#jag vill inte vara såhär

[nimomo-mo]

Just venting bc ive exhausted my friends with this lol

[bunnihearted]

✮ wanna talk but only wanna talk to u ✮

[lqnar]

tkr generellt att folk får tro vad de vill om sig själva o om de tkr de har en ätstörning så fine whatever idc men hatar hatar hatar den typen av instagram content där poängen är att få folk att tro att en ätstörning ser ut på d sättet och att det är ok att typ??? ha anorexi o aldrig gå ned i vikt?? liksom babes. ok men har du tänkt på att det är det som skrämmer mig mest av allt, allt folk ska titta på mig, veta att jag är ätstörd, men tänka att jag är en av de fat positive personerna som nt gått ned i vikt och nt är smal och typ har misslyckats asså jag fattar att man inte kan säga eller tycka som jag säger och tycker men honest to god i’m so fucking triggered by this

[svenskjavel]

Du behöver inte lägga ut det här men tänktr att det kanske kan hjälpa någon att dela med sig av det, hittade en binder idag på stadsmissionen i eskilstuna i storlek xxl för 50 kr, verkade vara i bra skick så ifall någon behöver en ny och har vägarna förbi kan det vara ett rejält kap

Kanske skum grej att skicka såhär men kände att jag ville få ut ordet om den på något sätt och ingen av mina egna följare skulle ha nytta av det hahah

Till alla eskilstunabor

[stefanatlanten]

Castries färjeterminal, St Lucia, 8/1

En underbar resa såhär långt!

Upplevelser av hav, segling, båtar, byar, städer, öar, djur, natur, till och med djungel och vulkaniska källor! Och chokladexkursioner! Allt koncentrerat till dessa månader, från november och framåt.

Mest intryck har alla människor givit mig. Floskler men ändå fullständigt sant och omöjligt att inte beröra! Att nämna Twisterbesättningarna, det har blivit ett par besättningsbyten under min tid på båten, är ju en självklarhet. Intensiv tid tillsammans med väldigt speciella förutsättningar har givit nya vänner för livet! Underbara, äventyrliga, intressanta, unga, äldre, seglande vänner. Några spridda runt karibien som jag kanske hälsar på under min odyssé och mitt sökande efter en ny båt att hoppa på. Men också alla hjälpsamma och trevliga människor på öarna som gjort denna resa till en upplevelse långt utöver de flesta andra resor. Madame på Purple Turtle som alltid spetsade drinkarna lite extra, Froggy med båttaxin, Nicole som fick grannrestaurangen att öppna upp för oss i St Pierre, Jonathan med skaldjuren i Wallilabou Bay, hotelägare, bussförare, fruktförsäljare.

Men också alla fantastiska vänner hemma som gjorde det möjligt! Utan er hade det nog aldrig blivit av utan stannat vid drömmar och planer.

Och sist men inte minst Carl med familj som kom och hälsade på och tog hand om mig på St Lucia på ett makalöst förträffligt vis! Underbart att kunna landa hos vänner efter en intensiv tid till sjöss!

Ett stort tack till er alla!

Än är jag inte redo att köpa en hembiljett. Det blir ytterligare ett par veckor här bland saltvatten, värme, delfiner, romdrinkar och sand.

Vi börjar med en färjetripp till Martinique, så tar vi det på volley därifrån.

P.S. Min vattentäta Sony-mobil fick ett bad ute på Atlanten som tydligen var för mycket för alla tätningar och elektronik. Således har jag, sedan Dominica, förlitat mig på plattan för kommunikation med omvärld, vänner och familj. Dessvärre är jag Comviq-kund och kan inte riktigt få telefonfunktionen att fungera, så vill ni mig något så Whatsapp:a eller maila och gör ett försök med telefonen som ett sista alternativ. Har jag bara ett fungerande Wifi (vilket kan vara lite utmanande att finna) så kan det fungera. D.S

[londonunderground]

Cami höjde retsamt ögonbrynen när han hade mage att kalla den andre killen normal. Sättet som hans leende såg sådär påklistrat och obehagligt ut och inte nådde hela vägen till ögonen som istället spände sig in i kvinnan framför honom med en hungrig intensitet… tja. Normalt var kanske inte det ordet hon skulle ha valt. 

“Ja. Så är det ju såklart,” instämde hon roat och skakade bara lätt på huvudet. Ju längre hon såg in i de där bruna ögonen desto mer kände hon förväntan sprida sig i kroppen. Han var snygg. På sättet som fick hjärtat att dunka lite hårdare innanför bröstet. Möjligtvis var hon bara full och kåt, men uppmärksamheten han gav henne fick henne att sträcka lite extra på ryggen. 

“Precis. Se, nu kan du få vilken tjej som helst här inne.” Hon blinkade lätt, flirtigt och busigt, innan hon lät sig själv bli ledd mot baren. Något sade henne att han nog inte skulle ge sig av i den närmaste framtiden. Hon kände igen det där glittret i hans ögon, det som drog henne in och fångade henne. Fick henne att vilja ha mer. 

