#Kollektivet Livet

[crankitupswe]

Dark Funeral åker på Sverigeturné!

År 1993 klev Dark Funeral upp på black-metaltronen och där har Lord Ahriman och hans manskap suttit säkert sedan dess. Med fler än en miljon följare på Facebook, hundratusentals sålda skivor, en P3 guld-vinst år 2016 och utsålda turnéer världen över, är Dark Funeral ett av de största banden i sin genre. Senaste plattan ”We Are the Apocalypse” släpptes år 2022 och fick ett fantastiskt bemötande av…

[intragalacticartscollective]

Viaduktens avsked

Releasekväll för ett arkiv som levandegörs på plats

Hur kan vi arkivera förändringen av offentliga platser med tillfälliga aktiviteter, performativa interventioner och deltagarbaserade praktiker? Det är frågor som IntraGalactic arts collective undersöker. Nu samlas deras arbeten iden digitala publikationen Viaduktens avsked. Här kan du ta del av performancebaserade processer och publika undersökningar av den offentliga konstens möjligheter. Namnet, Viaduktens avsked,  kommer från den ofta bespottade viadukten som kan upplevas som en otrygg plats och som därför byggs bort från våra offentliga miljöer. Viaduktens avsked är ett försök att fånga flyktiga arbetsprocesser, idéburna verk och skapad kunskap. Kollektivet gör detta genom att arbeta performativt och med relationer på offentliga platser.

Program för releasekväll 14 maj

16.30-17.30

Introduktion av Statens konstråd & IntraGalactic arts collective arkivsläpp Viaduktens avsked

Maria Högbacke: Ögats parti Ögats parti en interaktion som bjuder in till att teckna eller bli avtecknad. Ögats parti är dels det visuella betraktandet och linjen som görs som ett nedtecknade. Att välja det som hör till den sensuella världen och till avbrottet och utrymmet. Utgångspunkten till materialet var möten på busstorget i Östersund med människor som tog sig tid att stanna upp och kanske samtala under avskedet. I arkivet ges besökare möjligheten att sitta ner och teckna ögon alternativt låta sina ögon bli tecknade.

Anita Wernström: Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar / I want to walk through the space like I am carrying grocery bags  Hur känns det i kroppen när vi rör oss på olika platser? Hur påverkar det våra kroppar? Vad är upplevd otrygghet på en offentlig plats? Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar när armar och axlar balanserar jämvikt. När jag bär mina kassar känner jag närvaro, att platsen är min och att jag har en gripenhet att jag är på väg.

Malin Ståhl och Anita Wernström: Jag är  Två röster som guidar lyssnaren in i en observation av den egna relationen till kroppen, stadsrummet och de offentliga platser vi omges av. Verket framfördes första gången som en del av konferensen Gestaltad livsmiljö, ett samhälle vi alla vill leva i, 2020.

Hiroko Tsuchimoto: Gamla Busstorget (vykort) Hur kan vi svara på förändringar och förluster i offentliga rum? Kan vi tänka nytt kring sociala samband och kollektiva framtider genom att utgå från melankoliska tillstånd som återspeglas i olönsamhet och improduktivitet? Hiroko Tsuchimoto återskapar ett performativt avsked till offentliga platser genom en videoinstallation och genom att dela ut vykort från en tidigare aktion på Östersunds busstation. Projektet relaterar till melankoli som närvarar när offentliga rum omvandlas och problematiserar processen vid förflyttning, upprustning och privatisering av offentliga platser som enligt konstnären förstörs i utvecklingens namn.

17.30-18.30

Malin Ståhl: Busshållsplatser i Jämtland  Verket bygger ett arkiv över vägkantens typologi runt om i Jämtland. Växter insamlade på busshållsplatserna fyller en låda, torkade, placerade mellan silkespapper med namnet på en liten papperslapp. Varje växt vittnar om tider; årstiden för när den samlades in, den geografiska klimat-tiden, livets tid på platsen. I verket namnges växterna med sina latinska, svenska, jamska och sydsamiska namn för att minna om vetenskapens utveckling, nationalstatens utbredning, nybyggarna i skog och jordbruk och det samiska livet på platsen.

Hiroko Tsuchimoto: Uninterrupted Dialogue (videoverk, 15.41 min) Hur kan vi svara på förändringar och förluster i offentliga rum? Kan vi tänka nytt kring sociala samband och kollektiva framtider genom att utgå från melankoliska tillstånd som återspeglas i olönsamhet och improduktivitet? Hiroko Tsuchimoto återskapar ett performativt avsked till offentliga platser genom en videoinstallation och genom att dela ut vykort från en tidigare aktion på Östersunds busstation. Projektet relaterar till melankoli som närvarar när offentliga rum omvandlas och problematiserar processen vid förflyttning, upprustning och privatisering av offentliga platser som enligt konstnären förstörs i utvecklingens namn.

18.30-19.30

Kajsa Sandström: Föreläsning The Caring Act of Archiving / Arkiverandets omsorg  Med utgångspunkt i sin erfarenhet och roll som dansarkivarie, dansare och koreograf ger Kajsa Sandström ett performativt föredrag på temat arkiv och konstnärliga processer. Iklädd vita bomullsvantar åskådliggör arkivarien Kajsa sin praktik av ordnande och förtecknande. Under arbetet reflekterar hon över arkivariens osynliga roll som uttolkare av dokument och skapare av ordning, som möjliggör att arkivet kan sättas i rörelse av framtida frågor. Vilken typ av dokument och handlingar består konstnärliga processer av? Vilken typ av information kan utvinnas ur materialen? På vilket sätt vittnar dokument och handlingar i arkivet om det som inte finns bevarat? Hur återaktiveras arkivhandlingar i konstnärliga processer och verk?

Anita Wernström: Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar / I want to walk through the space like I am carrying grocery bags  Hur känns det i kroppen när vi rör oss på olika platser? Hur påverkar det våra kroppar? Vad är upplevd otrygghet på en offentlig plats? Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar när armar och axlar balanserar jämvikt. När jag bär mina kassar känner jag närvaro, att platsen är min och att jag har en gripenhet att jag är på väg.

IntraGalactic arts collective: Breven till våra barn  1992 skrev Sven Wernström ett brev till sitt barnbarn. Brevet beskriver hur den tidens vuxna förbrukar framtidens resurser. En katalysator för reflektioner kring framtiden och framtidens barn. Verket innehåller en inbjudan till ett eget brevskrivande till framtidens barn.

[aboutmusiic]

Giant Rooks Live in Stockholm

Am Montag Abend spielten die Giant Rooks im KOLLEKTIVET LIVET in Stockholm. Direkt am Wasser gelegen spielte die fünf Jungs aus Hamm, Deutschland ein großartiges Konzert in einem kleinen Club in Stockholm. Den Abend eröffnen durfte die aus London stammende fünfköpfige Band KAWALA. Im Mittelpunkt Sänger Jim Higson und der Gitarrist und Sänger Daniel McCarthy die hauptsächlich mit dem Publikum interagieren und es begrüßten. Mit Hilfe von Google gelang es ihnen auch ein paar schwedische Worte ans Publikum zu richten. Das kommt natürlich immer gut an und sorgt für einige Lacher. Ihr Sound ist ziemlich poppig und zeitgemäß was das Publikum hervorragend auf den späteren Hauptact einstimmte. Mit ihrem neuen Song American Adrenalin beendeten KAWALA ihr knapp halbstündiges Set und waren dann später auch am Merch Stand zu finden. Um kurz nach 21 Uhr betraten unter großem Applaus die Giant Rooks die Bühne des KOLLEKTIVET LIVET und eröffneten mit For You vom aktuellen Album How Have You Been? den Abend. Das Publikum war von der ersten Minute an mit dabei und hing Sänger und Mittelpunkt Fred Rabe förmlich an den Lippen. Mit seiner Stimmgewalt und charmanten Art und der strotzend Energie die er stetig versprühte, hatte er das schwedische Publikum fest im Griff. Er führte durch ein Set das prall gefüllt war mit Hits. Songs die zum tanzen da sind, Songs bei denen sowohl die Band als auch das Publikum sichtlich Spaß hatte. Sänger Fred Rabe erzählte, das dies das erste Mal für sie in Stockholm ist und dieser Abend nochmal etwas ganz besonderes ist, weil heute seine Eltern da sind. Es wird weiter Gas gegeben und die neuen Songs fügten sich nahtlos in das Set mit den älteren Songs und die Energie schien dabei stetig zu wachsen. Vor allem bei Hits wie Bedroom Exile, Cold Wars oder Morning Blue bei der obendrauf noch eine Disko Version rausgeholt wurde war oft kein Halten mehr und es wurde lautstark mitgesungen. Mit Somebody Like You kündigten sie den letzen Song des Abends an und verließen danach die Bühne. Natürlich kamen die Giant Rooks dann aber für die lautstark geforderte Zugabe zurück auf die Bühne. Zum Abschluss gab es dann Wild Stare und Watershed bei welchen nicht nur Sänger Fred Rabe zusammen mit seinen Bandkollegen wild auf der Bühne umherwirbelte sondern auch das Publikum nochmal eine Schippe drauflegte und mithüpfte. Ein sehr schönes Konzert ein einer super entspannten und intimen Atmosphäre bei der alle ein breites Lächeln im Gesicht.  Die Setlist der Giant Rooks in Stockholm: 01. For You 02. Heat Up 03. Bright Lies 04. Pink Skies 05. Bedroom Exile 06. Under Your Wings 07. Cold Wars 08. New Estate 09. What I Know Is All Quicksand 10. Flashlights 11. Fight Club 12. Morning Blue (mit Morning Blue Disco) 13. Somebody Like You Zugabe:  14. Wild Stare 15. Watershed Mehr zu den Giant Rooks Read the full article

