Republic’s borders. Mandatory blood tests performed at birth record the concentration of midi-chlorians in an infant’s cells, and  positive results are forwarded to the Jedi Temple for follow-up. The job of a Jedi Recruiter can be thankless. While many families are proud to have their offspring chosen by the Force, the practical reality of taking a child away from his or her parents is messy and  unpleasant. We Jedi firmly believe that Force-strong beings have a right to receive the best training available, and our way requires  shunning emotional commitment, especially toward one’s birth family. Yet something that seems self-evident to us has been characterized as  monstrous in the HoloNet. I admit that while we recruiters are vital to the continuation of the Order, we don’t do much to burnish the  Order’s reputation. The following are perennial slurs leveled against the Order. As a Jedi  Knight you must do your part to counter these lies, not by arguing but  by setting an example of selflessness and service. […] The Jedi are kidnappers. An all too familiar accusation for Jedi Recruiters, this charge springs from the pain of emotional  attachment. It is also technically false. Within the Republic, the  Jedi Order has the legal authority to take custody of Force-sensitives, and some Masters have argued that the Force’s  presence in a child indicates the child’s consent to join the Order even before he or she is able to speak. [Source: The Jedi Path: A Manual for Students of the Force by Daniel Wallace]

The Order does have a bad rap for their methods but we haven’t seen any prequel era jedi committing such crime to ge their hands on a kids. They did made some shady choices like betting on kids lives but, as far as I remember, the worst thing they ever did (PT-era) was the baby Ludi case where they rescue a force-sensitive kid they thought was orphaned and then refused to give up the baby when her mother was discovered alive and unwilling to surrender her child to the Jedi. It was a messy legal and public case that resulted in the Jedi hiding a baby from her mother and public opinion turning against the Jedi (making things worse they were already were).

“JEDI TEMPLE, CORUSCANT – Three weeks after a formal petition, the Jedi Council refused to hand over Baby Ludi to her mother, Jonava Billane. Breaking the Jedi Council’s usual silence on the issue, a representative issued an explanation of the Jedi Code that forbids the return of the child to its birth-parent. “We have opened the child’s mind to the larger world of the Force,” explained Jedi Master Coleman Trebor. “The child is awakened, and to return it to the birth-parents at this stage would be far too dangerous. It is in everyone’s best interests and safety for the child to remain in Jedi custody.” A visibly distraught Billane continued her determined campaign that saw her spend what meager funds she had to travel from Ord Thoden to Coruscant. “What about my own code?” she said to reporters on the steps of the Jedi Temple. “I believe that a child should be with her mother, and won’t stop until I have Ludi back in my arms.” The custody drama began six months ago, when the child was discovered in the ruins of the Ord Thoden capital of Domitree, after a quake devastated the city. Jedi rescue workers found the child to have Force potential and took the baby girl into custody, naming her Aris-Del Wari. Standard Jedi procedure would have required parental consent prior to adopting the child into the Jedi order, but the parents were missing and presumed dead. A month later, a convalescing Jonava Billane was found in an outskirt town, and her concerted search for her baby, which she named Ludi, has since led her to Coruscant. With no established procedure to deal with this situation, Republic Judiciary officials are scrambling to find a resolution. Already Billane’s pleas have attracted a popular following, and her formal petition to the Jedi Council, delivered by her sector’s representative, Senator Boganni Hrul, made headlines throughout the galaxy. The People’s Inquest, a grassroots Jedi watch-group, has helped Billane on her pursuit. “This is just further evidence that the Jedi order needs to be held accountable to the people who subsidize its operations,” said Inquest leader Thrynka Padaunete.” [Source: Jedi Refuse to Hand Over Baby Ludi—HoloNet News Vol. 531 46]

In Luke and Leia’s case, they would have the right to test them but they would be able to remove them from Anakin and Padmé’s care without their consent. They would probably want to keep their eyes on the Skywalker because the Order was concerned about force-sensitive breeding to create powerful families but I don’t see them raiding their home to take the babies in this scenario.

[Source: The Jedi Path: A Manual for Students of the Force by Daniel Wallace]

Anakin and Padmé would also be in a unique position: they would know exactly how the Order operates and they would have enough money, influence and power to prevent any removal attempts.  I don’t see the Jedi Order being that oblivious to the consequences of their actions. the would have to know how ill-fate any attempt against Luke and Leia would be and how fast it would backfire.

[ernestdescalsartwok]

TEMPLERS-LA FATARELLA-PINTURA-ART-CARES-PEDRES-CAL SANT-ORDE-TEMPLE-HISTORIA-TERRA ALTA-TARRAGONA-CATALUNYA-PINTOR-ERNEST DESCALS por Ernest Descals Por Flickr: TEMPLERS-LA FATARELLA-PINTURA-ART-CARES-PEDRES-CAL SANT-ORDE-TEMPLE-HISTORIA-TERRA ALTA-TARRAGONA-CATALUNYA-PINTOR-ERNEST DESCALS- En el pueblo de LA FATARELLA, pueblos de la Comarca de la Terra Alta en Tarragona, existe un antiguo edificio construido por el Orden del Temple, la historia de los Templarios que tanto influyó en estas tierras del Sur de Catalunya, la casa se llama CAL SANT y en su fachada aún perduran dos piedras esculpidas con unas severas caras, aquí he querido pintar una de ellas, debajo del rostro templario podemos apreciar la placa con el número de su puerta, un pequeño detalle en el paisaje que alberga los restos de tiempos antiguos. Pintura del artista pintor Ernest Descals sobre papel cartulina de 50 x 65 centímetros, viajes que proporcionan inspiración para ejercitar el arte de la plástica que también es una documentación sobre los lugares y sus distintos motivos y paisajes.

[whiskymoro]

The Temple Bar Traditional Whiskey +/- 2014 (40 %)

Temple Bar er et legendarisk vannhull i Dublin (etablert i 1840), og er i tillegg navnet på området puben ligger i og ei gate. Puben har et temmelig stort whiskeyutvalg, og er en av turistfellenemagnetene i dette livlige utelivsstrøket i byen. The Temple Bar Whiskey Company velger ut fat og blander whiskey, og har etter hvert fått en del tapninger i sortimentet sitt: blenden Signature Blend og faktisk også noen single malts, på 10, 12 og 15 år, i tillegg til en noe mer eksklusiv single cask-tapning ved navn Cellar Cask. Dette er imidlertid «Traditional», en «small batch»-blend de lanserte i 2014. Den er trippeldestillert og har ligget på eks-bourbon- og portvinsfat. Det er ikke oppgitt hvor spriten er produsert, ei heller alderen.

På nesen fikk jeg jeg råsprit, litt epler og vanilje, sitrus, pære, eiketre og litt eukalyptus. Smaken var søt, med pære, sitrus og råsprit. Litt spritstikk. Avslutningen var kort, med vanilje og råsprit, pære og sitrus. Halvtørr. Med vann kom det til litt krydder og marsipan på nesen; smaken fikk generelt mindre av alt, men stadig råsprit, epler og pærer. Avslutningen likeså – kort og råspritpreget, med litt sitrus.

En whiskey som antagelig fungerer best i, og er ment for, drinker - Irish Coffee f.eks. Lett, ung og enkel, null utvikling og den faller litt sammen i smaken – nesen er grei nok. Som ventet, med andre ord; ut fra pris og spesifikasjoner er nok ikke dette ment å være noen større åpenbaring hos folk som liker å nyte sin whiskey bar fra et fancy glass. Ytterst forglemmelig.

Karakter: 71/100

[praza-catalunya]

Juana Francés: o informalismo tamén era muller

Atopar exposicións dedicadas exclusivamente a mulleres non é doado. A galería Mayoral programa agora unha dedicada á pintora Juana Francés, artista informalista que estivo na vangarda da creatividade artística nos anos 60. Hai que ter valor para manterse como muller artista do informalismo en pleno franquismo. Por que Francés foi expulsada do grupo El Paso? Por que non se organizan exposicións de Juana Francés? Terá, acaso, algo que ver co feito de que fose muller?

Lito Caramés

Juana Francés. Informalismo. Grupo El Paso. Expulsión?

Suele ser un elogio para la mujer que pinta afirmar que su obra parece hecha por mano de hombre. Cuando así sucede es casi seguro que esta obra tiene un parentesco con la producción de un artista masculino. La mujer en el arte es por predisposición imitativa. Aún sin darse cuenta de ello, no es capaz de crear su propia obra con rotundidad y feminidad, y menos de presentar camino nuevo (Manuel Sánchez Camargo, 1955. Recollido no catálogo da mostra Juana Francés: l’informalisme també era dona).

Nos parágrafos anteriores recóllese o pensamento dun periodista e crítico de arte do franquismo. É un bo exemplo da consideración que ideoloxías machistas da sociedade patriarcal tiñan (e teñen?) sobre a creatividade das mulleres, e en xeral sobre as capacidades das mulleres.

A galería de arte Mayoral de Barcelona ten o acerto –unha vez máis-- de presentar unha exposición monográfica importante: Juana Francés: l’informalisme també era dona. A valía desta mostra radica en varios aspectos que se comentarán aquí. Para comezar interesa dicir que a exposición presenta pezas creadas entre os anos 1957 e 1962, anos nos que Juana Francés dedicouse a crear arte informalista. Esta arte informalista levouna a ser unha dos sete fundadores do grupo El Paso (nado en 1957), conxunto de artistas (Saura, Canogar, Millares, Rivera, Suárez, Feito e Francés, aos que se suma o escultor Pablo Serrano) que logo significaron a vangarda da arte na España de posguerra. Juana Francés, foi a única muller do grupo, de aí o título da exposición. O Manifiesto do grupo é ben claro respecto das intencións revolucionarias dos seus membros. No ano 1959, o poeta e crítico Eduardo Cirlot dicía dese mangado de artistas: Ha de advertirse una profunda unidad que no puede nacer sino del temple del alma hispánica. La negación del color, la exacerbación de unos elementos que adquieren el poder de signos expresivos sin perder la calidad plástica, la reducción de la imagen -desde unos amplios horizontes experimentales- a un tipo restringido y serial que manifiesta la decisión de autolimitación ascética se encuentran en la obra de los artistas de EL PASO.

