#och jag är redan borta

[nimomo-mo]

Just venting bc ive exhausted my friends with this lol

[fannynilsson]

Vars skriver man in sig för att få diplom för världens sämsta förälder?

Hur har man ens livslust efter en hel dag med bara ”sluta strypa katten” ”sluta putta Max” ”sluta hålla fast Tyras gåstol” ”sluta kasta mat på golvet” sluta slutaslutaslutasluta är tamefan det enda man säger och det fungerar 0 gånger per dag.

Så då byter man ju taktik rimligtvis. (Behöver jag ens säga att Tålamod pedagogik avledning och sånt tjafs redan är beprövat och det fungerar absolut sämst) så nu skickar jag iväg honom på sitt rum när han gör illa någon. Nu är vi numer nere på 0 varningar, är han elak får han utvisning direkt vilket gör att dehär ”spelet” han håller på med där ”hur många gånger kan jag tänja på gränsen innan det är nog” lixom blir uteslutet. Han älskar det spelet. Första varningen när han gör nåt flinar han så ondskefullt att jag måste fan ringa en präst o få ordning på dehär. Upplever att han FAKTISKT tänker sig för lite innan han elakar sig då, för han vet att det inte blir lika kul om man ba får gå på sitt rum helatiden.

Men det är så jääääääöääävla trist.

Efter kvällens läggning som bestod av typ 30 min skrik går det inte att inte grina. Vad gör jag för fel? Ungen får faking nyttig hemlagad mat varje dag, leksaker påhitt glass fredagsmys med popcorn och barnfilm, och utflykt på morgonen då vi är till lekparken för hans skull och det enda han gör är att sura där borta. Jag har händerna fulla med tvillingar som skriker men tänker att de må va om dom skriker nån annanstans än hemma så jag tar med hela högen till lekparken för Lukas skull och så vill han inte ens va där när vi kommer dit?! För jag inte har tid att gunga honom från början för Tyra skriker som en gris? Vi har farit hit för att du ska få leka på nytt ställe hopp o lek?! Vägrar gör han. Tårarna börjar bränna igen. Vad är felet? Jag kan ge dig ALLT förutom all min tid just nu men jag ger dig allt annat du behöver istället, du är 3 använd din kreativitet o lek?! Nej.

Det enda han vill ha är min tid. Min famn. Min uppmärksamhet. Mig själv. Jag har inte det just nu. Och han ser till att jag får lida för det istället. Att aldrig räcka till är vidrigt. Jag får klaustrofobi. Låt mig va om jag är så hemsk? Sluta slit i mig om du nyss ignorerade mig? Sluta göra mig ledsen för att få min uppmärksamhet? Sluta hacka på mig och förstöra saker med fäst ögonkontakt och när jag väl pratar med dig ignorerar du mig som om jag inte finns?

Jag fattar att det är hemskt att gå från fan hela släktens första barn till trea på bollen från en dag till en annan, men det är väl mer trist att bråka hela dagarna? Hur kan det vara logik?

Och den som vågar öppna käften som INTE har tvillingar och en våldsam treåring i sin prime-trots-time kan harne så jävla långt att det pratas andra språk där borta.

Att tvillingar skulle vara så himla lätt men en treåring så jävla svårt. Det är så OLOGISKT

Hästar är så jävla enkla. Mer hästar till folket

[londonunderground]

Matty återfick snabbt balansen och tackade sin lyckliga stjärna för att han valt att bara shotta vid baren. Hade han istället tagit en drink hade antagligen majoriteten av den drinken nu spillts ut på golvet, eller över den röda klänning som kvinnan mittemot honom bar. Hennes ögon fångade hans blick och han kunde inte annat än att besvara hennes retsamma leende - även om han redan mentalt hunnit förbereda en ursäkt för sin klumpighet.

“Förlåt jag var bara…” började han men skrattade sedan till och skakade på huvudet, “Jag vill inte missa händelseförloppet.” Matty tog ett steg närmare kvinnan innan han försiktigt lade en hand på hennes överarm för att få henne att vända sig i samma riktning som han själv stod. Han lyfte armen och pekade ut i vimlet i riktning mot det ställe där Luca hade synts till, samtidigt som han sänkte sitt huvud något för att inte behöva kämpa för att överrösta den dunkande musiken i lokalen.

“Ser du killen i grönt där borta? Han som ser ut italienska rivieran personifierad? Han bredvid hon den rödhåriga?” Personerna Matty  hänvisade till syntes knappt i vimlet där de stod vid sidan av dansgolvet, om man inte visste vad man letade efter eller var man skulle leta.

Han sänkte armen igen, “Rödhåriga är hans grej förstår du. Hon gav honom tydligen blicken, men jag är lite skeptisk.” Matty tystnade för en stund och kunde känna doften av hennes parfym från där han stod lutad snett över hennes axel, den matchade hennes utseende - attraktiv. Han betraktade hennes profil medan han fortsatte,

“Inte för att mina raggningsknep heller är särskilt up-to-date, de verkar mest bestå av att…ramla in i folk och sånt?” ett flin spred sig över hans läppar, “Men han där är i ett fack för sig. Eller vad tror du? Från en kvinnas perspektiv menar jag. Skulle du säga att hon ser ut som att hon är intresserad av honom?”

Det var ungefär vid den här punkten som Matty insåg att han fortfarande vilade sin hand mot hennes överarm, och det fanns väl inget tillfälle bättre än det nuvarande? Han släppte hennes arm för att kunna låta henne vända sig om och rätade sedan på ryggen. Blicken gled över de täta lockarna, förbi de ljusbruna ögonen och stannade för en sekund på hennes röda läppar.

“Kanske du kan ge mig några raggningstips som brukar uppskattas? Och så kan jag förmedla dem till min vän sen? Så framstår jag som expert och extra hygglig, och du får ju självklart nått för besväret och för din tid. En drink kanske? Eller en shot om det föredras? Det är ju en win-win situation för oss båda” Han såg uppmanande på henne med en blick som nästintill lyste av förväntan och tillade sedan kort,

“Du ser ut som en som fått utstå sin beskärda del av raggningsrepliker, så jag tänker att du borde ha en viss expertis inom ämnet.”