[dirbyagnesvarda]

i just need to scream in swedish for a bit sorry

[filmskribent]

De luftiga löftenas framtid är vår (publicerad i Kulturimperiet nr. 2, 2019)

Jag sitter med kaffekopp i ena handen, medan den andra scrollar igenom dagens sociala medier-skörd. Det ska inte bli första gången innan dagen är slut. Något viktigt kan ha delats på Twitter eller Instagram. På Facebook dyker ett sponsrat inlägg upp, med den insäljande frågan: "Vill du skapa relationer i världsklass?" Oj, tänker jag. Nog för att jag redan har världen för mina fötter via nämnda plattformar, men är min relationer verkligen världsklass? För i så fall borde jag väl vara ännu mer framgångsrik, åtminstone socialt, med mängder av följare och lajks? Mannen bakom frågan heter Tomas Gunnarsson. Han är professionell peppare och erbjuder föreläsningen "Träna din inre kondition – Lyft dig själv och andra". Det är en "upplyftande tillställning för ökad glädje (inkl arbetsglädje) i vardagen”. 

Under en kväll med härlig stämning och kloka råd, ska åhörarna få verktyg att bryta gamla mönster, hantera motgångar och bli en bättre medmänniska. Det låter bra på pappret, ändå känner jag skepsis. Är det arrogant att redan känna sig som en tillräckligt bra medmänniska? Kanske är det min stolthet som talar, men lättsamt paketerade visdomsord ser jag ju dagligen på Instagram. Å andra sidan, vem är jag att ställa min egen diagnos? Jag borde kanske snarare rusa iväg till nästa lektion i att överlista jante och gå från lagom, till världsklass.

Tomas Gunnarsson är en av många svenska motivationsföreläsare, som åker land och rike runt för att redogöra för hur man med relativt enkla medel kan befria livet från mörka moln. Andra namn som har dykt upp i mina flöden, är glada gamänger som Torkild Sköld och Dennis Westerberg. Skölds upplägg liknar Gunnarssons, med talepunkter som "Vägen till nya beteenden och vanor" och "Tid är inte pengar, tid är en valuta". På alla bilder ser han jätteglad ut, en glädje som nästan skapar avund. Det måste vara fantastiskt att vara superglad hela tiden. Westerberg trycker mer på hur man kan “uppleva sinnesfrid och framgång” på en och samma gång. En av målgrupperna är “alla som önskar vara den bästa versionen av sig själv, i alla lägen” och för de som lider av psykisk ohälsa utlovas snabb förändring.

Jag fascineras över att denna genre är så stor, men tänker att den fyller ett behov. Man kan ta det för vad det är och vi kan alla behöva lite extra motivation ibland. Det råder i alla fall inga tvivel om att det rör sig om en lukrativ bransch. En av de mer framgångsrika är Thomas Erikson, känd för sina tydliga färgscheman och “Omgiven av"-böcker, som delar in människan i olika personlighetstyper. Hans verksamhet har dock fått skarp kritik, bl.a. efter en granskning i magasinet Filter som väckte frågor kring hur Erikson har framställt sina meriter.

Privatpersoner, företag men även kommuner och landsting hör till kunderna när självkänslan och det personliga ledarskapet ska stärkas. Visst kan man förstå attraktionen i inspirerande ord om att välja glädje, Kay Pollacks gamla devis. Whiteboardtavlor som spaltar upp vikten av att höja sig själv, vänner och kollegium. Svetsas samman. Lyfta det rätta och välja bort det dåliga. Baksidan, det som riskerar att bli godtyckligt, är om folk förleds att gradera och värdera andra (och sig själva) på luddiga förespeglingar. Än värre är, om någon väljer bort professionell hjälp och nöjer sig med en glättig quick fix som vårdform. Särskilt problematiskt blir det om den alternativa hjälpen till självhjälp befinner sig i en gråzon för vad som är etiskt försvarbart.

Det finns förstås grader i förvillandet. Käcka underhållare som kränger livslust på ackord, är i bästa fall harmlösa i jämförelse med rörelser (sekulära som religiösa) som uttalat förkastar psykologin; manipulativa sammanslutningar som sätter sina klor i trasiga själar och sökare i behov av trygghet och sammanhang. På SVT har det nyligen visats dokumentärer om Charles Manson-kulten och undergångssekten i Waco, som skildrar extrem persondyrkan och det farliga i att viga sitt liv åt självutnämnda profeter och helbrägdagörare. 

Det som säljs, då som nu, är ett löfte om gemenskap, men det är en föreställd och mycket villkorad sådan. Jag kommer att tänka på hur detta illustreras i Todd Haynes spelfilm Safe från 1995, där Julianne Moores olyckliga hemmafru lockas till ett avlägset, New Age-aktigt behandlingshem i New Mexico. Där blir hennes tillvaro lika mycket ett fängelse som hemmets fyra väggar i den välbeställda förorten i Kalifornien. 

Tankarna förs även till så kallade mirakelpastorer, som hävdar att de kan bota halta och lytta genom handpåläggning eller bara ren tankekraft. På YouTube finns det många magiska skådespel, där man kan bevittna hur den helande kraften ser ut att skölja genom kollektivet. Lärjungarna faller som käglor när pastorn säger puff. Nutidens heliga sändebud levererar dock inget gratis, det ska gudarna veta. Utan en rejält saltad kollekt blir det inga spastiska sprattel att välsigna. 

Så ser jag något i flödet som får mig att haja till lite extra. Det är en artikel från 2016 om hur streetwear-märket Supreme lanserade en märklig kampanj hösten samma år, där de förutom sin vanliga höst- och vinterkollektion även sålde tegelstenar. Ja, av oklar anledning gick det att köpa en röd tegelsten (!) med företagets logga på. Det ursprungliga priset var 30 dollar men snart skulle stenen säljas i andra hand på Ebay för så mycket som 1000 USD. Tydligen har det New York-baserade klädmärket för vana att sälja diverse prylar som miniräknare, pennor och hammare; förvisso praktiska saker men till galna överpriser. 

När jag följde kampanjens tidslinje i efterhand, stod det klart att denna nätsnackis hade alla ingredienser för en lyckad PR-kupp. Även om mångas reaktioner var förbryllade, var det inga problem att snabbt sälja slut på de Andy Warholska tegelstenarna. Detta är lyxkonsumtionens berusande kraft, där shoppingnerven kittlas av en begränsad upplaga – känslan av att tillhöra en utvald skara. Produktens användningsområde är sekundärt. Man köper ett sammanhang och tidsdokument, en bit av popkulturen, även om den är lika livlös som sten.