Ett nöjt leende spred sig över hennes läppar när han bekräftade hennes misstankar. Hans hand var varm mot hennes midja, men välkomnande så. Väldigt medvetet lät hon sin kropp luta sig lite närmare hans. En tydlig signal, utan att vara alltför på. Det roade leendet spred sig över hennes läppar igen när han beställde. Kul. Hon fann sig själv uppskatta att han inte bara beställde in ännu en tråkig öl. 

“Ja, vi får väl se”, svarade hon, ett retsamt glittrande i blicken när hon återigen fann hans ögon. 

Andan fastnade lätt i halsen för ett ögonblick när han drog henne intill sig. Så pass nära att hon kunde känna hur hans bröstkorg höjdes och sänktes, känna hur hans hjärta slog där innanför. Hon lät sig själv uppslukas i hans närhet medan bartendern gjorde drinkarna åt dem. I tystnad men med det bullriga ljudet av klubben i bakgrunden. Det kändes inte så viktigt. De andra sorlande rösterna, dunkandet från musiken på dansgolvet. Allt gled bort för några korta sekunder. Gud, hur länge sen var det egentligen som hon flirtat på såhär obehindrat senast? Länge sen. Det var en sak som var säker. 

När bartendern väl dunkade ner glasen framför dem tog hon det han erbjöd henne. Efter en försiktig sip log hon nöjt. Ja, det var minsann en positiv överraskning. Inte för söt, vilket var tur det. Kvalmiga drinkar hade hon svårt för, och av någon anledning ville hon inte göra honom besviken. 

“Hmm…” Hon fann hans ögon och sökte i dem, spelade fundersam för ett ögonblick. “Ja… jag har nog inte riktigt listat ut det än.” Hennes målade fingernaglar klinkade mot det svala glaset medan hon tänkte. “Ge mig några minuter till, så lovar jag att bestämma mig,” retades hon med ett flin. Hon lyfte sin andra hand, den utan drinken, och placerade den mjukt mot hans bröst, ovanpå det mörka skjorttyget. Inbjudande. “Du kan börja med att berätta vad du heter.” Det var inte en fråga, men det lekfulla leendet talade ändå om att hon bara retades, trots att hon glupskt snott åt sig kontrollen över deras interaktion.

[trekadventureportugal]

23 juli

Satte kl på 06 men kom på att det inte fanns nån egentlig anledning.

Sandra o Flo hade tydligen samma tanke.. vi stängde stället.

Jag vaknade mitt i natten av vad jag trodde var någon som stod med ficklampa, men det visade sig vara fullmånen.

Det var ljust när vi gick.

Jag gick själv till första fikastället och öppnade det som första kund. Fick en macka o kaffe. Sölade dit verkligen, skulle ju bara gå 10 km. Ville ju inte komma fram för tidigt.

Sandra o Flo kom senare.

Vi satt en bra stund o pratade sen drog jag vidare mot Padron.

Ringlande stigar, både upp o ner. De jag kallar knarkarna gick förbi, idag var de helt annorlunda, mot att ha varit helt frånvarande till hejsan hejsan.

När jag kom fram till Padron gick jag in i en jättestor saluhall o köpte frukt.

Letade upp Alberquet men jag var tidig, så det var bara att sätta sig i kön. Jag var nr 2, efter en halvtimme dök det upp ett 20tal vattenbärare i 15årsåldern, typ scouter med gulblå band runt halsen. Shit, det förstod jag vad det betydde...

Det är såhär det ser ut de sista milen, vilken led man än går.

Sen är det kösystem på kommunAlberquen...

Kändes fånigt att gå 10 km bara, men det är taktik för att kunna gå förbi Santiago och ner mot Fisterre istället, förhoppningsvis släpper flaskbärarna av i Santiago.

"Scouterna" är barn och har noll respekt för att det är 40 andra i rummet.

De verkar ta det som en skolresa.

[tryingtounderstandbrainheart]

Stök

Är det en del av processen? Att jag går rakt in i the crap-pile och då blir jag crap ett tag. Att smutsen omkring mig är så hela tiden att duscha liksom inte är lönt. Att jag kanske behöver bli ett med smutsen för att verkligen förstå den.

Kanske för att jag behöver lägga fram det. För att visa. Jag har känslor. Jag har röra. Jag har oreda och klur. Jag har svåra knutar som jag inte löst. Här. Här är mitt fula. Mitt oklara.

...

Men hur KAN jag?! Varför tar jag inte HAND om...! Mig? Det jag behöver? I am trying. Jag har inte någon idealförebild. Stäng in det. Göm! Gå iväg! Herregud, du visade nästan dina Känslor...!

Nu är de lite överallt. Välkommen till Kaos Karin. Men jag ser det och herreGud såhär kan jag ju inte ha det...! Varför stoppar han inte mig?? Han ska ju säga till att såhär gör man inte. Eller?

Gamla mönster möter evolutionen. Vart skulle vi? Vad var viktigt? Ville vi behålla dedär?

