#faktum

[hobidyllic]

in my humble norwegian opinion, this is the funniest thing marvel has done

[happywebdesign]

Tally Health

[vagysmal]

Ursäkta...?

[philomenie]

KILLING ME SOFTLY

Hitman!Jolly fic

CN murder, violence, sex, organized crime, blood, angst, 18+

@jilliemiw86 @nojoyontheburn @reyadawn @dsireland86

ELEVEN

“If you keep cooking for me like this every day, I'm going to burst!” Olivia gasps blissfully, pushing her plate away. Jolly grins into his wine glass before taking a big sip, “I'm glad you like it!” “Absolutely!” Olivia smiles and leans back, ”Let's do the washing up tomorrow....” “Hmm, I'll clear up quickly.... Why don't you lie down on the couch... I'll be right there!” Jolly explains gently. “OK... but hurry up!” Olivia kisses him before heading into the living room. Jolly knows she must be dead tired after work, so he quickly puts everything away and into the dishwasher. When he has finished and goes to Olivia in the living room, she is curled up on the couch, already asleep.

Smiling, Jolly bends over her and lifts her up, causing her to open her eyes in shock, “It's all right, min Liv, I'm just putting you to bed!” he whispers tenderly and Olivia nestles trustingly in his arms as he takes her into the bedroom. He skillfully throws back the covers and lets himself slide into bed with her in his arms. Olivia immediately snuggles up to him, “I'm totally exhausted!” she sighs. “I know, min Liv, I've got you, sleep peacefully!” whispers Jolly tenderly. Tired, Olivia blinks up one last time before falling asleep, “I love you...” she whispers, smiling. “I love you too ....” Jolly kisses her on her forehead, watching her visibly relax and grow heavy in his arms.

„Innan jag träffade dig visste jag inte vad kärlek var ... du äger mitt hjärta, min själ, min kropp ... allt. Du gör mig komplett, gör mitt liv komplett ... Jag visste inte att jag behövde dig för att leva, för att verkligen leva, innan du var det enkel överlevnad..... Gud Liv, du är den mest värdefulla gåva jag någonsin har fått! Och det faktum att du vill ha mig känns fortfarande som en dröm som jag är rädd att jag ska vakna upp ur en dag ... Jag är din, bara din! Before I met you, I didn't know what love was... you own my heart, my soul, my body... everything. You complete me, make my life complete... I didn't know that I needed you to live, to really live, before you it was simple survival..... God Liv, you are the most precious gift I have ever received! And the fact that you want me still seems like a dream that I'm afraid I'll wake up from one day... I'm yours, yours alone!” he whispers with emotion in his voice and notices a tear running down his cheek. When Olivia moves in his arms and looks up at him, he is startled at first, “I thought you were asleep!” he whispers harshly. “Hmm, almost.... I love it when you speak Swedish!” she smiles and brushes the tear away with her fingertip, ‘What did you say to me!’ she wants to know. “That I love you... that I'm yours... only yours!” Jolly whispers harshly. “Mine!” Olivia nods, ‘And I'm yours!’ she kisses him on his soft lips. Jolly pulls her as close as he can, never wanting to let her go for a second.

“You want to talk, here I am!” explains Jolly as he closes the door to Kolja's office in his club behind him. “Sit down!” Kolja nods at him, pointing to an armchair in front of his desk, ‘Drink?’ he wants to know. Jolly shrugs his shoulder, “If you've got a beer there.....” Kolja snorts in amusement, “I can get it!” He opens the door and yells at one of the girls to bring a bottle of beer to his office. After Jolly has his beer, Kolja leans back in his desk chair, puts his fingertips together and looks appraisingly at Jolly, who calmly returns the look. “You killed the bastard who had Artur on his conscience.....” Kolja begins. “Hmm” nods Jolly. “Strange coincidence, don't you think?” he then wants to know from Jolly. “What exactly?” he asks. “Well... my father tells Artur to fuck off because he's unsuitable in his eyes. Artur then suddenly disappears and his body is found at our informant's....., a man Artur has nothing to do with.... It's all a bit strange, if you ask me!” Kolja looks at Jolly and waits. “Hmmm,” Jolly shrugs his shoulder.

“Then two of Artur's men have also disappeared, probably dead too.... His remaining man for everything is accordingly nervous!” explains Kolja. “His remaining man?” Jolly asks calmly, although he suddenly feels sick to his stomach at the thought that there is a third man who knows about him and Olivia. “Hmm, Fedor, he thinks it's all more than strange too!” grumbles Kolja, looking Jolly straight in the eye, ”And that's where you come in!” “In what way?” replies Jolly coldly, his nausea intensifying immensely, but remaining outwardly calm as ever. “My father..... HE must be the one who killed Artur. Anything else makes no sense at all!” Kolja grumbles and Jolly exhales, ”Talk to him! You're the only one he might tell the truth to. I just have to know!” “I can try!” concedes Jolly, ”But I don't know if he'll tell me anything!” “Just talk to him tomorrow!” nods Kolja. The men look at each other in silence. “Nadja, hmm?” Kolja then grins at Jolly, ”You could have had her! You know that!” “Hmm” Jolly nods slowly, ”I like her.....” “You're fucking her!” laughs Kolja. “Not anymore!” Jolly shakes his head and takes a deep pull from his bottle. “Because of Sergei?” Kolja wants to know “Hmm” nods Jolly, ”Otherwise it's just trouble!”

“Nadja certainly doesn't see it that way!” Kolja teases him. “She can, I see it that way!” Jolly tries to end the topic. “Do you have another one?” Kolja starts again. FUCK.... Just shut your stupid mouth, thinks Jolly annoyed and shakes his head, “No!” “Take Kira! She'd be a good match for you!” laughs Kolja. “I don't need anyone, thanks!” Jolly tries again. “Hmm,” Kolja grumbles, shaking his head, but finally stops talking about it. “Oh well.... I almost forgot!” Kolja then snorts, ”Kusma is here! As an outward sign of our connection, you're going to get another tattoo! With my initials and my mark! Just like all my other men!” Jolly presses his jaws together and has to breathe in and out calmly. Unbridled rage wells up inside him. So he is to be marked again.... For his new master, so to speak. Jolly lowers his eyelids so as not to give himself away and sips from the label of his beer bottle. To stall for time, he asks, “Hm, today?” “Why not today? I think it's a good time. You'll officially be my new right-hand man at Artur's wake!” smiles Kolja. “Hmmm” nods Jolly with an uneasy feeling in her stomach ‘And can I choose the position?’ he wants to know. “I'd like it on your right cheekbone!” explains Kolja, ‘KSW’ he adds.

Jolly just stares straight ahead, knowing that if he says anything or even moves now, he will completely lose his temper. Kolja looks at him challengingly and Jolly lifts his head, looks him straight in the eye, “NO! NOT in my fucking face!” he declares more than clearly. Kolja is speechless, just stares at Jolly, opens his mouth and closes it again, like a fish out of water, then clears his throat, “My other men get it in exactly the same place!” “But I'm your right-hand man and not one of your henchmen....” Jolly growls angrily. Kolja looks at him with narrowed eyes, “Maybe you're right....” he then concedes, “Very well... somewhere else then!” Jolly leans back, relieved that his face has been spared for the time being. What he is not spared, however, is the tattoo itself and Nadja. Kusma has routinely tattooed Kolja's initials and mark onto Jolly's skin and taped them directly below Semjon's initials. Jolly angrily pulls his shirt back on, while Kusma already has the next of Kolja's men under his needle. He is so distracted by his anger that he doesn't even notice Nadja stepping next to him. He only notices her when she runs her hand over his bare chest.