En konsument tog sig tid att recensera tegelstenen från Supreme, detta i en så kallad unboxing-video på YouTube, som har fått nästan 200 000 visningar. Där är vi nu. Höjden av late capitalism, som någon påpekade: "in 1970 they thought in 2017 there will be flying cars n shit, but instead there are people reviewing a brick on the internet." Vem vet vad 2020-talet har att bjuda på. I en sekulariserad värld söker vi alla våra gemenskaper, i stort och smått. Tillhör jag de som stör sig på elsparkcyklarnas närvaro i stadsbilden, eller hakar jag på vågen? Hinner jag drunkna av peppsamhällets klyschor innan den riktiga livskrisen kommer? Säljer eller köper jag kejsarens nya kläder? Mitt i dagdrömmen talar en auktoritär röst till mig: du skall inga andra massproducerade gudar hava jämte mig. Jag tackar för äran att tjäna min herre, nickar och ler maniskt med synliga tänder.

[evakteket]

Mental kampsport

Mental kampsport by Peer (Norwegian)

Author’s summary:

Onsdag 7.desember prøver Isak å ringe Even. Senere samme kveld sender han ham en sms. Hvordan opplevde Even dette? Hva skjer med Even fra denne onsdagen og fram til han sender Isak meldingen over alle meldinger på fredag? Et dykk inn i Evens opplevelse av dagene som fulgte i kollektivet - og milepæler i livet hans våren 2017.

Starting during Even’s depressive episode in S3 and continuing until June 2017, told from Even’s POV, this is an unforgettably beautiful and moving story. Every bit of it feels true to Even and the SKAM universe, while also bringing fresh new perspectives to the table. Only in Norwegian, unfortunately, but if you can read that you should definitely read this. 

[persindinglarsen]

Gissa vem jag träffade vid kaffemaskinen strax efter det jag hyllat exakt samme människa i Morgonstudion i morse (där han intervjuades idag)? Japp, självaste OZZY vars andra album "Sexan" droppades idag. Förra å första fullängdaren "Ett öga rött" är utan tvekan en av tiotalets stora svenska debutalbum. Med det satte han både sig själv, sin älskade hemstad och sina bröder Guleed, Valon, Adam Aden, ja hela Malmö New Wave-kollektivet på pophistoriska kartan. Som ni vet är det Ozzy’s sätt att använda sina ord och sin röst som gör honom unik. Han är ingen copytrap. Ozzy sjunger hööögt, han skriiiker + rappar blytungt med slangig skånskmalisk poesi om livet, kärleken, genvägarna och natten till superproducenten DurumKids spjutspetsiga och ibland härligt galna ljudvärldar. "Sexan" färgas av att de redan bevisat sej. De ger oss en lyxigare, basigare värld, fylld med feta gästspel (Cherrie, Mwuana, Fricky, en crazy Dida med flera) men glömmer inte bort det råa och raka. Det där som visar upp det unika i en av årtiondets stora röster - OZZY! Läs en längre recension jag skrivit på Kulturnyheternas sajt, om ni vill. Eller se TV-versionen av recensionen i kvällens Kulturnyheterna. 👍🏾 (på/i Morgonstudion - SVT) https://www.instagram.com/p/B5c5_C3FdDm/?igshid=11ctv7ylxaq0l

[oslagbarhalsa]

#10yearchallange #lååångtinlägg För lite mer än 10 år sedan flyttade jag till Sthlm och bodde ihop med några tjejkompisar. Livet lekte på många plan, eller? På sätt och viss gjorde det, de. Dock, det som jag inte visste då som jag vet nu är att året som jag flyttade skulle mitt liv förändras för alltid. Det var början på en resa, där jag skulle hardcore vakna upp till mig själv. Japp, det var precis vad jag gjorde. Oj, en smärtsam resa har det varit och ändå känns det som att jag precis börjat. Sååå nödvändigt. För 10år sedan skulle den flesta som kände mig titulera mig som partydrottning nr 1. Inget jag skäms över absolut inte, utan den tiden mina första år i Sthlm tillhör en av de roligaste tiderna i mitt liv. Det kan säkert tjejerna jag bodde ihop med också intyga. Ni vet vem ni är och jag kommer förevigt att komma ihåg "kollektivet" som vi levde i ett gäng tjejer. Det var magiskt på m��nga sätt. Jag jobbade under den tiden som ansvarig för Scandinavien på Zara. Jag jobbade inga 8 timmars dagar direkt... Ehhh nej snarare 12 timmar varje dag och när jag egentligen borde landa hemma i soffan fredagkväll för att återhämta mig så ägnade jag mig åt fest hela helgen varje helg i två års tid typ. Jag drack verkligen min beskräda del av champagne som idag skulle ge vem som helst skrumplever på fem minuter. Jag sov inget heller... Jag körde bara på. Sviterna från den tiden är ju dels saker som jag fortfarande idag håller på att läka. Att jag orkade leva ett sådant stressigt liv då kan jag inte greppa idag. Jag är imponerad över hur mycket kroppen klarar faktiskt, MEN till slut så säger den ifrån. Så är det. Den gör det. Stannar man inte upp så lovar jag att man kraschar... Jag kraschade. Ett tips från mig, stanna upp för den är inte roligt att behöva städa upp. Jag är faktiskt otroligt tacksam över allt jag varit med om för hade aldrig varit den jag är idag om det inte var för allt. Nu nästa 10 år senare och mycket starkare står jag här och är redo för vad livet har att visa mig nu. Idag arbetar jag med bl.a. att hjälpa människor vakna upp till dem själva. Precis som jag gjorde, fast nu kan jag dela mina verktyg med dem och underlätta deras resa. Jag är tacksam ♥️ http://bit.ly/2CrgyKy

[skamthough]

thank you @julieseven for tagging me and @theleavesoflorien for making this a thing ❤️

favourite squad: the boy squad favourite character: how dare you? i love all of my children equally least favourite character: billy with the hair from 2007 most good-looking character: eva, my wife and sana, my sunshine character you’d like to kiss: eva and noora character you’d like to cuddle with: chris berg character you’d like to have as a best friend: jonas, my boi, my buddy, my bro character you’d like to live with: eskild!! character you’d take with you on a deserted island: sana, she seems like the most rational one character you’d have tickling contests with: isak, he seems like the ticklish type character you resemble the most: i relate to isak and eva so much favourite friendship: sana and isak, the cutest biology buddies favourite romantic pairing: isak and even NOTP: noora and billy favourite haircut/hairstyle: eva’s short hair in season 2!! also isak’s angelic curls favourite outfit: eva heading to isak’s to kick his ass in season 1 favourite location: kollektivet favourite season: season 3 no doubt, but season 1 is a close second least favourite season: romantic plot line of season 2 favourite episode: s2ep4 - girls being girls in the cabin, y e s favourite scene/clip: “vært litt spess i det siste” aka the coming out to jonas clip, also “o come all ye faithful” aka the last clip of s1 favourite quote: “livet er nå” moment(s) that made you cry: the last clip of s3ep8, noora being miserable in s2 moments, isak and eskild talking about gay pride moment(s) that made you laugh: eva getting the wrong chris for vilde in s1, eskild taking noora’s clothes to give to the refugees, “ate? ate what, dick?”

i tag @evenbakkas, @captivatingnoora, @girlslovefeminists, @isisisak, @infiniteisakeven and everyone else who wants to do it ❤️

[aboutmusiic]

Giant Rooks Live in Stockholm

Am Montag Abend spielten die Giant Rooks im KOLLEKTIVET LIVET in Stockholm. Direkt am Wasser gelegen spielte die fünf Jungs aus Hamm, Deutschland ein großartiges Konzert in einem kleinen Club in Stockholm. Den Abend eröffnen durfte die aus London stammende fünfköpfige Band KAWALA. Im Mittelpunkt Sänger Jim Higson und der Gitarrist und Sänger Daniel McCarthy die hauptsächlich mit dem Publikum…

[isakogevenz]

isak and even: saying i love you

okay but i just feel like before either of them had gotten around to actually say “i love you”, they would both constantly find other ways to show each other how they felt, bc i think we all know that they have loved each other since the very day even sat his foot in that school.

for example, i bet even always opened every single door for isak. and im sure isak never would even hesitate to text even goodnight, every night before going to bed. whenever even played his guitar in front of isak, he would probably make sure to play the most romantic and passionate song he could think of. and if even ever were to drive to his parents or just go anywhere in general, im sure isak always told him to have a safe trip. and whenever isak had been in evens apartment and had to walk home to kollektivet afterwards, even would always stay up until isak texted him to say that he was at home and safe. im certain that isak would kiss even in public even though he was still kind of uncomfortable with that whole situation, but he would do it anyways only because he knew that even loved it. and no matter how tired or gross isak felt, even would probably always tell him how beautiful he looked. whenever isak listened to one of his favorite songs, im sure he would give on of the earplugs to even so that he could share the experience with “mannen i livet sitt”. and same goes with even, but with movies; i bet even would constantly show isak the best movies he could think of. but then again i bet that neither of them really payed too much attention to neither the movies nor the songs, since they were too busy making out. and so when both of them finally said it, they were both probably so so happy and overwhelmed. but i have a hard time believing that neither of them were surprised. 