Så många klappar sig på axeln för hur städat och ordnat de har. De tre som jag vet är extrema sånna (alla fiskar av nån anledning) är alla också fucking livrädda för att antingen visa att de har känslor som inte passar, antingen är det, näe men allt är bra. Jag har inga problem. Jag är lite av perfekt. Eller så är det sånt visar man inte. Så de städar. De fixar och inga känslor som inte passar visas. Ja lite utbrott ibland, men de är kontrollerade. AlLT är BrA. Titta inte där under...!!

Jag vågar knappt öppna altandörren. Tänk om grannarna ser min röra. Men jag har inte fattat varför, mest att jag skämts. Får dra upp sen när det är städat igen. Då kan jag visa hur ordnad jag är. Jamen jag med. Jag liksom har sån KOLL på livet liksom, you know? Riding the wave like a pro. Att jag låg blodig i ett rev veckan innan är som bortblåst. Det ska ingen se.

Det ser fördjävligt ut. Som om nån har kräkts ut lägenheten och allt är på fel plats. Idag såg jag det. Kanske börjar jag skifta nu. Kaoset inom mig kände sig hemma i kaoset. Men nu har jag kaosat ett tag och nu skaver kaoset. Såhär vill jag inte att det ska vara inuti. Det är nog inte längre en spegel av det. ODÅ skaver det. Det gör nog ont att se sorg. Lite som att se en död fågel. Lite som att se misshandel och sår. Lite som att se det sjuka och förvridna. Det mörka. Skuggan. Tunneln under marken. Jag kan ju inte ha Mörker...!

But I do.

Jag försöker hantera den. Sortera den, sätta en söt rosett på den och lägga i lådan. Men visstifan är det mörker. Det är mest sorterat.

...

Men det har varit för spänt. Den dit, den där och sen ska det va så. Rinse repeat. Osen igen. Det ser säkert lite ordnat ut men det kändes inte mänskligt eller ...möjligt. Inte utan att börja stänga av skitviktiga funktioner. Städat och ordnat till vilket jävla pris?

Så det sa Pang.

Luft bildades. Kreativiteten bara blommade ut som en växt som Äntligen fick ljus. Jag...började få plats igen. Den oklippta versionen.

Jag ska städa snart. Jag mest... ska nog se min röra lite som mest inälvor. De är liksom inte fel, jag har mest spritt ut dem för att jag behövde det. Det var för liten mage! Det fick liksom inte plats! Det såg säkert jättefint ut med 34 cm midja dock. Helt jävla orimligt dock. Helt jävla omänskligt dock. Så korsetten åkte av och *flomph!*

Det är jobbigt att sitta i dock. Det är jobbigt att bli så medveten om ens...mänsklighet. Hur jag är så full av contradictions och imperfections. Halvfärdigt och fucking messy.

Hårigt och finnigt. Sladder och konstiga färger. Fast fint också. Lent.

Det är så jävla drygt. Jag hatar det. Hur världen sitter där och bara drar ner sina jävla rullgardiner och bara nääää JaaAAaaaag är PerFekt heeeeLa tiden. Så att om jag en ställer en tallrik fel så känns det som om jag är en slusk och att nåt helt klart är fel. I hate it.

Jag får nog inse att... världen vågar inte heller visa sig. den skäms också. Den tror också att det enda som är ok är det perfekta och hatar sina "fula" bitar som inte passar. Så vi speglar nog det fram och tillbaka.

Men alla måste ju bajsa. Det är som att man tror att det inte är så dock. Nä de har nåt annat system där de istället pluppar ut kristaller och blommor. Det är ju det som alla vill få en att tro. Det är ju det jag nånstans tror. Inte för att det makear nån sense men ... kanske för att jag inte Vill se och tro att de också...? Är det för intimt? Eller är det så vi faktiskt connectar. Människa jag med. Människa du med.

...

[kanslomassigtstord]

2024-06-22

Nä nu jävlar hörni, två posts på en dag efter två års uppehåll. Sjukt mycket har hänt men ibland svackar det ordentligt och då letar jag mig sakta tillbaka till min snuttefilt - så nu är jag här igen.

Jag har den mest fantastiska jävla sambo som jag aldrig ens kunnat drömma om. Han behandlar mig med respekt, han är snäll och lyhörd och allt jag någonsin vill ha. Jag kommer gifta mig med den mannen en dag.

Jag däremot, som dels fått diagnosen EIPS aka borderline (som jag borde förstått att jag haft för länge sedan), har så mycket problem som hela tiden blossar upp och jag har börjat gå i speciell terapi för psykisk misshandel efter mitt ex. Dessa två kombinationer gifter sig inte skitbra.

Ikväll har vi varit på midsommarfirande, helt otroligt var det. Men jag har också varit väldigt ledsen i stunder då min bror och hans tjej ska separera och det är barn inblandade och min bror är den tystlåtna, ensamma och otroligt instängda typen. Jag är så rädd att han ska försvinna från jordens yta och är så ledsen över att jag inte kan göra något, för vi har ingen nära relation och har aldrig haft. Så jag har varit ledsen över det stor del av kvällen.