“It's been a long time since I've seen..... TOO long!” she smiles. Jolly takes her hand away, “What are you doing Nadja....” he growls and buttons up his shirt. Nadja stands in front of him and pushes her hands through his hair, claws into a tuft at the back of his head and pulls his head up so that he has to look at her. “Still HER?” Nadja hisses dangerously quietly. Jolly's gaze flickers briefly to the side to make sure no one hears them. “Still her.....” Nadja swallows realizing and looks at Jolly stunned, bending her mouth to his ear, “Don't worry... I won't betray you, but you will leave her! Otherwise......” Nadja leaves the sentence unfinished. In a flash, Jolly's hand moves forward and grips Nadja's throat. This time it's him who leans towards her ear, “Don't threaten me and especially not her.... Never do that again, do you understand me?” he growls, barely audible, and squeezes her throat even tighter, only to let go immediately afterwards. Gasping and holding her neck, Nadja stumbles back and looks at Jolly, her eyes wide with bewilderment. “You're out of your mind!” she then croaks, ”I hardly know you anymore!” “You never knew me!” Jolly throws at her. “But she does?” Nadja hisses jealously, ”She knows you? Don't tell me... she doesn't even know WHO you are, WHAT you are!” she laughs bitterly. Jolly steps up close to Nadja, “Yes, she knows me, she knows WHO I am, WHAT I am... and guess what, she still wants me!” he rumbles. Nadja's eyes widen in horror, “You told her the truth?” she swallows. “Yes, I did!” growls Jolly. “That's your death sentence!” Nadja chokes out. “Not if you keep your fucking mouth shut and leave me alone... Tomorrow you're getting engaged to Sergei... Get on his nerves or find yourself a new toy. I'm no longer available!” he grumbles. “You still don't get it, do you?” Nadja wants to know, ”You can't just play nice with your little bitch.....” Jolly looks at Nadja in disgust, “Jealousy doesn't suit you, Nadja!” he growls and leaves her standing there. FUCK... the evening is a disaster, he thinks to himself in despair. Nadja leaves him alone for the rest of the evening and Jolly longs for a suitable time to leave the party. Kolja is now drunk as a skunk, or at least it looks that way. Brooding to himself, he sips his vodka again and again. He detests vodka, but Kolja has insisted that a vodka toast be made in Artur's honor. Jolly's nerves are stretched to breaking point and he just wants to go home to his Liv.... He also resolves to contact Doi again on Sunday at the latest to ask him when the fucking papers will finally be ready..…

He flinches in irritation as his cell phone buzzes in his pocket. He quickly takes it out to see who is trying to contact him. Liv... He hastily presses her message and furrows his brows, reads her message again and then bangs his fist on the table. FUCK!!!! She can't possibly be serious, he thinks to himself and has to take a deep breath to stop himself from freaking out. Olivia has just informed him that she has been invited to her colleague's bachelorette party at short notice and, as this colleague is her immediate superior, she couldn't turn it down without upsetting her. So she is currently in a bar with her colleagues..... Jolly only has one question for Olivia, “WHERE?” Nervously he waits for her answer, when she comes he jumps up, goes to Kolja, who is lying with his face in Hanna's bosom. “Kolja....” Jolly shakes him, ”Kolja, can you hear me?” Kolja lifts his head sluggishly, “Hmm” “I have to go, I'll see you tomorrow!” Jolly explains curtly. “Hmm” Kolja mumbles and lets his face fall back onto Hanna's bosom, who smiles and strokes his hair. Jolly storms downstairs. The evening IS an absolute disaster!!!

Jolly enters the bar with a clenched jaw and looks around searchingly. It's crowded and stuffy, loud music blaring from the speakers. He still can't believe that Olivia has come here with him after everything that has happened. And especially without him..... He feels his heart race as he pushes his way through the crowd to get to the counter. “Hey... I'm looking for my girlfriend!” he says to the bartender, ”Tall, pretty, dark long curls. She's out with colleagues, bachelorette party.” he explains quickly. “Hmm” nods the bartender, ”They're upstairs, second floor!” “Thanks, man!” nods Jolly and is already on his way up, tying his hair back by forming the top half into a bun. When he reaches the second floor, he can immediately make out the group Olivia must be traveling with. FUCK... drunk women.... he thinks to himself resignedly as he makes out the giggling, laughing women. One or two male colleagues seem to be there too. Only WHERE is Liv, he thinks to himself and pushes forward to find her until he sees her. He pauses, stares at her. His Liv and another woman are dancing and laughing to the loud music. Her movements are smooth, she is completely caught up in the melody. Jolly can't tear his gaze away from her, nor can he move. The image in front of him has enchanted him, just as Liv has enchanted him.

He notices how a smile forms on his face and he relaxes. Jolly crosses his arms in front of his chest and just watches her, taking in the relaxed atmosphere. Until some asshole steps behind his Liv and definitely presses himself too close to her, daring to put his filthy hands on her hips. Liv tries to shake the guy off, which only makes the idiot laugh and grab her upper arm. He tries to pull her to him..... He tries, because Jolly is already beside him, gripping his wrist with an iron grip, squeezing brutally, making the asshole look at him in irritation. “You're putting your hands on the wrong woman!” he growls quietly, ‘She's mine!’ and steps even closer to the guy. Olivia, who has been watching all this speechlessly, sees Jolly's free hand twitch and immediately takes it in hers, “Nothing else has happened!” she whispers to him. Jolly has to control himself, he would love to beat the guy to a pulp. Not just because he touched his Liv, but also because the whole evening was just shit and this is the icing on the cake for him. But he tells himself to calm down and pushes the guy away, “Get out!” he snarls at him as he stumbles back. Olivia stands in front of Jolly, puts her arms around his neck, “Look at me!” she demands in an alcohol-soaked voice, “Nothing happened!”

Jolly's gaze flickers as he looks at her, “Because I got there in time!” he snorts angrily, but wraps his arms tightly around her waist and pulls her close, “I don't want you out at night without me!” he gulps, “I told you, there are too many idiots and lunatics out here!” Olivia snuggles up to him, “I really had my fun!” she chortles, “Except for that guy.....” “Hmm” grumbles Jolly, noticing how Olivia's colleagues are eyeing him curiously, ”Let's go home!” “In a minute.....” whines Olivia, ‘I want to dance with my boyfriend!’ grinning. “Heavens!” gasps Jolly in amusement, ”I can't dance!” “Hmmm, you'll learn then!” laughs Olivia and starts to move to the beat. Jolly feels overwhelmed at first, but then he moves with Olivia's body and rests his head against hers. “See?” she laughs, ‘I knew you could move... after all.....’ she raises an eyebrow teasingly and lets her gaze fall briefly on his crotch. Jolly leans towards her ear, “Just wait until we get back home, then I'll show you exactly HOW well I can move!” and kisses her neck tenderly.