[folkloristik]

Long answers #3: Vad avser Frank genom att säga att kroppar som lider av sjukdom genererar ett behov av berättelser?

Den sjuke använder sig av berättelser för att fixa den skada och avbrott som sjukdomen orsakat i individens liv. Sjukdomsupplevelser är ofta väldigt traumatiska för individen, då en t.ex. tvingas bemöta sin dödlighet. Dessa berättelser hjälper individen att förstå och acceptera sjukdomen för att kunna fortsätta med livet. Vare sig man vill det eller inte kräver sjukdom att en berättar om sin upplevelse i någon form. 

Sjukdom (‘disease’) inträffar i individens liv och avbryter den fortgående berättelsen; sjukdom (‘illness’) förändrar berättelsen och påverkar hur sjukdomsberättelsen bildas. Sjukdomsberättelser kan kännas förvirrande för både berättaren och åhöraren eftersom de saknar en linjär tidsuppfattning; förflutna, nutid och framtid. Detta betyder att nuet är inte vad det förflutna skulle leda fram till och framtiden är avskräckande. Ingen förväntar sig att de blir sjuka och då en väl är sjuk, vill en inte tänka på sin dödlighet. Därför då en berättar sin självberättelse skapas en dual försäkran från både en själv och från åhörarna. Den sjuke vill försäkra sig att hen fortfarande är närvarande och värd att lyssna på. 

I “The wounded storyteller : body, illness, and ethics” skriven av Arthur W. Frank (1997) nämns citatet: “Narratives posses the shortcoming that they drive towards ends, preferably tidy ones.” (Frank, 1997: 58) Sjukdomsberättelser beskrivs ofta på allt annat vis än “tidy”. Eftersom sjukdom skapar ett avbrott i livet saboteras ens berättelse och ger den i stället en förvirrande och osammanhängande särdrag. Dock vill den sjuke med sjukdomsberättelsen återskapa den ordning som avbrottet omkullkastade och erkänna för en själv att avbrottet kommer att fortsätta.  

Precis som den nuvarande sjukdomen strider mot ett förflutna som inte borde ha lett till sjukdom, strider nutiden som återhämtat sig från sjukdom med det förflutna som förföljer nuet. Även om man blivit frisk från sjukdomen, undgår man inte känslan av obehag och trauma som den orsakat. Detta förorsakar avbrott i minnet, vilket har två aspekter; “one to live out or live up to a plan or narrative, large or small, particular or general; the other to construct or choose that narrative. The first is constrained by the choice of the second” (Frank, 1997: 60). Minnet kan även anses vara en plikt, eftersom då något berättas för åhörare blir det ett vittne till sjukdom och når utöver individen till samhällets medvetande. En aspekt av det personliga jaget som berättelsen personifierar blir en del av kollektivet. Jaget blir till då den berättande identitet skapas då ens livsberättelse omtalas.

Ibland kan det kännas som om sjukdomen har uppslukat ‘jaget’, vilket leder till återfinnandet av ‘jaget’. Detta kan uppnås via den omedvetna övervakningen av en evig omjustering av det förflutna och nutid för att skapa och upprätthålla en god berättelse. Samt då en skapar en sammanhängande självberättelse, återskapas minnet och individen antar ansvar. Ibland kan självberättelsen innehålla flera variationer av ett ‘jag’ i en kropp och vilket kan skapa motstridigheter. Till exempel, kvinnor som utför abort kämpar ibland med det faktum att de är lika kapabla att ta ett liv som att skapa ett. Detta kan leda till en uppkomst av flera variationer av jaget.

Ett sätt för människor att återta sitt inre ‘jag’ i dagens värld är genom självbiografi. Allt fler människor skriver självbiografi, redan då de är unga. Det finns en efterfrågan på självbiografiska verk; människor är intresserade av andra människor liv, lidande och tankar. Nuförtiden då vi vet allt mer om all världens problem och kan inte undgå dem, skapar det ett behov att berätta och få ut sin historia så att man inte uppslukas i mängden. Denna postmoderna tid både förorsakar detta behov och ser till att en har resurserna för att återta ‘jaget’. 

Personligen, anser jag att det är en bra sak att människor har möjligheten att skriva självbiografi eller på andra sätt dela med sig sin berättelse. Därtill är det inte en ny sak för människor att känna av ett behov för att berätta om sin sjukdom. Denna behov tar uttryck på olika sätt genom historien beroende på t.ex. vilka medel är tillgängliga i samhället för att uttrycka sig. I dagens globaliserade värld är människor på sätt och vis närmare varandra via sina berättelser som annars skulle haft väldigt svårt att bli hörda med samma räckhåll.

Källförteckning

Frank, A. W., 1997. The wounded storyteller : body, illness, and ethics. University of Chicago Press

[gethuve]

Cant upload the latest recordings.

Anti psychotics works fine.

Feels like I am becoming more stable, have more sane thoughts, I can think in the future, I can look back, I feel myself, I know myself, I am myself.

Amongst other whatever..

I dreamed of being chased by all the hollywood horror murderers.

Somehow me and another killed michael meyers.

Ezyyyyyy..

Voorhees got his ass kicked to.

Bunch of cunts.

I got myself some new clothes, in the middle of it to.

The elevator, back and forth, running from an ex, while he pretends to be the tank from left for dead.

Always pops up when I get to be myself.

Then he pops up and is fucking annoying.

Even in wake state.

That guy.

I woke up, fell asleep again. Meet my cousines friends at a hiphop clothing store.

Fun meeting her.

Alot of other things happend.

Being chased by all the murderers while having a super fun time. It was kinda weird.. because I and the others were never afraid.

We played through it all. Taking them out one by one.

..

I just want to move, far away from this hell whole called sweden.

-

Fortsätt ljuga om mina diagnoser. Du slängde ändå ut en på gatan när du kunde hjälpa en till psyk eller skaffa medicin.

Du vet inte ett skit, bör hålla käften med.

Douchebag delux w crooked teeth (liar).

-

Jag vill inte veta av någon av er. Önskar att jag aldrig lärt känna er.

Thats all.

I guess.

Det har tagit mig tills fförra månaden att hitta rätt medicin.

Alltså ,I typ 2 år. Har jag gått runt med samma panik, ångest, hat, vrede med mera.

Tills jag fan en vän. Inte genom vården. Dom har jag slagits med tillräckligt för att inse att dessa idioter kommer aldrig hjälpa.

10 stygn för att få en antidepp.

Tänker inte bevisa för dom igen hur långt en kan gå för att få lite ro.

-

"Fyyfan". Ba de.

-

Men du var nära.

Borderliiiine.

Ena sek bra. Andra dö.

-

Jag äter godis för jag är fucking bäng och får ibland blodsockerfall.

Inget som behövs lika mycket när en är nykter.

Bam. Problem solved.

-

Why the fuck would I ever believe in you or l?

You dont know shit. Bs. Trash talk. And lies all the fucking time.

You have been proved wrong, many times.

Sabotage everything.

No reason to believe.

-

Freddy kruger..