Pois ben, Juana Francés, xunto con Suárez, Rivera e Pablo Serrano, logo abandona El Paso no ano 1958. E aquí hai unha controversia sobre se eses artistas abandonan El Paso por decisión propia, ou son expulsados (mormente Juana Francés). Nos textos incluídos no catálogo da mostra Juana Francés: l’informalisme també era dona, as/os seus autores tenden máis a pensar que a pintora foi expulsada e que os outros marcharon en boa parte por solidariedade con ela. De feito semella que no grupo había dúas liñas de investigación e plasmación estética. Unha que apostaba polo trazo xestual, polo que se pode asimilar máis a action painting (dramatismo, violencia), onde se sitúan Saura, Millares ou Canogar, por exemplo, mentres que outros (Suárez, Rivera e Francés) ían máis por unha aposta existencialista (intimista, reflexiva). Nunhas declaracións de Martín Chirino (que entrou en El Paso máis tarde) en El País (2002) –segundo recolle Isabel Tejeda no catálogo-- afirma que había tensións dentro do grupo e que se decidiu expulsar a Francés.

Juana Francés no seu estudo

Esas diferencias puideron facilitar a ruptura do grupo, pero as razóns principais parece que van na dirección de querer expulsar a Juana Francés. Isabel Tejeda é comisaria, crítica de arte e xestora cultural. Na conversa con Boye Llorens, recollida no catálogo, afirma con claridade que Juana Francés foi expulsada do grupo El Paso. Entre outras causas, asevera que por razóns como que Antonio Saura buscaba que Francés fose a súa compañeira e amante, e a pintora non lle fixo caso e acabou sendo compañeira do escultor Pablo Serrano. Esta rechazo sentimental seica predispuxo a Saura contra ela, o que acabou por propoñer ao grupo botala. Isabel Tejeda tamén informa que na única tese doutoral que se ten feito sobre Juana Francés --a de Natalia Molinos: La artista alicantina Juana Francés: estudio crítico de su obra (Alicante 2010)--, Molinos tamén dá argumentos para concluír que Francés foi expulsada do grupo.

A todo isto cómpre engadir máis motivos. Un deles é o machismo tan forte que dominaba )e domina) a vida daqueles anos 50, pleno franquismo, e tamén a vida artística. E non só en España. Na conversa entre Carles Guerra (actual director da Fundació Tàpies) e Agustín Pérez Rubio (comisario, crítico e director de museos como o MUSAC), recollida tamén no catálogo da mostra sobe Juana Francés, Guerra fala do concepto ego expresionista abstracto. Este concepto foi acuñado pola estudosa, crítica e profesora Caroline A. Jones, que afirma que ese ego está marcado pola forza, a enerxía e o comportamento propio do xénero masculino. A pintura informalista que creaba Francés nos anos 57 e seguintes tiña forza, expresividade, pero o que sorprendía, o que molestaba, era que non se podía dicir que aquela pintura fose obra dunha muller (non eran flores, nin retratos en interiores domésticos). Foi esta outra das causas da súa expulsión?

 Juana Francés. Composición nº 39, 1960

Juana Francés: l’informalisme també era dona. Galería Mayoral

El caso Francés es el caso típico de una artista totalmente infravalorada en su contexto. Aunque ha tenido sus exposiciones, aunque estuvo en la Biennale de Venazia, aunque estuvo en dos exposiciones internacionales como la del Guggenheim y la Tate, la repercusión que ha tenido dentro del país, ha quedado como una figura “opacada”, aislada, muchas veces totalmente innombrada (Agustín Pérez Rubio, 2020, no catálogo de Juana Francés: l’informalisme també era dona).

A galería de arte Mayoral segue a súa marcha de organizar exposicións senlleiras, que ninguén máis as realiza. No ano 2017 programou a primeira exposición sobre Mulleres Surrealistas que se fixo en España (xaora!), e agora tócalle a quenda á pintora Juana Francés, coa mostra Juana Francés: l’informalisme també era dona. Francés foi no seu día unha artista vangardista, valente. Pois aínda falta que un museo importante, ou institución similar, lle dedique unha exposición antolóxica de calidade. Todo vai no camiño de facer pensar que o silencio segue ocultando a esta artista (coma a tantas outras!). A meirande parte das súas creacións doounas Juana Francés a tres institucións: ao IVAM, de Valencia, ao MACA, de Alicante e ao Museo Pablo Serrano, de Zaragoza. Se se queren organizar exposicións desta importante e contestataria artista xa se sabe onde buscar; e obra hai: Natalia Molinos para a súa tese doutoral analizou e estudou 500 obras de Juana Francés.

A galería Mayoral xa ten organizado, tamén, exposicións individuais de moitos dos compañeiros de Francés daqueles anos 60, xa dentro de El Paso, xa nas xeiras do informalismo doutros artistas. Tal é o caso de Antonio Saura, de Manolo Millares, de Antoni Tàpies. E hai poucos meses tiveron o acerto de xuntar unha ducia de obras das que estiveron XXIX Biennale de Venazia (Venezia 1958) , mostra internacional que abriu as portas ás creacións vangardistas que se facían en España. Outra magnífica aposta.

Juana Francés. Algaiat, 1960

A mostra Juana Francés: l’informalisme també era dona presenta 14 pezas desta artista creadas entre os anos 1957 e 1962, é dicir os anos máis puramente informalistas de Francés. Non é, por tanto, unha antolóxica de toda a súa vida artística. Nestas obras compróbanse perfectamente os xeitos da pintora: as poucas cores empregadas, a xestualidade circular que lle impón aos grosos pinceis ou espátulas, e a utilización de areas e terras e case todas as pezas. Xestualidade e universos matéricos. Caligrafías e achegas telúricas?  

O comisario de Juana Francés: l’informalisme també era dona é o historiador, profesor e crítico Tomás Llorens Serra. Llorens xa foi director do IVAM, así como director do Centro de Arte Reina Sofía, e conservador xefe do Museo Thyssen-Bornemisza. É autor de moitos estudos (Nacimiento y desintegración del cubismo: Apollinaire y Picasso) sobre arte do século XX e xa comisariou un mangado de exposicións, entre elas a magnífica mostra Max Beckmann (Leipzig, 1884- Nueva York, 1950) que se puido ver o ano pasado en Caixaforum. O día da presentación da mostra de Juana Francés impartiu unha verdadeira lección de arte do século XX. Un pracer escoitalo.

Coa proposta Juana Francés: l’informalisme també era dona, a galería Mayoral segue polos seus vieiros da excelencia, das apostas pola arte da segunda metade do século XX e pola innovación á hora de ofrecer á cidadanía revisións artísticas e estéticas a un nivel pouco visto en galerías de arte comerciais. Como dixo un visitante ao comezar a visita á mostra Venezia 1958: Esta galería es como el Reina Sofía. Comparación que fala moito das traballeiras e éxitos dos responsables da galería.

Juana Francés. Como la tierra. 1959 

Juana Francés, artista informalista en pleno franquismo

A pregunta “Por que non houbo grandes mulleres artistas?” non é máis ca punta dun iceberg de malinterpretacións e ideas falsas. Baixo a superficie, agóchase unha enorme e escura mole de bambeantes tópicos sobre a natureza da arte e os aspectos situacionais asociados, sobre a natureza das capacidades humanas en xeral e da excelencia humana en particular e sobre a función que a orde social ten en todo isto (Linda Nocklin,  Por que non houbo grandes mulleres artistas?, 1971; recollido en Amazonas del Arte Nuevo, Fundación MAPFRE, 2008).

Nestes tempos actuais, a 60 anos de cando Juana Francés practicaba a súa pintura informalista, quizais se perda a perspectiva do valor que tivo a artista ao apostar por esa arte. Valor por formar parte dunha elite artística que con tales opcións se enfrontaba ao franquismo, e valor (e non menor) por ser muller e rachar teitos e barreiras. Juana Francés –aínda que propios e estraños pretenderan agochar e/ou minimizar a súa forza creativa-- é a única muller artista que a finais dos anos 50 e comezos dos sesenta consta en todas as exposicións internacionais importantes onde a vangarda española do interior se presentou ao mundo artístico. Juana Francés estivo en varias Biennale de Venezia. Por contra non estivo na famosa XXIX Biennale di Venezia 1958, da que a mesma galería Mayoral vén de ofrecer unha mostra extensa e moi representativa. Como escribía o crítico André Kuenzi Le pavillon espagnol est peut-être le pavillon le plus captivant de cette XXIX Biennale de Venice. Nous sommes davant des ouvres le plus souvent poignantes et d’une haute expresivité. (...) L’Espagne ha délégué quelques-uns de ses mellieurs peintres contemporains. Por que González Robles non levou a Juana Francés á Biennale de 1958, cando si tiñan obra todos os seus compañeiros de El Paso? Outra discriminación máis? Posiblemente.

Juana Francés si que estivo nas exposicións de El Paso e nalgunhas individuais, por exemplo, na que no ano 1959 presentou no Salón del Prado do Ateneo, daquela unha das salas máis importantes de Madrid. Como consecuencia do éxito da Biennale Venezia ‘58, en 1960 o Salomon R. Guggenheim Museum de New York programa a mostra Before Picasso; After Miró; toda unha declaración de principios. Cómpre lembrar que no período de entreguerras (anos 20 e 30) os artistas internacionalmente máis punteiros, máis influíntes eran españois: Picasso, Miró, Gris, González, Dalí. Esta mostra do Guggenheim é todo un recoñecemento ás novas fornadas de artistas que recuperaban as vangardas dentro de España, no franquismo; contra o franquismo. Tamén nese ano o MOMA, da mesma cidade, programa New Spainsh Painting and Sculpture, cunha programación e propósitos similares á anterior. Para redondear as mostras da arte que se facía dentro do país (coas dificultades impostas pola ditadura) a Tate Gallery de Londres, en 1962, acolleu Modern Spanish Painting, mostra que logo peregrinou por varias localidades británicas. Estas exposicións internacionais (así como outras) foron co-organizadas por González Robles, desde o Ministerio de Exteriores, e en todas estivo presente Juana Francés. Despois da firma do Concordato co Vaticano e mais dos Pactos de Madrid co goberno dos EEUU de América, en 1953, o réxime franquista tivo que aceptar que a cultura interior se dese a coñecer no estranxeiro. De feito, varios artistas acusaron ás autoridades de utilizalos para “lavar a cara” fóra, vendendo a imaxe de liberdades, cousa que na práctica era absolutamente falsa.