[trekadventureportugal]

3 aug Muscha-Santiago

Några drog tidigt, men de skulle nog till Finisterre, eller ja..iofs kanske till Santiago?

Jag gick upp 8:30 och packade till 9.

Frågade i receptionen om jag fick sitta kvar en stund och det var ok fram till 10, då de inte började med städa i receptionen.

Jag passade på att växla bort småmynt, sen satte jag mig i solen, som nu hade kommit fram. Det är som att det ligger ett täcke med moln på mornarna, sen är de bara borta framåt 10, så perfekt för min del. Härligt att sitta i solen på morgonen...

Gick ner till hamnen och åt min frukost, hittade en kroppsvänlig divan, i betong.

 Många som skulle till Santiago idag, de flesta med Mozilla med även några stora resväskor. Lite osäkert om alla utan biljett skulle få åka med. Det var inte bara jag som fått tipset att betala på bussen.

Bussen skulle avgått 11:45 men kom 11:50 sen åkte den o vände.

12:08 åkte vi, efter att verkligen ha pressat in väskorna i bagaget. Alla kom med.

I quintans var det dukat för fest hann jag se i hastigheten, men hann inte läsa skyltarna, chauffören körde lite fortare än vad som var tillåtet, han hade ju "tappat" 25 min, så kanske därför?

Det var inte en upplyftande känsla att kasta in i civilisationen så här snabbt, stressen bland folk var påtaglig. Från lugna donativos till industriturism är steget rätt stort

Hade kanske varit bättre att sakta närma sig denna stress, än att ta bussen direkte på till turisthelvetet..

När jag kom fram gick upp till katedralen från busscentralen gick lite fel först då jag hade slagit in bilväg istället för gångväg, utan att reagera först.. När jag kom fram till "torget" var det inte samma känsla som att slå handel i stenen Finisterre, Jag hade ju varit här förut och ingen speciell känsla direkt det var mer som att jag hade velat börja om istället, kände mig inte färdig på så sätt. 

Jag satte en stund tog några kort och hjälpte andra att ta kort. Och de många sarria-människor som mer eller mindre sprang in på torget och skrek att nu var det framme "Åh vad duktiga vi är." De hade gått 10 mil på 3 dagar jämfört med de som varit ute sen april. Och gått nästan 200 mil. Så visst finns det skillnader.

En sak var säker, De som har gått minst, låter mest.

Sen gick jag till pilgrimskontoret och tog ut mitt cridential. Det var automatiserat nu. Man fick slå in sina uppgifter i en automat. Sen hämta en utskrift vid en disk.

Hon frågade om jag ville betala tre Euro för att få dit några kilometer ifrån Porto och till Santiago men varför då hade ju inte bara gått den vägen, så jag sa nej.

Jag gick sänd upp till roots and boots men det visade att skylten var nertagen och jag hade inte ringt dit utan jag hade tydligen ringt till Roots and boots i lugo, som ligger på ett helt annat ställe i Spanien än Santiago. Det kom två grabbar med cementhinkar under armarna och de höll på att bygga om där inne. Det var bara inse jag hade ingenstans att bo.

Satt utanför på trottoaren och funderade på vad jag skulle göra. Jag ringde runt 5-6 stycken och överallt var det fullt. Det fanns ett municipal utanför stan men det var inte möjligt att ringa dit så jag vågade inte chansa på att gå dit och upptäcka att redan var fullt. Jag insåg att det kommer att kosta mig lite mer att bo i natt och imorgon natt.

På nummer sju på listan fick jag napp det hade en säng kvar. Det lite komiska var att härberget låg precis det hade gått av bussen haha.. härberget hette till och med "La estacion", lite komiskt. Men det var nära till busstationen, bara två minuter så jag valde att ta två dagar på samma ställe och det var okej för dem. Så nära till Portobussen.

Jag fick ge mig in i den eländiga turismen igen, för att ta mig dit. Vissa vägar avstängda med vägarbete, så lite omväg blev det. Stannade till på BK o tog en burgare, för säkerhets skull.

 Ingen trädgård, inga utemöbler, men så är det hju i stan. Jag fick min första överslaf, men skulle få byta imorgon till en underslaf.

Jag satte mig och kikade lite på hur det ser ut i närheten och gick även en sväng utanför, men ingen affär i sikte, så bra att jag hade ätit, allt jag såg var Cerrado.. När jag kom tillbaka in kom det en kille med en påse mat , jag frågade honom vart han hade handlat och jag fick ett tips på en affär fem minuter härifrån, men man var tvungen att gå under järnvägen. Det var Boyan från Slovakien, han bjöd på öl och vi satte oss o pratade lite. Han hade cyklat Frankrike och Spanien runt sen i april och skulle nu cykla franska vägen baklänges, ja inte cykla baklänges utan åka turen baklänges, mot pilarna, till Burgos sedan tar bussen till St John och går därifrån till Burgos. Han skulle åka hem i september och gjorde sin egen tur. Det här var en tur han hade drömt om länge. 5 månaders cykeltur i Spanien o Frankrike.

På härberget fanns det gott om tvättmedel så att jag kunde tvätta ordentligt just för att känna att det luktar lite fräscht på flyget hem, gamla strumporna slängde jag och har ett par nya kvar som jag inte använt, dvs av de tre jag köpte i Negreira, men de ska jag spara till flygresan, så jag kan ta av mig skorna på planet, hihi. Svårt att få strumpor bra i kallvatten...

Jag duschade och tvättade,sen tog jag en sväng under järnvägen bort till hans affär men såg då att det fanns en Gadis längre bort på samma gata så jag gick dit istället.

Det är lite kul att gå och kika och jämföra i matvaruaffärer, här har man sprit bredvid maten. Varför fungerar det här o inte i Sverige?

Här fick man också plocka sin egen fisk. Direkt från disken.

Kvällen disponerade jag i matsalen ihop med ett gäng andra och pratade med den.

Hospitaleron bjöd på desert. God men söt, gjord med ananas.