-

Och det är rätt uppenbart att en hamnar i depression när

4 st dör(1 var en välsugt nära vän, förut),

1 hamnar i koma

hela bunten stänger ute en för en är i den paniken en är.

spricka i revbenet

mosad av ett gäng poliser

måste flytta upp och ned

arbetar för den som har varit i koma

minimal od (ser emily rose i spegeln när en borstat tänderna, svimmar av synen och slår bakhuvudet i badkaret.

från ena sekunden är allt normalt till att se allt (allting ifrån ärr till piratlappar över ögonen till skuggor, besökt av häxor. Lila gubben. Med mera).

av och på.

Folk från söder fittar med en.

Folk påpekar att en behöver hjälp, konstant. No shit jag söker typ hjälp varje dag. Det krävdes 10 stygn för att bli hörd.

Ryter en tillbaka är en psykopat. även om det var dem som blänger och påpekar som började bråka.

blåst på över 10 lax(om en räknar med internet).

Detta är bara en bråkdel av allting som hänt. Men definitivt dem största impakterna. Och det är inte bara en impakt som du ser. Det är mer än dessa 11 punkter.

Det är rätt uppenbart att en blir depoig och arg.

Och det blev aldrig bättre av att flytta till umeå heller. För det blev bara värre. Och det är därför jag fucking hatar er och hatar just dig för att jag känner att jag blev utslängd när jag egentligen behövde hjälp till en klinik.

Jag gick dit själv i umeå. Nä, kan säga att det inte hjälpte någonstans alls.

Ni har sämre vård. Men med stöd kan det tas allvarligare.

Neeeeemen istället sitter jag i en bur på 15 kvm ovh ruttnar i damm och mitt egna hat.

-

Jag hatar er.

-

Det finns inget att tala om. Onda ögat över dig och din familj och allt annat.

Fuck you.

Fucking kör över dig med en lastbil.

Dumma fittungar.

Ni är minst lika fula, ni döljer det bara bättre.

Jag kan däremot inte dölja det. För jag är den jag är och känslig som ett jävla sär.

Det kallas inte för bipo. Du kanske får ett hum om vad.

Att hamna i depression efter något sånt där är rätt logiskt och det behöver inte vara bipo heller.

Om dina föräldrar dör. Och du blir deprimerad. Ska jag påpeka att du är dum i huvudet och är bipolär.

Fucking idioti på hög nivå.

Cancer, om jag får uttrycka mig själv.

-

Betala resan till himmelen.

-

En fick 1100-1900 kr i över 5 månader.

Även när en hade möten.

Resan dit kostade 86, mötet 200, resa tillbaka 86.

1/4 av det en fick i peng av soc.

Därav hatar jag er.

Den mängden en fått låna och betala tillbaka, var jäääävligt dryg den med.

-

Att sätta sig i en arbetsposition var också omöjlig för att.

En kunde bli 2, samt skuggor, aura, flygande färger ur ögonen.

Typ som det kan vara i en svamptripp.

Och jag trippade inte sen kollektivet.

Blir du sur? Du har ingen jävla aning om hur förbannad jag är.

Jag vet att jag var en riktig surfitta.

Du däremot, ser dig själv som någon jävla hjälte utan att du vet vad du ställt till med eller gjort.

Vilket gör mig ännu mer förbannad.

-

Jag kunde inte tänka längre än

Detta ex. IGEN

Drog ner på stan. Skulle handla mjölk på ica, fanns ingen mjölk = hepp, får väl vänta tills nästa vecka då det finns mjölk/fanns inte mjölk någon annanstans i världen.

Om det ger dig ett hum om hur kort jag kunde täka, gratulera. Jag kände mig helt jävla efterbliven.

Den vreden, cloudade bort all rationalitet, logik och handling.

-

Kan inte förklara eller beskriva det en går igenom, för någon.

Kunde jag prata korrekt så var det nästan en guldstjärna för mig

-

Att kunna gå normalt, gav mig också en guldstjärna.

Då jag hade brist i allt från b12 till mnga andra saker.

Hela jävla sinnet var förvridet.

-

A skämtar om att jag ska bli offrad på O's födelsedag.

Ett grönt rutnät överallt.

Ingen markering=ingen fara.

Skämtades om bara förra veckan att jag skulle bli offrad. Ingenting hände.

Jag tog det ÄNTLIGEN som ett skämt.

= jag behövde antipsykotiska hela jävla tiden.

Det skulle aldrig vara normalt, "normalt", igen om inte jag letat mig själv till denna medicin.

-

Några andra vänner blir inlaggda av liknande eller andra skäl.

Chain reaction?

Varför är det så många som går igenom någon form av identitet till vad är verkligt och vad en vill med livet?

Kaan någon svara mig VARFÖR det har skett flera stycken, som även en är bekant med?

IT DOESN'T MAKE FUCKING SENSE.

-

Alla drömmar och mardrömmar som har haft en röd tråd i sig.

-

Det slutar med

"Ja, jag kanske är helt jävla schiz".

-

Därav, och, ja, jag vet att det är flera som skrattar/kunde inte bry mig. Jag fucking hatar dig. Jag hatar er.

Jag vill inte tiklbaka i erat liv och jag vill fan inte ha er i mitt liv heller.

Ni sitter på fröet "det ordnar sig, det löser sig, det bli bättre, blicka framåt".

Är du dum i huvudet?

Inte bara bokstavligen, är du helt jävka hjärndöd?

Blir du lack?

Kanske ditt egna samvete som säger någonting.

Fuck off. Är du snäll?

-

HAT ÄR MITT FÖRNAMN.

"Oj vad mycket jag självömkar"

Jag vill se dig gå igenom mina 2 år och det du får tillbaka av andra är ett liknande "håll käften" eller ett rant av "håll käften".

Som jag ser det?

Jag blir bränd framför er alla till döds av en slukande eld. Vissa kastar stenar på mig. Vissa kastar ägg och tomater.

Ni ser mig dö för jag tror på något annat.

Det är så jag ser det.

-

Jag lär aldrig ha ett hjärta som förr. Stängt, svag tillit, råmycket kärlek som inte delas med så många andra, empati för allt, backstabbad av det som fanns.

-

Rör mig inte, jag sa stör mig inte, jag sa fucking flytta på dig.

-

Ett annat typiskt hur det varit för mig är.

Bodde i sthlm tills förra veckan.

Mmmm vad fan äre som händer. Jo rören under sinken börjar läcka efter att jag handdiskat, typ, 5 objekt.

Det är tydligen mitt fel. Jag "måste" ha slagit rören under sinken, inte löst/väldigt hårt.

Och eftersom jag var där, så får jag skiten och ska ut ur lägenheten inom 2 timmar.

Även fast jag försökte bekskydda golvet, genom att springa fram och tillbaka med handdukar och hinkar.

Det finns en anledning till varför det finns rörmockare. Jag visste iaf inte hur en stänger av vattnet.

Och det jag får är

"Är du dum i huve, idiot"

Med mera. Och hör jag det så kan en ge dig fan på att en får höra saker tillbaka.

Jag HATAR dom orden, jag kan tänka mig att det är extra jävka jobbigt att höra det som diagnoserad.

Ärr en för speedad, ska en sakta ner, även fast en inte kan.

Är du depp, är du lat.

[chocolatepatrolfire-blog]

8 nogler til Locarno Festival-programmet

Vores korrespondent Carlota Moseguí analyserer styrkene ved det schweiziske konkurrenceprogram: store forfattere, spansk og latinamerikansk repr?sentation, avant-garde ...

 1. Forfatterne af det officielle afsnit: Raúl Ruiz, Wang Bing og Denis Côté.

Som vi meddelte i gar , verdenspremieren pa Raúl Ruizs mistede film, La telenovela errante , er stjernebegivenheden i den n?ste udgave af Locarno-festivalen. Filmen er blevet modtaget i den officielle konkurrence og v?lger den maksimale anerkendelse: Golden Leopard, som Ruiz allerede vandt i 1969 med Tres tristes tigre . Men den chilenske l?rer, som dode i 2011, er ikke den eneste forfatter, der er v?rdig til denne pris. Hans storste rivaler vil v?re den kinesiske dokumentarfilmmaker Wang Bing og den canadiske filmskaber Denis Côté (to gange tildelt i Locarno i kategorien Bedste instruktor for Curling og Elle veut le kaos ). Udgivet i juni pa documenta14 i Kassel, Fru FangDet er den forste tilgang til Alzheimers patienter, som Wang Bing har gjort gennem hele sin karriere. Mens Côté vil konkurrere med en dokumentar om titlen pa bodybuildinguniverset En hud sa blod .