Laughing, Olivia snuggles up to him, “Let's just have fun tonight, dance, have a drink... A date! A normal date between two normal people who love each other! PLEASE!” “Of course, min Liv!” Jolly kisses her lips and pulls Olivia close, ”Let's be just that tonight!” Jolly carries Olivia into her apartment and lays her down on the couch. “Stay here!” she giggles and kisses him on the lips. “I'll stay here... just let me lock the front door!” he smiles shaking his head as Olivia has definitely had too much to drink. When he comes back to her and sits down next to her on the couch, she reaches for the button placket of his shirt and starts to unbutton it. Smiling, he lets her do it, grabs her neck and kisses her deeply. Olivia impatiently pulls his shirt off his shoulders and then runs her hands over his bare chest, runs them down his sides, then stops and pauses in her movement. “What's that?” she wants to know, pushing him back so she can look at him. FUCK... that fucking tattoo, Jolly thinks. “Hmm, nothing else!” he tries to distract her.

“Don't bullshit me!” Olivia sits up, “Let me see, that's yet another new bandage!” “Yes.... No....” Jolly shakes his head, but then sighs and turns so that Olivia can see. Frowning, she looks at him. “A tattoo..... not by choice.... Kolja insisted on it..... his initials and his sign.....” explains Jolly. “Such an asshole......” Olivia hisses angrily. “Hmm, first he wanted me to get it on my cheekbone!” shrugs Jolly with his shoulder. Olivia looks at him speechless, then shakes her head, “We really need our new papers! You HAVE to get out of there!” “I'll call Doi on Sunday and ask!” Jolly kisses the top of her head. Olivia snuggles up to him, “I always want it to be like tonight...” she whispers. “Hmm, me too and we'll get that too, min Liv!” smiles Jolly, ”I'll make sure of that!

Groaning, Olivia pulls the comforter over her head and curls up under it, pressing her head against Jolly's chest, “Turn that fucking alarm clock off!” she croaks. Laughing, Jolly fishes for it and turns it off, then takes Olivia in his arms. “I feel sick....” she moans, ”And my head is still pounding... I'll never have another sip of alcohol!” Jolly laughs softly, “I'll make us breakfast, I'm sure you'll feel better afterwards!” “Hmm” Olivia grumbles, then looks at him, ‘Let's just stay in bed tonight!’ she looks at him pleadingly, ”I can call in sick.....” “Liv, you know I'd love nothing more than that....” sighs Jolly, ”But I have to go to the fucking engagement party. I can't NOT show up there. Even though I have absolutely no desire to!” “Say you're sick....” Olivia pleads with him. “I can't....” whispers Jolly harshly, ”I have to go there!” “Every time you're with these people, something happens. You get hurt or something....” whispers Olivia. “Not this time, I'm sure. It's just an engagement party! I have to go, stay a while and I'll be gone as soon as I can!” he assures her. “Promise me that nothing will happen to you!” Olivia looks into Jolly's eyes insistently. “I promise you!” Jolly kisses her, ”You go and have a shower, I'll make us breakfast in the meantime! And tomorrow we'll spend the whole day in bed!” “Promise?” Olivia wants to know. “Promise, min Liv!” Jolly smiles, pulls her close and kisses her deeply.

“Are you feeling better?” Jolly asks with a smile after Olivia has eaten her pancakes. “Hmm” she nods, ”A little....” “Do you want me to pick you up later?” Jolly wants to know. “Hmm” she nods, ”Although I don't know if I can leave on time today. It's always busier at the weekend!” “Never mind, I'll wait for you then!” explains Jolly and starts to clear the table. Olivia stands up, helps him, then grabs his hand, entwines her fingers in his, kisses him, “I love you!” she whispers, “More than I can say!” Moved, Jolly looks at her, gently strokes her cheek, then takes her chin in his hand and kisses her too, “You're my life, min Liv!” he whispers harshly, resting his forehead against hers. “I don't want to move...” whispers Olivia. “Hmm” smiles Jolly, ”If I could, I'd freeze this moment forever! But even if I can't, there will be thousands of moments like this!” “Will there?!” gulps Olivia, ”Swear to me!” “It will!” nods Jolly, ”You don't have to be afraid....” Olivia clings to him, “It's just.... When we're together, it's all good, but when you're away... I'm always afraid you won't come back!” “I come back, I come back every time... I can't help but keep coming back to you! You are my North Star, my Polar Star!” whispers Jolly as his lips gently kiss her neck. “Swear it!” she asks him again. “I swear to you!” Jolly kisses her. “You look elegant!” Olivia lets her eyes slide over Jolly, who is wearing a black suit, a dark gray shirt and a black tie. Black leather boots complete his outfit. He has tied his hair up in a half bun, wears his silver cross as an earring and silver rings. “You can hardly see any of the bruises!” Olivia nods as she strokes his face tenderly, ”Except for the scars!” Jolly takes her hand, kisses her fingertips, “They'll be the last!” he explains seriously, “Well, except for two!” he then qualifies. “Two new scars?” Olivia asks, frowning. “Hmm” nods Jolly, ”I want the bloody initials and marks off my skin. As soon as this is over, I'm going to remove them!” “You're not going to cut them out, are you?” Olivia looks at him in shock. Jolly shrugs his shoulder, “How else?!” “Oh, I'm not a doctor by any chance and can remove it painlessly, you idiot?!” she snarls at him. “If you would do that.....” whispers Jolly. “What do you think? Of course!” Olivia shakes her head, ”Nothing better than that! Then you'll be rid of the outward signs!” “Hmm!” nods Jolly, ‘Better today than tomorrow!’ he grumbles. Olivia looks at her watch, “You have to go!” she gulps. “Hmm, I'll pick you up from work afterwards!” he whispers, then looks into her eyes, smiles, ‘Min Liv!’ and kisses her lips tenderly.

The engagement party at Semjon's house is a typical Russian engagement party, lots of guests, lots of alcohol, loud blessings for the future bride and groom. Nadja and Sergej let themselves be celebrated. Nadja keeps showing off her sinfully expensive engagement ring, which all the women present look at, some enviously, some enthusiastically. Jolly stands on the sidelines, sipping from his bottle of beer and preferring to watch rather than be in the middle of the action. Kolja, like most of them, is drunk by now. So is Sergei, the groom-to-be, and Oleg, Nadja's father and Semjon's right-hand man. Semjon himself is probably sober, Jolly estimates, as he has hardly had anything to drink. Inga is sitting next to him, smiling and with her hand on his shoulder. The core of the Russian mafia is currently in one place.... A high risk in itself, if you look at it that way, Jolly thinks to himself. Nadja comes up to him and stands next to him.

“Nice party!” Jolly nods at her. “It could have been our engagement party!” Nadja starts again. Jolly rolls his eyes in annoyance, “Nadja.... Stop it! I'll never marry you!” “Because of her?!” she hisses immediately. “Yes!” nods Jolly, ”And because I know you.... It would never have worked out between us....” “We could have tried!” she retorts unusually fiercely and Jolly sees a tear flash in the corner of her eye, which she hastily wipes away. Jolly looks at her thoughtfully, “You always said there was nothing serious between us!” “Do you think I'm going to reveal my feelings? Let me get hurt, used like all the other women here are used?” she hisses at him. “Maybe it would have made a difference!” Jolly presses out after a while, ”I was in love with you....... In the beginning.....” Jolly admits strangely frankly. Nadja looks at him speechlessly, “In love?!” she croaks soundlessly. “Hmm” shrugs Jolly with his shoulder, ”But that doesn't matter now!” “Why didn't you say anything?” Nadja asks, stunned. “Why would I?! For the same reasons you did..... Besides, I was sure Semjon would kill me if I wanted to marry you!” explains Jolly, taking a swig from his bottle. “We could have had ANYTHING!” whispers Nadja tonelessly. Jolly shakes his head, “No... we've always had other life plans, Nadja. Don't kid yourself. It would never have worked out with us anyway!”