Juana Francés.Sen título, 1960

Antes de 1956, Juana Francés practica unha pintura que ten moito de débeda do seu profesor Vázquez Díaz; unha pintura que corre entre formas próximas ao cubismo, pero sen deixar a figuración. Os críticos afirman que facía unha pintura hierática, con cores uniformes e planas; escenas de familias ou individuos. A esta primeira etapa corresponde a súa peza Silencio (1953). Un busto de muller con formas entre picassianas e de Giacometti, que bota a man esquerda á boca e tápaa por completo. Silencio. Censura?, represión?, represión machista?

En 1956 comeza a entrar nos círculos do que logo será El Paso, e a súa pintura muda por completo. Francés pásase ao informalismo, xa por influencias de pintores franceses como Jean Fautrier e Hans Hartung, o norteamericano Franz Kline ou o italiano Alberto Burri; influencias declaradas pola propia pintora. O período informalista de Juana Francés, que vai de 1956 a 1962, é o que agora se presenta na mostra da galería Mayoral Juana Francés: l’informalisme també era dona, un título que é toda unha declaración de intencións. Nas 14 pinturas que logrou xuntar Mayoral vense claramente as súas constantes pictóricas. Son pezas relativamente grandes, algunhas delas –por fotografías que acompañan a mostra-- foron pintadas no chan, nas que se pode apreciar a utilización do branco e negro como opción principal, certo dripping, aínda que non moi violento; e logo nalgunhas das pezas cores terras, ocres. Para rematar as creacións sobre tela ou saco, o uso de areas e terras que engancha sobre a pintura, e coas que xoga a riscar e repasar.

Pódese dicir, xa que logo, que a pintura informalista de Francés anda preto dos vieiros do expresionismo abstracto e tamén de técnicas matéricas empregadas por coetáneos seus, como Tàpies ou Millares. O resultado é diferente. A xestualidade de Francés é máis circular, curvilínea, menos agresiva da que se atopa, por exemplo, nas telas de Saura, que aporta máis polo dramatismo e o xesto heroico (a dicir de Tomás Llorens). E o uso de materias é ben diferente do que fai Tàpies. Este último emprega os materiais e terras (po de mármore e outros) con uniformidade, como se fose unha base modelable sobre a que elaborar caligrafías, mentres que a autora de Silencio semella sementar as areas e terras en certas zonas da obra, como quen deseña un xardín xaponés. Quizais por iso –segundo informou o comisario Tomás Llorens-- o crítico Moreno Galván dixese da obra informalista de Francés que pintaba intrapaisajes. Intrapaisajes, á procura de espazos interiores, botados fóra co obxectivo de crear os mapas de universos propios. Intrapaisajes nos que o inconsciente dita propostas, insatisfaccións, rebeldías. Nunha das poucas entrevistas que lle fixeron, Francés confesa: Me interesa la materia como medio. Con ella creo una masa informe que desgarro. Pretendo hacerla girar con ritmos que la envuelven, hasta sacarla fuera de los límites del cuadro, hacia un espacio infinito.

Despois de 1962, pouco a pouco Juana Francés volve a certa figuración, e á creación de series (El hombre y el campo, El hombre y la ciudad), series con figuración nas que priman as cuestións sociais. É dicir, críticas políticas soterradas nun contexto de ditadura.

Galería Mayoral 

Arte épica versus arte poética? Apuntes para unha visión da arte

Tal com va escriure en el seu moment el crític Aguilera Cerni, un dels protagonistes de l’ascens internacional de l’avanguarda espanyola en el període 1957-60: “la part més característica d’aquesta pintura (la de Juana Francés) registra en la matèria la petjada d’un conflicte existencial”. I parlar de “conflicte existencial” en aquells anys en què els intel·lectuals espanyols estaven fascinats per Sartre, era, indirectament, parlar de la lluita per la llibertat. Llibertat “existencial” i individual, i també política (Tomás Llorens, Juana Francés: 1957-1962, 2020, no catálogo da exposición).

Na presentación da mostra Juana Francés: l’informalisme també era femení, Tomás Llorens, o comisario, comentou que unha das razóns polas que acabou deixando (sendo expulsada?) o grupo El Paso –do que fora fundadora-- puido ser o seu xeito de entender a arte. Outros motivos viñeron –segundo profesionais, e como xa se referiu-- dados pola súa condición feminina. E para alimentar os seus argumentos, o comisario, falou dun libro do crítico Moreno Galván: Introducción a la pintura española actual. Nese traballo Moreno Galván, un dos críticos máis recoñecidos daquela, escribe –ao falar da etapa informalista de Juana Francés-- que esta artista o que pinta en realidade son Intrapaisajes: pintura informista e matérica elaborada cunha suavidade que non se atopa noutros membros de El Paso. Os compañeiros (homes) que nas súas creacións envorcaban xestualidades agresivas estaban comandados por Antonio Saura. A seguir Llorens veu dicir que iso acontecera en bastantes ocasións, pondo como exemplo que algúns románticos tendían a buscar a liberdade na acción, na protesta, na loita, mentres que outros --como o poeta Shelley-- optaba pola poesía intimista. Como xa se mencionou, tamén, Juana Francés estaría no bando de persoas do grupo El Paso (Rivera, Suárez) que apostaron máis por buscar no informalismo xeitos de abstracción expresiva, sen chegar á enerxía e forza do ego expresionista abstracto, propio do xénero masculino, segundo a estudosa Caroline A. Jones. Todo isto dito con reservas, pois o comportamento, a enerxía e a forza propia dos homes son canalizadas de moitas maneiras. Quizais Jones está a focalizar as súas argumentacións en Pollock ou en de Kooning; pero seguramente non en Marc Rothko, que ten outra sensibilidade (o que vén corroborar que noutras latitudes e situacións vense dando esa alternancia á hora de construír a práctica artística). Seguindo a reflexión de Llorens, tamén no romanticismo e na súa pintura,se pode facer perfectamente o distingo entre Eugène Delacroix e as súas composicións espirais (Chasse au tigre), e outros pintores románticos como Friedrich, por exemplo (Der Mönch am Meer).

Indo máis aló na historia da arte seguro que é doado atopar máis exemplos. Ou tal cousa é doado constatar sempre? A pouco que se observe o estilo dun Sánchez Cotán, creador de bodegóns espirituais no século XVII (inzados de frugalidade e quietude Bodegón del cardo), ben se comproba que afastado se atopa de coetáneos e barrocos como Rubens (Rapto de Perséfone) ou, nalgunhas pezas, de Artemisia Gentileschi (Judith e Holofernes).

Abundando nas observacións, chégase a que o mesmo acontece con certos movementos artísticos contemporáneos: uns procuran a creación desde dentro cara fóra –arrincando da emoción, das sensacións; da subxectividade--, fronte a outras tendencias que o fan/fixeron ao revés: buscando na análise obxectiva da realidade a súa fonte de inspiración. Entre os primeiros estilos alíñanse o expresionismo, o surrealismo, o expresionismo abstracto. Como forma de expresión artística que parte da análise da realidade obxectiva cóntase o cubismo, o impresionismo ou certos xeitos de arte abstracta. Reflexións para futuros traballos?

Lito Caramés

 EXPOSICIÓN: Juana Francés: l’informalisme també era dona

Galería de arte Mayoral

ata o 28 de marzo de 2020

[katrinepedersen]

De Digitalt Udsatte Kapitel 5. Youtubestjerner eller børnearbejde?

“Børnestjerner repræsenterer det ultimative symbol på kommercialiseringen af barndommen, idet de er børn med en markedsværdi.“

Engang var det Shirley Temple, der bedårede verden. I 90’erne fulgte vi Mary-Kate og Ashley Olsen vokse op on screen i tv-serien Hænderne fulde. I 00’erne blev tilfældige teenagere reality-stjerner, og grinende, sovende eller hikkende babyer blev set af millioner af YouTube-seere verden over. Og i 2016 kårede ZULU Awards den dengang 6-årige Naja Münster som “Årets YouTuber” - den yngste i programmets historie.

Historien om barneperformeren og -stjernen er fortalt så mange gange både som fiktion, dokumentarisk og journalistisk, at den er blevet en kliché. Klichéen om, at den feterede barnestjerne ender på afvænning, med nedtur og misbrug: Lille Per, Pusle, Buster, Pippi, Razz, Shirley Temple, Macaulay Culkin, Drew Barrymore, Lindsay Lohan osv. En del er på mere eller mindre dramatiske måder røget ud i glemslens tåger. Og hvorfor overhovedet skrive om barnestjernen her – i en bog om den digitale revolutionens indvirkning på mennesket? Fordi vores stigende tendens til at stjernedrømme med vores børn afspejler den ultimative narcissistiske kultur – sagt med Cashmores ord en kultur, hvor ”vi overlever ved at drømme narcissistiske drømme,” og vi lærer vores børn at gøre det samme. Men hvorfor? Dét at gå fra at have 200 til 200.000 ’venner’ på de sociale medier, at gå fra ukendt til kendt, er en barsk psykologisk proces, som kun de færreste – selv voksne – kommer helskindet igennem uden professionel assistance. Som Pusle Helmuth engang sagde: “At være barneskuespiller er en voksenrolle.” Det var dengang, det at være stjerne talte de få. I dag kommer der nye tv-stjerner til hver ny sæson og på de sociale og nye medier endnu hyppigere.