2. Konkurrence i forkant: Ben Russell og Travis Wilkerson

To eksperimentelle filmskabere fra USA lover at gore den forestaende Locarno-festival unik. For forste gang, Ben Russell ( Lad hver enkelt ga, hvor han matte ) og Travis Wilkerson ( En skade til en ) kaldes til at konkurrere i den officielle sektion. Den forste med dokumentaren Held og lykke , filmet i miner i Serbien og Surinam. For hans del satser Wilkerson pa en anden af ??hans uklassificerbare artefakter, der gennemgar og fordommer sit lands morke fortid. Ifolge Wilkerson, Spekulerede du pa, hvem der fyrede pistolen? er en dokumentar med detektivmomenter og r?dselsdiagrammer om America's History.

3. Europ?isk premiere af Heldig af John Carrol Lynch

Den store tilstedev?relse af amerikanske instruktorer i den officielle konkurrence er det mest overraskende faktum i denne udgave af Locarno. Ud over de ovenn?vnte Ben Russell og Travis Wilkerson er det v?rd at tilfoje Aaron Katz, Jim McKay og John Carrol Lynch med det meget forventede Heldig. Denne fiktion om en nihilistisk cowboy, med hovedrollen i den nonagenarian Harry Dean Stanton (og med David Lynchs sekund?re pr?station), vil blive set for forste gang i Europa.

4. Cineasti del Presente: Ikke offentliggjorte forfattere

I ar ser det ud til, at udv?lgelseskriterierne for Cineasti del Presente v?lger for nye opdagelser fra forfattere. I mods?tning til andre udgaver er Locarno-festivals n?stvigtigste konkurrence - hvor forste og anden film konkurrerer - fuld af tidligere ukendte eller lidt kendte navne. Vi fremh?ver dog den nye film af den algeriske filmskaber Narimane Mari, der debuterede med det storslaede Rode bonner , og New Yorker Eliza Hittman, forfatter af Det foltes som hjemme .

5. Luis López Carrasco i den nye Signs of Life-konkurrence

Sidste februar annoncerede den schweiziske konkurrence, at dens ikke-konkurrencedygtige sektion Signs of Life i 2017 - med ansvar for at beskytte avantgarde-v?rker, hvis radikalitet overskrider udv?lgelseskriterierne for filmene fra Concorso Internazionale og Cineasti del Presente– ville blive den tredje Locarno konkurrence. Saledes konkurrerer eksperimentelle shorts og spillefilm for forste gang i festivalens historie i samme sektion og konkurrerer med en pris, der er v?rdsat til 5.000 CHF. Murcian Luis López Carrasco kunne v?re den forste filmskaber, der blev tildelt i de nye tegn pa livet. Efter at have pr?senteret sin debutfilm, Fremtiden , i samme sektion (i 2013-udgaven) vender den tidligere komponent af Los Hijos-kollektivet tilbage med Aliens: en kort film om det mangefacetterede ikon for Madrid-scenen, Tesa Arranz .

6. Essentials of Signs of Life: Dane Komljen og Radu Jude.

Luis López Carrasco er ikke den eneste filmskaber, der vender tilbage til Signs of Life. Den bosniske instruktor Dane Komljen, hvis fremragende debut Alle byer i det nordlige premiere sidste ar i dette afsnit, vil konkurrere med sin nye kortfilm Fantasy s?tninger . Sandsynligvis en anden af ??hans fortryllede fabler, defineret af dens forfatter som "en film i to bev?gelser, knyttet sammen gennem historier om m?nd, der bliver til r?ve." Den tredje habende vinder af Signs of Life er rum?nsk Radu Jude. Direktoren for Aferim! og Arre hjerter (Special Jury Prize i den tidligere officielle Locarno-konkurrence) er pa Signs of Life med sin dokumentar om Rum?nien i 1930'erne og 1940'erneDen dode nation .

7. Latinamerikanske hovedpersoner: Nelson Carlo de los Santos Arias og Adirley Queirós.

I mods?tning til tidligere ar ser antallet af latinamerikanske instruktorer ikke ud til at skille sig ud over andre filmfotografier. Kun tre brasilianske spillefilm og en fra Den Dominikanske Republik citeres i Schweiz. Sidstn?vnte er ansvarlig for Nelson Carlo de los Santos Arias. Den Dominikanske - autoritet af Roberto Bolaño's ekstraordin?re tilpasning af 2666 med titlen Santa Teresa og andre historier , opdaget i Filmadrid og gendannet pa Margenes Festival - vil konkurrere i Signs of Life med hans etnografiske drama Cocote. For hans del den brasilianske instruktor Adirley Queirós - kendt af det bem?rkelsesv?rdige Branco Sai, Preto Fica - vil ogsa frigive sin tredje film Era uma vez Brasília .

8. Laissez bronzer les cadavres! i Piazza Grande

Efter hans uforstaelige frav?r pa Cannes Film Festival syntes Locarno det ideelle sted for belgiere Hélène Cattet og Bruno Forzani for at frigive deres l?nge ventede thriller Laissez bronzer les cadavres! Forfatterne af kult-neo-giallos Den underlige farve pa din krops tarer og Amer viser ikke deres nye v?rker i nogen af ??de tre konkurrencer, men i Piazza Grande, det rum, hvor dramaer eller romantiske komedier er koncentreret til alle publikum, blockbuster-action eller horrorfilm og store klassikere. Uanset arsagen til optagelse i Piazza Grande-programmet, vil vi ikke ga glip af denne tilpasning af romanen med samme navn af Jean-Patrick Manchette.

[yesyohan01]

10 Nogler til ikke at miste dig selv i SEVILLE EUROPEAN FILM FESTIVAL 2018

Den 15. udgave af den andalusiske konkurrence afholdes 9. til 18. november, og her afslorer vi med hj?lp af sin instruktor nogle hemmeligheder for at opdage det mest kontroversielle, sp?ndende og forventede ved dens programmering.

Den europ?iske biograf lander endnu et ar i Sevilla, og denne gang er den pa farten. Politiske krav, eksplicitte historier om seksualitet og overgreb, et ufrakommelig portr?t af kongen emeritus, et kig pa fortiden gennem upublicerede post-Franco-film ... Sevilla European Film Festival har bragt en masse gear til sin 15. udgave, der fejres fra 9. til 18. november. "Dette ar er meget specielt," siger dens direktor, José Luis Cienfuegos , der fort?ller FOTOGRAMAS hvor meget begivenheden er vokset i de senere ar. " Vi er i et ojeblik af anerkendelse , stotte fra filmskabere og distributorer, bade nationale og udenlandske, der stotter vores programmeringslinje og vores engagement i europ?isk film," han siger.

Cienfuegos og hans team har v?ret arkitekter for et program af mere end 200 titler , opdelt i sektioner, der spiller med blikke pa fortiden, samtaler mellem forskellige film og kombinationen af ??mere kr?vende titler og andre, der er mere tilg?ngelige for offentligheden. Fra alt dette har vi valgt de 10 nogler, du skal huske pa i denne nye og sp?ndende udgave .

Cienfuegos fortalte os allerede: Selvom Sevilla-festivalen altid har haft film som sit hovedfokus, er det uundgaeligt at se den beromte gruppe filmskabere, der vil ramme gaderne i den andalusiske by i de n?ste ti dage. Olivier Assayas ('Journey to Sils Maria', 'Personal shopper') abner begivenheden med 'Non-Fiction', og han vil blive efterfulgt af navne som f.eks. Mia Hansen-Løve med 'Maya', Christoph Honoré med 'Live hurtigt, elsker langsomt', Abdellatif Kechiche ('Ads livèle ') med' Mektoub, min k?rlighed: Canto uno ', den Oscar-vindende Florian von Donnersmarck ('Andres liv') med 'Obra sin autor' eller LáSZLó Némesmed 'Atardecer', der vandt FIPRESCI-prisen ved den sidste udgave af Venedigfestivalen. Til stede i programmet, men ikke i Sevilla, det tyrkiske Nuri Bilge Ceylan vil ogsa v?re med 'El peral Salvado'. Regn af stjerner af europ?isk forfatterbiograf!