Jag delade rum med en stor spansk familj på nio personer. De sov när jag kom och gick ut och käkade eller vad de gjorde på kvällen. När jag gick och la mig var jag ensam i rummet. Familjen droppade in sent och han under mig, lät lite konstig under natten. På morgonen sen, upptäckte jag att han hade spytt i sängen så han var väl full kanske, jag tänkte att, skönt att jag låg ovanför honom.

Någon i familjen drog igång snark-dragspelet under natten och det konstiga var att när väl en börjat så verkar det som att fler hakar på. Men det störde mig inte så mycket tack vare att jag skulle ju faktiskt inte upp och gå nästa dag, utan kunde ligga kvar utan att bry mig. Jag ploppade in lurarna och lyssnade på telefonen istället.

[anniekimsvedin]

5/6-24

Lara har ju enligt BVC fått navelgranulom, ska ”bota”det med salt i naveln, haha trodde hon skojade 😂 Men gav första behandling imorse och redan på eftermiddagen var typ ”tungan” borta 🙏🏻

Ofelia var hemma från förskolan idag för hon tyckte att det var bra att drömma mardrömmar och sen vägra somna och vara vaken halva natten 🫠🙃 Sen var hon väl fortfarande lite snorig så kanske lika bra att vara hemma.

Tog med mig barnen ut på eftermiddagen för att rensa lite ogräs. Har faktiskt gett mig själv en paus gällande odling och sånt. Kanske köper något färdigt och sätter ute i landet och låtsas som att jag satt det själv 😌

Nämen rensa ogräs behöver man göra ändå, och jag typ gillar det? Gillar när man ser skillnad 😍 Efterbilder får jag återkomma med sen😂

Så barnen följde med ut, lara sov i vagnen och Ofelia ville hjälpa mig, och startade ett gammalt sommarprat med Per Andersson 😍 sen vaknade Lara och det blev ganska varmt. Så jobbigt när dom är så små att vara ute och vi har ganska dåligt med skugga på baksidan också.

Och snart dessutom så ryker ju körsbärsträdet 😭 I höst åker det nog om någon vill medverka på våran begravning av den lilla skugga vi har på baksidan 😭 Bjuder på kaffe!☕️

[evigtlivihimlen]

Akademisk, felfri Predikokonst eller Olärd men "eldig" Predikan?

Paulus är nog den kristne predikanten som åstadkommit mest, han skrev ⅔ av Nya Testamentet och startade nya församlingar som i förlängningen spred evangeliet till miljoner och förvandlade hednavärlden till att bli övervägande kristen identitet, med stora skaror frälsta och tusentals kyrkor i många länder… Men, hur var Paulus som predikant? Var hans predikokonst enastående som kunde hänföra lyssnarna i timmar, med fantastiska liknelser, fängslande berättelser och vittnesbörd, övertygande retorik, kryddat med mycket humor? Allt detta som brukar benämnas som "homiletik", dvs predikokonst. Tja, såhär beskriver han själv det hela: "Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet (homiletik), så att Kristi kors inte förlorar sin kraft", 1 Kor.1:17

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor VÄLTALIGHET (homiletik) eller HÖG VISDOM som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. SVAG, RÄDD och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft", 1 Kor.2:1-5

Jaha, Paulus var alltså ingen "vältalig gigant i homiletik", han uppträdde i svaghet och räddhåga, och ville inte veta av mänsklig visdom. Så, hur? Jo, som han säger "en bevisning i Ande och kraft"…Och, det är ju just detta, Guds Ande och kraft som kan åstadkomma något varaktigt hos lyssnarna, ett Gudsingripande som förvandlar, skapar, sätter fri. Något som homiletiken och all världens briljanta predikokonst inte kan åstadkomma, inte minsta lilla utan endast en själslig krusning på ytan som är helt borta när lyssnaren går iväg.

Har någon frågat dig efter en Gudstjänst "Vad predikade pastorn om?" Och du kan inte svara, du kommer inte ihåg, det lämnade inget avtryck alls…Jo, gavs Guds Ord ut rikligt, massivt så blev du välsignad, ty Guds Ord är "levande och verksamt", andlig föda för vår invärtes människa som en kristen inte kan överleva utan. Men, hur mycket Guds Ord serveras det på våra Gudstjänster idag? Jag personligen behöver läsa minst ett kapitel redan vid frukost+ gärna läsa utvalda Bibelverser jag har i ett häfte.

Idag får man vara glad ifall det gavs ut 3 eller 4 Bibelverser i predikan. Vet ni, förr i väckelsetiderna så kunde man läsa Bibeln, sida efter sida och hungriga själar drack in av Andens friska flöden, ty Gudsordet och den Helige Ande samverkar…Under 1800-talets Folkväckelse predikade olärda nyfrälsta ungdomar i enkla stugmöten, de predika rent av i "antihomiletik", citerade gråtande i hänförelse Guds ord, och Andens kraft föll över folket som gensvarade omedelbart och tog emot Frälsaren… Jovisst, fanns det akademiska eller lärda välkända predikanter som hade utstuderade predikningar, sådant som kunde tillfredsställa ett akademiskt sinne, men har du läst hela predikningar av t ex Spurgeon, Whitefield eller Moody? De är väsensskilda från dagens korta underhållnings-sessioner! Och, skulle någon av dessa forna väckelse pionjärer predika i dagens kyrkor, skulle nästan ingen orka lyssna på deras lååånga utläggningar, såvida man inte verkligen är desperat hungrig efter Gud och hans Ord…

Vad är då poängen med detta inlägg? Ja, säg det, jag har ju inte varit särskilt retorisk, försökte belysa ett problem och ett behov som finns i dagens predikstolar. Jag tror jag vill säga: Tillbaka till det enkla, i hängivenhet för Gudsordet och i desperat längtan efter Jesus och hans manifesterade närvaro, en bevisning i Ande och kraft som Paulus sade.