Det er bare noget, vi leger

”Det er bare noget, vi leger,” var for nogle år siden kendingsmelodien for DR’s store sangkonkurrence MGP. En konkurrence, der i 2015 tiltrak knap 1,7 millioner seere, og den niårige vinder, Flora Ofelia, optrådte sammen med de resterende deltagere live foran omkring 8500 mennesker. Eksponeringsgraden matcher voksne popstjerner. Det vidner en Google-statistik på Google Trends om: Et af de mest googlede navne i Danmark i 2014 var Emma Pi – vinderen af MGP 201476. Og spørgsmålet er: Er det egentlig bare noget, vi leger, når børn oplever ekstrem eksponering i forskellige tv-programmer, på YouTube eller på de sociale medier?

Børn er umiddelbare, finurlige og vil bare gerne være med i legen. De er fantastisk underholdende – det har de været til alle tider. Engang som performere på markedspladser, gader og stræder. Det blev engang anset som en naturlig og livsnødvendig del for fattige familier, at børn deltog i arbejdet og bidrog til familiefællesskabet. Og de familier, der ikke havde mulighed for at ernære sig ved andre erhverv, så underholdning som en udvej, de sang, gøglede, dansede eller tryllede for at tjene til dagen og vejen. 

Inden Hollywood og filmens historie begynder, eksisterede fænomenet ’barnestjerne’, som vi kender det i dag, ikke. En børneperformer konnoterede bunden af samfundet og stod i skarp kontrast til de borgerlige middelklasseidealer om ’normale’ børn, der opstod i løbet af 1700-tallet. Det var Jean-Jacques Rousseau, der indførte den stadig gældende opfattelse af barndommen som en livsfase, barnet som et selvstændigt individ med ret til frihed og til at erfare og erkende, som han skriver i sin bog Émile: ”I naturtilstanden, hvor alle mennesker er lige, er deres fælles kald dette at være menneske”. Rousseaus syn på barnet som et selvstændigt individ med rettigheder blev dengang modtaget som et angreb på det gældende syn på barnet som en del af et arbejdsfællesskab. Rousseaus bøger blev brændt, og han måtte flygte fra Frankrig for at undgå en anholdelse. Ikke desto mindre blev hans argumenter for børns rettigheder startskuddet til den modstand, der i det moderne Europa førte til de første love i England mod børnearbejde.

I Danmark arbejdede børn stadig i begyndelsen af det 20. århundrede, også efter at børn i fabriksarbejde blev forbudt i 1913. Forskellen fra tidligere var, at arbejdet foregik efter skoletid. Hvilket ikke var uproblematisk for de mange fattige familier, der var afhængige af deres børns bidrag til indtjeningen. At børnearbejde var livsnødvendigt for dårligt stillede familier, stemte ikke overens med synet på barnet som et selvstændigt individ med frihed og rettigheder. Og problemet blev placeret hos forældrene: Hvis de lod deres børn arbejde, brød de med den norm, der blev mere og mere fasttømret som den gældende.

På samme tid flyttede børneperformeren sig i den vestlige verden fra gaden til lærredet: I 1921 (syv år efter at de første love om børnearbejde blev indført i Danmark) blev den første filmbarnestjerne født: Jackie Coogan (Kid, 1921), skabt af Charles Chaplin, der selv som den populære vagabondkarakter tager en forældreløs dreng til sig. Efterfølgende spillede Coogan med i film som Oliver Twist (1922), Daddy (1923) og i Flandern (1924). Hans succes betød, at han blev det første barn i USA, der tjente en million dollars.

Der er sket uendelig meget, fra dengang børneperformere var socialt udsatte, der arbejdede på gaden med sang og underholdning, til det 21.århundrede, hvor almindelige børn synger: ”Det er bare noget, vi leger” i MGP. Og der er ingen tvivl om, at de danske producenter, der leverer indhold til og med børn, har intentionen om at tage vare på dem med børnepassere, presserådgivning, sangcoaches, hvis det angår sang, osv. Altså indtil produktionen er taget af skærmen, hvorefter de ofte er overladt til sig selv. Den tidligere barnestjerne Pelle Hvenegaard, der for sin rolle som Pelle Erobreren blev udråbt til Europas største talent, beskriver i et interview til Filmmagasinet EKKO, hvordan han gik igennem en svær krise: ”Jeg var for fanden kun et barn. Jeg blev skudt op på toppen af noget, som jeg slet ikke var parat til. Og jeg har fandme brugt mange år på at komme ned igen og stille mig selv spørgsmålet: Hvad er det egentlig jeg vil? Det gør jeg stadig, men nu har jeg da fået mig selv hen et sted, hvor jeg føler mig som herre i eget liv.” Han fortsætter: ”Der følger et ansvar med, når man har med børn at gøre. Som minimum burde de kunne trække nogle timer hos en psykolog på producentens regning, eller ringe til sådan én som mig, som har været det hele igennem. Jeg føler, at jeg er blevet berøvet min ungdoms naturlige selvudvikling.” I samme artikel beskriver Stefan Pagels Andersen sin barnekarriere: ”Modsat andre familier har min familie ikke været klar over de følger, en karriere som børneskuespiller kunne få for mig. Jeg har selv skudt problemerne i jorden. Og al den omsorg, jeg fik fra filmholdet, var jo væk, da filmen var færdig. Så var de videre til næste projekt. Jeg fik lidt over 70.000 kroner for Mirakel, og det er jo mange penge for en teenager, men ikke i forhold til de omkostninger, det har haft.”

Den udstødte barnestjerne

I sin bog The Cultural Significance of the Child Star sætter Jane O’Connor spørgsmålstegn ved, hvordan vi etisk kan forsvare at opfordre børn til at blive performere, når vi ved, at de med O’Connors ord ender som ”udskud”, som stigmatiserede ofre: “Det er et mysterium, hvordan barnestjerner stadig kan eksistere i vores kultur, i en tid med beskyttelse af børns rettigheder, og med de mange fortællinger om børnestjerner, det er gået galt for i deres voksne liv. Det er et mysterium, hvordan berømmelse stadig er noget, mange børn (og deres forældre) synes at aspirere mod. At følge drømmen om at være den udvalgte, om at blive løftet ud af masserne, blive anerkendt som noget helt særligt, er ofte det, der tiltrækker de unge ’wannabes’.” Det forfald, som O’Connor beskriver, ligger som en kulturelt konstrueret og nagelfast norm, der tjener formålet at opretholde orden i den vestlige verdens opfattelse af barndom: Vores opfattelse af et normalt barns forventede og foretrukne adfærd. Derfor er det i dag en udbredt opfattelse, ”at berømmelse har farlige og forfærdelige konsekvenser. Så udbredt, at ethvert andet udfald enten ignoreres, bagatelliseres eller behandles med chokerende overraskelse”.

Vi boykotter fx virksomheder, der anvender børnearbejde i tredjeverdenslande, fordi det er moralsk, følelsesmæssigt og fysisk skadeligt for børn at arbejde. Denne norm gør sig også gældende i forhold til barnestjernen, og de, der opfordrer deres børn til at arbejde, opfattes derfor ubevidst som amoralske, som dårlige forældre. Ifølge O’Connor udstøder og tabuiserer vi som samfund den tidligere barnestjerne, fordi det forstyrrer og forurener vores opfattelse af barnet som et uskyldigt væsen. Et paradoks, der er skræmmende, hvis man tænker det til ende: På den ene side opfordrer vi (mere eller mindre ubevidst) vores børn til at stræbe efter at få et publikum, at blive kendte, den populære, den, andre ser op til og fejrer. På den anden side ligger udstødelsen af barnestjernen som en tung og urokkelig skæbne – en praksis, der skal sikre orden i flokken. Her spiller mediernes dækning en stor rolle; den sensationsprægede fortælling om barnestjernens forfald. De forskellige vinkler, der repeteres i mediernes dækning, tjener formålet at bekræfte myten om barnestjernen som forbandet, at barnestjernen er et produkt af ureflekterede og ansvarsløse forældre, der sætter berømmelse og rigdom over deres barns velbefindende. “Inden for dette værdisystem vil fornuftige forældre aldrig tillade børn at blive en del af potentielle ’horror stories’ om barnestjerner. Og der er en implicit enighed om, at det er at foretrække at have et normalt og almindeligt barn, end et tidligt modent, berømt barn, der automatisk vil ende som et skadet. Det berømte barn mister sin uskyld og sin barndom som et magtesløst individ, der er sluppet fri i en voksenverden, en kampplads. Show business er et sted, hvor kun få overlever, et sted, børn på ingen måde hører hjemme, og derfor må bøde senere i livet, fordi det er unaturligt. På baggrund af de utvivlsomt forfærdelige historier om tidligere børnestjerner har vi tendens til at generalisere, og denne generalisering er blevet en stereotyp, der er alment accepteret som en sandhed.” Selvom vi har en tendens til at udstøde tidligere barnestjerner fra fællesskabet, så efterspørger vi dem ifølge O’Connor som medieforbrugere, fordi de repræsenterer det perfekte vidunderbarn, et symbol på håb og perfektion, som den menneskelige psyke altid har stræbt efter at manifestere. ”Vi har brug for dem, fordi de er noget, vi aldrig kan blive igen. Deres naturlige charme får os til at tro på ultimativ godhed i mennesket – i barndommens uskyld.” Og hvorfor udstøder vi dem så? O’Connor mener, at det er, ”fordi de vokser op og væk fra det billede af perfektion og frelse, de var ensbetydende med som børn. De svigter os, idet de bliver ligesom os, de bliver fejlbarlige, svage, selviske og amoralske, vi føler os snydt af deres normalitet.” Eller som Joal Ryan, forfatter til bogen Former Child Stars – The Story of America’s Least Wanted, forklarer: Vi fascineres af fortællinger om barnestjerner, det er gået galt for, fordi ”det er en måde at tage afstand fra dem og skille os af med dem.”

Da den medieskabte drøm gik itu

Vi har igennem underholdningsindustriens historie oplevet stjerner forfalde i hobetal på forsiden af verdens sladderblade, i livetransmitterede biljagter osv. Et af de mest voldsomme, der havde hele verden som publikum, var Britney Spears’ sammenbrud i 2007. Hele verden fulgte med, da hun klippede sig skaldet, angreb en fotograf, kollapsede og blev tvangsindlagt. “Jeg kan ikke lade være med at tænke – jeg er jo et intelligent menneske. Hvad havde jeg gang i?” har hun forklaret i et interview til MTV. ”Jeg har været igennem meget de seneste to-tre år, og der er meget, folk ikke ved. Nogle gange kan jeg ikke lade være med at føle mig ensom, for jeg åbner ikke porten særlig tit, hvis du forstår.”

