jeandearruda

[forislynx]

Jag söndrar och går sönder. Måste bort. Måste hem.

Lina Sjöberg, Simson

[minegnafiende]

ännu ett år

åren går, känslan består i min ensamhet, flykten driver mig till alkoholen, alkoholen bedövar mig och jag känner mig förrådd.

Ingen önskade mig gott nytt år, ingen ringde, ingen ville mig något den här natten. Jag ville skriva men vågade inte, jag förstår redan min roll. Vem bryr sig när allt blir såhär, min vedjan blir bemött av tystnad min själ blir inte hörd. Jag omringar mig i mörker för där tar jag ingen plats. Nu sitter jag här i melankolin och känner klumpen växa, livet är inte som film, inte som sagoböckerna. Drömmen om ett lyckligt slut finns inte, vissa kommer ha det tråkiga slutet, glömmas bort och hamna utanför. Här är jag och jag har inte orken att ta mig härifrån, är jag ens värd det längre

[stimpunks]

De fem neurodivergenta kärleksspråken

[tryingtounderstandbrainheart]

Tack för din input hjärnan, men du VET inte

Men vem liksom vet? Det kanske inte behöver bli totalt åt helvette utan faktiskt mycket bättre än man trott! Det är ju lustigt hur hjärnan går 30 steg framåt och ba japp såhär blir det..! Men den har ju ingen jävla aning om morgondagen. Det Kan ju faktiskt bli...liksom...Bra. Utan smärtor från avgrundsmörkret.

Men jo hjärnan spelar ju helt klart bandy med ens känslor ibland. Kanske för att visa att sådär skulle det kännas om du valde dedär nu. Det är väl då man märker att man inte är redo. Tanken på Malmö och flytta 60 mil från min absoluta trygghet vaju unheard of för 5 år sen. Tanken skrämde ihjäl mig och hade nån tvingat iväg mig då hade jag hatat den för evigt. Jag VAR inte redo. Det VAR inte rätt. Även om det lockade och jag ville samtidigt.

Men åren gick och Örebro visade inte världens mest lovande framtid. Det var verkligen ugh. Nä...här ugglar jag fan sönder. Visst Malmö är ovisst och det kan fullkomligt bli kaos men jag Kan inte heller stanna i det här.

Sen kom en morgon då jag var nära mig själv och bara kände...nä...let's do this. En vecka senare så började hela flyttkalaset. Det va en jävligt cool känsla när lastbilen kom fram till nya lägenheten första kvällen. Det va skymning och alldeles tyst och lugnt.

Visst det va lite sura miner av att vi skulle flytta och vissa trodde inte att jag skulle fixa det. But I did. And I AM.

Jag ångrar verkligen inte beslutet. Det är mycket mer lovande här och det är redan way better livskvalitet än i Örebro. Men det Blev inte total ångest och skitläskiga saker. Det blev väldigt fridfullt och lugnt - för att jag var redo. Jag tror det Är så. Oavsett vad det än är. Därför som sånna som ska dö blir så lugna, för de är redo för nästa grej.

Men hjärnan hade säkert rätt. Att när det gav FETA ångestpåslag så var jag inte redo. Även om jag i efterhand känner att jag gärna gjort detta tidigare så VAR jag verkligen inte mogen för det. There's a time and a place. Och om det ger fet ångest när hjärnan spelar bandy så tror jag man kan ta det som att ahaa nope not ready for that. Men också att inse att framtiden är oviss och att man vet fan inte. Det KAN bli bra. Det behöver inte kännas som organ ska slitas ur med gaffel. Jag tror liksom inte det är rätt. Om man inte verkligen gillar att plåga sig själv to feel oså.

När hallon är mogna så lossnar de lätt från kvisten. När kyckling är ätbar så lossnar köttet från benet. När vi är mogna så är det...tror jag...smärtfritt.

[norrlands-nonsense]

Will poor norry ever get polls?