För dig som predikant vill jag säga: Predikan du förbereder behöver bakas i ditt hjärta i mötet med Frälsaren som du har i din "bönekammare", där viskar Mästaren heliga Gudsord från Bibeln och du upplever ett Andens flöde i ett Budskap som växer fram i din förberedelse. Kanske Herren låter dig vara väl förberedd med ett rejält predikoutkast, eller kanske du ska ställa dig bakom predikstolen med bara ett Bibelord, och i förtröstan, i tro alltså bara låta den Helige Ande föra predikan vidare med massor och mera av det levande Ordet…Varje gång du ställer dig där bakom predikstolen så bör du dö, varje gång, för att släppa fram Jesu Uppståndelsekraft, ty som Paulus säger i Gal.2:19-20: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig"…Som Paulus också säger "ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig"…Om du ska framträda med egen pondus, förmåga och skicklighet så blir det just det, dvs Du och inte Jesus…Men om du helt glömmer bort dig själv, bara har Herren i hjärtats blickfång och ser folkets behov, låter Jesus ta gestalt genom Ordets förkunnelse så blir det "Halleluja" i hungriga hjärtan…

Och, kopiera inte andra "framgångsrika" predikanter, ty Herren vill använda det unika kärl som Han format med just dig…Jag vet inte om det går att verkligen "kopiera" andras smörjelse, såhär säger 1 Joh.2:27: "Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av Honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er"…Herren Jesus har genom den Helige Ande gett Dig en unik och underbar smörjelse, du behöver upptäcka den, ta emot den, lära känna igen och tränas i detta samarbete med Guds Ande. När du väl "aktiverats" reser sig motståndet, förföljelsen från alla möjliga och omöjliga håll, men det är en annan Predikan det. Var välsignad, tjäna Herren med glädje, amen.

P.S! Nu ska jag skojja lite, fast med allvar, i sanning. Jag och min fru brukar diskutera andliga saker, vi bearbetar och pratar, nåja min fru talar mest å jag tänker. Och då märker vi att förvånansvärt mycket av det jag predikar eller ger ut på andra sätt är sådant hon sagt…Nu så är min fru liksom andlig, en bönekrigare av rang och profetisk därtill, så det är grejjer från Ovan jag får :☝️ Jesu frid 🙏🙂

P.S igen! Det går förståss vara akademiker, lärd och gilla homiletik och samtidigt vara brinnande i Anden och predika i Guds kraft; Men, ofta så hindrar de mänskliga prediko-konstruktionerna (homiletiken) Andens ledning och utgivande eftersom det blir mänsklig styrning och kontroll…Sedan kan förståss den Helige Ande i samarbete med predikanten styra predikan i en mer retorisk riktning, men initiativet och drivkraften är Andens, inte vi som låser fast predikoelementen i färdiga mallar…amen ☝️🔥

[psykotiskapsalmer]

Farbror

På parkbänken ristar folk in kärlekens initialer, “jag var här”, anarkismens emblem, och swastikas av högerradikaler. Skårorna i träet, uppgrävda av picknick-bestick och hemnycklar sliter loss flisor av parkbänkens färglack som faller till marken och blir till väggar i närmsta parksparvs fågelbo. Bänken står där, i dag och natt, i solig och molntäckt grönska och snö – den både är och gör sin miljö. På samma sätt som den gamle mannen, den regelbundna besökaren, han väger knappa kilon men landar tungt på bänkens skivor. Han driver på det långa farvälet, levandet utan lärandet, uppskattningen utan njutningen, så till den grad att varje känsla utmynnar i tack och adjö. Han tror sig sett allt, hört allt, känt allt redan & inget engagerar, förvånar eller intresserar. Så han promenerar och parkerar på parkbänken, en fin genuin rutin innan han stryker med. Han är full av medicin, rynkor och åldersfläckar av många bäckar små, många år med mycket sjå, det är dags för honom att förgå. Han undrar var all tid tog vägen… Är detta allt han får? Var det så poänglöst och kortvarigt som han alltid misstänkt ändå? Slit på slit, kämpigt och besvärligt, med undantag för den stora kärleken han förlorade och den större kärleken som förruttnade. Tiden går snabbare för varje födelsedag, varje vecka och varje år komprimeras till mindre och mindre spår, smalare precisare fraktaler trots den växande totalen. En vecka är borta bara han blinkar. Tiden relativiseras till sig självt, kröks och snabbar upp tills den är förlorad.  Bänken vet bättre, den petar på tidsresenären med en flisa. Han grymtar och korsar benen. Är han sorgen eller gör han sorgen? För bänken finns inget adjö, den är ett med sin miljö. Den tar slut hela tiden, börjar om för varje sekund. För en stund sen var den en tom bänk, nu är den en bänk med en tidsresenär.

[tryingtounderstandbrainheart]

Huvudmonster/ mamma/ shadowstuff

Han var iväg igår på "natten". Jag visste inte om att han skulle iväg. Sa inte jag det? He did not. Jag visste att det var i helgen men när jag fick den där "ikväll" så kände jag mig oförberedd. Direkt går jag in i förberedelsemode och har jag gjort dedär, hur känns dedär?

Det tog en liten forever innan han for. Sen var han bara borta. Plötsligt var det tystare här. Det var bara...jag.

Först skulle jag fortsätta med det jag gjorde så jag läste vidare. Men allt bara NOPE. NOT the same nu. Nu döljer du och låtsas. Så jag slutade, tittade mig omkring och bara...ok...ok. . Sen kom nästa tanke; han Är ju...liksom i västra hamnen. Det är ju inte ens långt. Plötsligt kändes det mindre som att han dött/ kommer dö och jag fortsatte det som nästan ett mantra för mig själv; han är i västra hamnen, han kommer hit sen. Det lättade. Huvudvärken och allt det spända blev mindre spänt och det gick att läsa igen. Plötsligt gick jag tillbaka till det jag gjorde och tiden gick. Det gick.

På onsdag är det ett stormonster igen. Jag behöver...få det att bli mer... ok på nåt jävla vänster.