“You love her?” she suddenly wants to know from him again. “Yes... I do!” sighs Jolly, ”More than anything else in this fucking world. I'm happy with her, Nadja, and believe it or not, I wish you the same with Sergei from the bottom of my heart!” “I don't love him!” Nadja shakes her head. “Hmm, then use him, secure your power. You're right.... Kolja is no Semjon. Play your cards skillfully, maybe it'll be your turn soon!” explains Jolly. Nadja looks at him questioningly, “Do you know more than I do?” “Hmm, no!” Jolly shakes his head, ”I only got to spend time with Kolja...” Nadja laughs, puts her hand on his chest, “I'm really going to miss you Jolly.... Our time together!” “Wasn't the worst in all that shit!” grins Jolly. “No, definitely not!” laughs Nadja and becomes serious again, ”Take care of yourself.... Especially if you don't want to let her go. It could be dangerous for you and her!” “Thanks Nadja, I'll look after myself and her!” nods Jolly. “She's damn lucky!” Nadja chokes out and stretches up, kissing him on the lips. She takes her hands and puts them around his face. Jolly automatically puts his arm around Nadja's waist and lets the kiss happen, knowing it's a goodbye kiss. When Nadja lets go of him, tears run down her face, “I've always loved you!” she gulps. “Hmm,” nods Jolly.

“It's too late now.... I didn't think so!” she swallows again. “Nadja.... You are important to me. You'll always be important to me!” Jolly declares seriously. “That's really worth a lot to me!” Nadja nods, strokes his face one last time, then turns around, wipes the tears from her face and puts on her radiant smile again as she walks back to the other guests. Jolly looks after her with mixed feelings. Finding out that she loves him, has always loved him, is not so easy for him, as he was deeply in love with her at the beginning, which has changed over time, partly because he was never sure of her feelings. But if he had the choice between Nadja and Liv now, he wouldn't have to think about it for a second. His choice would always fall back on Liv.

He stands there lost in thought and doesn't even notice how hectic things suddenly become. It's only when Inga's shrill screams echo through the room that he looks up, startled. Jolly starts to move, pushing his way through the frozen people until he sees what is causing Inga's screams. Semjon is slumped in his chair, blood trickling from his nose and he is unconscious. Jolly himself is now frozen, his ears are ringing. He cannot comprehend what he is seeing. Is Semjon about to die? Inga sees him amidst the staring, shocked people and grabs him, shaking him “DO SOMETHING!” she yells at him, which brings Jolly out of his state of shock. “He has to go to hospital!” Jolly nods and wants to dial the emergency number.

“No, it'll take too long! You have to take him there! NOW!” Inga howls in despair. Jolly nods silently, FUCK.... The nearest hospital is the one where Liv works, he remembers off the top of his head, but all the others are far too far away. Kolja suddenly stands pale next to his father and sinks to his knees; “PAPA!” he wails, holding Semjon's hand. Jolly presses his jaws together, not knowing what to feel. Actually, he doesn't feel anything right now... except hope. Hope that this man here, to whom he owes everything bad and evil in his life, will finally die. Together with three other men, Jolly drags Semjon into his limousine. Jolly gets behind the wheel, waits until Inga and Kolja have got in and then drives off immediately. In the rear-view mirror, he can see that two other cars are following him. FUCK..... this could be a complete disaster, he fears. Especially if Olivia has to treat Semjon first, or if her colleagues recognize him as her boyfriend. FUCK!!! Inga makes a frantic phone call to Semjon's doctor, screaming at him to come to the hospital. Jolly is still clenching his jaw, hoping that Semjon will already be dead when they arrive at the hospital. But of course the bastard doesn't do him that favor.

[skeppsbrott]

Lite pinsamt att folk fortfarande tycker kungen är kul och meme-ig!

Kungen på transflagga är bara kul om man kan förtränga att han fortfarande är bitter över att Victoria är före Carl Philip i tronföljden, att han står utanför lagar och demokratiska fri- och rättigheter, att Lundsbergsskolan gång på gång utpekas som korrupt och med helt vansinnig elevkultur.

"Nej, nej jag kan faktiskt inte dra mig till minne att jag någonsin skulle ha varit på en sådan klubb".

Tror ni att ett kungabarn som visade sig vara homo- eller bisexuell skulle få leva sin sanning öppet? Ett kungabarn som råkade vara trans? Ditt enda jobb som arvinge är att se till att föröka dig. Ja, det måste vara ditt kött och blod, nej, det spelar ingen roll att släkten Bernadotte inte har någonting med Vasa eller kung Erik att göra.

Låt dig inte luras av Young Royals; för den som faktiskt är nära kungamakten nog att ständigt behöva förhålla sig till den, är en världsbild där vissa människor har mer medfödd dignitet och rätt till makt än andra, ett ofrånkomligt faktum.

Familjen Bernadotte lär vara bra reklam för Sverige men de som står i kassor och går rundvisningar på Slottet har sämre lön och arbetstrygghet än vad jag hade på samtliga mina resturang- och barkneg. Slottet har 1400+ rum och i enorma salar står små koppar som hört till Marie Antoinette undangömda bland tusentals andra ovärderliga och unikt magnifika föremål.

Om kungen var allierad på riktigt skulle han låta mig och alla mina vänner suga transkuk på silvertronen.

[jagexisterar]

Jag tror er kärlek för electra som koncept förblindar er inför de faktum att låten va kass

[petterbrorson]

Utsikt från Fulufjället, akvarell, 17x12 cm

Det är ett sånt motiv som jag aldrig kommer att kunna göra rättvisa. När jag stod där blev jag alldeles fylld av vördnad inför utsikten. När jag försöker att måla den så känns det inte alls på samma sätt. Jag finner tröst i det faktum att världen består av så mycket mer skönhet än vad någon kan beskriva.

View from Fulufjället, watercolour, 17x12 cm This is one of those subjects that I could never make justice. When I stood there, the view filled me with awe. When I try to paint it, it just don't resonate with me the same way. I find comfort in the fact that the world holds a lot more beauty than what anyone could ever describe.

[icypiece]

Det finns många anledningar till jag aldrig skulle vara med i melodifestivalen, exempelvis det faktum att jag inte är artist, men den största är nog att jag inte skulle vilja krama 100 olika personer.

[whitewaterpaper]

ME01: “De Vandrande Städerna”.

Originaltitel: Mortal Engines. Serie: Mortal Engines #01 (Mortal Engines Quartet #01). Författare: Philip Reeve. Översättare: Lena Karlin. Publicerad: 2001 (på svenska 2018). Medium: eBok/B. Wahlströms.

Lästes ihop med @kulturdasset i vår läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 01–05).