                             66 votes • Poll ends in 6 days 6 hours

[nammikisulora]

okej, gnälldags men alltså faaan. jag är uppenbarligen inte gjord för högre studier, inte för att jag inte klarar av den akademiska biten (det gör jag! i alla fall enligt betygen och kommentarerna jag får när jag väl lyckas bli klar), men för att kraven på självständighet är så höga på avancerad nivå. återigen är problemet inte det akademiska - det klarar jag själv, men det är allt runtomkring. minimala instruktioner angående hur kurser är upplagda, en enda kort muntlig uppgift om vem min handledare på uppsatsen är etc. panik!!!!!! jag inser att detta är extremt mycket ett jag-problem och inte alls orimliga krav att ställa på masterstudenter men faaaan min npf-ångesthjärna bryter ihop av att inte ha tydliga (skriftliga!!!!!) instruktioner att dubbelkolla femhundra gånger.

[utvarpcity]

mello ikväll 🤮

[my-chemcial-romance]

Him: I wish there was a way to assure you that you are enough as you are

My brain still: but... what if I am not enough?

[svenskjavel]

Hejjj, detta är lite awkwart och kanske tungt att bara slänga på någon men din blog verkar ha bra connections. Min stads kommun har mestadels bara resurser för att hjälpa hbtq+ personer under 25 och detsamma verkar gälla för hela min region. Hittar inte ens en självmordslinje, och av erfarenhet litar jag inte på psykiatri vården med queer-relatera depressioner. Läkare jag kontaktat tappade intresse att behandla mig efter jag nämnt at jag är lesbisk och sökt hjälp för social isolation och ångest problem. Sjukhusets psykiatriska akut mottagning verkar inte ha resurser till mycket mer än låsta väntrum med kaffe maskin när jag vänt mig dit heller. RFSU är det närmsta jag hittar men de verkar främst erbjuda sexualundervisning och ospecifikt material bakom medlemskaps avgifter? Jag var precis över 25 när hbtq+ projekt började poppa upp innom tillgängligt avstånd, så har haft väldigt begränsade ställen att gå till förutom andra queer personer när de varit tillgängliga.

Stödlinjen för transpersoner: En stödlinje för vuxna transpersoner, inklusive ickebinära, som utsatts för våld i nära relation eller sexuella övergrepp. Linjen är öppen varje dag 11–19. Samtalet är gratis och du är anonym när du ringer. Ring 020-55 00 00. Hemsida

Regnbågslinjen är en samtalsjour via telefon och digitala brev. Volontärerna som svarar är hbtqi-personer. Ring 0770-55 00 10 (tisdagar och torsdagar kl 18-21). Del av Kyrkans SOS. Hemsida

Dessa är de enda queera stödresurser för vuxna jag känner till. Om någon annan har fler lägg gärna till det. Blir det tillräckligt många så försöker jag göra en renskriven lista i ett separat inlägg för framtida referens.

[jagexisterar]

Jag gillar Jay för han känns som en vanlig jävla människa. Issues och ångest liksom, de kan jag relatera till

[forislynx]

Jag hade aldrig varit med om något krig och ändå kunde jag relatera till plågan som varje ny dag förde med sig ... Det fängslade mig hur depression och ångest överlappar posttraumatiskt stressyndrom. Har vi gått igenom trauman som vi inte känner till? Var ljudnivån och hastigheten i det moderna livet traumatiska upplevelser för våra grottmanshjärnor? Var det jag som var en loser? Eller var livet verkligen ett slags krig som de flesta människor inte såg?

Matt Haig, Skäl att fortsätta leva

[minegnafiende]

Livet är inget annat än ett rullband av lidande, jag känner mig besegrad. Allt är bara kaos, från jobb till hem till vänner. Allt är bara skit.

Hade en mardröm inatt med stark ångest, vaknade med känslan och den hängde med hela dagen. Nu sitter jag här och känslan stiger tills den rinner över, jag omfamnas av ångesten. Jag kan inte fly den, ingen kan fly den. Jag vill ingenting längre, inte sova, inte spela, inte städa eller handla. Jag blir kvar här och soffan kan lika gärna sluka mig. Hopplöst är allt, inget tjänar något till.

Ingen vill höra mig, för jag mår skit.

Jag tas inte på allvar, blir idiotförklarad.

Familjen vill inte prata med mig, för att min styvfarsa inte tycker om mig. Söndagsmiddagar kan man glömma.

Fortfarande utfryst från tidigare vängruppen.

Närmsta vännen i den gruppen har tagit bort mig som vän.