Severe separationsångest. Jag vet inte om jag nånsin kommer tro på henne. Det jag har varit med om är väl rätt standard och till och med... milt? Men visst hon räknade upp dödsfallen och alla som haft dödliga sjukdomar och alla som bara förvunnit från mitt liv och hur mamma på nåt sätt troligen är roten till hela soppan. Men hur ska jag kunna blamea henne när hon kände som hon gjorde? Men ja...det var nog hennes you're dead to me som ...over and over satte spår. Hon ville ju bara skydde sig själv! Det gjorde ju så jävla ont att förlora någon innan mig. Det gick nog inte ens att känna. Mitt i den smeten vaju jag. Jag är ju här..? Men det var som att döden tog över och stängde av henne. INGA känslor. Är det det som är det mörka mörkret som jag känner? Eller var det redan så i magen? Då förstår jag att jag ville ut tidigare.

Hon böjde sig mot mig och sa nåt. Jag kommer ihåg det. Hon kändes som ett monster med warpad röst. Jag vet inte ens varför. Det är som att alla hennes djupare känslor var contaminatade?

Död. Hoppas han kommer hem nu. Hoppas pappa inte dött för att han var 5 minuter sen. Det är väl så det ska vara? Man vet ju att om pappa inte kommer hem på en gång så kanske han dött.

"Jag orkar inte längre" gråter hon på toa och ingen hör. Såklart. Men det är som att jag var kopplad till hennes mörker och kunde höra allt.

Jag skriker åt henne. Nåt som hintar åt att hon inte är bra på nåt sätt och direkt var pappa där och försvarade. Hon blev 1 miljard spillror och det som skulle vara styrka fanns inte där. Mother dearest.

Sen bakar vi kakor och vadå för känslor? Nä nu är det bullar som gäller.

Jag var ju så känslig. Man behövde vara försiktig med mig, för jag var ju så bräcklig.

Det är konstigt. För på ytan var vi verkligen dreamhome. Göra musik med syskon, måla och bygga kojor medan mamma gör mat och pappa kysser henne när han kommer hem från jobbet. Det är ju den bilden jag liksom har av oss. När vi bilade till Italien och vi satt där bak med alla kuddar o nallar och ritgrejer. Ja visst var det så - också...

Under ytan lurkade SÅ mycket annat att det var en helt annan värld. En värld av mörker och lite lätt insane asylum.

Åh nej, är det sånt nu igen? Det orkar jag inte gå på. Jag var nog inte så viktig. Min bror och syster hade ju redan gjort sånt. För nåt är lite konstigt. Varför fick han spela landbandy, hockey, surfa, spela pingis, tennis, åka skidor och hon hålla på med hästar? Varför...frågade de aldrig vad jag ville? Som att jag skulle vetat? Var det min uppgift att säga till sånt? Eller...såg de inte mig? För vi fick inga extraaktiviteter. Jag var mest där.

Det är lustigt. Det märks knappt inte. Så länge man inte trycker på vissa knappar funkar det. Men...nu när jag bråkat med Anneli och hon plötsligt inte pratar med mig trots att jag knappt gjort henne nåt känner jag hur jävla ont det gör i mig. Jag försöker låtsas att det är ok, att jag kanske till och med är arg på henne men det är alltid jag som raserar.

Lite lätt känna att fuck NU dör jag och antingen ringa akuten eller...mamma. Jag ringde mamma. När det veeeeerkligen åt helvette skiter sig, när jag verkligen inte klarar mig och tror att jag kommer dö DÅ, då är hon där. DÅ får jag stödet. Då är hon plötsligt där för mig och är mamma. Jag vet att hon kommer försvinna så fort jag mår 5 % bättre igen. Då är hon återigen borta och vi pratar om potatisgratäng varannan månad. Som att hon inte orkar med mina känslor men om jag veeerkligen VERKLIGEN MÅSTE så är hon där. En gren innan avgrunden eller nåt.

Jag har tydligen knappar som bara...det känns som falluckor och mot avgrunden. Jag famlar och överlevnad hamnar i stormen. Separation är död. Förmodligen för att hon separerade sig så mycket från mig när jag var väldigt liten att jag kände att jag höll på att dö. Kanske var det därför hon fick tvångsmata mig.

Det är djupa sår i mig som jag verkligen inte hanterar. Sen ironin med att jag inte visste att jag bara hade 20 träffar med psykologen. Jag som verkligen vara redo att bara NU ska det redas i. Mer separation.

Han är ju i västra hamnen. Han kommer snart hem.

Kommer pappa hem idag eller dog han?

JAG är känslig. KONSTIGT!

Samtidigt så...finns det ju gömda läxor och skatter här. När Jag var stark och kramade henne så kramade hon mig och sa att hon älskade mig. Då ramlade hon inte i 3 miljoner bitar. Jag kan inte söka hennes kärlek, den måste jag ha själv, DET är min lärdom. Styrkan är inte längre i de andra utan den ska hittas i mig den här gången. Då kan man nog inte ha starka föräldrar.

Vad Jag känner...? Alltså Känslor menar du? Känslor = insane asylum. Då känns det som att jag bara tappar befattningen och blir "hysterisk". Jag kan ju Känna känslor men om Jag frågar mig själv hur jag känner så är det risk för avgrund. STÄNG AV!

Det är så jävla sårigt och trasigt där. Jag har börjat med att säga "hej" till mig i huvudet. Jag har också vågat säga "jag känner känslor". Men jag bryter ihop av det. Det finns SÅ många murar och hat där. Lägg av, suckande och nu var jag tydligen ett problem igen. Känslor liksom..! Var jag tvungen att ha sånna? Kan vi inte bara prata om skidVM och pastasåser?

Men det är ju därför jag gräver i människor idag. Jag ser sånt som andra försöker gömma och jag kan till och med göra sånt som är sådär... på gränsen till onaturligt. Jag ser bortom. Kanske för att jag var där som liten?

Ja...det här är ju en energi. En läxa, en kraft som är jävulskt stark. jag behöver mest lära mig att rikta den mot gott nu. Hur kan jag använda detta? Hur är detta min skatt?

Jag får inte glömma detta. Det här Är också en skatt. en jobbig, sjukt smärtsam skatt. Min absolut största skatt. Min viktigaste. Den får man inte utan bootcamp from hell.

Men skatten läcker gift ibland och jag försöker att laga det. Saker är väl mångfacetterade. Vattnet är svagt, vattnet är otroligt starkt.

Kanske är det så att när jag börjar använda giftet som skatt så försvinner giftet? Det vore galet poetiskt.