Min sambos bästa vän är här från en annan stad och blev paniktrött under firandet. Och då menar jag verkligen PANIK. Problemet med honom är att om han somnar, så sover han. Det går inte att väcka människan utan han måste bäras. Så vi bestämde att ta en taxi hem, men min sambo var inte riktigt klar med kvällen utan kände sig besviken över att vi åkte hem allihopa.

Väl hemma dividerade han kring att åka tillbaka men att det inte kändes som jag tyckte det var okej att han gjorde det och uttryckte hela tiden hur besviken han var att kvällen var över. Han frågar mig vad jag vill att han gör, om jag behöver honom hemma. Och vad ska jag svara?

Klart jag vill att han åker och har roligt men varenda cell i mig skriker att jag behöver honom så nära som bara möjligt. Men jag vågar inte säga det, i rädsla för att han ska bestraffa mig för det sen. För det hade Hon gjort. Han säger att det är okej men jag insisterar på att han åker även fast tårarna är nära.

Så nu har han åkt. Jag ligger kvar och gråter, hans kompis snarkar på soffan och jag ligger och gråter åt något som är mitt eget fel. Han hade aldrig straffat mig, det vet jag. Men jag är livrädd och väljer därför att vara honom till lags. Och allt jag vill nu är att han kommer hem.

Varför är jag såhär?

-känslomässigtstörd (01:36)

[evigtlivihimlen]

Ledarskap och underordnade?

LEDARSKAP och UNDERORDNANDE?

Blomstring eller Tvångströja - Det är frågan?! Det måste finnas en respekt och hänsyn till att varje troende ska få lyssna in och lyda vad deras Herre Jesus säger personligen till just var och en. Felvridna läror om underordnade till lokala kyrkors ledarskap förhindrar många gånger Jesu lärjungar att verka i sina kallelser och av Herren givna uppdrag. Det kyrkliga ledarskapets uppgift är som Ef.4:12-15 säger:

"för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse"…

Underordnadet till t ex pastorn handlar om att låta sig bli utrustad med Guds Ord, bejaka undervisningen och få de andliga verktygen till att "bygga upp Kristi kropp" (Guds rikes spridning/tillväxt). Fokus är att de Troende, församlingsmedlemmarna ska "fullgöra sin tjänst", dvs kallelse och uppdrag. Att också underordna sig det kyrkliga ledarskapet i deras omsorg över att du inte ska gå vilse i falska läror eller falla i ett syndfyllt leverne. Herden "vakar över" fåren för att bevara dem från värld, synd och villolära, så att de återfinns i Himlens boningar en dag. Heb.13:17: "Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap"…I sammanhanget (kapitel 12-13), handlar det alltså mycket om "Helgelsen"… Även såhär beskrivs i Nya Testamentet herdens inställning, uppgift,1 Petr.5:2-3: "Var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden"…

Men, det märkliga har skett, särskilt via modern trosrörelse och vissa karismatiska sammanhang att denna troendes underordnade till kyrkliga ledarskapet istället handlat om att bli helt styrd och lyda t ex pastorn i det denne troende ska göra i tjänst och andliga uppdrag. Att följa ledaren i dennes visioner och blint lyda varje order. Det har blivit som inom katolicismen, där Påven och dess hierarki av ledarskap är Guds mellanhänder, förmedlare av Guds vilja och ledning. Vissa frikyrkliga pastorer har blivit "minipåvar" eller likt företagsledare med "anställda". Inspiration till denna typ av ledarskap och underordnade har man hämtat från Gamla Testamentet, det Gamla förbundets exempel, med Mose och övriga där. Ny Testamentligt sätt i det Nya Förbundet som Jesus instiftat är dock annorlunda; Här ska varje troende lyssna in, höra och göra det Jesus säger direkt till dem genom den Helige Ande…

Visst ska kyrkans eller pastorns av "Herren givna" visioner få bli till, men Guds Ande bekräftar direkt till de troende som ska medverka och samarbeta i det, och på vilket sätt… Herren har gett många visioner, kallelser och andliga uppdrag till Alla sina tjänare, till varje troende. Det finns i Guds nåd, kraft och förmåga utrymme för att all Guds vilja ska bli till! Ingen ska behöva lägga undan kallelser, uppdrag som Herren gett. Men, det handlar om att samarbeta såsom den Helige Ande leder, och inte låta mänskliga viljor, ideer och föreställningar störa och förstöra, förvirra och förhindra. Ja, inte sällan är dessa villospår influerat av helt andra (onda) makter än Guds viljor, tyvärr blir detta tydligt då en del desperat ska via manipulation och andra tvångsmetoder få igenom sina viljor. Så agerar inte Jesus! Ty Herren talar genom Helige Ande i den troendes innersta. Därför måste du och jag lära oss att alltid, i alla lägen lyssna in, att vara nära Herren, i andlig kärleksrelation och i ett totalöverlåtet beroende där vi agerar i tro på det Herren sagt, direkt till oss…

Varför vissa i kyrkligt ledarskap väljer felvridet sätt och öppnar upp för nedbrytande influenser beror troligen på högmod och arrogans, uppmuntrade till det via diverse läror. Säkert är motiven blandat med också goda föresatser om ”framgång” för Guds rike. De har inte gått in i sin position som ledare med Jesu exempel:

"Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark.10:42‭-‬45)…

P.S! Luther sade "Skriften Allena", och ett stort, enhälligt Amen på det. Därtill, som ett andra grundfundament som står evigt tryggt på klippan Jesus Kristus är det som Rom.8:14 säger: ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn”…Ordet och Anden vänner! Du följer Jesus; hör och lyder Herren genom att stå fasta i Gudsordet och genom att vara ledd och uppfylld av den Helige Ande, den saliga Gudsgemenskapen, lyssnandes in vad Herren vill att du ska göra eller inte göra. Du får råd och ledning, beskydd och hjälp, kraft och förmåga, ja, allt du behöver för både liv och tjänst inför Herren din Gud…Det är först och främst: du och Jesus, låt inget eller ingen ta Herrens plats!

YTTERLIGARE! Nu klämmer jag nog på "ömma tår", eller snarare petar på varbölder, men då rinner ju varet ut och såret kan läkas…Efter 29 år i Herrens tjänst så har jag sett och erfarit mycket. Det är särskilt två kategorier av människor som dras till att bli "Härskarpastorer" eller maktfullkomliga ledare i överlag. Nu så är ju de flesta pastorer/ledare inte alls på detta vis, utan fungerar fritt från dyligt, särskilt så inom den traditionella frikyrkan, men de har ju andra problem istället, där pastorn inte vågar säga eller göra något alls… 1:a gruppen är narsissitiska psykopater. 2:a gruppen är de som har sedan barnsben stukad Självkänsla… Sistnämnda finns väl representerat också hos fåren som är mottagliga för manipulation och att bli styrda, det blir trygghet för dem. Det skapas ömsesidigt beroende. Nåja, nu så kan ju du som är drabbad eller en utövare Omvända er, och låta Herren befria och hela… Och självfallet har vi många andliga och trogna pastorer som kämpar 100% i Ande och Sanning. Dem ska vi stötta, uppmuntra och ge all tillbörlig vördnad. Men diagnos måste ställas på den stora mängd på ytan finpolerade varbölder som i decennier hindrat väckelse och förstört mer än byggt upp…

Jag och frun har varit i väldigt välfungerande församlingar, och vi har upplevt även varbölder, erfarenheterna blir flera när man flyttat till olika orter för missionens skull. Jag vet att många av er, även våra vänner har tagit till sig nämnda felvridna ”Underordnande-undervisning”, särskilt från trosrörelsen och karismatiska sammanhang. Nu kritiserar jag inte alls specifikt dessa rörelser, de har varit i väckelse. Men, betänk att i varje träd utvecklas inte bara goda frukter utan ett antal ruttna likväl…Som exempel, så hade vår tids största superväckelse, den i Azusa Street som medförde 100-tals miljoner människors radikala frälsning och lärjungaskap svåra teologiska motsättningar mellan dess två pionjärer, alltså Seymour och Parham. Gud verkade enastående mäktigt genom dessa två, fast de hade sådana errors i läran. Nu så var felen inte ”frälsningsavgörande”, och deras hjärtan var Herren totalöverlåtna, och då tror jag Jesus kunde använda dem, trots allt. Så, om Gud använt dina ”favoritpredikanter”, så behöver du inte svälja Allt de lär ut med hull och hår. Pröva i Ordet och i Anden, behåll det goda och välj bort det felaktiga, amen.

[lektioneriforumvett]

På Familjelivs forum tillåts och sanktioneras manshat. Ett gäng medelålders kvinnor, som hängt på forumet i många år, bestämmer vad som får skrivas och inte, och vem som ska få tillåtas vara på forumet och inte. Du som är bekant med Familjeliv.se och diskussioner i trådar där har säkert varit med om att du fått inlägg borttagna utan att du vet varför och utan förklaring från någon moderator. Detta kvinnogäng får alltid gehör när de trycker på anmälningsknappen och det kan räcka med att någon av dem bara känt sig kränkt eller förargad av det du skrivit, så ryker inlägget. Dessa kvinnor har carte blanche till att kunna bete sig hur de vill och vara hur elaka som helst, främst mot män, och har några män på forumet vid sin sida som agerar medhållare och försvarare åt/ av dessa elaka kvinnor. Men som man är det hyperkänsligt vad du får skriva och ofta får du inte ens ha en annan åsikt eller säga emot detta gäng kvinnor. Då blir de arga och anmäler ditt inlägg.

Jag som skriver detta är man och har uppehållit mig på forumet länge nog för att kunna konstatera att det är såhär.

Någon med liknande erfarenhet av Familjelivs forum får gärna lämna en kommentar.

[stefanatlanten]

Castries färjeterminal, St Lucia, 8/1

En underbar resa såhär långt!

Upplevelser av hav, segling, båtar, byar, städer, öar, djur, natur, till och med djungel och vulkaniska källor! Och chokladexkursioner! Allt koncentrerat till dessa månader, från november och framåt.