En av de frågor som ploppar upp under första delmålet är frågan: ”varför designade Nicholas Quirke den första rörliga staden?”; jag minns inte om vi får något svar på den frågan längre fram. Faktum är att jag slås av hur lite jag minns av den här filmen – kanske är det ett tecken på att det är dags att se om den?

Vi kastas hur som haver in i den actionfyllda hetluften direkt, genom att Natsworthy smiter i väg för att se infångandet/slukandet av den lilla gruvstaden Salthook. Hur fungerar en rörlig gruvstad? Och snabbt får vi möta de figurer som kommer att bli centrala: Valentine, Katherine och Hester. Och vi får genom de två sistnämnda reda på att det är något skumt i görningen både med Medusa och vad det är (minns inte alls faktiskt utöver fragmentariska detaljer) men också varför Valentine behöver hålla Hester Shaw och hennes bakgrund hemlig. Jag vill också minna satt det är något med Kathrines bakgrund som är viktig … men minns inte vad.

En bra start, och jag flög igenom de 5 kapitlen (jag hann givetvis glömma det under veckan och planerade för 2x2-kapitels sittning). Vilken bonus och få läsa ett extra kapitel.

Delmål 2 (Kapitel 06–09).

Hester ger en första inblick i vad de rörliga städerna föddes ur, jordbävningar och vulkaner låter som något som en mer flyttbar bosättning skulle ha lättare att överleva. Intressant att Crome och Valentine (utgår från att de jobbar ihop) arbetar så hårt med att motbevisa att de rörliga städerna spelat ut sin roll. Och föga förvånande så hänger Hesters föräldrar (iaf hennes Mamma) ihop med det mystiska vapnet Medusa och Valentine.

Det här med Jägarna (aka Återupplivade människor, som pyser ånga. Någon form av robotar/cyborgs?)

Givetvis måste den kvinnliga piloten som Valentine pratat om för Kate varit Hesters mamma?

Och resan till Handelspunkten var lite som ”dit och hem igen” efter att Speedwells borgmästare tagit Tom och Hester till fånga för att sälja dem som slavar när de kommer fram. Att Tom och Hester nu lär sig samarbeta och att den senare alltmer öppnar ögonen på Tom är viktigt. Någonstans har jag en misstanke (eller ett minnesfragment) att Toms föräldrar hänger ihop med Medusa de också på något sätt, och att de avpolletterades liksom Hesters mamma.

Inser igen: åh vad lite jag minns av filmen, men jag såg den 31 maj 2020 så det är kanske inte så konstigt. Bra nu när jag läser boken, men det blir till att se om filmen sedan, helt klart.

Delmål 3 (Kapitel 10–13).

Det är givetvis något som är fel med London, hemlighetsmakeriet Borgmästaren och Valentine pysslar med men också den personkult som verkar finnas runt den sistnämnda. Det blir nästan lite obehagligt när Valentine beger sig åstad och det är rena folkfesten kring det. Tom och Hesters räddare i nöden har dock koll på vem Valentine egentligen är, och även om det ser tufft ut nu hoppas jag att hon inte avpolletterats redan.

Intressant sidospår med Hester och jägaren ”Törnskatan”. Av någon anledning ”hörde” jag honom i en kallt skrapande röst som om den kom från en gammal sliten, billig vinylskiva som sett ett och annat.

Delmål 4 (Kapitel 14–17).

Katherine börjar på egen hand gräva i attentatet mot sin far, framför allt vill hon veta vad som verkligen hände och vem Hester är. Undrar om hon är redo för den eventuella sanningen hon kommer finna? Få lär vara beredda på att öppet säga sanningen. Ingenjörslärlingen Pod gör det sannerligen inte. Situationen nere vid latrintankarna lär dock vara en ögonöppnare i sig. Klart är att Katherine om inte annat har höga ideal.

Hester och Tom lär ha hamnat på en Piratstad efter att slutligen undkommit törnskatan (undrar om det verkligen slutar här – jägarna är ju som sagt svåra att ta kål på) men det är en piratstad med ambitioner. Undrar om Tom kommer uträtta några större under på Turnbridge Wheels?

En sak är säker – det kommer verkligen fram i boken hur bisarr den här världen är. Till och med om man jämför med andra post-apokalyptiska världar jag stött på.

Delmål 5 (Kapitel 18–21).

Katherine får sig ett uppvaknande och får sig en släng av ”växa upp fort”-syndromet. Det där med ”utlänning till dotter” stärker vad jag minns från filmen att Katherine inte är Valentines biologiska dotter. Jag har för mig att hennes härstamning är rätt viktig… När hon smyger sig in på ingenjörsmötet får hon sig ytterligare ett par sanningar till livs. Hon är fortfarande övertygad om att Valentine är en god person och att han blir lurad av Crome.

”Äsch, Valentine är borgmästarens handgångne man”, sade någon annan. ”Låt er inte luras av historikermärket. Han är lojal som en hund, så länge vi ger honom ordentligt med pengar och han kan låtsas att hans utlänning till dotter är en fin dam från High London.” (Kapitel 21)

Jag är inte så säker. Jag är heller inte övertygad om att idén att återuppliva gamla massförstörelsevapen är en fantastisk idé. Var inte det en av anledningarna att man hamnade där man är ”idag”?

Ohh. Vi korsar vägarna med Airhaven igen, och får höra mer om rebellerna som tycker att de rullande städerna spelat ut sin roll (de har nog inte fel) och vår gamla bekanta Fang skall vara en spion för dem. Spännande. Jag ser det inte som lika konstigt som Tom gör att Hester både anade att Fang var en spion eller är positiv till rörelsen. Hon växte ju trots allt upp som ”mossing”.

Spännande med en amfibiestad som klarar sig både på land och till vatten, även om det blir ett snabbt abrupt slut för Turnbridge Wheels. Peavey gråter över opportunisterna som slaktar den sjunkande staden som om han själv inte är en pirat som lämnade sina barn att dö i staden. Han gör sorti ur historien som piratkaptener som fått besättningen emot sig brukar göra, och det är bara Törnskatans uppdykande som hindrar Tom och Hester att gå samma väg. Spännande.

Delmål 6 (Kapitel 22–25).

Så Törnskatan vill göra Hester till en jägare – och hon tycker det är en bra idé? Tom verkar få henne på bättre tankar iaf, gott så då han också var den som ändade Törnskatan. Törnskatan som f.ö. fick ett väldigt fint slut med att återfå sin gamla identitet innan denne dog. Tom blir mer och mer fäst vid Hester vilket kanske är bra…

…då Katherine verkar falla pladask för ingenjörslärlingen Bevis som gömmer sig på museet. Det är intressant att Londonborna är så segerrusiga att de inte ser det horribla i vapnet de hurrar över. Undrar om hon börjar få grepp om vem hennes pappa är ännu?

Delmål 7 (Kapitel 26–29).

Undrar om MEDUSA är en förkortning för något… Med tanke på att det stavas ut med versaler?

Det sjunde delmålet blir en bergochdalbana för stackars Tom, han ryker ihop med Fang när hon vill sabotera London. Men kommer på bättre tankar och vill inte att han heller inte vill att Batmunkh Gompa skall förstöras. Och knappt hinner han sluta fred med dessa stridande känslor att skydda båda städerna innan Valentine dyker upp. Och nu verkar han helt och hållet vara motståndsman, och insett att London måste skyddas från Crome och Valentine.