[kvalia16]

Mörk Marabou

Den som såg På Spåret häromdagen satt kanske likt Lindström i undran över maraboustorken och den svåra nöten om hur det kom sig att en chokladproducent kunde välja ett sådant gräsligt signum. Att Marabou är en avknoppning från det norska Freia är väl känt, och erkänns ofta lite sarkastiskt av skäl som nog inte saknar anknytning till frågan. Vid lanseringen av sitt afrodisiak i Sverige hade Freia, istället för att komma dragandes den gamla fruktbarhetsgudinnans storvulna namn, fått tillfälle att starta på en ny kula. Så en asätare? Asa-ätare? Var det en slags överkompensation? Ja, nej, det är ju storken som kommer med kärleksprodukten, säger någon. Nej, säger den andre: ni förstår, Marabou är ett gammalt ord från odlingsöarna, en benämning på dem med föräldrar av blandat europeiskt och afrikanskt urpsrung. Kanhända hade termen hållits vid liv med positiva konnotationer, med betänklighet men ändå, just i det att man ansett det förhålla sig med ämnet ungefär som med ljuva mjölkdroppars bidrag till den bittert mörka chokladen.

Några år innan hade Freia utlyst en tävling för en ny logotyp. En ung norsk konstnär gör här entré: -- Marabou? Vad är egentligen det? Choklad i alla former gillar jag såklart men den här storken i uppslagsverket var ju en förträffligt lustig sak. Kvick till handling målade han så ett emblem, det var ju nästan som en streckgubbe och utgjorde en fin litografi. Bidraget skickades in. Styrelsen såg alstret och lyfte först på ögonbrynen. En fågel? Är det en häger? En hägring menar du? Varför inte? sa någon som redan börjat skrapa in gestaltens tunna ben på en chokladkaka, och ingen hade ju direkt något att sätta emot. Den var exotisk, det tillstods, lite som kakaobönan och människorna där borta. Sagt och gjort, en fågel fick det bli. Maraboustork, pep en röst.

Så vad var problemet med att svenskens choklad fick heta Marabou? Ja, allt och inget, konsekvensen av den sedvanliga nonchalansens komplott. Att maraboustorken med sin hemvist i Afrika är en ganska osympatisk figur lär ha uppdagats allteftersom. I landet där nere, tyckte man, gick ju myterna kors och tvärs och någon egyptologi hade inte rationaliseringsdyrkande magnater tidigare kunnat befatta sig med. Men nu hade fakta äntligen kommit ikapp och det stod alltså klart, kanske med fotografiska underlag denna gång, att fågeln är ful, äcklig till och med. (Tur åtminstone att den skära hjässan inte syns i choklad tänkte ekonomichefen och kliade sig på flinten.) Kommit ikapp hade dessutom tiden, och världen, hela globen faktiskt; kolonialismen hade blivit begrepp, och den var också ful, och minst lika äcklig. Marabou ställdes inför ett dilemma: en ohygienisk fågel eller en ohygglig moral. Sammanflätningen var inte heller den vacker.

Det ena var i alla fall mindre dåligt, till sist. Storken, hur konflikterande synestesier mellan öga och gom den än framkallar, hur starka antipatier dess pungbeprydda nuna än väcker, skulle få representera ursprungstanken bakom chokladföretagets namn -- helt enkelt därför att öppnandet till en vidare förklaring skulle leda till nystanden i en historia som inte till något pris kunde kännas vid. Tål att påpekas därtill att det inte ens spelar stor roll om denna historia är fullt sann eller ej. Ett vet vi hursomhelst: namnet på Pandoras ask var inte Aladdin!

[fannynilsson]

Säger bara en sak. Respekt till de som helammar båda tvillingar 😑

Vissa dagar är bara ett ständigt krigsfält där mjölk är vapnet. Det är mjölk överallt. I varenda jävla vrå. FÖRUTOM i bäbisarnas mage (enligt dem). Är så trött och less på att amma redan!! Man räknar att amma ETT barn är under ett års tid mer än en heltids jobb. Guess what. Det blir inte mindre med tvillingar 🙃 de dagar de går i synk funkar hyfsat, men osynkar de är jag körd.

Det funkar ju när isak är hemma och kan ta en med flaska eller så om dom har kaostimmar, men han är ofta borta o gör ärenden åt oss eller hoppar in på jobbet. Så är man själv hemma sitter jag fast i mjölkning. Jag ville ju sluta va gravid för att ta mig UT UR HUSET. Inte fortsätta va fånge 🙃 Däremot så finns det ett ultimat fusk, som jag inte tycker om. Men är det krig tar jag till med fusket, och det är att ge båda en dos ersättning. Då däckar bådatvå en längre stund och man hinner göra annat. Vill inte veta vad såntdär är gjort av, men jag hade inte heller köpt en ersättningsmaskin som nödhjälp om jag ”bara” fått ett barn heller 😅 (nej jag litar inte ett piss på det som säljs i mataffärer, allt säljs med avsikt för att tjäna pengar, inte för att det ska vara det bästa för människan, och det bör man alltid ha i åtanke när det gäller ALLT i en värld där allt kretsar runt pengar och inte välmående) #foliehattjagvet 😅

Får kanske ha liiite mer tålamod innan man får bättre synk på amningen dock, dom fyller bara 2 veckor idag 😂

Vi har nog klubbat fast ett namn för pojken också. Max Sundström! Mellannamn velar vi fortfarande där.

Tjejen däremot.. hon kommer aldrig få ett namn stackarn. Där är vi så långt ifrån varann att jag kommer nog måsta neka isak att skriva under som far på henne för att beskydda henne från alla fula namn han vill döpa henne till. Vad gör man inte som den enda föräldern som vill sina barn väl 😮‍💨😮‍💨😮‍💨😮‍💨😮‍💨😮‍💨

[trojanyheter]

Gjorde Ten Hag ett misstag när han hanterade Sancho med järnhand?