"I ar er der en mobbe og krigsforende," siger konkurrerende direktor, og nar vi ser nogle film fra programmet, er vi ikke overraskede. "Det er altid blevet sagt, at europ?isk film er limet til virkeligheden, og i dette tilf?lde limes den ikke kun pa den, men den tager sider," siger Cienfuegos, der fremh?ver tilstedev?relsen af ??denne militante biograf og beskylder den for en krampaktig politisk situation. og sociale i hele Europa. Vi vil se det i film som 'Idrissa, kronik om enhver dod' , ved Xapo Ortega og Xavier Artigas , forfattere af den kontrovers 'Ciutat morta'. Nu vender de tilbage med en anden efterforskningsdokumentar om en indvandreres dod i Barcelona i 2012.'Den skjulte by' ved Víctor Moreno ('Edificio España '), der tager en rontgenbillede af undergrundsbanen i Madrid for at reflektere over ideen om fremskridt. "For et par ar siden ville vi ikke have designet et sadant program, men det er det tid til at give plads til frihed til debat, krav og uden at miste filmkvaliteten af ??syne ; vi programmerede ikke aktiekino for dens egen skyld," pr?ciserer instruktoren.

3 Kontroversen serveres

Hvad ville en festival v?re uden nogen kontroverser? Nogle film ankommer til Sevilla, som har givet meget - meget - at tale om i de seneste maneder, og som lover at ikke forlade nogen ligeglade. Dette er tilf?ldet med 'Touch me not' af Adina Pintilie, der vandt Guldbjornen pa Berlin-festivalen og efterlod et antal seere forf?rdet af hendes vision om sex og intimitet. Pintilie vil v?re pa festivalen, ligesom to andre kvinder med meget splittende film: Elsa Amiel og hendes 'Pearl', og Yolande Zauberman og 'M'. "De besk?ftiger sig med emner som fascinerende og nye for mange af os som moderskab knyttet til sportsverdenen, i dette tilf?lde bodybuilding ['Pearl'] eller komplekse og upublicerede emner som f.eks. Seksuel misbrug i det jodiske religiose samfund i Israel [ 'M'] ", siger Cienfuegos. "Det er nye, udfordrende emner: en ny type biograf, der er ved at opsta for nylig i Europa, " tilfojer han.

4 Bl?ser til monarkiet

Nabolagsteater

Hvis der er en film, der h?ver blemmer i denne udgave af Sevilla-festivalen, vil det v?re 'Kongen'. Og hvad forventede du at have Willy Toledo og Alberto San Juan som dine ledere? Efter at have fyldt teatre i to ar, genopfores historien pa sk?rmen for at fort?lle livet for en konge ved navn Juan Carlos I (spillet af Luis Bermejo), og de mange besog, han modtager for at fort?lle os i detaljer den nylige historie i Spanien. Fortidens spogelser sp?nder fra Francisco Franco til Felipe González, der passerer gennem sa berommelige figurer som Carrero Blanco, Antonio Tejero eller Salvador Puig Antich. En risikabel galskab i disse tider med f?ngslede tweets og eksilerede rappere, der pa en komisk made reflekterer overgangen og de effekter, den har efterladt vores samfund.

Annoncering - L?S Nedenfor

5 Fra modstand mod revolution

Seff

'Kongen' vil v?re en af ??revolutionerne, men ikke den eneste. Dette afsnit udvikler sig fra sidste ars modstand, for som Cienfuegos fort?ller os, er det en made at holde festivalens struktur i live. "Vi synes, det skal ?ndres, men ikke pludseligt, men dette var is?r en nodvendighed, som vi havde aftalt med repr?sentanterne for den anden spanske film, som vi satte i dialog med lignende europ?iske film," forklarer instruktoren, der forsikrer, at det er en formel der "kan fungere meget godt". I disse dele finder vi film som 'lt; 3' af Maríen antón, et medlem af Lacasinegra-kollektivet, 'Roi Soleil' af Albert Serra, der vender tilbage til de minimalistiske historier med doende konger, eller 'Happy lament' af Alexander Kluge, som beskrives som "en af ??de freest og mest radikale film" som vi kan se i lang tid.

6 Hjornet af den store offentlighed

Seff

Det er underteksten, der ledsager denne sektion af festivalen, hvor vi finder film noget fjernet fra de kontroverser, som vi har gennemgaet for. "De er t?ttere og mere tilg?ngelige film, fordi vi heller ikke vil v?re sa radikale og spille harakiri, " vittigheder Cienfuegos. I dette valg kunne en offentlig favorit som Dani Rovira ikke mangle, men i en sammenh?ng som du ikke havde set ham endnu: Han blev producent og hovedperson i en dokumentar, 'Alle veje', der sigter mod at skabe opm?rksomhed omkring Rett syndrom . Ogsa spansk finder vi de eksklusive premierer af 'El desentierro' af Nacho Ruipérez, en vestlig i Valencia, eller 'El silencio de los otros' af Almudena Carracedo og Robert Bahar, en dokumentar forfremmet af El Deseo, og som vandt adskillige priser pa Berlinale pa kravet om retf?rdighed omkring Francos forbrydelser. De folges af andre som 'Alegría, tristeza 'af Ibon Cormenzana,' Tiempo efter 'af José Luis Cuerda eller 'Oscuro y lucientes' af Samuel Alarcón, blandt andre.

7 Roy Andersson: Hyldest til det excentriske

Getty Images

I aret for hundredearsdagen for Ingmar Bergmans fodsel er det en anden svenske, der bes?tter hovedtribunen af ??Sevilla-festivalen. Vi taler om Roy Andersson, en helt original og atypisk instruktor, forfatter af excentriciteter som 'Livets komedie' eller den nylige 'En duge ligger pa en gren for at reflektere over eksistensen', som han vandt den gyldne love i Venice Festival. Cienfuegos erkender, at de har forsogt at bringe ham til Sevilla siden da. "I ar er det endelig lykkedes os, og pa en meget speciel made: Han bringer os 15 minutter af sin nye film ['Om uendelighed'], som filmer lige nu, "han siger." Det er en begivenhed for os, "siger instruktoren, der fremh?ver fra filmproducenten" hans s?rlige sans for humor "og hans evne til at v?re" en fodt provokator ".

8 To kvinder til at beundre

Seff

Selvom Roy Andersson vil tage mange rampelyser i sin hyldest, er svensken ikke den eneste, der hylder i denne 15. udgave af festivalen. Yderligere to filmskabere vil v?re genstand for retrospektiver, og de vil gore det ud fra forskellige perspektiver, stilarter og oprindelse. Selvfolgelig: De er begge kvinder. Ula Stöckl kan v?re stolt over at v?re den forste feministiske instruktor i Vesttyskland i linjen med revolution?re af de nye bolger i europ?isk film, sasom Agnès Varda i Frankrig, der andede moderne ideer og et konsperspektiv ind i en biograf, hvor det personlige endelig var politisk. For hendes del var den ungarske Ildiko Enyedi, der sejrede pa festivaler for et ar siden med 'En cuerpo y alma', et eksempel pa hans mystiske og overnaturlige stil, hvorigennem han skildrer karakterer med en empati ud over det s?dvanlige. To kvinder der er v?rd at beundre.

Annoncering - L?S Nedenfor

9 Forbind med fortiden

Seff

En af de store nyheder i denne 15. udgave af Sevilla-festivalen er afsnittet Found Rituals, hvor vi ser pa en post-Franco-biograf, der onskede at gendanne det kritiske og harde look af Buñuel fra 30'erne for borgerkrigen, hvor ritualerne og traditionerne blev set pa pa en tankev?kkende og kunstnerisk made. Fem vil v?re spillefilmene, der er genvundet fra den tid, som vises, ledsaget af aktuelle kortfilm, der er direkte i dialog med dem. Nogle meget interessante samtaler, som ritualerne vil have.