Mest intryck har alla människor givit mig. Floskler men ändå fullständigt sant och omöjligt att inte beröra! Att nämna Twisterbesättningarna, det har blivit ett par besättningsbyten under min tid på båten, är ju en självklarhet. Intensiv tid tillsammans med väldigt speciella förutsättningar har givit nya vänner för livet! Underbara, äventyrliga, intressanta, unga, äldre, seglande vänner. Några spridda runt karibien som jag kanske hälsar på under min odyssé och mitt sökande efter en ny båt att hoppa på. Men också alla hjälpsamma och trevliga människor på öarna som gjort denna resa till en upplevelse långt utöver de flesta andra resor. Madame på Purple Turtle som alltid spetsade drinkarna lite extra, Froggy med båttaxin, Nicole som fick grannrestaurangen att öppna upp för oss i St Pierre, Jonathan med skaldjuren i Wallilabou Bay, hotelägare, bussförare, fruktförsäljare.

Men också alla fantastiska vänner hemma som gjorde det möjligt! Utan er hade det nog aldrig blivit av utan stannat vid drömmar och planer.

Och sist men inte minst Carl med familj som kom och hälsade på och tog hand om mig på St Lucia på ett makalöst förträffligt vis! Underbart att kunna landa hos vänner efter en intensiv tid till sjöss!

Ett stort tack till er alla!

Än är jag inte redo att köpa en hembiljett. Det blir ytterligare ett par veckor här bland saltvatten, värme, delfiner, romdrinkar och sand.

Vi börjar med en färjetripp till Martinique, så tar vi det på volley därifrån.

P.S. Min vattentäta Sony-mobil fick ett bad ute på Atlanten som tydligen var för mycket för alla tätningar och elektronik. Således har jag, sedan Dominica, förlitat mig på plattan för kommunikation med omvärld, vänner och familj. Dessvärre är jag Comviq-kund och kan inte riktigt få telefonfunktionen att fungera, så vill ni mig något så Whatsapp:a eller maila och gör ett försök med telefonen som ett sista alternativ. Har jag bara ett fungerande Wifi (vilket kan vara lite utmanande att finna) så kan det fungera. D.S

[fannynilsson]

Treåringar är nog min akilleshäl. Finns inget i världen som kan irritera mig som han kan. Inget i världen jävlas med mig så mycket med ett hånflin på. Ingen i världen har någonsin varit så osamarbetsvillig med mig, trots att alla metoder är prövade, flera omgångar varje dag.

Ignorering, avledning, positiv förstärkning, skälla, förklara, ge upp, ta pauser, men framförallt hota med åtgärder (vilket TYVÄRR är det enda som funkar. Presentera ett tråkigare alternativ än det som jag vill ha honom att göra, så han hellre väljer att tex äta upp de sista tuggorna mat istället för att gå o lägga sig 🤣)

Vet inte om jag är för sträng eller?

Låter folk sina barn hacka sönder köksbordet med gaffeln? Låter folk sina barn göra illa hunden med flit? Rita på tapeter? Skrika så man inte kan va i samma rum? Ta saker ur händerna på andra?Låter folk sina barn matvägra så fort det är fel ketchup till maten? Eller Springa ifrån så fort dom inte vill komma in?

Måste det va såhär? Hur länge varar det? Kan dom inte lära sig på andra sätt än att testa varenda gräns som finns?

Kommer jag vara glad om några år när mina barn är bättre uppfostrade än folk som låtit sina barn vara hemsk? Eller ger det bara med sig med tiden? Spelar det nån roll det man gör i denna ålder? Är mitt barn hemskt bara mot mig? Får andra ens uppleva den trevliga sidan av honom eller ser dom bara att man avlat fram en demon?

Min högsta önskan är bara att en vacker dag få stanna upp o inse att man skapat en väluppfostrad pojke, som lyssnar, respekterar och är mån om andra. En som erbjuder sin hjälp, kan prata om sina känslor och är ödmjuk och ärlig. En som plockar bort sin tallrik från bordet DIREKT in i diskmaskinen, en som gör sig förtjänt att få låna bilen, och återställer den i likvärdigt skick. En som är tacksam för allt den får istället för att ta det som ges för givet.

Så många frågor, så lite svar. Så mycket tid, så lite tålamod 😂

Till alla kränkta: Bra jobbat! nu har ni äntligen tagit er till slutet av texten och kan GENAST börja gossipa om hur mycket jag hatar barn! Kör hårt, låt inget stoppa er, allra minst förnuft! 🥰🥰

Love and peace, porslingris ✌️

[onenightshetookthemidnighttrain]

På platsen där min hud först blev hård. Samma plats som tårarna föll, gjordes till en sjö. Jag gillar att tänka det mer som en bäck. Många bäckar små brukade mamma säga. Många bäckar små och du tar dig dit du vill. Känslorna måste ut, annars växer det inom oss. Där rädslan av att bli som han växte fram. Samma plats där kärleken fick blomstra. Säg mig, är det möjligt att älska någon men inte ha kraften att vara runtomkring denna, söka distansen. Söka styrkan inom sig själv. Du har nog haft den hela den här tiden. Jag tror att Gud planterade ett frö, från dagen vi föddes. Ett hopp, en inre kraft. Något rent, orört, över oss, omänskligt. Visste att vi skulle behöva det. Ibland är jag orolig att det inte ska bli mer än såhär. Jag lättade på mitt hjärta för ett tag sedan, ”Om det finns någon mening med allt det här, så är jag okej med det. Men blir det inte mer än såhär, är det här det som förblir efter allt som har skett, vet jag inte hur jag ska kunna acceptera det. Vi alla vill bryta cirkeln. Livet är en brottningsmatch. Generationstrauma har oss runt halsen. Jag ska chokea ut han.