Framtiden osäker, jobb osäkert, inget körkort.

Överviktig, hetsäter.

stressad hela tiden, huvudet är helt tomt på tankar och jag går i en bubbla.

Måste sjukskriva mig men har inte orkat ringa.

[monokerus]

Nu händer det hörni, dags för tre timmars ångest över att fel låt ska vinna

[araku-validrava]

Dags att få mer ångest allihopa

[littlehenrikehd]

Okej, tre avsnitt in i julkalendern som gav mig ångest i Oktober-November. Hur känner vi ?

Det allra viktigaste med en reboot/remake är att den nya måste kunna stå på egna ben och tillföra något som orginalet inte hade (Se Ducktales 2017). En bra reboot/remake är inte en rak kopia av orginalet, det är en förbättring som står separat från orginalet.

Det är dessa kriterier jag har haft i åtanke när jag sett på julkalendern hittills, och än så länge har jag inga större klagomål.

Musiken, kostymerna, effekterna, och scenografin, är alla otroligt bra genomförda. Dem efterliknar orginalet på ett sätt som återskapar den mysiga stämningen utan att få en att önska man hellre tittade på den istället.

Just scenografin är något jag haft riktigt kul med. En av det största anledningarna till att Trolltider 1979 är min favorit julkalender är hur dom byggt stora verisioner av små saker, vilket jag älskar. När jag fick höra om rebooten var jag rädd för att dem antingen skulle strunta i den här aspektern, eller låte cgi sköta det vilket inte hade haft samma känsla. Men hör och häppna !

Vi har en sko-säng ! Vi är så tillbaka ! Jag kan nu dö lycklig.

Vill även påpeka introt med fotstegen och hur överlycklig jag blev när jag först såg det.

Hur som haver, över till story och skådespel.

För dom som inte har sett Trolltider 1979 så är årets julkalender en remake på en fyra avsnitt lång storyline från orginalet. Denna storyline var också en av det mer intresanta ur hela julkalendern så det är ingen överaskning att just den blev vald att expanderas. Och jag måste säga att jag gillar ändringarna.

I orginalet vaknar Bergatrollet efter en 500 års lång sömn för att sedan vara vaken i 500 år osv. När han vaknat tar han även ett troll fånge för sällskap. Mer än så är det inte. Så bärnstenen, Bergatrollets estetik och status som ond, och människornas involvering är alla nya. Och det är här som jag personligen ser att de bakom årets julkalender har en kärlek till orginalet.

De såg potentialen och valde att expandera på det. Vilket är hur en bra remake börjar; med kärlek och viljan att göra något mer.

När det kommer till skådespelarna har jag inte heller några klagomål.

Som jag sa i min trailer break-down/reaktion, så är Nour El Refai skit bra i rollen som Mara, speciellt den här verisonen av henne. Hon har en olycksbådande aura kring sig och lyckas vara hotfull utan att verka direkt ond eller elak, och man kan se att hon har kul i rollen. Har fortfarande problem med hennes kostym, men whatever.

Kjell Bergqvist slaktar också i rollen som Gorm. Han har en mycket mjukare stämma än Stig Järrel som spelade Gorm 1979, men han behärskar sig lika väl och framför en ansvarsful men något impulsiv och vresig ledare.

Jag kommer inte gå in på dom andra karaktärerna eller skådespelarna, men överlag ser det bra ut. Är dock fortfarande lite osäker på Henrik Dorsin som Vätten, men vi får se.

Så, slutsatsen; Trolltider 2023 är helt okej, till och med bra. Det är än för tidigt att säga säkert hur man tycker, men jag har kul än så länge. Det märks att människorna bakom julkalendern lagt ner tid och kärlek under produktionen för att få den så bra som möjligt och att Trolltider 1979 ligger varmt om hjärtat för dom. Detta är ingen lat nödlösning för att svt inte visste vad dom skulle göra, det är ett passionsprojekt. Och mer kan jag faktiskt inte be om.

ALSO

Be who you are for you priiiiiiiiiidddeee

[f-rg-tmigej]

Min kalender kom idag <3 Äntligen kan jag skriva in precis varenda sak jag försökt hålla i huvudet, vilket inte har funkat, vilket lett till stress-ångest.