Vinteren 2015 gik den medieskabte drøm også itu – ikke for en celebrity, men for to danske medier; der røg en flig af det perfekte univers. På en måned brød to 15-årige sammen: Først i magasinet Cover, der bragte et foto af modellen Lulu Leika, der fremstod så sygeligt tynd, at billedet på ganske kort tid vakte international viral forargelse på sociale medier som Facebook og Twitter. Hendes chef og indehaver af modelbureauet Scoop Model, Bente Lundquist, forklarede: “Lulu Leika har ikke anoreksi. Jeg kan godt se, at hun ser meget tynd ud på billedet, men det er altså en pige, der har været udsat for noget forfærdeligt og ikke har kunnet spise på grund af sorg.” Om redaktionen og de ansvarlige voksne under produktionen et øjeblik fornægtede virkeligheden – eller hvad årsagen var til, at en pige, der tydeligvis havde brug for alt andet end at være på arbejde, vides ikke. Og hvordan denne fornægtelse kunne nå igennem alle led og først blev påpeget, da den nåede verden udenfor, er en gåde.

Men børn går ikke ned med stress og slet ikke, hvis de er på arbejde. Det vidner fredag den 6. marts 2015 om, da den 15-årige X Factor-deltager Baraa brød sammen for åben skærm. ”Det var stærkt, tårevædende at se på. Stærkt tv, vil folkene bag X Factor sikkert sige – og klappe sig selv på skuldrene. (…). Tårevædende at overvære, da Baraa et øjeblik inde i omsyngningen knækkede over i gråd af bare nerver, inden den 15-årige dreng fik kæmpet sig tilbage på sporet i sin sang”92 skrev teaterdirektør Jon Stephensen i en kritik af DR’s behandling af sine medvirkende og fortsætter: ”Er det Danmarks Radios opgave at udsætte børn for det, vi så i fredags i X Factor, bare for at vi andre kan sidde og hyggetude, når børn bliver presset ud over enhver etisk grænse og stemt ud, med tårerne trillende ned ad kinderne. Er det Danmarks største medie- og public service-kanals mål i seertallets hellige navn at blæse på al moral og børns tarv?” Lulu Leika-episoden blev døbt ’Covergate’ og fik enorm mediebevågenhed både nationalt og internationalt. Politikere, organisationen Center for Selvskade og Spiseforstyrrelser og offentlige instanser som Københavns Kommune blandede sig. Men den 15-årige X Factor-deltager, der brød sammen live, gik mere eller mindre ubemærket hen. Men hvorfor? Har vi vænnet os til formatet, accepteret forfald, skulle Baraa alligevel stemmes ud i glemslens tåger?

Berømmelsens blinde vinkel

“Tidens higen efter berømmelse gør børn og forældre villige til at efterkomme ethvert krav fra musikkøbmænd, der kan gøre drømmen til virkelighed. Og branchen udnytter det,” skrev Tanja Parker Astrup og Jeanette Ringkøbing i artiklen “Børnestjerner udnyttes” i Politiken for 12 år siden. De problematiserede, at forældre ikke har en professionel indsigt og erfaring og derfor ikke formår at sætte sig ind i de forhold, der er forbundet med at sende deres børn i arbejde i underholdningsbranchen. Argumentet, at det er forældrenes ansvar, synes stadig at gælde. Selvom de fleste ikke har en jordisk chance for at forstå en branche, der på mange måder er lukket om sig selv. Siden er antallet af børn, der medvirker i tv- og filmproduktioner og børn, der leger med at filme sig selv og poste fotos og optagelser på de sociale medier og platforme som YouTube eksploderet. Alligevel er berømmelsens bagside stadig en blind vinkel, og det er stadig kun dem, der havner i den blinde vinkel, der erfarer konsekvenserne.

Det at blive eksponeret og pludselig blive et kendt ansigt kan ingen forberede sig på. Berømmelse er forbundet med et stort offer, der alt afhængigt af eksponeringens grad kan indebære ensomhed, psykiske problemer som afhængighed, mistillid, isolation og tab af anonymitet. Som en kendt, anonym filmstjerne fortalte mig: “Det er som at have social fobi, det er bare ikke en fobi, det er virkeligt, folk kigger hele tiden på dig.” Eller som en Hollywoodstjerne fortalte mig, om første gang han oplevede, hvad han kaldte at ”tiltrække en flok”: ”Forestil dig, at du har en yndlings restaurant, hvor du altid er kommet med dine venner eller din familie. Pludselig en dag, da jeg rejste mig efter et måltid på min stamrestaurant, rejste resten af restauranten sig også og gik efter mig.”

På min rejse rundt i verden for at tale med mennesker, der har oplevet ekstrem eksponering, opdagede jeg, at det ikke længere kun er superstjernerne, der oplever berømmelsens bagside. Jeg fandt, at ved at kigge på de ekstreme tilfælde, kan helt almindelige mennesker med et publikum på 300 ’venner’ i lommen lære noget om konsekvenserne ved vores adfærd. Som en tidligere ungdomsstjerne fortalte mig: ”Jeg havde en periode i mit liv, hvor jeg ikke kunne gå uden for en dør. Det varede over et halvt år. Jeg var skrækslagen for at gå på gaden. ”Han fortalte, at de værste situationer var de hverdagsprægede; at handle ind til aftensmaden eller gå i kiosken. Han kunne ikke holde ud, når folk kiggede på ham, fordi han kun følte, at han skuffede. Han kunne ikke leve op til den stjerne, folk så ham som. ”Jeg gemte mig og var lammet af skræk.”

Professor Donna Rockwell har forsket i berømmelsens psykologi – hvad der sker i den eksistentielle proces, det er at gå fra at være ukendt til at være et kendt ansigt. Rockwell forklarede mig i et interview: “En af de ting, der er vigtige for, at vi kan eksistere i en gruppe, er evnen til at danne forbindelser, relationer. Det er et dybtfølt menneskeligt behov.” Af og til fejres vi, træder ud af flokken og bliver den, alle kigger på og hylder. Det kan fx være fødselsdage og andre begivenheder, der har fejring af et individ som formål. Det er ganske naturligt og en vigtig del i mange kulturer, men det ville være noget helt andet, hvis vi blev fejret og hyldet af fællesskabet hver dag. “Når et individ bliver berømt, når alle kigger, når spotlight er vendt mod denne ene, så er det enormt svært at bevare evnen til at kunne danne naturlige relationer. Og det er en menneskelig reaktion at lukke ned og trække sig væk ganske enkelt for at beskytte sig selv. Som min forskning indikerer, så ender personen – uafhængigt af alder med at miste tillid til verden og til andre mennesker. Hvorfor er du min ven? Hvorfor kan du lide mig? Hvorfor vil du gerne lære mig at kende? Er det pga. den, jeg er, eller er det, hvad jeg er kendt for? I den forbindelse vil det ofte være tilfældet, at de udvikler agorafobi: angsten for at være på offentlige steder. Det opleves, som om man ikke kan føle sig sikker nogen steder. Som Harrison Ford engang sagde: At være berømt er som at gå rundt med et stinkdyr på hovedet. Det er meget beskrivende for den måde, et kendt individ oplever det at være kendt på.”

Rockwell har i sin forskning undersøgt adfærd og psykiske tilstande hos et menneske, der har oplevet at gå fra at være ukendt til at være kendt. De kendte, der medvirkede i undersøgelsen ”Being a Celebrity: A Phenomenology of Fame”95, beskriver det at være berømt som “bizart, surrealistisk, skræmmende, ensomt, skrækindjagende, intimiderende, pinligt, forvirrende og invaderende. En oplevelse af at blive frataget sin personlige frihed, at det skaber en distance til verden omkring dem, og konsekvensen er en konstant følelse af mistillid over for andre mennesker. Det er med Rockwells ord et hårdt terræn – og yderst destruktivt. Den kendte er fx nødsaget til at kreere en form for splittet personlighed: “De er tvunget til at skifte frem og tilbage mellem de to jeg’er i deres daglige liv, hvilket kan være udmattende, for hvem kan nogensinde være forberedt på den form for dynamik i et forhold til andre mennesker, og i det hele taget konstant at skulle agere med forbehold over for mennesker i de grupper og sammenhæng, du træder ind og ud af?”

En af de superstjerner, der medvirker i Rockwells forskning, beskriver kendthed som en stor oppustelig mur, der altid er til stede: ”Den er der altid, den er elefanten i rummet, elefanten, der altid er med til frokost, eller når du går tur i parken, den er der altid.” For nogle bliver det til afhængighed – identiteten bliver pakket ind i berømmelsen, og der opstår en slags had-kærlighedsdynamik: De ønsker at være berømte, men de hader også, hvad berømmelsen har gjort ved dem. De hader, at den har begrænset deres livskvalitet snarere end beriget den. Rockwell understreger nødvendigheden af at informere folk, inden de vælger at blive eksponeret. ”Men der er ingen bootcamp, der forklarer, hvor svært det er, og hvor umuligt det er selv for den mest jordnære person – at undgå, at berømmelsens kraft, der kan minde om et uheld forårsaget af en bil, der kører for hurtigt, at det ændrer dig på en eller anden måde.”

Et liv som kendt giver magt og adgang til grupper, der tidligere var urørlige. Det kan være VIP-fora, A-listevents, restauranter mv. Og denne feterede livsstil medfører en afhængighed af det kick, det giver at føle sig som udvalgt. En af de kendte, der medvirker i Rockwells forskning, fortæller: “Jeg har været afhængig af forskellige ting, og det mest afhængighedsskabende er berømmelse.” Berømmelse er ’Hollywood-valuta’, det er adgangen til magt og indflydelse, og som Rockwell påpeger, så er det afgørende, at man formår at anvende sin magt på en måde, der giver mening på et menneskeligt plan. Og det kan være en lang og psykisk opslidende proces at finde mening i at være kendt. For den enkelte betyder det at blive kendt et skifte i magtbalancen i relationer, personlige såvel som professionelle. Over tid ændrer berømmelsen fundamentalt forhold til venner, familie og forretningsforbindelser. Grunden er, at oplevelsen af at leve som en ’stjerne’ bryder med normen for menneskelig social adfærd. Og denne adskillelse og oplevelse af at være socialt amputeret fra andre skaber en følelsesmæssig distance og en tilstand af isolation.