[brevenhem]

En kycklingsoppa

Jo, jag hade tänkt att jag skulle börja skriva brev hem i form av en blogg. Vi börjar med en soppa jag lagade idag. Så tar vi det därifrån sedan. Mat är ju mitt kärleksspråk nummer ett och idag lagade jag den här underbara soppan som en liten kärleksfull gest till ingen mindre än mig själv. Det var så god att jag glömde bort brödet jag hade till.

Den här soppan faller under den nischade kategorin: Mat att Laga När Du Har ett Helt Kycklingskrov i Frysen. Yes. Nischat. Men har man gjort till exempel Coq au Vin eller annat gött kan man alltid frysa benresterna och sedan laga den mest magiska buljong-soppa några veckor senare. Med fänkål, persilja, citron och vita bönor. Det är den det kommer recept på nu.

Du behöver:

Ett kycklingsskrov

En gul lök

Fyra vitlöksklyftor

En vårlök

En hel fänkål

Ett litet knippe salvia och ett litet knippe rosmarin

En bunt färsk persilja

En citron (skal och saft)

Två lagerblad

Typ 3 dl kokta små vita bönor, helst hemmakokta frysta men annars på burk

Typ två liter vatten

En msk salt

En msk smör

Valfri italiensk hårdost (efter ekonomi) till servering

Gör såhär:

Skär löken och vårlöken i grova bitar. Skär bort de hårda stjälkarna från fänkålen och stjälkarna från persiljan. Krossa vitlöksklyftorna lite grann. Bryn allt detta i olja i en stor kastrull. När det fått lite färg lägger du i kycklingskrovet, örtknippena, lagerblad och två centimeterbreda strimlor citronskal. Bryn tills kycklingskrovet fått en gyllene färg. Slå på typ två liter vatten.

Låt koka under lock ca 1 timme.

Ta av locket men låt fortsätta koka (du kan faktiskt höja värmen lite så att buljongen reduceras). Plocka ur allt man inte vill äta: de hårda fänkålsbitarna, persiljestjälkarna, citronskal, örtknippen och lagerblad. Löken kan få vara kvar.

Lyft ur kycklingskrovet och lägg på en tallrik. Använd två gafflar för att plocka loss allt kött som sitter kvar. Lägg åt sidan. Släng skrovet.

Tillsätt bönorna till buljongen och låt koka med så buljongen tjocknar lite. Salta (med cirka en msk salt) och smaka av.

Skär fänkålen i cirka en centimeter breda bitar och bryn i smör i en egen stekpanna.

Finhacka resten av persiljan (bladen alltså, stjälkarna har du ju slängt vid det här laget). Tillsätt kycklingköttet, persiljan, fänkålen och saft från en hel citron i buljongen.

Riv över "italiensk ost" innan servering.

Nu är det klart. Nu kommer du förstå vad jag menar med att den här soppan är en kärleksgest.

Hälsningar,

K

[evigtlivihimlen]

Akademisk, felfri Predikokonst eller Olärd men "eldig" Predikan?

Paulus är nog den kristne predikanten som åstadkommit mest, han skrev ⅔ av Nya Testamentet och startade nya församlingar som i förlängningen spred evangeliet till miljoner och förvandlade hednavärlden till att bli övervägande kristen identitet, med stora skaror frälsta och tusentals kyrkor i många länder… Men, hur var Paulus som predikant? Var hans predikokonst enastående som kunde hänföra lyssnarna i timmar, med fantastiska liknelser, fängslande berättelser och vittnesbörd, övertygande retorik, kryddat med mycket humor? Allt detta som brukar benämnas som "homiletik", dvs predikokonst. Tja, såhär beskriver han själv det hela: "Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet (homiletik), så att Kristi kors inte förlorar sin kraft", 1 Kor.1:17

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor VÄLTALIGHET (homiletik) eller HÖG VISDOM som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. SVAG, RÄDD och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft", 1 Kor.2:1-5

Jaha, Paulus var alltså ingen "vältalig gigant i homiletik", han uppträdde i svaghet och räddhåga, och ville inte veta av mänsklig visdom. Så, hur? Jo, som han säger "en bevisning i Ande och kraft"…Och, det är ju just detta, Guds Ande och kraft som kan åstadkomma något varaktigt hos lyssnarna, ett Gudsingripande som förvandlar, skapar, sätter fri. Något som homiletiken och all världens briljanta predikokonst inte kan åstadkomma, inte minsta lilla utan endast en själslig krusning på ytan som är helt borta när lyssnaren går iväg.