Jag tror att många fans har sett den exklusiva nyheten från brittiska "Mirror" att Manchester United har ökat straffåtgärderna mot Sancho. Enligt rapporter har Sancho, som är klädd i en Manchester United-billiga fotbollströjor, blivit utvisad från alla Manchester Uniteds förstalagsanläggningar, inklusive lagrestaurangen, och spelare kan nu bara äta med ungdomsträningslaget. Sancho var mycket missnöjd med detta, men vägrade ändå att be om ursäkt. Från partiellt förbud till totalt förbud verkar det som om Ten Hag är fast besluten att få Sancho att kapitulera. Sancho var också ganska tuff och fortsatte att vägra be om ursäkt. Så det finns olika teorier, vissa skyller på Sancho. Jag tycker inte att han ska satsa sin karriär på det. När allt kommer omkring är att ta ansvar för ditt jobb medan du bär Manchester United tröja din högsta prioritet. Om du umgås med huvudtränaren så här, kommer du att vara den som lider i slutändan. Å ena sidan kommer han att vara borta från matchen och hans tillstånd kommer inte att garanteras; å andra sidan är han redan "högt betald och lågmäld", och om han fortfarande slåss med huvudtränaren så här kommer han utan tvekan att skada hans rykte, även om han vill byta i framtiden. Håll andra lag på armlängds avstånd.

[trekadventureportugal]

14 juli, Frankrikes nationaldag. Igårkväll var det matfestival nära Casa de Laura, men efter en lång dags resande och vandrande var jag för trött för att riktigt uppskatta det. Istället blev det några mini Bock i trädgården, den lokala ölen på 5,2%.

Ett gäng portugiser, som hade fått blåsor, ramlade in. Alla fick lite portvin av ägaren, en trevlig typ. Var nere på Anjos pilgrimscafe o tog lite stekta grönsaker och en öl = 8euro, rätt hyggligt pris. Jag satt sen och pratade med Marco, men när solen gick ner blev det kallt. Vi gick in och precis när jag la huvudet på kudden, då startade ett salsaband på festplatsen med sådan kraft att rutorna skakade – precis vad man behövde för att verkligen varva ner! Det blev inget sova förrän vid 02, och dessutom gjorde kramp i benen sig påmind och störde nattsömnen.

Så det fick bli lite sovmorgon.

När klockan ringde kl 07 så hade alla dragit redan. På med ryggorna och sen iväg. Vi mötte väldigt många personer på vägen och att möta hela ortsbefolkningen kändes konstigt, men de hejade så glatt. Jag frågade en person , som givetvis inte kunde engelska och han mumlade nåt om Maria och romaria eller nåt sånt. Upp o ner för backarna en stund och då dök ett söndagsöppet litet café upp.

Café Barbosa, lyckligtvis kunde barkillen lite engelska ,så vi fick vad vi ville ha. Stoppet blev längre än tänkt, men så är det på caminon, man gör vad som faller en in. Gott kaffe macka o dryck gjorde att det gick mycket lättare att gå vidare.

Sen kom det ut två damer från huset med varsina två säckar och började sprida ut blommor på vägen ? Frågade barnillen som bara skakade på huvet o sa att, "De hittar på så mycket hela tiden

Efter bara några minuter kommer en

Precis när jag skulle gå kom två danska tjejer som jag pratade lite med, de skulle också till Santiago o skulle vara borta i 12 dagar. Vi sa hej och så gick jag. Efter några timmars vandrande var det dags att byta strumpor igen och då kom det ett danskt yngre par gående. De skulle också till Santiago. De var vid gott humör och traskade på o försvann i horisonten.

Vi lufsade vidare. Det började bli segt i benen och orken började ta slut och det kändes att Salsanatten hade satt spår. Så när klockan närmade sig 16 blev det att ta första bästa. Det hade varit molnigt hela dagen men en hög luftfuktighet gjorde att det kändes varmare än de 22 grader sdom termometern visade. Hur konstigt som helst? 22 hemma är ju nästan kallt. O Palhuco dök upp och först såg det ut som att det var stängt, men en ung tjej vinkade glatt därinne. Å

Det var hennes första dag så hon hade nog missat att öppna dörrarna. Det visade sig vara ett donativo, så man ger då på morgonen vad man tycker det är värt.

Teve, Tvätt och torktumlare , fina duschar och stort kök med automat och även fast jag fick stötar av automaten, så var det gott att äta lite salta chips och lite riktigt kall dryck.

Passade på att tvätta svettiga kläder också, slapp ju att ha torkställningen på ryggen i morgon också. Det torkar dåligt på nätterna här, riktigt fuktigt i gräset. så allt balt med att slippa torkreda på ryggen är kanon. bara o dra ibåg i morgon. Det är ju fotbollsfinal kl 20, så då kikar väl portugiserna på Spanien kan jag tänka..eller ? Tjejen i receptionen trodde 2-0 till Spanien.

[les-boys]

Ser en sista sommardag om jag scrollar långt ner. Har blivit snuvad på det där flera år i rad känns det som. Upp från söder väller varmluftvindar men då har kängorna redan stått framme sedan länge. Det är för fan augusti. Hösten har aldrig stört mig men det är fan augusti. Jaja.

Allt du förstorat måste du förminska. Uppsatsen satte igång idag, sista året satte igång idag, tack och lov. En septemberros, en blodröd eller vit som snö. Sätter igång RWs nya Time. Skräp i jämförelse med vad det var men det är ju något suggestivt och mysigt med den. Något som drar tankarna mot W & J. Något mysigt med hela processen igen, handledning knappa föreläsningar torsdagsöl ordidokumentordidokument. Allt blir vad det ska. Byter till Time från Us + Them. Mest för trummorna. Och för att den är på riktigt. Och var på riktigt. Trumjävlarna och händerna som nådde varandra under Comfortably Numb. Fokus borta för jag tänker på Pink Floyd. Story of my life:D

Tired of lying in the sunshine, staying home to watch the rain. You are young and life is long and there is time to kill today.

Then one day you find ten years have got behind you. No one told you when to run.

You've missed the starting gun.

Fast det finns bättre soundtracks. Molnen och Time gjorde det för dystopiskt. Satte igång The last waltz. Dylans röst är fan oslagbar där. I shall be released, Forever young, The night they drove old dixie down. Skjut mig asså.