10

Sevilla, biografens hovedstad

Seff

Der er ingen tvivl: Sevilla er nervecentret i biografen denne s?son. Ikke kun er det hjemsted for en af ??de mest interessante festivaler i vores land, men den vil ogsa v?re v?rt for European Film Awards-gallaen n?ste december og Goya Awards-gallaen i februar 2019, i et forsog pa at decentralisere begivenheden, som normalt afholdes i Madrid. Hvad sker der i den andalusiske by? "Der er en klar forpligtelse over for Sevilla ogsa som et s?t og scene for filmoptagelse", tilfojer Cienfuegos, der henviser til serier som 'Game of Thrones', der er blevet droppet af dets smukke landskaber. "Internationale produktioner kommer, fordi der er gode fagfolk her, og det er vigtigt", pr?ciserer instruktoren. "Det gar ud over et s?t eller rod t?ppe: her er folk, der arbejder," forts?tter han og uddyber karakteren af ??en by, der kaldes til store - og cinephiles - ting i de kommende maneder.

[louiseeklund]

25 April 2019 Torsdag

08:56

Otroligt! Jag träffade Hugos tjej igår och det visade sig att hon också ställde ut med Joakim och det gänget i Chokladfabriken, när de var där. Nu visade det sig att de företaget som ligger under Björklund & Wingqvist är Joakims och gängets showroom. Alltså. Hur liten är världen?

09:29

Jag är så glad att jag träffat Joakim, David, Odd och Sofia!! Jag måste umgås med kreativa människor för att träffa fler likasinnade människor.

09:31

Nu skrev någon Lars från absolut ingenstans. Vem är det? Ett privat meddelande från en främling. Ska kolla!

09:32

Lyssnar på Hanna Järver nu och tänker på hennes Studio Kollektiv. Dit är jag också bjuden. Där vill jag också vara!

09:33

"Kan du ringa mig", skrev han och sitt namn och sen Lars på det. Say What?

09:34

Jag ska duscha först och göra mig redo. Han har ju ingen aning om att jag sätt meddelandet än. Vad vill han säga? Hans profilbild är någonslags målning. Förslagsvis ett självporträtt. Hoppas han vill ge mig något slags erbjudande, eller jobb. Vill bara ha glada nyheter härefter. Kunde han inte skriva vad det handlade om?

09:37

Googlade och han är ägaren av Galleriet jag nyss hyrt. Han är med i Konstnärernas Konstnärs Kollektiv. Jag smsade med hans fru imorse och sa att utställningen inte gick plus men att jag var otroligt glad ändå. Fick jag något svar på det?

09:39

Nej det fick jag inte. Hans fru skrev "Synd att jag inte får träffa dig".

09:40

Jag kanske inte borde tänka så mycket innan jag ska ta ett samtal eller liknande. Positiva tankar Louise. Tänk positivt!!!!

10:00

Tog en dusch på en kvart och har tre missade samtal. "Ring mig innan du börjar"...... säger någon från Storesupport. Han som skrev på Facebook har ringt, tror jag, gissar jag. Ok två pers. Men de verkar desperata i att få tag i mig. Ge mig löneförhöjningar och möjligheter, tack!

10:04

Förhoppningar:

1: Kajsa Warg vill jobba med mig.

2: Någon tidning, konsthandlare eller dylikt har hört av sig till Galleriet och s��kt mig.

10:11

Först ska jag läsa mitt horoskop så att jag vet vad jag ger mig in på.

10:13

Okej så idag handlar om att acceptera att vissa sår alltid kommer att bestå, men idag kan jag lyckas lysa upp även de mörkaste platser. Bra!

10:14

Att det ska vara så läskigt med telefonsamtal. Att höra eller få reda på något som jag måste höra. Be strong Louise!

10:17

Jag har aldrig sett mig själv som en produktiv och driven människa. Fastän att det är just det jag är. Klart man inte är det i alla områden, men där det brinner, där brinner det. Nu lyssnar jag på röstmeddelanden och sen ringer jag!

10:23

Det gällde överlåtelse av nyckeln. Ah.. det var inget negativt samtal i alla fall. Tidningarna kommer!

10:28

Oooooooch det gällde inte Kajsa Warg heller... jag ska jobba i Värmdö imorn. That's all.

10:50

Den här veckan har varit så bra! Jag älskar människor och livet och med varje dag har jag lärt mig allt mer om mig själv och vilken riktning jag vill färdas mot. Jag har äntligen en riktning i livet!

10:52

Och jag behövde inte åka hela vägen som förvisso inte är särdeles lång, till Galleriet för att överlåta nyckeln. Jag placerar mig här på trappan på Odenplan och läser en bok i väntan på Lars.

11:06

Sådant här är så irriterande. Jag vet inte hur han ser ut. Jag skrev att jag sitter högst upp på trappan men vem vet om han kollar sms. Det sitter ett par här längre ned som skulle kunna vara dem.

11:10

Det finns inget värre än att vänta. AV DEN HÄR ANLEDNINGEN. Hur i allsin dagar ska jag veta hur den inväntade personen ser ut?

11:12

Jag tror att det är dem.

11:14

Han kom när jag skrev. Jag kände igen honom såklart. Det är bara oron och skammen som biter i mig. Han bjöd mig in till sin utställning, jag kommer förbi. Jag kommer förbi!

11:16

Det var mycket varmt där uppe. I lä och rakt solsken.

11:17

Jag ska på en dejt ikväll. Med Albin. En blond kille. Förstår ni det? Blond och säkert blåögd. Det är utanför min bekvämlighetszoon. Jag ska testa mina vingar. Bredda min världsbild. Inte vara så specifik vid ett första möte. Jag är dessutom inte ens ute efter något. Jag vill bara träffa folk och se vilka jag klickar med. Det är väl egentligen allt det handlar om, om att hitta personer du trivs med och som inspirerar dig till att följa din intuition.

12:05

Nu är jag en av de jag hatar. En som äter på inträngda utrymmen.

12:26

Vad utmärker en flirt?

12:35

Jag berättar för alla att jag och Ivan ska göra en film ihop.

12:36

Vi måste ses och prata om det!

12:37

Stuvsta. Det är fint här!

12:38

Ännu en plats jag aldrig besökt. Jag älskar mitt jobb!

16:45

Jag fick som uppgift att bygga ett berg av äggkartonger. Givetvis så stinker jag ägg nu. Det rann längst ena benet.

19:53

Dejten blev inställd. Hoppades på det!

20:01

Jag har fått lön nu och det är så jäkla sorgligt. Den liksom ryker så fort den landar på kontot. Inget tillhör mig. Hur ska jag kunna bygga upp ett sparande om jag gett mig själv så mycket skulder? Ändå en lärdom värd att lära. Hmm.. kanske borde jag lösa det där med pengar och skippa CSN lån. Jag måste starta upp en webbshop.

20:04

Innan månaden är slut. Även skicka in skolansökan samt skicka in barnboken. Börja med körlektioner.

20:05

Nästa månad måste jag flytta in i konst-kollektivet.

20:12

Varför lånar folk ut saker till mig på obestämd tid? Det är nästan elakt. Jag blir ju då fäst vid föremålen.

23:11

Julia skrev och ville till Brillo. Vi velade fram och tillbaka över om det var värt det eller inte. Vi bestämde oss för att stanna hemma. Därefter bytte jag om och gosade ner mig under en filt med en kopp te och då skrev såklart Emil och frågade om inte jag ville följa med honom och Marcus. Till Brillo. Jomen visst vill jag ju det, men är det värt det för en så kort tid? Nu sitter jag på bussen och än finns det ingen återvändo. Jag har trots allt aldrig ångrat en utekväll med den filuren.

23:15

Jag känner mig så distanserad med mitt utseende. Samt att jag överhuvudtaget existerar. Byter jag ögonkontakt med någon blir jag helt förbluffad av att den personen ser mig. Är inte det sjukt?

23:26

Köpte en espresso martini. Får bryggkaffe med kaffelikör. Alltså... alltså... alltså....

23:50

Jag hittade Emil och hans gäng tillslut.