[castellsipalaus]

Castell d’Ulldecona

Situat damunt d'un turó a la plana que s'estén entre les serres del Montsià i del massís dels Ports, el castell d'Ulldecona té els seus orígens a un poblat bastit pels íbers. Aquests tenien en els territoris propers a la desembocadura del riu Ebre diversos assentaments, que permetien vigilar aquesta zona fronterera des de ben abans de l'època de les Guerres Púniques, entre cartaginesos i romans.

El Puig del Castell és nom del turó fortificat. Tal com es coneix actualment, el castell va començar a ser edificat pels volts del segle IX, segurament per enfortir l'autoritat dels àrabs a banda i banda del curs inferior de l'Ebre. La constitució d'un regne de taifa amb capital a Tortosa el segle XI va incrementar la seva importància estratègica. Tot i això, el perill des de la banda andalusí per a l'emir de Turtuixa va venir, Ebre amunt, d'Osca i Saragossa.

Al segle XII, els emirs de Saraqusta van acabar conquerint el regne tortosí, mentre, des del nord, el comte de Barcelona Ramon Berenguer IV anava conquerint territoris cap al sud, fins que el 1148 va fer-se amb Tortosa.

Entre els col·laboradors del comte barceloní pel que fa a la conquesta de les Terres de l'Ebre es trobaven les ordes del Temple i de l'Hospital, que van rebre diversos feus a les noves terres comtals. En primera instància, la possessió del castell d'Ulldecona va recaure en una branca de la família dels Montcada que s'havia instal·lat a Tortosa. Cap al 1173, el castell i el seu territori van ser cedits als hospitalers. La cessió es confirma el 1178 per part del rei Alfons el Cast. A partir de llavors, els nous castlans emprenen tasques de manteniment.

El castell encara és envoltat per una muralla de prop de 1'5 metres de gruix i fins a 3 metres d'alçada. Al seu interior destaquen una torre circular i una imponent torre de planta quadrada. Després la conquesta del Regne de València perl rei Jaume I el Conqueridor, la importància del castell decau fins al punt de veure's mig enderrocat, segurament per l'aprofitament dels materials per bastir la nova vila d'Ulldecona, situada a la vall.

Sembla que cap al segle XVI el castell revifa, doncs en aquesta època es reforma l'antiga capella, que havia estat la parròquia de la primitiva vila. En va ser reformada per edificar-hi una església, esdevenint a més a més seu d'un priorat de l'orde. Tot i les nombroses guerres de bandositats dels segles XVII, XVIII i XIX que podrien haver fet del castell un important bastió militar, el seu declivi el va sentenciar la desamortització de Mendizábal (1836).

[pontusstaahlkloo]

Nytt inlägg på bloggen Pontus Ståhlkloo

http://pontusstaahlkloo.com/banked-slalom-tour-2017-sista-inlagget-och-vad-hander-nasta-ar/

Banked Slalom Tour 2017, sista inlägget och vad händer nästa år?

Banked slalom tour 2017 är slut och det är dags att sammanfatta vinterns roligaste projekt. Det blir topplistor, analyser, funderingar och vad händer egentligen nästa år? Till sist också ett stort tack.

Efter förra årets bankedslalom tävlingar med resan till Mt Baker som höjdpunkt fick jag blodad tand. Inte bara på själva tävlingsmomentet utan mycket på den fantastiska snowboardkänslan som inramar bankedslalom som koncept där alla åldrar och förmågor samlas för att åka bräda tillsammans. Ett naturligt steg var att sätta ihop en tour för säsongen 2017. I den här serien kan du läsa om förberedelserna, resorna, tävlingarna och annat som händer på turnén. Välkommen till Banked Slalom Tour 2017. Foto ovan: Erik Rosenfors

Alla planerade stopp på turnén är avklarade och har du missat tidigare inlägg från Mt Baker, USA, Tenjin, Japan,  Minibängt på Gesunda, Montafon, Österrike, Kitzsteinhorn, Österrike eller Riksgränsen,  hittar du lata länkar i kalendern längst ned i inlägget.

Sista inlägget

Har dragit lite på det här eftersom jag faktisk haft en aningens separationsångest från Banked Slalom Tour 2017. Mitt egna lilla snowboardskötebarn, 40årskrisprojekt, Harley Davidsson substitut eller ekorrhjulsflykt. Kanske lite av allt. Kul har det varit och nu ska det sättas punkt för den här säsongen. Mina egna funderingar och frågor ska luftas och analyseras men såklart svårt att sätta ord på alla intryck från året. Här kommer i alla fall ett försök och det blir en oreda av topplistor och lösryckta formuleringar. Håll till godo.

Har du ingen aning om vad jag pratar om kan du läsa första inlägget och starten på touren här: Banked Slalom Tour 2017, var med från början.

Bästa pudret

En tävlingsturné och första punken handlar om puder?! Japp, trots att banked slalom tävlingar är på tid och det snackas både brädval och valla är det hyggligt stort fokus på åkningen bredvid banan. Att t.ex. åka till Mt Baker och Tenjin utan att ta till vara på den världskända friåkningen borde vara belagt med både tjära och fjädrar som straff. Hade turen att scora riktigt bra puder på båda resorna men som gubben i lådan var det bästa pudret i Kitzsteinhorn i slutet av april. Med andra ord, topp 3 puderåk på touren:

Kitzsteinhorn

Mt Baker

Tenjin

Bästa banksen

Kanske den mest prestigefyllda titeln om du frågar en certifierad bankednerd. En sammantaget betyg på flow, känsla, rytm, hastighet, centrifugalkraft (eller rättare sagt centripitalkraft), o.s.v. Smaken är som baken och jag vet att många duktiga åkare tycker att svepande banks a la Mt Baker är för lättåkt och att Riksgränsens tidigare superthighta banks är för svårt. Själv är jag kluven och gillar att alla tävlingar är olika och variationen i banornas karaktär är en del av tjusningen. En, enligt mig, viktig aspekt är också om banan är byggd i naturlig terräng eller i vanlig backe. Samma sak om banan är handbyggd eller byggd med pistmaskin. Handbyggd bana som följer den naturliga terrängen är såklart att föredra! Därför blir listan topp 3 bästa banks:

Tenjin

Mt Baker

?

3e platsen har ingen placeringen på min tour i år. Riksgränsen hade haft en solklar plats tidigare år men i år var det för MYCKET snö och banan blev maskinbyggd. Montafon hade fina banks men var också till 100% maskinbyggd p.g.r. av för LITE snö i den naturliga ravin man normalt använder. Kolla in banan i Tenjin nedan, bankedpoesi.

Bästa åk

Sammanfaller såklart med de ställen där det var puder och de här enskilda åken sticker ut bland många roliga åk. Topp 3 enligt nedan.

Tenjin. När mina barn scorade sitt bästa puder hittills i livet. Halvdålig sikt, storm och en lift som stannade stup i kvarten hindrade inte de blivande puderrävarna. Åkte ned först och tittade upp för att se kidsen shredda puder och komma ned med ett stort leende på läpparna. De var hooked for life och kanske var det vinden men visst blev det lite blött i ögat bakom mina goggles.

Mt Baker. Puderhetsen var enorm efter nattens snöfall och alla locals köade till alla liftar innan öppning. Så även jag. Efter ett par åk hade jag turen att åka lift tillsammans med en local som berättade att “Gunners bowl” skulle öppna för första gången på 2 veckor. Vill du hänga med? Vad svarar man på det? Nä, jag ska åka där det är pistat?! Självklart hängde jag på och snart stod vi placerade precis bakom repen och väntade på att pistörerna skulle ge klartecken. Under tiden fick jag veta att Jake Blauvelt droppat precis här för några veckor sedan. Klartecken från pistörerna och dags att droppa in. En lätt luftfärd och rakt ner i ett fält som legat orört i två veckor. Du fattar. Den första långa tåsvängen i full fart var magisk.

Kitzsteinhorn. Sista åket på resan och jag har turen att hänga på snowboardproffset Elias Eilhart och hans kompis på ett friåk över drops och pillows. Riktigt bra åkning och mycket inspirerande att se ett frikåkningsproffs köra i verkligheten. Finns en kul knorr på det här åket men här sätter min jante stopp.

Bästa resultat

Måste väl ändå fundera lite kring mina resultat. Det var ju ändå en tävlingsturné jag var ute på. Hade egentligen inga direkta resultatmål inför tävlingarna förutom en förhoppning om att komma topp 10 i PRO MEN klassen i Mt Baker. Förra årets andra plats i Kitzsteinhorn var kanske en värdemätning på mina möjligheter till topp tre placeringar på de europeiska tävlingarna men ändå svårt att sia om i förväg. Stack också ut hakan och bestämde mig för att i varje tävling köra den “snabbaste” klassen.  Mottot “smooth men snabb” gällde och att helt enkelt ha det väldigt roligt på varje resa. Så här gick det:

Mt Baker, i final och en 21:a plats i PRO MEN

Tenjin, 1:a plats i OPEN MEN

Montafon, 3:e plats i PRO MEN

Kitzsteinhorn, 3:e plats i PRO MEN

Riksgränsen, 1:a plats i REAL MASTERS

podium junky

Var en kommentar på Instagram efter halva touren. Ligger något i det och jag måste säga att resultaten totalt sett är långt över förväntan. Lägg till att jag i alla tävlingar (utom Riksgränsen) varit den snabbaste “gamlingen” och tvålat till långt yngre brädåkare. En annan fin skalp var att i Japan vinna över Temple Cummings (som varit topp 10 i Mt Baker 20 år på raken). Att segern i Japan även gav mig en startplats till Mt Baker 2018 var nästan det bästa på hela touren. Och slutligen även ett konstaterande om att prestigefyllda Mt Baker är den överlägset svåraste tävlingen.