[iiwiiaiiwymi]

Hur ska jag kunna vara i Värnamo hela helgen utan att tänka på dig konstant. Hur ska jag kunna lee och veta att jag gjort mitt livs största misstag. Jag brände min sista och viktigaste bro, när jag behövde den som mest. Och allt jag ville var bara att vi skulle må bättre. Så vi kunde läka. Och fortsätta vår historia.

Men en röst i mig försöker få mig att tro att du aldrig varit lyckligare. Den säger att du redan anmält dig till alla fester och event kvällar. Och att du kommer dricka dig full och försöka glömma mig genom att vara med andra. Tills alla minnen av mig är borta för alltid.

Idag klarar jag inte av att lämna sängen. Dem fortsätter storma in och säga saker. Men orden går inte fram. Jag hör inget. Jag känner mig nästan drogad. Det är som om jag inte orkar röra mig. Men min hjärna glöder som aldrig förr. Och den suger ut min energi.

Vet inte hur jag ska orka ta tåget i morgon bitti. Eller orka hålla uppe min teater hela helgen. När allt jag kan tänka på är hur vi inte ens fick ge varandra en sista kram. Hur vi efter 4 långa intensiva år av kärlek lycka och glada minnen och personlig utveckling inte ens lät oss få ett värdigt farväl.

För det är väll det du vill ha? Ett farväl? För mitt bröst är fullt av kärlek för dig. Men rösten säger att du inte vill ha den längre. Att du inte orkar bry dig om ifall jag finns kvar alls. Rösten säger att jag ska lämnar dig ifred. Och låta dig glömma mig. Så du kan gå vidare med andra. Och skaffa nya minnen. Med nya människor. Den säger att det är därför du inte ville ha mig i ditt nya liv. För att jag är i vägen. Den säger att jag påminner dig om saker du vill lägga bakom dig. Att det är därför du inte kämpar för oss längre. Den säger att jag har svikit dig för många gånger. Att jag fått dig att känna att vem som helst som är full och söt är bättre än allt jag var och är. Och att jag inte är värd din energi längre.

Rösten slår sönder mig inifrån. Jag kommer gå sönder om jag inte får prata med dig om alla dem här frågorna.

Jag förstod aldrig vad som hände! Jag vet inte vad jag gjorde som fick dig att släppa oss så snabbt!

Jag vet inte vad jag sa eller gjorde som fick dig att glömma mig helt, tillräckligt länge för att se njutningen i att vara med någon annan.

Jag förstår inte hur du gjorde det. Jag hade aldrig kunnat vara med någon så. Inte ens om jag verkligen försökte. Har jag varit blind så länge? För rösten säger att du bara väntat på det det här. Men jag vägrar att tro det.

Så länge jag inte får svaren på mina miljoner frågor. Då vet jag inte heller vart jag ska börja fixa mig själv. Vad ska jag prioritera att laga för att du inte ska bli äcklad när du ser på mig. Hur ska jag göra för att fixa det här.

Snälla hjälp mig förstå. Så jag också kan gå vidare. Så jag kan läka. Och må tillräckligt bra för att bli en del av ditt nya liv.

Snälla hjälp mig.

[swedishwayoflife]

Adverbs 1

här (here)

där (there)

mer (more, any more)

också (also)

långt (far, a long way)

ganska (quite)

väldigt (very)

för (too)

bara (just, only)

kanske (maybe)

nu (now)

fortfarande (still)

som vanligt (as usual)

aldrig (never)

alltid (always)

ofta (often)

ibland (sometimes)

sällan (rarely)

både (both)

igen (again)

ändå (anyway)

till och med (even)

ens (not even)

bort (away)

hit (to here)

dit (to there)

verkligen (really)

egentligen (really,actually)

borta (gone)

än (yet)

åtminstone (at least)

redan (already)

slut (over, finished)

snart (soon)

senare (later)

vanligtvis (usually)

för närvarande (currently)

tillräckligt med (enough)

sent (late)

helt (completely)

nästan (almost)

särskilt (especially, very)

faktiskt (actually)

i allmänhet (generally)

äntligen (finally)

definitivt (definitely)

precis (exactly, just)

tydligt (clearly)

nära (near, close to)

ungefär (approximately)

var som helst (anywhere)

möjligtvis (possibly, by any chance)

tillsammans (together)

långsamt (slowly)

troligtvis (probably)

nödvändigtvis (necessarily)

varken (neither)

heller (either)

absolut (absolutely)

—

In Swedish, the common adverbial ending, like English -ly, is -t. These adverbs are identical to ett-word adjectives. vacker → vackert beautifully, glad → glatt happily, snäll → snällt kindly

Some adjectives ending in -ig take an adverbial ending in -en or -tvis. verklig → verkligen really, naturlig → naturligtvis naturally

And, of course, many adverbs simply have no particular ending: e.g. ofta, kanske, alltid.

—

Unlike English, adverbs are always placed after the verb in sentences that start with the subject. This is because of the V2 rule – the verb must always come second. Jag springer ofta. I often run. /Du äter hemma. You eat at home.

Like English, adverbs are placed before adjectives and other adverbs. Huset är mycket blått. The house is very blue. /Jag är lyckligt gift. I am happily married. /Han är aldrig hemma. He is never at home.

[f-rg-tmigej]

Idag har jag städat sovrummet. Det var inte speciellt mycket stök eller damm så det tog ingen tid egentligen. På dörren hänger mina nya grå mjukisbyxor ifrån Nike samt favorit-lurarna ifrån Bang Olufsen.

Björnar ifrån H&M. Försökte hitta en länk men fann ingen tyvärr. Kanske är dom borta ifrån sortimentet redan. Men har ett förslag annars på andra sötisar här ^.^

Familjen tog sovmorgon. Sen bäddade jag rent sängen.

Rensade igenom byrån och fann den här kroppsoljan jag tycker är så fantastisk men alltid glömmer bort att använda. Man måste skärpa sig!

När jag var klar frågade jag Idun om det var dags att komma ut på en promenad. Det ville hon såklart.

Hemma igen åts det vitlöks-flatbread som vi köpt nere på Ica. #sakerjagtyckerom