Har någon frågat dig efter en Gudstjänst "Vad predikade pastorn om?" Och du kan inte svara, du kommer inte ihåg, det lämnade inget avtryck alls…Jo, gavs Guds Ord ut rikligt, massivt så blev du välsignad, ty Guds Ord är "levande och verksamt", andlig föda för vår invärtes människa som en kristen inte kan överleva utan. Men, hur mycket Guds Ord serveras det på våra Gudstjänster idag? Jag personligen behöver läsa minst ett kapitel redan vid frukost+ gärna läsa utvalda Bibelverser jag har i ett häfte.

Idag får man vara glad ifall det gavs ut 3 eller 4 Bibelverser i predikan. Vet ni, förr i väckelsetiderna så kunde man läsa Bibeln, sida efter sida och hungriga själar drack in av Andens friska flöden, ty Gudsordet och den Helige Ande samverkar…Under 1800-talets Folkväckelse predikade olärda nyfrälsta ungdomar i enkla stugmöten, de predika rent av i "antihomiletik", citerade gråtande i hänförelse Guds ord, och Andens kraft föll över folket som gensvarade omedelbart och tog emot Frälsaren… Jovisst, fanns det akademiska eller lärda välkända predikanter som hade utstuderade predikningar, sådant som kunde tillfredsställa ett akademiskt sinne, men har du läst hela predikningar av t ex Spurgeon, Whitefield eller Moody? De är väsensskilda från dagens korta underhållnings-sessioner! Och, skulle någon av dessa forna väckelse pionjärer predika i dagens kyrkor, skulle nästan ingen orka lyssna på deras lååånga utläggningar, såvida man inte verkligen är desperat hungrig efter Gud och hans Ord…

Vad är då poängen med detta inlägg? Ja, säg det, jag har ju inte varit särskilt retorisk, försökte belysa ett problem och ett behov som finns i dagens predikstolar. Jag tror jag vill säga: Tillbaka till det enkla, i hängivenhet för Gudsordet och i desperat längtan efter Jesus och hans manifesterade närvaro, en bevisning i Ande och kraft som Paulus sade.

För dig som predikant vill jag säga: Predikan du förbereder behöver bakas i ditt hjärta i mötet med Frälsaren som du har i din "bönekammare", där viskar Mästaren heliga Gudsord från Bibeln och du upplever ett Andens flöde i ett Budskap som växer fram i din förberedelse. Kanske Herren låter dig vara väl förberedd med ett rejält predikoutkast, eller kanske du ska ställa dig bakom predikstolen med bara ett Bibelord, och i förtröstan, i tro alltså bara låta den Helige Ande föra predikan vidare med massor och mera av det levande Ordet…Varje gång du ställer dig där bakom predikstolen så bör du dö, varje gång, för att släppa fram Jesu Uppståndelsekraft, ty som Paulus säger i Gal.2:19-20: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig"…Som Paulus också säger "ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig"…Om du ska framträda med egen pondus, förmåga och skicklighet så blir det just det, dvs Du och inte Jesus…Men om du helt glömmer bort dig själv, bara har Herren i hjärtats blickfång och ser folkets behov, låter Jesus ta gestalt genom Ordets förkunnelse så blir det "Halleluja" i hungriga hjärtan…

Och, kopiera inte andra "framgångsrika" predikanter, ty Herren vill använda det unika kärl som Han format med just dig…Jag vet inte om det går att verkligen "kopiera" andras smörjelse, såhär säger 1 Joh.2:27: "Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av Honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er"…Herren Jesus har genom den Helige Ande gett Dig en unik och underbar smörjelse, du behöver upptäcka den, ta emot den, lära känna igen och tränas i detta samarbete med Guds Ande. När du väl "aktiverats" reser sig motståndet, förföljelsen från alla möjliga och omöjliga håll, men det är en annan Predikan det. Var välsignad, tjäna Herren med glädje, amen.

P.S! Nu ska jag skojja lite, fast med allvar, i sanning. Jag och min fru brukar diskutera andliga saker, vi bearbetar och pratar, nåja min fru talar mest å jag tänker. Och då märker vi att förvånansvärt mycket av det jag predikar eller ger ut på andra sätt är sådant hon sagt…Nu så är min fru liksom andlig, en bönekrigare av rang och profetisk därtill, så det är grejjer från Ovan jag får :☝️ Jesu frid 🙏🙂

P.S igen! Det går förståss vara akademiker, lärd och gilla homiletik och samtidigt vara brinnande i Anden och predika i Guds kraft; Men, ofta så hindrar de mänskliga prediko-konstruktionerna (homiletiken) Andens ledning och utgivande eftersom det blir mänsklig styrning och kontroll…Sedan kan förståss den Helige Ande i samarbete med predikanten styra predikan i en mer retorisk riktning, men initiativet och drivkraften är Andens, inte vi som låser fast predikoelementen i färdiga mallar…amen ☝️🔥