1:a plats Tenjin

3:e plats Montafon Banked Slalom

3:e plats Kitzsteinhorn Foto: Clas Kristensen

1:a plats Riksgränsen

Nästa år?

Frågorna är många, både hos mig själv och andra, om hur det blir nästa år. Full tour eller inte? Helt klart har det här året gett mersmak och

du kör ju fler stopp än vi gjorde på boardercrosstouren, svensk legend

Att återigen smaka lite på hur det är att leva som kringresande snowboardåkare väcker gamla minnen till liv och vem vill inte turnera som ett snowboardproffs?! Dock med några väsentliga skillnader. Bekostade allt själv, har familj med tre skolbarn och ett jobb (om än 60% tjänst i vinter). Lägg till en resa till snowboard VM som expertkommentator och du fattar att vintern var fullbokad. En ekvation som krävde god planering och en väldigt hjälpsam och flexibel omgivning.

All in tour?

Nja, helt säkert är i alla fall att jag åker till Mt Baker. Kan ju inte missa det nu när jag för första gången har startplatsen klar ett helt år i förväg. Har också kvar att köra Dirksen Derby som tyvärr var inställt den här säsongen. Sen vill man ju tillbaka till Japan och såklart både Montafon, Kitzsteinhorn och Riksgränsen. Laax Banked slalom och BANG slalom i Hemsedal frestar också. Och varför inte förlänga resan till Mt Baker med några dagar för att friåka den legendariska terrängen. Och där har du en tour som är större än årets och något i min ekvation ovan måste lösas. Något som tar tid måste bort (nä, jag tänker inte på familjen) och samtidigt måste budget in. Kan det ens vara möjligt? Mitt ansiktsuttryck nedan säger allt och avslöjar vad jag egentligen vill….

Foto: Vernon Deck

Bloggen

vad ska du nu skriva om nästa höst?

apropå att startplatsen till Mt Baker är klar. En bra fråga och jag har inget svar ännu. Till och börja med är ett logiskt steg är att gå över till engelska. Språklig utmaning och större potentiell läsarskara men och andra sidan är blogg som koncept ganska dött. Förhållandevis lite läsare och det är överlägset störst genomslag på Instagram. Samtidigt vet jag att ett flertal tycker att det är intressant att läsa lite längre text som det naturligt blir i bloggformatet. Har några idéer som flyger runt och kanske är det på gränsen till hybris. Vi får se.

Stort tack

Det är på sin plats med ett välformulerat tack till ett flertal som varit delaktiga i att göra Banked Slalom Tour 2017 till ett fantastisk projekt.

Tack till de olika tävlingarnas arrangörer som i många fall gett mig förhandsbesked på startplatser och styrt upp hotell och annat: Amy (Mt Baker), Taizo (Tenjin), Michael (Montafon), Jan (Kitzsteinhorn), Anders (Riksgränsen).

Tack till alla shapers och grävare på alla tävlingar.

Tack för kul svenskt sällskap på några av resorna. Tomas, Erik och Ruben i Mt Baker och Felix i Montafon.

Tack Terje för inspiration, kul snack, vinlunch och annat.

Tack till er läsare som peppat på sociala medier och i verkligheten.

Tack till alla medtävlande och alla nya vänner.

Tack till mina mycket tålmodiga kollegor på Snowboardgymnasiet i Malung.

Tack till mina föräldrar och svärföräldrar för hjälp med barnvakt och markservice.

Tack snowboard.

Tack Liv och Viggo för peppet på Japanresan. Och tack Hannes för att du åker snowboard.

Och slutligen ett stort tack till min fru Anna för att du förstår min passion. Inget av ovan hade varit möjligt utan din support.

Vi ses i banksen 2018 och ha en trevlig sommar.

Missa inte att följa mig på Instagram och om ca 2 veckor blir det instamadness i och med en surffresa till Maldiverna.

Banked Slalom Tour 2017

10 – 12 februari, Mt Baker Banked Slalom

Status: Avklarad och en 21a plats i PRO MEN klassen

31a upplagan av den legendariska tävlingen. Läs om årets resa här: Dag 1, Dag 2, Dag 3, Dag 4, Dag 5 och Dag 6.

4 – 5 mars, Tenjin Banked Slalom

Status: Avklarad och en 1:a plats i OPEN klassen och en startplats till Mt Baker 2018!

Japans största banked slalom och 7e upplagan. Du kan läsa mer om tävlingen: Dag 1, Dag 2, Dag 3 och Dag 4.

18e mars, Bängt Slalom

Status: MiniBängt, avklarad.

3e upplagan av hemmatävlingen. P.g.r. av lite snö i banan blev det en halvofficiell miniBängt i år och tävlingen siktar på att köras med fullskalig bana 2018. Du kan läsa mer om dagen här.

25e mars, Montafon Banked Slalom

Status: Avklarad och en 3:e plats i PRO MEN klassen.

7e upplagan av den Österrikiska klassikern. Du kan läsa mer om årets tävling här: Dag 1 och Dag 2.

29e april, Kitzsteinhorn Banked Slalom

Status: Avklarad och en 3:e plats i OPEN klassen

4e upplagan av Europas skönaste banked slalom. Du kan läsa mer om årets tävling här: Dag 1, Dag 2 och Dag 3.

5 – 7 maj, BANG slalom

Missade BANG slalom i år men den ligger kvar och lurar till en annan gång.

11 – 14 maj, Riksgränsen Banked Slalom

Status: Avklarad och en 1:a plats i Real Masters klassen

5:e upplagan av den numera klassiska Riksgränsen banked slalom. Du kan läsa mer om årets tävling här: Dag 1, Dag 2 och Dag 3.

[louiseeklund]

15 December 2016 Torsdag

05:20 "Let's move to Stockholm in like May". 05:54 Min offentliga dagbok är det bästa som hänt mig. Jag kan gå tillbaka i tiden och söka upp exakta datum. 05:55 Vi somnade runt niotiden igår och lät oss sova på grund av ösregnet som upphörde nu. Vi pratar om att åka till Uluwatu med motorcykel, Malin har tipsat mig om att åka dit men ändå förstår inte Kip att jag så väldigt gärna vill dit. Era ord betyder allt och om ett tips faller in förväntar jag mig magi. Jag tvingar honom dit nu för annars kommer det aldrig att bli av och vi vill, så snart som möjligt, hyra ett hus i Ubud och inreda med juldekor och bo in oss. Hur ska jag överleva ekonomiskt till Maj, det går inte men det kommer att lösa sig. 09:32 Idag är jag söt. Så söt att jag knappt klarar av att titta i spegeln. 10:23 Trade of life! 12:27 Fan hon är ju himla härlig men varför bryr jag mig? 12:44 Det känns som om vi är på helt olika plan, att jag liksom flugit ifrån på något sätt. Vad skönt. Vilka töntar. 13:09 Jag behöver springa. Springa bort från mig själv. 13:45 Jag och Pelle skulle köpa ett landställe, vi skulle bilda ett kollektivt landställe för oss och en kanske två till. Jag får inte glömma det, jag får inte glömma mina vänner, springer jag bort från mig springer jag bort från er. Kanske kan ett landställe vara en trygghet, ett ställe att falla tillbaka på. När ska jag nöja mig med vad jag har? 13:51 Jag vill bli en mentor för en yngre och jag vill ha en bra kontakt med min kusin Karin. Vad jag har trånat en syster. 14:10 Jag vet inte om jag klarar det här. 15:09 Boken jag läser: The man who could not stop, OCD and the true story of a life lost in thoughts - David Adam. I det senaste kapitlet tog han upp en hel del olika mentala sjukdomar som alla kopplas till OCD som är tyvärr väldigt motbjudande, jag ville bläddra blad men jag, liksom hela världen, behöver öppna upp mina ögon till problemen som varenda människa bar. 19:03 180'000. Biah biah warung Tirta Empul temple 21:32 Vi fick en rundvandring på ett jädrans coolt hotell. Deras vackraste rum låg på $300 per/natt vilket är ingenting och deras vackra lokala handgjorda snäckskal/dylikt halsband/utsmyckningar kostar runt 800'000 deras valuta. dvs mindre än 800kr vilket är sjukt!!! 16:55 Färsk kokosnötmjölk med sugrör. 17:53 Kolla upp linjer, handens betydelse. 19:13 Utomhusbio, Tim Burton.

[padawanlost]

Hiya, how much did the pubic/families know about what happened to the Jedi younglings/padawans after they were taken away? I'm guessing that since they kept the same names their family would miht be able to find them on the holonet but did the Jedi hide the younglings/padawans away? I can't seem to find a clear source for this and it's crucial for the fic I'm writing. Sorry to bother you! :P

Hey!!

It dependson how well-connected the family is. As a rule, the younglings weren’t allowedto have any kind of contact with their families (that would defeat the purposeof having them taken away to avoid attachments). But if your family is richenough, you could get reports on them. Here are some examples:

AnakinSkywalker

Shmi, stilla slaver, further indebted herself to send a message to Coruscant to knowabout Anakin’s whereabouts. This was the only answer she got:

Still no word fromthe Jedi Council about what happened at the Battle of Naboo. Watto is beside himself with fury,complaining that if I can spend a hundred credits to send a message, thenthe Jedi can spend a hundred credits to answer. It worries me that it’staking them so long. Three days should be long enough to figure out whether youwere at Naboo, and whether you’re still alive. […]  The entries for the next few months ranin much the same vein—though many had been destroyed by the data skips Silyahad mentioned. Anakin’s mother put up a brave front, recounting day-to-dayevents as a matter of faith that her son had survived and would one day hearthem. But she also continued to search for news of his fate. One spacerreported hearing that there had been a boy at the battle, another a wild taleabout the boy actually striking the critical blow. Anakin’s mother even spentwhat remained of her meager savings on a HoloNet news search, which yieldedonly the unsettling news that a boy had been seen shortly before the battle inthe presence of the “slain Jedi Knight.” Few other details were available, forthe Jedi Council was remaining even more reticent than usual about theincident. […] Shmi seemed to believe that Watto genuinely missed the boy. Leiahad trouble accepting this, but was forced to at least allow for thepossibility when Shmi reported that Watto had actually made a gift to her ofthe ten credits she had borrowed to help pay for her message to the JediCouncil. […] An administrator onCoruscant had finally replied to Shmi’s ’Net message: Anakin was well, but the Jedi did not discuss the activities of theirPadawans even with parents. Even that was enough to elate Shmi.[ Tatooine Ghost by Troy Denning]

Bruck Chun

He wasObi-wan’s antagonist who died when they were young. His father was a resourcefulmen and he was given a report on his son’s death.