Katherine lägger pusslet och inser att Hester kanske inte var utan legitima själ att vilja döda Valentine.

Trist att mista Anna Fang redan här. Skall bli spännande att se hur det går för Tom och Hester nu – och om Katherine kommer hjälpa dem för att rädda London undan sig själv.

Delmål 8 (Kapitel 30–33).

Kate går mycket riktigt igenom en liten kris när Valentine kommer hem, hon väljer iaf att konfrontera honom. Han tar till skuldkortet och skyller givetvis på henne – eller snarare att han ville ge henne en bättre framtid. (Vilket hon i realiteten haft). Här ser vi att det finns de som ser en stor skillnad på att äta en stad (dvs att delvis inkorporera den i sin egen) och utplåna en annan stad totalt. Men merparten av Londonborna verkar för segerrusiga för att inse skillnaden kanske.

Det mesta av det intressanta sker kanske inne på museet, Melliphant har som en lydig hund skvallrat för Crome och nu står ingenjörerna tillsammans med de nya jägarna för dörren. Lite småkul scen där historikerna (de flesta av dem) står upp för vad som är rätt.

På något sätt är det en fin scen när Tom får återse sitt London igen, och inse att det är (precis som alla andra städer) en rätt fel tingest. Och han har kanske sett lite för mycket, upplevt alternativ, för att riktigt se det som hemma.

Och nu är Hester Shaw åter på däck med siktet inställt mot Valentine. Samtidigt som Kate och Bevis rör sig uppåt längs kattgången för att förstöra Medusa. Upplösningen nalkar sig.

Delmål 9 (Kapitel 34–37).

En fartfylld upplösning utan att action-delen har för mycket utrymme. London brinner bokstavligen när Tom’s ”Jenny Hanniver” möter Valentines ”13th Floor Elevator” där Tom mot alla odds segrar. Valentine är dock inte ombord utan släpas med Crome till Medusa för att aptera den till att spränga försvarsmuren. Och det är här vi för första gången kanske inser exakt hur knäpp mannen är och vilken hybris han utvecklat:

”När vi har slukat den sista kringströvande staden och raserat det sista bofasta samhället ska vi börja gräva. Vi ska bygga enorma motorer som drivs av hettan i jordens innanmäte och styra vår planet ur sin bana. Vi ska sluka Mars, Venus och asteroiderna. Vi ska sluka själva solen och färdas vidare genom universum. (Kapitel 34).

Det är ju så dags för Valentine att ”inse sanningen nu”. En ödets ironi att Katherine förlorar sin Bevis Pod när hennes fars skepp kraschar över London. Det är lite väntat att det inte stoppar Katherine däremot, som sätter kosan mot Medusa och alla intentioner att stoppa den.

Katherine ställer sig mellan Valentine och Hester och tar sålunda ett dödande svärdshugg ämnat för den senare. Hon tar Medusa med sig i fallet – det här är ju nackdelen med att pyssla med saker man egentligen inte begriper sig på: det kan leda till en oåterkallelig katastrof.

Boken slutar med Crome som går under när Medusa förgör sig själv, och Valentine blir kvar på taket när Katherine dött. Hester och Tom lämnar ensamma staden i luftskeppet Jenny Hanniver. Och mycket tyder på att de kommer leva längs fågelvägarna nu.

Sammanfattning.

En riktigt bra bok som blandar steampunk och dystopi på ett föredömligt sätt. Här och där ser man tecken på att boken är ämnad för en yngre målgrupp men annars är den genomgående en bra läsning även om man passerat övre gränsen för denna grupp. Jag tycker fortfarande att världen som målas upp med städer som rullande monster är en bisarr sådan, och det kommer verkligen fram i boken just hur absurd och snedvriden den är. Och jag hade gärna sett boken fördjupa sig lite i vad Crome egentligen har emot bofasta (mer än en obestämbar avundsjuka). Jag mindes väldigt begränsat av filmen, och släppte det mesta under läsningens gång – jag ser nu fram emot att se om filmen. Och kanske framöver läsa de resterande tre delarna i serien.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.

[raubtierfuetterung]

Die rechten Evangelikalen und die Gender-Gläubigen sind sich weitaus näher als es beiden Parteien höchstwahrscheinlich lieb wäre. Sie sind sich einig, dass „Gender“ ein irgendwie biologisch determiniertes Faktum ist, mit dem einzigen winzigen Häkchen, dass der Rechte Rand dieses „Gender“ für den Wurmfortsatz ihres Pimmels o.ä. hält (Alpha Mann muss Krieg uga uga), während der Woke Mob das angebliche Gender zwar nicht zwangsmäßig nach den Reproduktionsorganen ausrichtet, dafür aber andersherum jeden Persönlichkeitszug wieder auf ihren Pimmel bezieht und wenn man sich nicht super ober pimmel-männlich verhält ist man femme und definiert sein BIOLOGISCHES Geschlecht einfach weg weil man wegen der unterbewusst internalisierten konservativen Lehren ja sonst ein schlechtes Gewissen haben müsste (wir sind ein #Safe Space für alle fünfzigtausend Gender identities uwu 🌈✨✨ ich für meinen Teil bin ein Gender Fluider fem boy weil ich nen SCHWANZ HAB und an manchen Tagen irgendwie rosa Lipgloss tragen will und das dürfen ja nur Frauen, hehe ich bin so progressiv und unbiased~~~)

Beide verstehen nicht, dass wir alle Menschen mit Geschlechtsteilen und einer VERFICKTEN Persönlichkeit sind. Es muss weder jedes Weib deine red-gepillte Tradwife sein, noch ist es eine biologische Tatsache, dass du ein Tri-Gender-Fluid allosexual masc girlfab bist MEINE GÜTE. Und Intersexualität ändert daran GAR NICHTS. Es sind Menschen mit Geschlechtsteilen und einer Persönlichkeit. Und abgesehen von hormonellen Unterschieden und sozialem Druck haben die Geschlechtsteile keinen substanziellen Einfluss auf die Persönlichkeit. Und Gender ist ein rechter konservativer Unfug, selbst wenn ihr noch zehntausend fabulöse Gender-Bezeichnungen dazu erfindet. Das einzig gute an dem Begriff Gender ist, dass dadurch sozial erwartete/ geförderte Rollenbilder gewissermaßen erstmals von dem Geschlecht ausdrücklich getrennt betrachtet werden können. Aber genau das WIRD NICHT GETAN.

[visse-vasse]

Der er intet der er mere hjerteskærende end hvor meget jeg savner mit barndomsværelse og det faktum at jeg aldrig får det at se igen fordi de har revet mit barndomshjem ned

[andiatas]

H.M. The King's speech at the state banquet in connection to the state visit from Denmark

Eders Majestäter, Herr talman, Herr statsminister, Statsråd, Excellenser, Mina damer och herrar,

Det är en stor ära och glädje för Drottningen och mig att få hälsa Danmarks nya kungapar välkomna till Sverige och Kungliga slottet.

Ett av mina första statsbesök som ung Kung gick till Danmark. Det var 1975. Och nu genomför Ni ert första statsbesök till Sverige. Det sätter Drottningen och jag stort värde på.