Mace Winduplaced his hands on the arms of his chair. “We have received acommunication from Vox Chun, Bruck Chun’s father.” Obi-Wan gave a start.Qui-Gon was just as surprised. “He has recently been pardoned of hiscrimes against the state on Telos,” Mace Windu continued. “Now hewishes to come to the Temple to receivea report on the death of his son. This is his right, and the Council has agreed.”Obi-Wan nodded. [Jude Watson. Deceptions]

Baby Ludi

Baby Ludiwas taken by the Jedi when they thought her mother had died on a earthquake.They renamed her and after they found out the mother was alive they refused toreturn the baby. When public opinion turned against them they took the babyaway from Coruscant without allowing the mother to have any kind of contactwith her.

“JEDI TEMPLE, CORUSCANT – Three weeks after a formalpetition, the Jedi Council refused to hand over Baby Ludi to her mother, JonavaBillane. Breaking the JediCouncil’s usual silence on the issue, a representative issued an explanation ofthe Jedi Code that forbids the return of the child to its birth-parent.“We have opened thechild’s mind to the larger world of the Force,” explained Jedi MasterColeman Trebor. “The child is awakened, and to return it to thebirth-parents at this stage would be far too dangerous. It is in everyone’sbest interests and safety for the child to remain in Jedi custody.” A visibly distraughtBillane continued her determined campaign that saw her spend what meager fundsshe had to travel from Ord Thoden to Coruscant. “What about my own code?”she said to reporters on the steps of the Jedi Temple. “I believe that achild should be with her mother, and won’t stop until I have Ludi back in myarms.”The custody drama begansix months ago, when the child was discovered in the ruins of the Ord Thodencapital of Domitree, after a quake devastated the city. Jedi rescue workersfound the child to have Force potential and took the baby girl into custody,naming her Aris-Del Wari.Standard Jediprocedure would have required parental consent prior to adopting the child intothe Jedi order, but the parents were missing and presumed dead. A month later, a convalescing JonavaBillane was found in an outskirt town, and her concerted search for her baby,which she named Ludi, has since led her to Coruscant.With no establishedprocedure to deal with this situation, Republic Judiciary officials arescrambling to find a resolution. Already Billane’s pleas have attracted apopular following, and her formal petition to the Jedi Council, delivered byher sector’s representative, Senator Boganni Hrul, made headlines throughoutthe galaxy.

Count Dooku

He had a wealthy family memberand when he inherited their credits he was allowed to know. Dooku was allowedto grow up knowing he came from a aristocratic family.

“As most of you are aware, financial resources are at my disposal on myhome-world, Serenno. While I would like to think my many years of devotedservice to the Order disavows any notions that I am yielding to economiccircumstances, I will enlighten those who don’t know me so well with acertain piece of wisdom that I have always found true: money creates as manyproblems as it does opportunities. It ismy plan to return to Serenno and serve my people as a philanthropist. It ismy last request as a Jedi Master that you respect my decision, as well as myprivacy.”

The CloneWars

A lot ofJedi died or went missing during the war – youngling included –and, as far aswe know, the Order did not contact any biological parent to let them know theirkid was dead or was left to die (the younglings case).

Look, thismakes sense for them. The moment the bond between parent and child is brokenthe kid is a Jedi. and A Jedi’s family is the Jedi Order. Acknowledging thefamily has rights over the Jedi implies a bond is still there. It also makessense that those with political influence are the only ones allowed to keep anysort of connection with their non-Jedi past.

[padawanlost]

Jedi Vs. The Force of a Mother's Love

PHELAR, ERIADU - Four times during last night's transmission of Essence, Jonava Billane broke down into tears, pleading with the Jedi Council for the release of her 14-month old toddler, Ludi.

"Not a day goes by that I don't think of her," she said on the popular Eriadu-based talk show. "When I was lying in that hospital bed, unable to move, the only thing that kept me going, the thing that made me better, was knowing she was out there, somewhere, asking for her mother."

Jonava Billane, Baby Ludi's mother. Seven months ago, when groundquakes devastated Domitree, the capital of Ord Thoden, Jonava and Ludi were separated. While Jonava convalesced in an outskirt town, the baby girl was found by Jedi rescue workers and discovered to have Force potential. Assuming her birth mother to be dead, the Jedi took the child to their temple on Coruscant.

When Jonava recovered and learned of her daughter's kidnapping, she used her meager funds to travel to Coruscant and formally petition the Jedi Council to return her child. The Council refused, citing Ludi's beginning of Jedi training as far too late to return the girl, who was now named Aris-Del Wari.

"They said it was dangerous," she said, choking back tears. "I'll never understand, in a million years, how my daughter can be a danger. They're guardians of peace and justice. Well, how is letting me see her again a threat to peace and justice? Who is the monster? Is it me? Is it her? I don't think so."

Since her petition's refusal eight weeks ago, the Baby Ludi case has drawn a lot of public and media attention. The Essence holoprogram recapped notable events, such as the proliferation of trillions of Baby Ludi images on the Coruscant student data network, the Mothers United March on Alsakan and the star-packed fund-raising mediathon held in the Minos Cluster.

"I want to thank everyone who's supported me," said Billane. "Your messages and holos and credit advances have meant so much. It's nice to know that we still do live in a galaxy of compassion."

Perhaps the highest profile development is the authorization of a feature-length holo of the drama, to be delivered by Kailio Entertainments for the fall season. The currently untitled Baby Ludi feature is estimated to be a deal worth over 100 million credits, though Billane refused to elaborate.

"I've been told not to discuss that here," she said "but a significant portion of that money has gone to charitable ventures and agencies willing to help me in my fight."

At that point, Essence turned the cameras on Thrynka Padaunete, Billane's appearance manager and leader of the populist People's Inquest movement, a Jedi-accountability watch-group.

"Let's look at it this way. Say I were to tell you about a group of mystics on some planet who routinely snatch children away from their mothers, their fathers, tearing apart families. They take these children into their care, strip them of identity, maybe even give them new names. They then cut their hair to all look the same and make them wear the same clothes, and live by an impossibly strict code that only serves to further their order. Sounds like a cult, doesn't it? Well, it's a cult that we as taxpayers subsidize. A cult that we empower to determine who's right and who's wrong in this galaxy. And according to them, a mother's love is wrong," said Padaunete.

The Jonava Billane program is believed to have been watched by over 25 billion viewers. It will be retransmitted on the 18th and is available for permanent storage from Eriadu's HoloNet Node for 24.99, with some of the proceeds benefiting the People's Inquest.

[padawanlost]

Jedi Refuse to Hand Over Baby Ludi

Source: Jedi Refuse to Hand Over Baby Ludi—HoloNet News Vol. 531 46

“JEDI TEMPLE, CORUSCANT -- Three weeks after a formal petition, the Jedi Council refused to hand over Baby Ludi to her mother, Jonava Billane.

Breaking the Jedi Council's usual silence on the issue, a representative issued an explanation of the Jedi Code that forbids the return of the child to its birth-parent.

"We have opened the child's mind to the larger world of the Force," explained Jedi Master Coleman Trebor. "The child is awakened, and to return it to the birth-parents at this stage would be far too dangerous. It is in everyone's best interests and safety for the child to remain in Jedi custody."

A visibly distraught Billane continued her determined campaign that saw her spend what meager funds she had to travel from Ord Thoden to Coruscant. "What about my own code?" she said to reporters on the steps of the Jedi Temple. "I believe that a child should be with her mother, and won't stop until I have Ludi back in my arms."

The custody drama began six months ago, when the child was discovered in the ruins of the Ord Thoden capital of Domitree, after a quake devastated the city. Jedi rescue workers found the child to have Force potential and took the baby girl into custody, naming her Aris-Del Wari.

Standard Jedi procedure would have required parental consent prior to adopting the child into the Jedi order, but the parents were missing and presumed dead. A month later, a convalescing Jonava Billane was found in an outskirt town, and her concerted search for her baby, which she named Ludi, has since led her to Coruscant.

With no established procedure to deal with this situation, Republic Judiciary officials are scrambling to find a resolution. Already Billane's pleas have attracted a popular following, and her formal petition to the Jedi Council, delivered by her sector's representative, Senator Boganni Hrul, made headlines throughout the galaxy.

The People's Inquest, a grassroots Jedi watch-group, has helped Billane on her pursuit. "This is just further evidence that the Jedi order needs to be held accountable to the people who subsidize its operations," said Inquest leader Thrynka Padaunete.”

[ernestdescalsartwok]

LA FATARELLA-CAL SANT-PINTURA-ORDE-TEMPLE-HISTORIA-CARES-TEMPLERS-DETALLS-CARRERS-PAISATGES-TARRAGONA-CATALUNYA-PINTOR-ERNEST DESCALS por Ernest Descals Por Flickr: LA FATARELLA-CAL SANT-PINTURA-ORDE-TEMPLE-HISTORIA-CARES-TEMPLERS-DETALLS-CARRERS-PAISATGES-TARRAGONA-CATALUNYA-PINTOR-ERNEST DESCALS- Segunda de las caras esculpidas en piedras en la fachada de CAL SANT en el pueblo de LA FATARELLA en la Terra Alta de Tarragona, un edificio que poseyó el Comendador del antiguo Orden del Temple y que aún se conservan empotradas en la pared de la casa. Restos históricos de los Templarios en Catalunya que me motivan a pintar estos detalles que se integran en el paisaje de las calles. Pintura del artista pintor Ernest Descals sobre papel de 50 x 65 centímetros, buscando la plástica libre y creativa.