Ni är inte bara Kung och Drottning av Danmark – Ni är familj. Min faster och Ers Majestäts mormor, Drottning Ingrid, spelade en viktig roll, inte bara för våra två kungahus, utan för relationerna mellan våra länder.

Jag har under åren också uppskattat vänskapen med Drottning Margrethe. Vi har delat samma utmaningar och ansvar – under lika lång tid.

Dessutom har vi skapat många minnen fyllda av glädje och skratt. Som min farfar brukade säga: ”Det är bra med lite humor ibland!” Jag tror att det är viktigt att mitt i den ansvarsfulla rollen som statschef tillåta sig själv att skratta. För det är just dessa stunder som ger kraft och energi att fortsätta framåt. Ett råd på vägen från mig – i all välmening!

Drottningen och jag är även glada över att Kung Frederik och Kronprinsessan har en så fin relation. Det är glädjande att se hur ni förenas av er humor och värme. Och att miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor ligger er varmt om hjärtat. Det ger oss hopp om framtiden!

Hållbarhet handlar ju också om god hälsa – något som Kung Frederik och Kronprinsessan brinner för. Inte bara att ni själva håller er i form. Ni vill motivera fler att börja idrotta och motionera. Ett exempel är Kung Frederiks engagemang i Royal Run, ett lopp som främjar motion och hälsa hos danska folket. Sannerligen ett lovvärt initiativ!

Kära Kung Frederik och Drottning Mary,

Ni är även viktiga för vår familj i egenskap av gudföräldrar, Drottning Mary till Prinsessan Estelle och Kung Frederik till Prins Oscar. Prinsessan Estelle har dessutom fått sitt fjärde namn från sin gudmor (Estelle Silvia Ewa Mary).

Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att uttrycka min beundran för Drottning Mary. Precis som Drottningen, kom hon till Norden från en annan del av världen, lärde sig snabbt ett nytt språk, en ny kultur, och tog sig an en betydelsefull uppgift.

Eders Majestäter,

Mitt i glädjen över att få möta Er, vill jag beklaga Danmarks förlust av Börsen – en av Köpenhamns äldsta byggnader och en kulturhistorisk skatt.

Karl XI:s galleri som vi nu befinner oss i är, precis som Börsen var för Er, en del av vårt kulturarv. Plafonderna ovan oss visar bland annat hur Danmark och Sverige delar upp Östersjöområdet mellan sig efter skånska kriget. Bandet mellan våra länder förstärktes även av äktenskapet mellan Ulrika Eleonora, prinsessan av Danmark, och Karl XI. Som av en händelse ägde bröllopet rum idag för 344 år sedan, den 6 maj 1680.

Vår gemensamma historia sträcker sig dock ännu längre tillbaka i tiden, drygt ett årtusende. Och den har, som framgått, inte alltid varit fredlig. Faktum är att Danmark och Sverige är bland de länder som utkämpat flest krig sinsemellan. Men allt detta är historia. I dag känner vi en djup och självklar samhörighet.

Ärade gäster,

Genom detta besök får vi möjlighet att främja den mycket goda och långvariga relationen mellan Danmark och Sverige. Det är också ett tillfälle att stärka vårt samarbete inom bland annat forskning, innovation och försvarspolitik.

Natointrädet skapar nya möjligheter till närmare samverkan mellan våra länder. Vi måste tillsammans fortsätta stå upp för Ukrainas rätt till frihet och suveränitet. Rysslands invasion är ett hot även mot vår säkerhet i Norden.

Ärade gäster,

Danmark och Sverige har också många historiska, kulturella och ekonomiska band. Handelsutbytet fick sig en skjuts för snart 25 år sedan när Drottning Margrethe och jag invigde Öresundsbron. Dessförinnan hade Kung Frederik, som då var kronprins, mött Kronprinsessan Victoria symboliskt mitt på bron när den sista delen kom på plats och våra länder bands samman.

Öresundsbron har utan tvekan förstärkt relationen mellan våra länder och folk. Den har skapat – och fortsätter varje dag att skapa – nya band över Sundet.

Kära Frederik och Mary,

Tillsammans är vi starkare. Låt oss fortsätta stå upp för öppenhet, nytänkande, hållbarhet, medmänsklighet och inte minst vår frihet här i Norden.

H.C. Andersen illustrerar detta – liksom vår längtan efter ljuset och känsla för naturen - med några tänkvärda ord.

Att leva är inte nog; solsken, frihet och en liten blomma måste man ha!

Jag föreslår nu att vi förenas i en skål för Kung Frederik och Drottning Mary, för vår fortsatta vänskap och för det danska folkets lycka och välgång!

Speech held by H.M. King Carl XVI Gustaf at the Royal Palace in Stockholm on May 6, 2024.

[tankesus-skriveprosjekt]

Debatt om transseksualitet og kjønn: grunnlinja

For omtrent ein månad tilbake delte ein slektning av meg eit innlegg på facebook som kritiserte det at det blir lært om transseksualitet og kjønn på barneskulen. Det omhandla eit foredrag, men i innlegget var det òg linka til ei nettside som kritiserer dette ytterlegare. For å vere litt direkte, det som er skrevet i både innlegget og på nettsida er noko tøv. Det er ingenting anna enn transfobisk retorikk ompakka i "smarte" ord, bekymringar for born og "sjølvstendig forskning". Det gjer meg kvalm å sjå bekymringar for born bli brukt som eit skjold for å trakkasere retten transseksuelle har på det som er meint å vere så universelt: respekt og likeverd.

I respons til dette delte innlegget kom eg med ein motkommentar. I motkommentaren prøver eg å vere kort, tydeleg og konsis. Det er ein ting å diskutere ulike ting ved transseksualitet, som "kor ung skal nokon få vere før dei kan ta i bruk hormonblokkarar" eller "korleis organiserer ein sport på ein mest retterdig måte mogleg". Men når dei debattane blir teken opp frå eit standpunkt kvar det ikkje ein gong blir anerkjent at dei er vanlege folk på same måte som alle andre, så viser ein tydeleg at det ein eigentleg ynskjer er ikkje "rettferdig sport" eller "trygge born" men å diskreditere at transseskualitet er eit reelt faktum. Ein kvar sunn debatt om transseksuelle og kjønn må ha ei uunvikeleg grunnlinja: transseskualitet er eit reelt faktum og transseksuelle er vanlege folk som fortjener respekt og rettigheitar på lik linje med alle andre, og kjønn er ikkje spesifikt definert av underlivet; kjønn er delt biologisk og sosialt.

Under kan du lese svaret mitt til slektningen:

Nei, det tas ikkje feil om kjønn. Det blir òg feil å snakka om kjønn som 'ein' ting her, for det er det ikkje. Det er delt i to: 'biologisk kjønn' som er det du har i boksa og 'sosialt kjønn' som er korleis du sjølv og heile samfunnet oppfattar deg og ditt kjønn. Dette er ikkje noko oppdikta, det er realiteten ved korleis kjønn artar seg i samfunnet vårt.

I dag vil me i all hovudsak gå ut i frå at folk kjenner seg att i det same sosiale kjønnet som det biologiske kjønnet dei har, og i all hovudsak er det rimeleg å anta det. Det biologiske kjønnet mitt er mann, og det same er mitt sosiale kjønn. Men enkelte folk i samfunnet føler seg født i feil kropp, at deira biologiske kjønn ikkje kan foreinast med kva dei kjenner inni seg, det sosiale kjønnet. Dette er like legitimt som det å vere homofil, det er ikkje noko du sjølv bestemmer om du vil føle på, det er ein realitet ved din seksualitet og ditt kjønn. I dag kallast dette kjønnsinkongruens. Du kan prøva å ignorera/fortrenga det, gøyma deg for kjenslene dine, men det gjer ein berre deprimert. Difor er det så viktig at me som eit samfunn kan være opne mot desse folka og møte dei med same kjærleik og forståing som ein gjer med alle andre. Dei er òg menneske, dei fortener såpass.

Når ein då lærer om kjønn på barneskulen handlar ikkje det om at borna blir «indoktrinert» på noko vis, som nettsida i det delte innlegget seier. Det handlar enkelt og greitt om å lære borna at enkelte kjenner at dei er født i feil kropp, eller at dei ikkje kjenner seg att i det sosiale kjønnet folk bruker om dei. Dette gjer skulen/forlaga for å fortelje at transseksuelle og ikkje-binære etc. òg er menneske som har rett på det same som «vanlege folk». At dei òg er verdig kjærleik på same plan som andre, uansett om dei kjenner seg litt annleis på innsida.

Det er ingenting farleg med dette. Du blir ikkje muslim berre ved å lære om Islam i Krle på barneskulen. På same måte blir du ikkje homofil eller transseksuell om du lærar om at nokon likar det same kjønnet, eller føler seg som jente når dei var født gut, og at det går fint. Det einaste du lærer er likeverd over folk.

Når dette då blir framstilt som ein form for inndoktrinering gjer det ingenting anna enn å øydelegge for god debatt og forståing for reelle problem knyta til tema, og skadar blant anna transseksuelle sin moglegheit til å i det heile bli sitt på som menneske.

[sarcasticsweetlara]

You know what is so funny?

The fact neo Nazis think Nordic mythology fits their ultra conservative agenda when actually it does not.

Odin gave up his eye for the sake of knowledge, Loki was gender fluid and even pansexual, Thor was pansexual as well, Freya was in control of her sexuality and they mixed with other creatures. Also, did you know Denmark helped Danish Jews by sending them to Sweden and refusing to make them wear the star of David?

Even if Vikings were raiders, they were also merchants who made deals with many different people.

I bet those racist assholes would bleed their noses out by realizing their dreamed racist paradise is bullshit.

ved du hvad der er så sjovt?

Det faktum, at nynazister tror, at nordisk mytologi passer til deres ultrakonservative dagsorden, når den faktisk ikke gør det.

Odin opgav sit øje for videns skyld, Loke var kønsflydende og endda panseksuel, Thor var også panseksuel, Freja havde kontrol over sin seksualitet og de blandede sig med andre skabninger.

Vidste du også, at Danmark hjalp danske jøder ved at sende dem til Sverige og nægte at få dem til at bære Davidsstjernen?

Selvom vikinger var raiders, var de også købmænd, der lavede aftaler med mange forskellige mennesker.

Jeg vil vædde på, at de racistiske røvhuller ville bløde deres næse ud ved at indse, at deres drømte racistiske paradis er lort.

[there-are-4-lights]

Idag får vi inte glömma att fira våra segrar, systrar! För herregud vilken framgångsrik historia feminismen har varit de senaste sisådär 150 åren! Vi har erövrat så mycket: rösträtt, myndighet även som gift kvinna, rätt till högre utbildning, rätt till skilsmässa, rätt att vara vårdnadshavare för våra barn. Och fler generationer kvinnor fortsatte: rätt till abort, rätt till förskola.

Så är det färdigt nu? Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så. I alla fall är två av de saker som det alltid har varit självklart att feminism handlar om inte längre självklara.

För det första: varför existerar överhuvudtaget feminismen? Svaret har tidigare varit: för att förbättra för gruppen kvinnor och motverka kvinnors samhälleliga underordning under män. Men det svaret är inte längre självklart. Det har blivit svårare att hävda att feminism är en teoribildning och en rörelse som fokuserar på just kvinnor, utan den ses allt oftare som en större rättviserörelse för alla underordnade grupper och inte primärt för gruppen kvinnor.

Så här skrev till exempel Elsa Kugelberg i Dagens nyheter i en runa över bell hooks: ”Feminism är ’motstånd mot förtryck’, där förtryck förstås som ’frånvaro av valmöjligheter’. De som säger sig se och kämpa mot förtryck måste börja med förtrycket där det är som starkast. En feminism värd namnet behöver koncentrera sig på samhällets mest utsatta: flyktingar, sexarbetare, hemlösa, transpersoner, funktionsnedsatta. Vad säger de? Vad skulle göra deras liv bättre, friare?”

För det andra: vi är inte längre överens om vad kön överhuvudtaget är, och därmed inte heller vad en kvinna är. Och kön har ju trots allt varit det som feminismen har byggt på eftersom patriarkatet bygger på det.

Fram till för bara något decennium sedan var vi tämligen överens om att kön är ett biologiskt faktum, man föds till flicka eller pojke. Och med det kommer en rad olika förväntningar på denna nya individ – förväntningar som vi kallar genus. Det får resultatet att flickiga pojkar och pojkaktiga flickor bestraffas. Men det får också konkreta resultat i lägre löner för kvinnor, sämre vård för den som specifikt handlar om kvinnor, såsom förlossningsvården, färre forskningsresurser till kvinnosjukdomar etcetera.

Men i och med den nya syn på kön som har växt fram inom transrättsrörelsen, och som nu till exempel RFSL står för, kan vi inte längre självklart utgå från denna syn på kön och genus. Enligt den nya teorin om kön har alla en inre könsidentitet som inte behöver sammanfalla med det biologiska kön som man har blivit, som de uttrycker det, ”tilldelad”. Vilket kön du tillhör bestämmer du själv; det beror på din egen känsla och visshet – din könsidentitet.

De här två uppfattningarna – att feminism bör vara en mer allmän kamp mot diskriminering och förtryck av alla grupper, oavsett grunden för denna diskriminering eller detta förtryck (det kan vara kön, hudfärg, kroppsfunktion, klass, sexualitet) samt uppfattningen att kön är en fråga som den enskilda individen själv bör få bestämma – gör att feminismen är förvirrad för tillfället.

Vilken är vår motståndare? Är det patriarkatet och sexismen, är det kapitalismen, rasismen, normen om heterosexualitet eller en viss uppfattning om vad kön är?

Och vilken är vår kamp? Är det en kamp för att befria oss från könsroller, en kamp mot mäns våld mot kvinnor, en kamp för lika lön för lika arbete? Eller är det en kamp mot alla former av underordning och mot en syn på kön som en fråga om biologi istället för den enskilda individens känsla? De här frågorna bör var och en av oss tänka igenom och ta ställning till.

För övrigt har jag varit i kontakt med vården på grund av en fraktur i foten. Räkningen kom igår: 300 kronor. Å, vad mycket vi får för skattepengarna!

[signeficunt]

asså det faktum att jag inte ens kollar på mello rn... jag är bara här för elecktra ngl